Lagutskottets Utlåtande R:q 23
Utlåtande 1908:Lu23
Var är utlåtandet nu?
Utlåtandet är färdigbehandlat
Hela utlåtandet
Utdrag ur utlåtandet
Lagutskottets Utlåtande R:q 23.
1
N:o 23.
Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1908 kl. 4 e. m.
Utlåtande, i anledning af vädd motion om ändring i 11 § af lagen
angående äganderätt till skrift.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, n:o 45, har herr K. J. Warburg anfört följande:
»Lagen angående äganderätt till skrift innehåller i sin 11 § bl. a.
en bestämmelse att såsom eftertryck icke må anses, om delar af skrift
eller, där den är af ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera
arbeten hemtad samling, som göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst
eller vid den elementära undervisningen i läsning, musik eller teckning eller
till historisk framställning.
Det berättigade i detta stadgande skall icke bestridas, äfven om
fara visat sig att man under den skyddande förklädnanden af »läsebok»
i större utsträckning kan företaga eftertryck af vittra skrifter. Däremot
synes man kunna begära, att, därest exempelvis en läseboksutgifvare
författar eller låter författa särskilda, enkom för hans läsebok afsedda
uppsatser, dessa icke utan vidare få utnyttjas af en annan läseboksutgifvare.
Fall hafva förekommit då detta i icke ringa mån varit förhållandet
och där sålunda den ene läseboksutgifvaren begagnat sig af
den andres arbete på mindre lojalt sätt. För att förekomma upprepandet
häraf synes en omredigering af 11 paragrafen andra och tredje
styckena vara af nöden, och tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen ville
för sin del besluta följande förändrade lydelse af dessa stycken:
Icke heller må såsom eftertryck anses, att i musikaliskt arbete
ord aftryckas såsom text eller att delar af tryckt skrift eller, där den
är af ringa omfång, hela skriften intages i sådan, ur flera arbeten hämtad
samling, som göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst eller vid den
elementära undervisningen i läsning, musik eller teckning eller till
historisk framställning, dock må hvad nu sagts icke gälla — i fråga om
Bih. till Riksd. Prot. 1908. 7 Sami. 21 Häft. (N:o 23).
2
Lagutskottets Utlåtande N:o 23.
för den elementära undervisningen afsedd samling — där skriften är
författad enkom i ändamål att intagas i dylik samling samt detta vid
skriftens offentliggörande uttryckligen utsatts.
Då annans skrift, efter hvad i denna § medgifves, begagnas, skall
författaren uppgifvas, såframt hans namn finns å skriften utsatt.»
Afsikten med det i 11 § af lagen angående äganderätt till skrift
den 10 augusti 1877 uttalade undantaget från bestämmelserna om eftertryck
är att icke genom ett för strängt tillämpande af regeln om författares
uteslutande rätt till sitt verk skapa hinder för den allmänna
bildningens och den vetenskapliga forskningens berättigade anspråk på
att få tillgodogöra sig ett litterärt eller musikaliskt alster. Dessa anspråk
få dock icke öfver höfvan utsträckas, så att de lända till författarens
skada eller menligt inverka på hans alstringslust. Särskildt i
vårt land med dess ofta öfverklagade brist på goda, populära framställningar
till tjänst för den bildningssökande ungdomen och för undervisningen
synes det vara en angelägen sak, att rättsreglerna i det förevarande
afseendet äro så afvägda, att de icke genom att obehörigen
inskränka författarerätten afhålla goda författare från att ägna sig åt
författareskap af nyssnämnda art.
I förevarande motion har uppmärksamheten riktats på ett förhållande,
som ur nyssnämnda synpunkt synes mindre tillfredsställande.
Enligt den nuvarande lydelsen af förenämnda § kan nämligen ett i
sådan samling, som i paragrafen afses, intaget själfständigt arbete obehindradt
eftertryckas i annan liknande samling. Motionärens förslag innebär
nu, att, om samlingen är afsedd för den elementära undervisning, hvarom
i paragrafen talas, nämligen i läsning, musik eller teckning, och det däruti
intagna arbetet är författadt enkom för att intagas i samlingen,
samt detta vid arbetets offentliggörande uttryckligen utsatts, författaren
eller utgifvaren bör vara skyddad med afseende å rätten till arbetet.
I detta fall har motionären funnit det oriktigt, att författaren eller utgifvaren
frånhändes den rätt till skriften, som, om den allmänna regeln
i fråga om äganderätt till skrift gällde, skulle tillkomma dem.
Utskottet för sin del kan icke annat än biträda denna motionärens
mening; och synes utskottet genom den af motionären föreslagna lagändringen
en olägenhet blifva afhjälpt, som lagstiftaren knappast torde
hafva förutsett. Icke heller synes genom ett uppehållande i detta fall
af förbudet mot eftertryck det intresse blifva kränkt, som den ifrågavarande
paragrafen af förenämnda lag afser att tillgodose.
Lagutskottets Utlåtande N:o 23.
3
Endast i formuleringen af motionärens förslag har utskottet vidtagit
förändring.
På grund af hvad sålunda förekommit, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,
måtte för sin del besluta, att 11 § i lagen angående
äganderätt till skrift den 10 augusti 1877 skall erhålla
följande förändrade lydelse:
Förbudet mot eftertryck må ej utgöra hinder att
vid författandet af nytt, i det väsentliga själfständigt
arbete begagna tryckt skrift på det sätt, att ordagrant
eller i sammandrag anföras delar häraf, som
åberopas till bevis eller upptagas till granskning, belysning
eller ytterligare bearbetning.
Icke heller må såsom eftertryck anses, att i musikaliskt
arbete ord aftryckas såsom text eller att delar
af tryckt skrift eller, där den är af ringa omfång,
hela skriften intages i sådan, ur flera arbeten hämtad
samling, som göres för att tjäna till bruk vid gudstjänst
eller vid den elementära undervisningen i läsning,
musik eller teckning eller till historisk framställning,
dock må hvad nu sagts icke gälla, där skriften
är författad enkom i ändamål att intagas i sådan för den
elementära undervisningen afsedd samling, som nyss nämnts,
samt förbehåll mot eftertryck blifvit gjordt vid skriftens
början.
Då annans skrift, efter hvad i denna § medgifves,
begagnas, skall författaren uppgifvas, såframt hans
namn finnes å skriften utsatt.
Stockholm den 28 februari 1908.
På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.
Herr Widén bar begärt få här antecknadt, att lian icke deltagit
i detta ärendes behandling inom utskottet.