Lagutskottets utlåtande Nr 5

Utlåtande 1912:LU5

Lagutskottets utlåtande Nr 5.

5

Nr 5.

Ankom till ^Riksdagens kansli den 2 februari 1912 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af justitieombudsmannens framställning om
ändring af 16 kap. 10 § rättegångsbalken.

Utskottet bär till behandling förehaft en af justitieombudsmannen i
den af honom vid innevarande riksdag afgifna ämbetsberättelsen gjord
framställning till Riksdagen af följande lydelse:

I 4 § af lagen angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad
den 14 september 1906 är stadgadt, att rättegångsbiträde, hvarom i denna
lag sägs, skall njuta skälig ersättning af allmänna medel, efter ty rätten
bestämmer. Beslut om sådan ersättning skall gå i verkställighet, ändå att
det ej vunnit laga kraft; och skall skriftligt besked om beslutet utan afgift
genast tillhandahållas biträdet. I slutliga utslaget åligger det sedermera
rätten att pröfva, huruvida ersättningen skall till statsverket återgäldas,
vare sig af allmän åklagare eller af enskild part.

I enlighet med dessa bestämmelser har åtskilliga gånger inträffat, att
person, som förordnats till rättegångsbiträde åt häktad, redan före slutliga
utslaget berättigats till ersättning af allmänna medel. Understundom
lärer äfven hafva händt, att rättegångsbiträde, som sålunda förskottsvis
tillerkänts ersättning, ansett, att rätten bestämt ett lägre ersättningsbelopp,
än som med hänsyn till de föreliggande omständigheterna kunde
anses skäligt. I dylika fall har, enligt hvad jag under mina inspektionsresor
försport, tvekan uppstått angående sättet för fullföljd af talan mot
beslutet angående ersättningen. Särskild bestämmelse härom är nämligen
icke meddelad.

I 16 kap. 10 § rättegångsbalken är föreskrifvet, att, om underrätt
genom beslut under rättegången utlåtit sig angående ersättning åt vittne

6

Lagutskottets utlåtande Nr 5.

Utskottets

yttrande.

eller annan, som kallats att meddela upplysning i målet, så skall mot det
beslut, i händelse af missnöje, särskild talan föras.

Detta stadgande, som tillkom genom lagen den 14 juni 1901 och alltså
före lagen angående förordnande af rättegångsbiträde åt häktad, har — i
min tanke på goda skäl — ansetts böra analogisk tillämpas jämväl å
det fall, hvarom nu är fråga.

A andra sidan har man emellertid, under medgifvande att grunden
till nyssberörda stadgande i rättegångsbalken äfven här kunde åberopas,
förmenat, att, då lagen noga uppräknar de fall, när särskild talan må
föras mot underrätts beslut under rättegången, sådan talan icke finge
föras mot beslut af nu ifrågavarande art.

Då man till afhjälpande af den bristfällighet, som uti ifrågavarande
afseende vidlåder gällande lagstiftning, påkallat mitt biträde, får jag, med
tillmötesgående häraf, hemställa, att Riksdagen måtte för sin del antaga
följande förslag till

Lag

angående ändrad lydelse af 16 kap. 10 § rättegångsbalken.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt någon till utgifvande
af vite eller till ansvar för uteblifvande eller annan förseelse i
målet; eller ogillat yrkande om ansvar för förseelse, som nu är sagd, eller
om ådömande af förelagdt vite för uteblifvande; eller utlåtit sig angående
ersättning åt vittne eller annan, som kallats att meddela upplysning i
målet, eller åt rättegångsbiträde, hvarom förmäles i lagen angående förordnande
af rättegångsbiträde åt häktad; eller skilt fullmäktig från fullmäktigskapet:
mot det beslut skall, i händelse af missnöje, särskild talan
föras; och skall underrättelse härom i sammanhang med beslutet af rätten
meddelas. Lag samma vare, där genom beslut, som af underrätt meddelats
under rättegången, kvarstad eller skingringsförbud eller därmed
jämförlig åtgärd beviljats eller yrkande om häfvande af sådan åtgärd
ogillats.

I 4 § i lagen den 14 september 1906 angående förordnande af rättegångsbiträde
åt häktad förutsättes, att beslut rörande ersättning åt sådant
biträde må kunna af domstolen under rättegången meddelas. Då det tydligen
icke bör möta olägenhet för högre rätt att företaga pröfning af
fråga om dylik ersättning utan sammanhang med själfva målet och biträdet
i händelse af missnöje med underrättens beslut äger berättigadt intresse

7

Lagutskottets utlåtande Nr 5.

att så skyndsamt som möjligt få frågan slutligen afgjord, finner utskottet
i likhet med justitieombudsmannen det vara lämpligt, att beslut af förevarande
art med afseende å sättet för fullföljd af talan likställes med de
af underrätt under rättegången meddelade beslut, som omförmälas i 16
kap. 10 § rättegångsbalken. Med hänsyn till den tvekan, som, enligt hvad
justitieombudsmannen vitsordat, i rättspraxis uppstått, huruvida sistnämnda
lagrum med dess nuvarande affattning kan anses äga tillämpning äfven å
nu ifrågavarande fall, synes därför den af justitieombudsmannen föreslagna
lagändringen vara af behofvet påkallad.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af justitieombudsmannens
förevarande framställning, för sin del antag-a
följande

Lag angående

ändrad lydelse af 16 kap. 10 § rättegångsbalken.

Har underrätt genom beslut under rättegången dömt
någon till utgifvande af vite eller till ansvar för uteblilvande
eller annan förseelse i målet; eller ogillat yrkande
om ansvar för förseelse, som nu är sagd, eller
om ådömande af förelagdt vite för uteblifvande; eller
utlåtit sig angående ersättning åt vittne eller annan,
som kallats att meddela upplysning i målet, eller åt
rättegångsbiträde, hvarom förmäles i lagen angående
förordnande af rättegångsbiträde åt häktad; eller skilt
fullmäktig från fullmäktigskapet: mot det beslut skall,
i händelse af missnöje, särskild talan föras; och skall
underrättelse härom i sammanhang med beslutet af rätten
meddelas. Lag samma vare, där genom beslut, som af
underrätt meddelats under rättegången, kvarstad eller
skingringsförbud eller därmed jämförlig åtgärd beviljats
eller yrkande om häfvande af sådan åtgärd ogillats.

Stockholm 1 den februari 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.