Lagutskottets Utlåtande Sr:o 20

Utlåtande 1909:LU29

Lagutskottets Utlåtande Sr:o 20.

1

N:o 29.

Ank. till Riksd. kansli den 19 mars 1909 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t med anhållan om förslag till lag angående obligatorisk
kontroll å beredda kraftfodermedel m. m.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 133, har herr J. A. Jonsson i Hökhult anfört följande:

»Det måste erkännas, att jordbruk och kreatursskötseln i allmänhet
nu bedrifves på ett mera praktiskt och rationellt sätt än under föregående
tid. För att jordbruk och kreatursskötsel skola blifva lönande, fordras
emellertid, att det finns tillgång på åtskilliga goda, oförfalskade hjälpmedel.
Ett hjälpmedel, som jordbrukaren i allmänhet behöfver för kreatursskötselns
rätta bedrifvande, är mera kraftfoder än han kan producera själf.

Kraftfoder har de senare åren börjat att användas i rätt stor utsträckning
af jordbrukarna för utfodring af kreaturen såväl på de små egna
hemmen och de mindre landtbruken som på de större egendomarna. Ofta
hör man det spörsmålet framställas af våra jordbrukare: hvar får man köpa
goda oförfalskade foderämnen?

Bih. till Rilcsd. Prot. 1909. 7 Samt. 28 Raft. (N:o 29).

2

Lagutskottets Utlåtande N :o 29.

Detta beror därpå, att de vid köp af fodermedel stundom fått varor
uppblandade och förfalskade med främmande ämnen, som ej äro så lätta
att upptäcka med samma, och att de därför blifvit misstänksamma mot i
handel förekommande foderämnen.

Kraftfodei är numera en mycket allmän handelsvara, som föres i
handel utan den ringaste kontroll beträffande varans godhet och beskaffenhet.
Bland våra handelsvaror äro väl kraftfoderämnena att räkna bland
dem, som äro mest utsatta för blandningar och förfalskningar genom5 tillsats
af mindre värderika ämnen eller af alldeles värdelösa och för djuren
skadliga sådana eller ock af ämnen, som väl innehålla hög procenthalt af
näringsstoff, men som det oaktadt ej äro lämpliga eller passande till foder
åt kreatur.

Staten har visserligen genom understöd till kemiska stationer beredt
tillfälle att få kraftfoder och äfven andra varor kontrollerade. Till en
början hoppades man, att de kemiska stationerna skulle blifva en hjälp
mot förfalskningar och bedrägeri af ifrågavarande slag, en förhoppning,
som emellertid ej gått i uppfyllelse.

Med de tillgångar och resurser, som de mera förmögna, större landtbrukarna
hafva, kunna de bättre skydda sig för uppblandade och förfalskade
foderämnen. De äro i allmänhet i stånd att göra större inköp af
foderämnen på en gång samt erhålla partiet vederbörligen kontrolleradt
och få säker uppgift om de beståndsdelar varan innehåller.

Annorlunda ställer det sig för de mindre jordbrukarna. Mycket sällan
låta de undersöka de fodermedel de köpa. De ha i allmänhet icke
tillgångar att köpa något större parti på en gång och det blir en dryg
kostnad att låta undersöka mindre partier den ena gången efter den andra.
“Vidare tar det tid och är förenadt med många besvär i förhållande till
de små belopp de kunna köpa för. I de flesta fall ha de ej tillgångar
till att köpa sina varor, förrän de behöfva dem för att omedelbart användas
till utfodring. Det skulle blifva mindre arbete och icke vara förenadt
med så stor kostnad att lägga på varan, om den, som för kraftfoder i
handel, läte undersöka varorna, enär undersökning då kunde ske af större

partier på en gång, kvilket ej blir fallet, om hvarje förbrukare skall
göra det.

Visserligen har bildats och bildas föreningar för gemensamma inköp
af fodermedel för att kunna få billiga priser och goda oförfalskade varor.
Men dessa föreningar ha icke upptagit alla de mindre jordbrukarna och
■silja i många fall ej ikläda sig ansvar för fullgörandet af betalning för

Lagutskottets Utlåtande N :o 20.

3

erhållna varor, och åtskilliga föreningar af ifrågavarande slag hafva icke
kunnat sammanhållas utan slutat upp med sin verksamhet.

