Lagutskottets utlåtande Nr 7

Utlåtande 1918:LU7

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

1

Nr 7.

Ankom till riksdagens kansli den 19 februari 1918 kl. Va * e. in.

Utlåtande, i anledning av vädd motion om skrivelse till Kangt.

Maj:t angående utarbetande och föreläggande för riksdagen
av förslag till lag om brandskydd.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Persson i Norrköping,
Stärner,* greve Spens,* Alexanderson, Dahl,* Tisell, Permansson,
Klefbeck,* Frändén,* Lindqvist i Kosta,* Ernst Lindley,
Holmdahl, Karlsson i Fjäl, Svensson i Betingetorp* och
Johansson i Trollhättan.*

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I eu inom andra kammaren vackt, till lagutskottet lianvisad
motion nr 37, hav herr Osberg hemställt, att riksdagen ville besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj .t måtte föranstalta
om utarbetande av förslag till lag om brandskydd att skjn

samt föreläggas riksdagen. ..

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan hav motionären anfört
följande:

»De stora brandolyckor, som under senare tid hemsökt det svenska
folkhushållet, visa, att allt ingalunda ar på basta satt ordnat toi
beredandet av ett så betryggande brandskydd som möjligt. Hemsökelserna
voro av så mycket mera elakartad beskaffenhet, som de
även hotade särskilt under nuvarande förhållanden oersättliga livsmedelsförråd Brandhemsökélsema

hava redan ådragit sig uppmärksamhet av
regeringen, som med berömvärd raskhet låtit cirkulär utgå till överståthållareämbetet
och länsstyrelserna angående åtgärder för förhindrande
av eldsolyckor, åtföljt av eu synnerligen uppmärksam™!
promemoria om de åtgärder, som kunna vidtagas for att förhindra

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 samt. 6 käft. (Nr 7.) 1

^ Lagutskottets utlåtande Nr 7.

Utbrott av eldsvådor i förråd av livsmedel eller dylikt eller begränsa
redan utbrutna sådana. Cirkuläret med dess promemoria torde dock
icke kava vunnit önskad spridning ock de korta meddelanden därom,
som pressen offentliggjort, kava knappast vidare spritt den upplysning
promemorian lämnar om för brandskydd behövliga åtgärder
varvid namnas främst dels skärpt vakthållning ock dels vissa förebyggande
anordningar.

?fUrt! lämpligt vidtagandet av de brandskyddsåtgärder, som
föreslås i promemorian, än är, så torde detta dock icke vara tillrackkgt
för åstadkommandet av det brandskydd, varav Sveriges
folk hushåll har ett så trängande behov. De då nyss timade brandhemsokelserna
hava närmast begränsat cirkulärets innehåll, som icke
omfattar alla de förebyggande åtgärder, som böra vidtagas för åstadkommandet
av tillfredsställande brandskydd, särskilt åt det svenska
tolkhushållets torhanda förnämsta naturrikedom eller skogarna De
valdiga liemsökelser, som så ofta övergå landets stora skogsbestånd
borde för länge sedan hava föranlett till fastställandet av bestämmelser
för ett effektivt brandskydd. Många åtgärder finnas, som
lämpligen kunna företagas för åstadkommandet av passande brandskydd
för dessa skogar, vilka äro så gott som oersättliga för den
svenska kulturens bestånd och vidare utveckling. Själva skogsbe
ståndet måste genom rationella åtgärder i uthuggning, insåning av
biandvaxter och biandträd in. m. göras så avskräckande som möihgt
för brandhanen. Skogen skall så att säga göras till självbeskyddare,
till sm bäste beskyddare mot elden.

. • .Pu-nu\Uppmärksa^eten blivit sä kraftigt riktad på de många
bristfalligheter, som alltjämt vidlåda det svenska brandskyddet så
torde tiden vara inne att ofördröjligen vidtaga för åstadkommandet
av ett effektivt brandskydd behövliga åtgärder. Häribland torde
först vara eu lagstiftning, som förhindrar uppkomsten av nya allt
för störa brandrisker och som vidare söker minska eldfaran från
redan befintliga större brandrisker. Vidare giver regeringens åberopade
cirkulär i flera hänseenden goda uppslag till omfattande bestämmelser
rörande brandskyddet, som förtjäna vidare utarbetning
och cartillfogas Övriga for åstadkommande av ett rationellt brand
skydd behövliga bestämmelser.

