Lagutskottets utlåtande Nr ti

Utlåtande 1914:LU6 - b

Lagutskottets utlåtande Nr ti.

1

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 18 juni 1914 kl. 1 e. in.

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående visst
tillägg till lagen om reglering av prästerskapets avlöning.

Närvarande: Herrar Petersson i Lidingö villastad, af Ekenstam, Trana, greve
Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, L. Olsson i Hof,
greve Spens, Eliasson*), Pettersson i Södertälje, Schotte, Olsson i
Broberg, Persson i Norrköping, Olsson i See, Svensson i Salang
och Borg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft två till
utskottet hänvisade motioner, nr 7 i första kammaren av herr Karl
Johan Ekman och nr 4 i andra kammaren av herr T. Zetterstrand, vilka
motioner var för sig äro av följande lydelse:

»I Kung! Maj:ts resolution den 19 februari 1804 angående Norrköpings
städs samhälles fördelning i kyrkligt hänseende uti särskilda
territoriala församlingar stadgades bland annat, att församlingarna i
ekonomiskt hänseende vore att betrakta såsom eu enda församling, så
att ej mindre till en gemensam kassa skulle ingå de dåvarande församlingarnas
tillhörigbeter och avkomster samt alla för kyrkoväsendets
behov inflytande avgifter, än ock kostnaden för hela den kyrkliga organisationen
samt för prästerskapets och kyrkobetjaningens avlönande
skulle bliva en hela samhällets gemensamma angelägenhet.

Införandet av denna ekonomiska gemensamhet mellan församlingarna
har länt till utjämning av skattebördan och förenklad debitering samt
jämväl i övrigt varit till fromma för staden.

Dylik ekonomisk gemensamhet mellan olika territoriala församlingar
lärer även vara genomförd inom Göteborg och Malmö.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1911. 9 samt. 6 käft. (Nr 6.)

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande JSr (i.

Nu har emellertid Kung!. Maj:t genom resolution den 18 sistlidne
april angående prästlöneregleringen för Norrköping in. m. funnit gemensamma
kyrkostämmans framställning därom, att den i uådiga brevet
den 19 februari 1864 stadgade ekonomiska gemensamheten mellan
Norrköpings församlingar måtte få vid den nya löneregleringen gälla
även i fråga om prästerskapets avlöning, icke kunna lagligen bifallas.

Detta beslut, som innebär upphävande av en sedan årtionden bestående
praktisk och lämplig anordning samt återgång till tidigare
mindre lämpliga förhållanden, har uppenbarligen sin grund däri att
man vid stiftande av lagen om reglering av prästerskapets avlöning
den 9 december 1910 icke beaktat den befintliga ekonomiska gemensamheten
mellan församlingarne i vissa större städer utan endast tagit
hänsyn till församlingar i allmänhet och pastorat.

För att kunna möjliggöra framtida ändring i bestämmelserna uti
sistberörda kungl. resolution rörande Norrköping samt förebygga, att
vid blivande löneregleringar rörande vissa andra större städer den ekonomiska
gemensamheten mellan deras församlingar skall upphävas, får
jag härmed vördsamt föreslå, att riksdagen för sin del måtte besluta,
att till någon § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning av
den 9 december 1910 (exempelvis § 27) skall göras ett tillägg av ungefärligt
innehåll, att där i städer, som bestå av flera församlingar, Konungen
förordnat, att utgifterna till prästerskapets avlöning skola av
dessa gemensamt bestridas, skall vad i lagen sägs om pastorat i tilllämpliga
delar gälla staden i dess helhet.»

I den av herr Ekman väckta motionens syfte hava herrar Trana,
Antonsson och K. G. Karlsson förklarat sig instämma och i herr Zetterstrands
motion hava instämt herrar Persson i Norrköping, Kristensson,
Lemke, Lundström i Göteborg, Rydén, Indebetou, Röing och Persson i
Malmö.

Enligt 2 § i lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9
december 1910 har Kungl. Maj: t att särskilt för varje pastorat fastställa
lönereglering för prästerskapet enligt de i lagen stadgade grunder,
och skola nödiga medel till prästerskapets sålunda bestämda avlöning
utgå på sätt i 19, 20 och 21 §§ av samma lag finnes närmare
angivet. Någon bestämmelse om rätt för flera pastorat att sammansluta
sig till eu enhet i fråga om de kyrkliga utgifternas utgörande har
icke i lagen influtit. Vid sådant förhållande har, på sätt Kungl. Maj:ts i
motionerna åberopade resolution den 18 april 1914 utvisar, den i vissa

Lagutskottets utlåtande Nr (J. 3

städer, som bestå av flera församlingar, före lagens ikraftträdande tilllämpade
gemensamlieten i berörda hänseende ansetts icke kunna vid
fastställande av ny lönereglering bibehållas.

I likhet med motionärerna finner utskottet det vara önskvärt, att
en dylik gemensamhet må kunna även för framtiden uppi ätthallas, däi
densamma prövats vara till gagn och vederbörande stad — såsom skett
i det fall, vilket närmast föranlett motionärernas framställning, —
själv gjort uttalande i sådan riktning. Det torde ock få antagas, att
den rubbning av bestående förhallanden i detta hänseende, val till den
nya lagstiftningen i tillämpningen befunnits föranleda, icke \ arit
åsyftad vid dess tillkomst. Då saknaden av erforderligt stadgande i
anmärkta avseende sålunda synes medföra praktisk olägenhet, finner
utskottet en lagbestämmelse i den av motionärerna angivna riktningen
vara påkallad.

Huru önskvärt det än må vara, att eu dylik bestämmelse utan tidsutdräkt
varder i lagen införd, torde dock vid det förhållande, att
kyrkomötets bifall till densamma synes vara erforderligt och att urtima
kyrkomöte skäligen ej lärer böra av denna anledning sammankallas -det icke vara att påräkna, att frågan skall kunna vinna sin lösning förr
än tidigast under år 1915. Vid sådant förhållande och då, såsom jämväl av
motionerna framgår, någon tvekan synes kunna råda om det lämpligaste
sättet för ifrågavarande bestämmelses införande i lagen, anser
utskottet någon annan riksdagens åtgärd nu ej böra ifrågasättas än en
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning och förslag i
motionernas syfte. Därvid torde jämväl böra komma under, övervägande,
huruvida icke åt eu bestämmelse av huvudsakligen det innehall,
som ovan antytts, bör givas en något större räckvidd iin motionärerna
föreslagit, så att möjlighet till införande av gemensamhet i fråga om
utgifter för prästerskapets avlöning öppnas även för städer, i vilka
en dylik anordning icke nu förefinnes, men framdeles kan anses ändamålsenlig.

Med stöd av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, atr
Kungl. Maj:t ville låta undersöka lämpligheten av
sådan ändring i lagen om reglering av prästerskapets
avlöning- den 9 december 1910, att i stad, som bestar
av flera församlingar, utgifterna till de särskilda församlingarnas
prästerskap må kunna, efter därom av

4

Lagutskottets utlåtande Nr G.

Konungen meddelat förordnande, utgöras av staden i
dess helhet, samt därefter för riksdagen framlägga
det förslag, vartill en dylik undersökning må föranleda.

Stockholm den 18 juni 1914.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Stockholm, K. L. Beckmans boktr., 1914.