Lagutskottets utlåtande Nr 68

Utlåtande 1917:LU68

Lagutskottets utlåtande Nr 68.

I

Nr 68.

Ankom till riksdagen» kansli den 9 juni 1917 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändrad lydelse av 1 §
i lagen om servitut den 14 juni 1907.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius*, Stärner, Alexanderson,
greve Spens, Dahl*, von Sydow*, Tisell* Klefbeck*, Schotte*, Lindqvist i Stockholm*,
Pettersson i Bjälbo*, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Karlsson
i Fjäl* och Borg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 39, har herr Molin i Dombäcksmark hemställt,

»1) att riksdagen för sin del ville besluta följande ändrade lydelse
av 1 § i lagen den 14 juni 1907 om servitut:

Lägges å fastighet besvär eller last till förmån för annan fastighet
eller ock för gruva såsom angående väg, vattens ledning eller uppdämning,
ledning för överförande av kraft, leverans av elektrisk energi,
skogsfång, mulbete, kvarnrättigheter och fri mäld, torv-, ler- eller grustäkt,
utsikt eller fönster, må till säkerhet för beståndet av detta servitut
meddelas inteckning under de villkor och i den ordning särskilt
är stadgat, eller att,

2) därest riksdagen ej ansåge sig kunna bifalla punkt 1 i befintligt
skick, eller för sin del antaga särskild lag, genom vilken de i
motionen framförda önskemålen bleve beaktade, riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t redan till nästa
års riksdag, med eller utan sammanhang med vattenrättslagstiftningen
i övrigt, framlägga lagförslag rörande inteckning för rätt till elektrisk
kraft, kvarnrättigheter och fri mäld.»

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 53 käft. (Nr 68.)

2

Lagutskottets utlåtande Nr 68.

Motionärens

motivering.

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären anfört
följande:

»Enligt köpeavhandling den 28 april 1915 med därtill den 1 juni
samma år gjort tillägg försålde Dombäcksmarks byamän till Gideå &
Husums Aktiebolag ett dem tillhörigt vattenområde i Gide älv. Uti
köpeavhandlingen förband sig bolaget bland annat att tillförsäkra byamännen
rätt för all framtid att utan avgift förmala den å byamännens
hemman producerade säden vid någondera av bolagets kvarnar i Husum
eller Gideå, och förband sig bolaget att antingen hålla någondera av
dessa kvarnar i gång eller också bekosta förmalning å annan närmaste
kvarn. Med bolagets medgivande sökte byamännen inteckning för bland
annat kvarnrättigheternas bestående uti bolaget tillhöriga hemmanen
Gideåbacka och Dombäck, men Själevads och Arnes domsagas häradsrätt
avslog den 25 november 1915 framställningen, enär rättigheterna
i fråga enligt gällande lag icke kunde bli föremål för inteckning, om
kvarnarna ifråga ej vore belägna å Gideåbacka eller Dombäcks hemman.
Emot detta häradsrättens beslut anförde byamännen besvär hos
Svea hovrätt, som i utslag den 25 februari 1916 stadfäste häradsrättens
beslut.

Någon fullföljd till högsta domstolen ansågs därefter ej böra göras.

Uti kontrakt den 14 december 1916 försålde Gidböle byamän
likaledes till Gideå & Husums aktiebolag ett byamännen tillhörigt
vattenområde i Gideälven, varvid bolaget förband sig att för all framtid
utan avgift förmala den å byamännens hemman producerade säden intill
viss maximimängd vid förut omnämnda kvarnar eller också bekosta förmalning
å annan närmaste kvarn. Aven på flera andra ställen uppe i
Norrland ha liknande villkor stipulerats i sammanhang med vattenförsäljningar,
så att de här omnämnda exemplen ingalunda äro enstaka i
sitt slag.

Då rättigheterna tvivelsutan äro av stort värde för vattenrättssäljarna
och utgöra eu avsevärd andel i köpeskillingen, hava säljarna genom
intecknings- och servitutslagarnas brister, så att säga, prisgivits. Helt
naturligt är det av stort intresse för säljarna att genom inteckning för
framtiden få rättigheterna säkrade. Som lagarna nu äro, stå säljarna
där rättslösa. Att så skall fortfara för all framtid, torde icke kunna
förutsättas, sedan riksdagens uppmärksamhet fästs på saken.

Vad här gäller om kvarnrättigheter, gäller i lika och högre grad
om de rättigheter till fri elektrisk energi, som säljare numera allmänt
förbehålla vid vattenfallsaftarer.

Vid fjolårets riksdag hemställde jag, att riksdagen för sin del ville

Lagutskottets utlåtande Nr 68.

