Lagutskottets utlåtande Nr 66
Utlåtande 1917:LU66
Var är utlåtandet nu?
Utlåtandet är färdigbehandlat
Hela utlåtandet
Utdrag ur utlåtandet
Lagutskottets utlåtande Nr 66.
1
Nr 66.
Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1917 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds ''proposition med förslag
till förordning angående förbud i vissa fall mot
användande av vilseledande varubeteckningar vid handel
med födoämnen.
Närvarande: herrar Lindhagen, Gezelius, Stärner, Rogberg, greve Spens, Dahl
Permansson, Klefbeck, Pettersson i Bjälbo, Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjäl
Holmdahl, Pettersson i Södertälje, Rehn och Lindqvist i Kosta.
Genom en den 30 april 1917 dagtecknad proposition, nr 348, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj: t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, begärt riksdagens
yttrande över följande förslag till
Förordning:
angående förbud i vissa fall mot användande av vilseledande varubeteckningar
vid handel med födoämnen.
§ I
Vid
varas saluhållande eller försäljning såsom födoämne må för
densamma icke brukas någon av här nedan angivna varubenämningar,
där varan till sin sammansättning avviker från den normala sammansättningen
hos den vara, vilken genom benämningen utmärkes.
Här avsedda benämningar äro
mjölk, smör, margarin, flott, mjöl eller därmed liktydig benämning,
socker eller därmed liktydig benämning samt honung, vare sig benämBihang
till riksdagens protokoll 1917. 9 sand. 51 käft. (Nr 66.)
2
Lagutskottets utlåtande Nr 66.
ningen brukas ensam eller i ordsammanställning, som antyder likhet
i användningen med motsvarande vara,
ägg i ordsammanställning såsom äggpulver och
saft i ordsammanställning, som angiver saften såsom beredd av
frukter eller bär.
Vad om ovan angivna varubenämningar på svenska språket sålunda
stadgats skall jämväl gälla om motsvarande benämningar på främmande
språk.
§ 2-
I fall, där jämlikt § 1 användandet av viss benämning å vara är
förbjudet, må ej heller å varan eller å dess förvaringskärl, omslag eller
dylikt eller å anslag eller skylt, som hör till varan, finnas anbragt bild
eller teckning, varigenom åt varan kan givas sken av att utgöra vara,
som genom sagda benämning utmärkes.
§ 3.
Vad i § 1 stadgas utgöre ej hinder för att vara, som är avsedd att
utgöra ersättning för annan vara med någon i § 1 angiven benämning,
hålles till salu eller försäljes under beteckning, vari sagda benämning
ingår, under förutsättning att varans egenskap av ersättningsmedel
uppenbart framgår av den använda beteckningen.
§ 4.
Saluhåller eller försäljer någon vara under benämning, som enligt
vad ovan är stadgat ej må vid varans saluhållande eller försäljning användas,
eller bryter någon mot det i § 2 stadgade förbud, varde, där
han haft eller bort hava vetskap om varans verkliga beskaffenhet, dömd
till böter från och med 50 till och med 1,000 kronor, där ej förseelsen
enligt allmän lag bör beläggas med strängare straff.
Lag samma vare, där någon vid saluhållande eller försäljning av
vara, som i § 3 avses, uraktlåter att, på sätt i nämnda paragraf är stadgat,
angiva varans egenskap av ersättningsmedel.
§ 5.
För förseelse mot denna förordning vare, där den med husbondes
vetskap begås av hans hustru, husfolk eller i hans arbete antagen person,
husbonden ansvarig liksom vore förseelsen begången av honom själv.
Lagutskottets utlutande Nr 6(i. 3
§ G.
Den, som under tid, då han är ställd under åtal för förseelse mot
denna förordning, fortsätter samma förseelse, skall, när lian varder
därtill lagligen förvunnen, för varje gång stämning delsdvits fällas till
särskilt ansvar.
§ 7.
Hälsovårdsnämnd eller, där sådan icke finnes, kommunalnämnd
åligger att ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att förseelser mot denna
förordning varda angivna till åtal.
§ 8.
Av böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfälle hälften åklagaren
och hälften den kommun, inom vilken förseelsen blivit begången.
Finnes särskild angivare, tage han hälften av åklagarens andel.
Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän lag.
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1917.
Vid 3 § har utskottet velat erinra om följande. Enligt 2 § i de sakkunnigas
i propositionen intagna förslag skulle bl. a. vara, i vars beteckning
någon i 1 § angiven benämning inginge på sådant sätt att
därmed antyddes likhet i användning med den vara, vars benämning användes,
anses saluhållen eller försåld under sistnämnda benämning. Såsom
å sid. 11 och 12 i propositionen omförmäles, hade från flera håll riktats
en skarp kritik mot förslaget i denna del, och hade Kungl. Maj :t funnit
dylikt stadgande icke böra ingå i författningen. På anförda skäl hade
emellertid Kungl. Maj:t i 3 § inarbetat bestämmelser, att vara finge hållas
till salu eller försäljas under beteckning, vari i 1 § angiven benämning
inginge, under förutsättning, att varans egenskap av ersättningsmedel
uppenbart framginge av den använda beteckningen. Härmed torde jämväl
hava avsetts, att etikett å vara, som finnes förpackad vid tiden för
författningens ikraftträdande, kan kompletteras •— givetvis dock på ett
i ögonen fallande sätt — till överensstämmelse med den i 3 § uppställda
fordringen. Det synes emellertid utskottet, som om detta icke fullt tydligt
framginge av formuleringen.
4
Lagutskottets utlåtande Nr 66.
Vid 8 § har utskottet ansett önskvärt, att angivare icke tillerkännes
bötesmedel, samt att åklagares andel begränsas till en tredjedel av
böterna.
På grund av vad sålunda anförts, far utskottet hemställa,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anmäla,
l:o) att riksdagen ansett önskvärt, att 3 och 8 §§
omarbetas på sätt ovan anförts; och
2:o) att riksdagen i övrigt icke funnit något att
erinra mot den föreslagna förordningen.
Stockholm den 5 juni 1917.
På lagutskottets vägnar:
CARL LINDHAGEN.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.