Då det torde vara obestridligt, att det stundom förekommer, att mer
eller mindre uppblandade eller förfalskade, för kreatursfoder afsedda och
beredda kraftfodermedel hållas till salu, t. o. in. för en del säljare alldeles
okändt, så anser jag det vara nödvändigt, att till förekommande af sådant
missbruk och för vinnande af säkerhet härför vi få en lag, som till exempel
förpliktar säljaren att med undantag för mindre obetydliga partier
hafva sina varor kontrollerade och att lämna uppgift om hvad de innehålla
och, om så anses lämpligt, att å omslaget, som innesluter varan
samt å räkningen å varan anbringa en uppgift angående varans namn
och de olika ämnen den innehåller och som stadgar ansvar för säljaren
beträffande uppgiftens riktighet i fråga om varans värdebestämmande ämnen
eller som på något annat lämpligt sätt åstadkomme ett effektivt skydd för
förfalskningar.

Det bör för hvarje rättänkande och samvetsgrann tillverkare af kraftfoder
och för dem, som föra sådana varor i handel, vara af största intresse,
att ett sådant skydd bringas till stånd. Därigenom skulle förtroendet
för dessa varor komma att ökas.

På grund af hvad jag sålunda anfört hemställer jag, att Eiksdagen
ville besluta uti skrifvelse till Kung! Maj:t anhålla, att Ivungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga förslag till en lag,
hvarigenom obligatorisk kontroll af till salu hållna, beredda kraftfodermedel
af alla slag blefve stadgad jämte skyldighet för hvarje säljare af sådana
varor att förete och aflämna bevis om sådan kontroll samt intyg om
fullständig analys å varan, och hvarigenom lämpliga straffbestämmelser
därjämte fastställdes för underlåtelse häraf och för saluhållande af uppblandad,
underhaltig eller förfalskad vara.»

År 1896 begärde Eiksdagen i skrifvelse till Ivungl. Maj:t, att Ivungl.
Maj:t täcktes taga under öfvervägande, om och huruledes vid handel med
konstgjorda beredda fodermedel och gödningsämnen säljaren må förpliktas
att alltid med ansvar för uppgiftens riktighet angifva varans namn och beståndsdelar,
samt för Eiksdagen framlägga förslag till den lag, som i sådant afseende
kunde finnas erforderlig. I anledning häraf afläts till 1902 års riksdag
en kungl. proposition, däri Ivungl. Maj:t förklarade sig vilja inhämta Eiksdagens
yttrande öfver ett i propositionen framlagdt förslag till förordning
angående handel med konstgjorda gödselmedel. Under förarbetena till
denna förordning hade bland andra myndigheter landtbruksstyrelsen afgifvit

Utskottets

yttrande.

4

Lagutskottets Utlåtande N :o 29.

infordradt utlåtande och därvid öfverlämnat uppgjordt förslag till lag om
handel med gödsel- och fodermedel samt äfven utsädesvaror. Såsom skäl
för att det till Riksdagen öfverlämnade förslaget icke afsåg kraftfodermedel
och utsädesvaror, anförde vederbörande departementschef vid ärendets
föredragning i statsrådet, att det visat sig vara med så stora svårigheter
förenadt att åstadkomma bestämmelser om en effektiv kontroll å handeln
med sistnämnda två slag af varor, att frågan om meddelande af bestämmelser
i sådant syfte ansetts böra för det dåvarande falla. 1902 års
proposition föranledde emellertid icke något yttrande i själfva saken från
Riksdagens sida, af den anledning att Riksdagen ansåg vissa i propositionen
ifrågasatta stadganden vara af sådan beskaffenhet, att de icke lagligen
kunde åvägabringas i annan ordning än den för stiftande af allmän civillag
föreskrifna. Riksdagen, som på denna grund fann sig förhindrad att
afgifva det ifrågasatta yttrandet, aflät emellertid en skrifvelse till Kung!.
Maj:t, däri Riksdagen, under hänvisning därtill att behof af lagstiftning
i ämnet syntes vara för handen, så till vida förnyade den år 1896 gjorda
framställningen, som Riksdagen nu anhöll, att Kungl. Maj:t ville för Riksdagen
framlägga förslag till lag angående handel med konstgjorda gödselmedel.
I enlighet härmed afgafs vid 1904 års riksdag en kungl. proposition
med förslag till sådan lag. Ej heller detta förslag blef emellertid
af Riksdagen antaget.