^en jJ1+.n,ecf1mbei''1|915 bemyndigades chefen för civildepartementet
att tillkalla sakkunniga för verkställande av utredning av
frågan om behövliga brandskyddsföreskrifter för byggnader och lä -

Lagutskottets utlåtande Nr 7. •>

gen heter, använda som offentliga samlingslokaler eller för drivande
av hotell eller pensionatsrörelse eller dylikt. De sakkunniga avlämnade
1916 förslag till stadga om hotell och pensionat och utarbetade
under samma år fullständigt förslag till stadga om teatrar
ur synpunkten av skydd för människoliv emot skada av brand,
men ‘ har detta förslag till följd av visst avbrott i kommissionens
arbeten — ordföranden bär erhållit annat uppdrag, som skyndsamligen
måst utföras — icke ännu hunnit avlämnas likasom motiven
därtill icke ännu utarbetats. Av de sakkunnigas arbeten, förutom
fullbordandet av teaterstadgan, återstår ännu ett förslag till stadga
uti ifrågavarande avseende rörande andra offentliga samlingslokaler.
Enligt vad försports torde de sakkunniga, sedan arbetet återupptagits,
komma att behandla även fabrikslokaler in. in. ur brandskyddssynpunkt.

Hur erkännansvärt det än måste anses vara, att bestämmelser
utarbetas och snart komma till stånd rörande här nämnda lokaler,
så är därmed ingalunda på långt när tillräckligt sörjt för det svenska
folkhushållets brandskydd Detta har att omfatta det svenska
folkhushållets samtliga nyttigheter, vilka äro i behov av ett effektivt
brandskvdd.

Sveriges" folkhushåll har trängande behov av lagstiftning om
brandskydd och att detta göres så omfattande, så enhetligt och så
effektivt som möjligt kan endast vara till fördel för de uppgifter
det har att fylla, bland vilka den förnämsta är förekommande av
brands uppkomst. Det trängande behovet av betryggande brandskyddsbestämmelser
medför även att vid deras utarbetande icke
sådana uppehåll böra få förekomma, som ägt rum i de ovannämnda
sakkunnigas arbete, vilket under hela föregående året vilat och som
ännu icke återupptagits.»

En lagstiftning i syfte att förebygga eldsolyckor och deras följder,
så omfattande, enhetlig och effektiv som möjligt, är det spörsmål,
som genom förevarande motion föreligger till riksdagens prövning.
I likhet med motionären anser utskottet ett ordnande av
brandskyddet med behörigt hänsynstagande till de växlande ortsförhållandena
in. m. vara eu angelägenhet av den allra största
betydelse. Då utskottet likväl icke anser sig kunna tillstyrka bifall
till det av motionären väckta yrkandet, beror detta därpå, att Kung!.

Utskottets

yttrande.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

Maj:t och riksdagen redan vidtagit åtskilliga åtgärder i det av
motionären angivna syftet och att Kungl. Maj:t, enligt vad utskottet
inhämtat, alltjämt har sin uppmärksamhet riktad på hithörande
frågor.

Genom den år 1913 vidtagna ändringen av § 74 i förordningen
om kommunalstyrelse på landet hava sålunda'' landskommunerna
fått möjlighet att själva genom antagandet av brandordningar vidtaga
nödiga åtgärder i förevarande avseende. Sedermera har frågan
om ett ordnande av brandväsendet på landsbygden ytterligare dragits
under Kungl. Maj:ts prövning. I skrivelse den 19 maj 1915
nr 123, har riksdagen anhållit, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta
och, såvitt på riksdagens medverkan ankom me, för riksdagen framlägga
förslag till stadgande i angivet syfte. Vid föredragningen av
detta ärende inför Kungl. Maj:t den 31 december 1915 yttrade
föredragande departementschefen efter att hava framhållit, att landskommunerna
dittills icke begagnat sig av den utväg, som genom
berörda ändring i § 74 i förordningen om kommunalstyrelse på
landet öppnats, att skaffa sig ett ordnat brandväsen, följande:

»Emellertid vore det — med hänsyn bland annat, till den erfarenhet,
som genom stadgandets tillämpning skulle kunna tillgodogöras
för eu mer omfattande lagstiftning i frågan — av synnerlig
vikt att tillse, i vad mån något kunde redan nu åtgöras för förverkligande
av syftet med ifrågavarande förändring av kommunalförordningen.
Ätt denna förändring hitintills icke burit någon
frukt, berodde tvivelsutan dels på bristande kännedom om den vidtagna
förändringens innebörd och möjligen bristande förståelse för
dess behövlighet, dels på tveksamhet därom, vilka mått och steg
lämpligen kunna och böra av vederbörande kommuner i ämnet vidtagas.
I alla dessa hänseenden skulle emellertid säkerligen lätt
kunna vinnas en ändring, därest kommunerna från det allmännas
sida eihölle behövlig ledning genom eu rationell och planmässig
upplysningsverksamhet. I sådant syfte borde åt Kungl. Majits befallningshavande
och underlydande ortsmyndigheter i de särskilda
länen uppdragas att för kommunalmyndigheterna i vederbörande
landskommuner och särskilt sådana, där ett tätare bebyggande redan
ägt rum eller vore att vänta, framhålla angelägenheten av brandväsendets
ordnande och den möjlighet härför, som numera vore
dem genom kommunalförordningen beredd, att tillhandahålla dem
lämpliga normalutkast till ordningsstadgar i ämnet och att jämväl