3

besluta sådan ändring uti § 1 i lagen den 14 juni 1907 om servitut,
att utfästelser om leverans av elektrisk energi vederbörligen skulle kunna
bli fö remål för inteckning. Motiveringen till min motion återfinnes i
lagutskottets utlåtande nr 16. Lagutskottet avstyrkte motionen. Dock
ville utskottet giva uttryck åt sin förhoppning att, därest resultat av
vattenrättslagstiftningskomrnitténs arbete i dess helhet icke kunde
redan för 1917 års riksdag framläggas, Kungl. Maj:t dock skulle, om
sådant befunnes möjligt, till särskild omprövning för riksdagen framlägga
lagförslag rörande inteckning för rätt till elektrisk kraft.

Vid ärendets behandling i andra kammaren tillät jag mig efter eu
längre motivering yrka bifall till min motion, som efter någon debatt
dock avslogs.»

I sitt utlåtande över den i motionen omförmälta, av samme motionär
vid 1916 års riksdag väckta motionen om viss ändring i 1 § av
lagen om servitut den 14 juni 1907 anförde 1916 års lagutskott:

»I skrivelse den 28 mars 1907 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
ville låta föranstalta om utredning, på vilket sätt betryggande garantier
för kontraktsenligt åtnjutande av elektrisk energi måtte kunna genom
lagstiftning eller eljest beredas avnämare av sådan energi, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde giva anledning.
1 motiveringen framhölls, att rätten till leverans av elektrisk kraft enligt
gällande svensk rätt otvivelaktigt icke vore av den art, att inteckning
därför kunde fastställas i leverantörens fastighet.

Vid 1909 års riksdag hemställdes uti en i andra kammaren väckt
motion, att Kungl. Maj:t ville utarbeta och förelägga riksdagen förslag
till sådan ändring av inteckningsförordningen, att avtal om rätt till
elektrisk ström från fastighet med vattenfall skulle kunna inteckna^ i
fastigheten, och åberopades till stöd härför, att dylik rätt ej kunde
hänföras till någon av de rättigheter, för vilkas säkerhet inteckningsförordningen
medgiver fastställande av inteckning, ehuru jämväl innehavare
av dylik rättighet, som i likhet med de flesta av de rättigheter,
för vilka inteckning vore medgiven, innebure ett utnyttjande på visst
sätt av fast egendom, borde beredas enahanda tillfälle att genom inteckning
trygga rättighetens bestånd för framtiden. Som emellertid
den i motionen avsedda frågan redan vore på Kungl. Maj:ts prövning
beroende, hemställde lagutskottet i sitt utlåtande över motionen, att
densamma icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd, och blev
detta också riksdagens beslut.

Sedan Kungl. Maj:t därefter den 22 juni 1911 uppdragit åt en

Frågans
behandling
vid 1916 års
riksdag.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 68-

kommitté att utarbeta förslag till tryggande av avnämares rätt till kontraktsenligt
åtnjutande av elektrisk kraft m. m. samt framlägga förslag
i ämnet, har samma kommitté den 16 december 1914 till Kungl. Maj:t
överlämnat förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser i syfte att
trygga rätt till elektrisk kraft- Sagda förslags 9 § innehåller följande
stadgande: ’Den, som i skriftlig handling fått åt sig upplåten rätt att
från station erhålla elektrisk kraft, äge till säkerhet för rättighetens
bestånd erhålla inteckning i den fastighet eller vattenfallsrätt, vartill
stationen hör, i den ordning och under de villkor, förordningen den 16
juni 1875 angående inteckning i fast egendom stadgar i fråga om inteckning
till säkerhet för avtal angående nyttjanderätt till fast egendom;
dock att inteckning icke må beviljas utan skriftligt medgivande
av fastighetens ägare eller vattenfallsrättens innehavare.

År rätten till elektrisk kraft betingad till förmån för viss fastighet
eller vattenfallsrätt, må inteckning i den fastighet eller vattenfallsrätt,
vartill stationen hör, kunna fastställas i den ordning och under de villkor,
som i nyssnämnda förordning föreskrivas rörande inteckning för servitutsavtal.
’