Innan utskottet går att vidare uttala sig i anledning af den föreliggande
motionen, har utskottet ansett sig böra något beröra den utländska
lagstiftningen i förevarande ämne. Därvid är till en början att märka
den finska förordningen af den 8 augusti 1901 angående handel med
konstgjorda gödslingsämnen och beredda fodermedel samt med utsädesvaror.
Enligt förordningens första paragraf åligger det hvar och en,
som yrkesmässigt försäljer eller förmedlar försäljning af i förordningen
afsedda ämnen att, därest icke annorlunda skriftligen aftalats, senast
då varan till köparen levereras tillställa denne faktura eller annat
med säljarens namnunderskrift försedt bevis, innehållande vissa för
hvart af varuslagen särskildt angifna uppgifter. Yaran anses såld
under garanti för dessa uppgifters riktighet. Hvad sålunda stadgats
gäller dock icke, om det försålda partiet är mindre än 25 kg. gödslingsämnen
eller fodermedel eller 10 kg. utsädesvaror. Här gödslingsämne,
fodermedel eller utsädesvara säljes i säck, kärl eller annan fast förpackning
bör, där ej annorlunda aftalats, å hvarje förpackning anbringas
tydligt och varaktigt märke, som jämväl skall i garantibeviset upptagas.
Förordningen innehåller vidare bestämmelser, huru kontrollprof af levererade

Lagutskottets Utlåtande JV:o 29.

• i

varor skola tagas ock undersökas, äfvensom stadgande därom att i fall
undersökningen skulle utvisa, att den försålda varans verksamma beståndsdelar
äro mindre, än hvad beviset innehåller, skall aftalet ändock anses
behörigen fullgjordt, därest afvikelsen icke är större än hvad som blifvit
såsom lagligt analysspelrum fastställdt. Närmare föreskrifter i dessa båda
hänseenden återfinnas i en kungörelse af samma dag som förordningen.
Slutligen meddelas straffbestämmelser såväl för underlåtenhet att till köpare
öfverlämna föreskrifna uppgifter som för det fall, att beviset till men för
köparen är oriktigt eller vilseledande. I sistnämnda hänseende stadgas
olika straffsatser, om säljaren allenast varit vållande till oriktigheten eller
därest säljaren käft vetskap om densamma. Endast i sistnämnda fall hör
förbrytelsen, utan att angifvelse skett, under allmänt åtal.

Likartade bestämmelser i fråga om skyldighet för säljare att vid försäljning
garantera varans beskaffenhet finnas beträffande både fodermedel
och gödningsämnen uti danska lagen den 26 mars 1898 om handel med
Gödnings- og Foderstoffer, engelska, lagen den 22 september 1893,
belgiska lagen den 29 december 1887 samt med afseende å gödselmedel uti
franska lagen den 4 februari 1888. Enligt de tre sistnämnda lagarna skola
föreskrifna uppgifter alltid lämnas, och någon rätt för säljaren att medelst
förbehåll eller aftal sätta lagbestämmelserna ur kraft är icke medgifven.
I Danmark däremot äro lagens bestämmelser i denna del af tvingande natur
endast i fråga om handel på leverans med gödningsämnen, men önskemål
hafva där från landtbrukshåll framförts att i samband med en ifrågasatt
revision af 1898 års lag skärpa densamma i denna del. Samtliga omförmälda
lagar stadga straff såväl för försummelse från säljarens sida att aflämna
föreskrifna uppgifter som äfven för den händelse uppgifterna befinnas
oriktiga, de danska, franska och belgiska lagarna dock i sistnämnda fall
endast, därest sviklig afsikt föreligger.

I vårt land likasom i utlandet har man sökt göra gällande, att de
missförhållanden, hvarom här är fråga, och kvilka af motionären väckts
på tal, skulle kunna undanrödjas utan särskild lagstiftning. Så har man
hänvisat till möjligheten att på ett enkelt sätt från de kemiska stationerna
erhålla analyser å dessa ämnen samt på de särskilda åtgärder i sådant
hänseende, som från producenternas sida här i landet understundom vidtagits.
Äfvenledes har man gifvit uttryck åt den förhoppningen, att genom
allmän anslutning till den kooperativa rörelsen bland landtmännen
möjlighet skulle beredas dessa att under betryggande garantier för varans
godhet få sina behof i det förevarande afseendet tillgodosedda, Sedan
1897, då landtbruksstyrelsen hade att afgifva infordradt utlåtande till

G

Lagutskottets Utlåtande N :o 29.