Lagutskottets utlåtande Nr 7. •''

i övrigt bispringa dem med råd och dåd för ordnande av ifrågavarande
angelägenhet på ett efter ortsförhållandena lämpat sätt. I
detta syfte hade inom civildepartementet genom tillkallade sakkunniga
utarbetats dels en promemoria, innefattande vissa anvisningar
och synpunkter vid hithörande frågors ordnande inom landskommun,
dels ock ett normalutkast till brandordning, lämpat att tjäna såsom
ordningsstadga i ämnet inom dylik kommun.»

I enlighet med denna hemställan har därefter Kungl. Maj:t i
cirkulärskrivelse till samtliga länsstyrelser den 31 december 1915
anbefallt dem att genom underlydande ortsmyndigheter framhålla
för kommunalmyndigheterna i vederbörande landskommuner angelägenheten
av brandväsendets ordnande med tillämpning av $ 74 i
nyssnämnda förordning, till dem överlämna exemplar av omförmälda
promemoria och normalutkast till brandordning samt jämväl
i övrigt gå dem tillhanda för frågans ordnande på ett efter ortsförkållandena
lämpat sätt.

Jämväl från en annan synpunkt har frågan om brandväsendets
ordnande, på sätt motionären erinrat, varit föremål för
Kungl. Maj:ts prövning. Med anledning av det vid upprepade tillfällen
framhållna behovet av brandskyddsföreskrifter för byggnader
och lägenheter, använda som offentliga samlingslokaler eller för
drivande av hotell- eller pensionatrörelse eller dylikt, hava jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 31 december 1915 sakkunniga tillkallats
inom civildepartementet att utreda frågan om behövliga föreskrifter
i sådant syfte. Såsom första resultat av dessa arbeten har
avgivits det förslag till stadga om hotell och pensionat, däri upptogos
åtskilliga föreskrifter angående skydd för eldfara, som legat
till grund för den av Kungl. Maj:t efter inhämtande av riksdagens
yttrande den 8 juni 1917 utfärdade stadga angående hotell- och
pensionatrörelse. I övriga delar är frågan fortfarande under utredning
av de sakkunniga.

An vidare har Kungl. Maj:t, såsom motionären likaledes framhållit,
i cirkulärskrivelse till samtliga länsstyrelser den 7 december
1917 anbefallt dem att själva eller genom underlydande ortsmyndigheter
hos allmänheten liksom hos kommunala förvaltningar framhålla
vikten därav, att åtgärder vidtagas för att om möjligt förhindra
eldsolyckor i förråd av livsmedel eller dy-likt, därvid länsstyrelserna
jämväl ålagts att uppmärksamma och bringa till vederbörandes
kännedom vid skrivelsen fogad promemoria angående de

6

Lagutskottets utlåtande Nr 7.

åtgärder, som kunna vidtagas för att förhindra utbrott av dylika
eldsvådor m. m.

I detta sammanhang må slutligen erinras om de åtgärder, som
vidtagits till förebyggande av skogseld, därvid i främsta rummet är
att märka utfärdandet av lagen den 14 oktober 1914 om förekommande
och släckning av skogseld. Genom sagda lag hava dittills
gällande ålderdomliga och ofullständiga bestämmelser ersatts av
en mera tidsenlig lagstiftning, som, såvitt utskottet har sig bekant,
på ett i huvudsak tillfredsställande sätt motsvarar de fordringar,
som kunna ställas på eu lagstiftning av här ifrågavarande art. Såtillvida
är emellertid nämnda lagstiftning ofullständig, som den, ehuru
det med visshet torde kunna sägas, att eu av de vanligaste orsakerna
till uppkomst av skogseld är antändning i anledning av järnvägs
drift, lämnar frågan om skydd mot nämnda eldfara helt och
hållet oberörd. Bestämmelserna i lagen den 12 mars 1886 angående
ansvarighet för skada i följd av järnvägs drift äro härutinnan
icke tillfyllest. Men även på denna fråga har Kungl. Maj:ts uppmärksamhet
redan blivit fästad. Genom skrivelse den 29 augusti
1914, nr 244, har nämligen riksdagen hemställt, att Kungl. Maj: t
ville låta utreda, huruvida och på vad sätt särskilda lagbestämmelser
matte kunna meddelas till förebyggande av faran för skogseld
genom antändning i följd av järnvägs drift, samt därefter för riksdagen
framlägga det förslag, vartill denna utredning kunde föranleda.
Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Maj:t i detta
ärende infordrat utredning från domänstyrelsen och järnvägsstyrelsen.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon
riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Stockholm, Oskär Eklunds boktr., 1918.