I sin motivering anför kommittén bland annat: ''Redan nu kan man
hos oss erhålla inteckning för rätt till avkomst av en fastighet såsom
att hämta vatten, sten eller grus m. m. Från en rätt av detta slag
skiljer sig rätten till elektrisk kraft därigenom, att det för dennas framställande
fordras, utöver vad som finnes på fastigheten, även ett större
eller mindre mått av mänsklig verksamhet. Härutinnan är den elektriska
kraften dock i viss mån likställd med undantagsförmåner, för vilka
hos oss inteckning kan meddelas. Sådana förmåner bestå ofta av lantmannaprodukter,
och för att framställa dem erfordras i regel mänskligt
arbete. Att möjliggöra inteckning i eu fastighet till säkerhet för rätt
till elektrisk kraft, åtminstone då den framalstras av något, som finnes
å fastigheten, torde för den skull icke böra möta någon betänklighet
utan fastmer vara en följdriktig utveckling av gällande rättsregler.
Finnes å en fastighet anläggning, varigenom till fastigheten hörande
vattenkraft förvandlas till elektrisk kraft, synes kommittén möjlighet
alltså böra beredas att erhålla inteckning i fastigheten till betryggande
av avtal om bekommande av kraft från anläggningen. År avtalet om
rätt till elektrisk kraft så avfattat, att kraften är betingad till förmån
för viss fastighet, bör inteckning kunna meddelas såsom för servitut.’

På sätt motionären erinrar hava, enligt vad utgången i flera rättsfall
giver vid handen, domstolarna icke ansett sig kunna för rätt till
leverans av elektrisk kraft meddela inteckning i leverantörens fastighet.

Lagutskottets utlåtande Nr 68.

5

Kommittén har jämväl utgått från att sådan rätt är av annan art än
de rättigheter, därför i gällande lag inteckning är medgiven, samt att
för berörda rättighet i följd härav måste skapas en ny inteckningsrätt,
i vissa fall i form av nyttjanderätts-, i andra av servitutsinteckning.

Förevarande motion synes utskottet vara ett uttryck för den berättigade
önskan på många håll i landet, att den verkställda utredningen
måtte inom den närmaste framtiden resultera i framläggandet av
förslag till den utav riksdagen begärda lagstiftningen. Enligt vad utskottet
erfarit är förut omförmälda kommittébetänkande för närvarande
remitterat till vederbörande myndigheter för yttrande. Att i detta
ärendets läge riksdagen skulle för sin del antaga lagförslag i den riktning,
motionären förordat, synes icke utskottet kunna tillrådas. Emellertid
vill utskottet giva uttryck åt sin förhoppning att, därest resultat
av kommitténs lagstiftningsarbete i dess helhet icke kan redan för nästa
års riksdag framläggas, Kungl. Maj:t skall, om sådant finnes möjligt,
till särskild omprövning för riksdagen framlägga lagförslag rörande inteckning
för rätt till elektrisk kraft.»

På grund härav hemställde lagutskottet, att motionen icke måtte
till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Utskottets hemställan bifölls av båda kamrarna.

1 förevarande motion framföres ånyo önskemålet om inteckningsskydd
åt avtal om leverans för viss fastighets behov av elektrisk kraft.
Såsom av ovanstående framgår, har detta önskemål redan länge varit
föremål för riksdagens livliga anslutning. Med den utsträckning, vari
den elektriska kraften i våra dagar kommer till användning, och med
den ytterligare utveckling, som på förevarande område uppenbarligen
förestår, är det synnerligen angeläget, att frågan snarast möjligt vinner
sin lösning, så att det nuvarande osäkerhetstillståndet upphör.

Att, på sätt motionären i första hand hemställt, riksdagen omedelbart
skall för sin del antaga lag i ämnet, finner väl utskottet icke kunna
förordas, särskilt med hänsyn till lagfrågans ovan omförmälda läge.
Men då en lagstiftning i hela den omfattning, ovan berörda kommittébetänkande
av den 16 december 1914 avser, icke lärer kunna förväntas
bliva genomförd under närmaste framtiden, och då den förhoppning
föregående års lagutskott uttalat, att vid sådant förhållande den här
ifrågavarande lagstiftningsfrågan måtte bliva utbruten och göras till
föremål för särskild proposition redan vid innevarande riksdag, icke gått
i uppfyllelse, finner utskottet sig böra hemställa, att riksdagen genom

Utskottets

yttrande.

6

Lagutskottets utlåtande Nr 68.

skrivelse till Kungl. Maj:t fäster uppmärksamheten på angelägenheten av
snarast möjliga lagreglering på detta område.

I fråga om det genom motionen väckta förslaget om åvägabringande
av inteckningsrätt åt innehavare av kvarnrättigheter och rätt till
fri mäld, har utskottet icke kunnat vinna den övertygelsen, att dylika
förmåner äro av beskaffenhet att lämpligen böra bliva föremål för servitutsrätt.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motion
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen
snarast möjligt framlägga lagförslag rörande
inteckning för rätt till elektrisk kraft.

Stockholm den 9 juni 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1917.