Kung].. Maj.t med anledning af 1896 ars ofvannämnda riksdagsskrivelse,
fann styrelsen emellertid anledning förklara, att den af styrelsen vid ett
föregående tillfälle uttalade meningen, att med hänsyn särskildt därtill,
att kostnadsfria analyser angående gödselmedel allt oftare tillhandahölles
köpare, det utan lagstiftningens ingripande skulle kunna åstadkommas erforderlig
kontroll å handeln med gödselmedel, icke blifvit af erfarenheten
till riktigheten bekräftad, utan framställdes fortfarande klagomål öfver
bristen å sådan kontroll i fråga såväl om gödsel- som fodermedel. Anledningarna
till dylika klagomål lära icke sedan dess hafva förminskats.
Tvärtom torde den omständigheten, att lagstiftningen i andra länder lagt
hinder i vägen för handeln med underhaltiga foder- och gödselmedel, hafva
föranledt därtill, att man hos oss, där dylika hinder icke förefinnas, i
större omfattning söker marknad för sådana mer eller mindre underhaltiga

förevarande beskaffenhet i stor omfattning utbjudas i sydligaste Sverige.
Hvad angår möjligheten att på den kooperativa rörelsens väg tillförsäkra
sig fullgoda varor, har denna rörelse bland landtmännen af olika anledningar
ännu icke tagit sådan omfattning, att den illojala handeln med
dessa varor får antagas kunna blifva på den vägen omöjliggjord eller ens
afsevärdt inskränkt.

Ehuru uppenbarligen svårligheter äro förbundna med åstadkommande
af lämpliga och väl afvägda lagbestämmelser i den riktning motionen
afser, anser dock utskottet, att af de ofvan omförmälda exemplen å hvad
i utlandet i nämnda afseende åtgjorts och de, enligt hvad det påstås, i
allmänhet goda verkningarna däraf framgår, att dylika bestämmelser äfven
för vårt lands vidkommande skulle kunna leda till ett bättre sakernas
tillstånd. Förhåller det sig, såsom erinrats, på det sätt, att genom det skydd,
som finnes i grannländernas lagstiftning, vårt land äfventyrar att, mer än
eljest skulle äga rum, öfversvämmas med fabrikat af förfalskade varor,
hvarom här är fråga, utgör detta en särskild anledning att uppmärksamma
denna sak. Utskottet finner därför, att en lagstiftning bör komma till stånd
i det af motionären föreslagna syftet. Härvid synes man efter utlandets
föredöme höra bygga på skyldighet för säljare att med ansvar för uppgiftens
riktighet lämna de upplysningar angående varan, som lämpligen
kunna föreskrifvas. Beträffande den närmare beskaffenheten af dessa upplysningar
och sättet för deras åstadkommande finner sig utskottet icke
kunna göra något uttalande. Dock bör beaktas, att hvarje anordning i
kontrollsyfte alltid medför kostnad och därmed äfven inverkar på varans

Lagutskottets Utlåtande N :o 29.

7

pris samt sålunda, äfven den, träffar konsumenten. Stor försigtighet vid
kontrollåtgärdernas närmare anordnande synes därför af nöden.

I hvilken omfattning en sådan lagstiftning, som den utskottet vill
ifrågasätta, bör utsträckas till att eventuellt afse äfven gödsel- och utsädesmedel,
lär en blifvande undersökning ådagalägga.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att Eiksdagen, med anledning af ifrågavarande
motion, måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke en
lagstiftning bör komma till stånd för vinnande af kontroll
å handeln med beredda kraftfodermedel samt för
Eiksdagen framlägga det förslag, hvartill denna utredning
kan föranleda.

Stockholm den 19 mars 1909.

På lagutskottets vägnar:

EENST TEYGGEE.

Reservationer

af herrar Trygger, Ridderbjelke, Gustaf Andersson, Rudebeck, Lorentz
Petersson, och Widén.

Herr Zetterstrand har anhållit få här antecknadt, att han ej deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.