Lagutskottets utlåtande Nr 55

Utlåtande 1917:LU55

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

1

Nr 55.

Ankom till riksdagens kansli den 19 maj 1917 kl. Val e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående återupptagande av den avbrutna undersökningen
röihnde bolags jordförvärv och enskilda personers
större jordinnehav i mellersta och södra delarna
av riket in. in.

Närvarande: herrar Lindhagen, Stärner, K. Larsson*, Dahl, von Sydow*, Hult,
Tisell, Klefbeck*, Pettersson i Bjälbo*, Karlsson i Fjät*. Borg,
Holmdahl*, Zelahn, Rehn* och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.''

Uti eu inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
nr 251, har hierr Lindhagen hemställt, att riksdagen ville anhålla,
att Kungl. Maj:t måtte återupptaga den avbrutna undersökningen rörande
omfattningen av bolags jordförvärv och enskilda personers större jordinnehav
i mellersta och södra delarna av riket samt i vad mån berörda
jordförvärv i olika avseenden kunna anses verka avsevärt till men för
jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens berättigade intresse, ävensom
för riksdagen framlägga de förslag till lagstiftning eller andra åtgärder,
som av berörda undersökning föranledas.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 44 käft. (Nr 55—57.)

1

Motionärens

motivering.

2 Jlagutskottet» utlåtande Nr 55.

Till stöd härför har motionären anfört:

»Under de sista två årtiondena ha jordfrågans alla detaljer framförts
till statsmakternas bedömande. Det gives väl knappast någon detalj, som
ej gjort sig påmind. Man hade då kunnat hoppas ett intresse från statsmakternas
sida att lägga några större grepp på saken och skänka den
någon enhetlig behandling. Detta har emellertid alltjämt avvisats. Men
de intresserade hava dock förväntat, att förr eller senare måste det i alla
fall ske.

Denna förväntan har emellertid under den sista tiden alldeles slagit
fel. Det förhåller sig tvärtom så, att icke ens de många detaljerna väcka
någon vidare uppmärksamhet. Allt lägges på hyllan och försjunker i
glömskan.

Under så nedslående förhållanden är det icke mödan lönt att komma
igen med det hela. Man får börja om igen från början, väcka liv igen i
de bortdomnade specialfrågorna och fästa uppmärksamheten ånyo först på
det, som kan vara mest brådskande.

En sådan överhängande angelägenhet är frågan om bolagsförvärvens
utbredning i södra och mellersta delarna av landet samt i vad mån jordbrukets
utveckling samt befolkningens frihet och framtidsmöjligheter äventyras
därigenom. Dit hör också en undersökning om enskilda personers
större jordinnehav i nämnda delar av riket, i den mån sådant innehav kan
verka avsevärt till men för jordbrukets utveckling och ortsbefolkningens
berättigade intresse.

Andra kammaren har riksdagarna 1907, 1908, 1909, 1910 och 1911
uttalat sig för en sådan undersökning och den 30 december 1911 tillkallades
två och längre fram tre sakkunniga för att inom justitiedepartementet
biträda med nämnda utredning. De sakkunniga erhöllo först uppdrag att
sysselsätta sig särskilt med Värmlands län och hava därom givit två betänkanden.
Sedermera har emellertid vidare sysslande med denna angelägenhet
blivit av den nuvarande regeringen nedlagd av någon anledning,
som jag ej känner närmare. Något samråd med de sakkunniga kommer
naturligtvis icke alls i fråga. Förmodligen ansågos utredningskostnaderna
i stället böra disponeras för krigsberedskap.

Uti det sista betänkandet om Värmland tinnes fogad en bilaga, innefattande
eu preliminär ''statistik över aktiebolags fastighetsinnehav i mellersta
och södra Sverige år 1910 jämte en summarisk jämförelse med
fastighetsinnehaven 1885, 1895, 1900 och 1905’. För min del synes mig
någon vidlyftigare utredning i dessa frågor ej vidare behövlig, sedan principerna
för ett ingripande fastslagits genom norrlandslagstiftningen samt
förhållandena måste vara tämligen enahanda, där sådana fastighetsförvärv

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

3

äro rådande. Andra hålla kanske före, att man åven i fortsättningen behöver
gå till eu undersökning, som närmar sig den omfattning, vari utredningen
skett, beträffande Norrland och Värmland. Huru härmed än
må förhålla sig, synes det mig ej kunna försvaras, att på sätt som sker
på många orter bondebefolkningen går starkt tillbaka och ersättes med
bolagsarrendatorer utan något som helst skydd av lagstiftningen, liksom
det icke heller kan vara riktigt att undanskjuta all undersökning av förhållandena
på de stora godsen.»

Såsom motionären anfört har frågan om bolagens jordförvärv och
vad därmed äger sammanhang upprepade gånger varit föremål för riksdagens
uppmärksamhet även så vitt rörer södra och mellersta delarna av
riket. Redan på 1890-talet berördes i själva verket även denna senare
angelägenhet och sedan har den med vissa tiders mellanrum oavlåtligt
återkommit i skilda former och vanligen lett till något uttalande från
andra kammarens sida om behövligheten av ett övervägande och eventuella
åtgärder. Kungl. Maj:t har år 1911 jämväl förordnat om en sådan undersökning
med den formulering av uppdraget som innefattas i motionens
yrkande. Denna undersökning har enligt Kungl. Maj:ts beslut den "28
januari 1916 blivit avbruten, efter det två betänkanden åren 1913 och
1915 utkommit rörande jordförhållandena i Värmlands län.

Det lärer knappast kunna påstås, att den farhåga, som legat bakom
dessa initiativ, saknat all grund.

Den av motionären åberopade, i 1915 års betänkande rörande jordförhållandena
i Värmlands län intagna statistiken giver visserligen icke
någon tillförlitlig bild angående arealen av den mark, som statistiken omfattar.
Men den visar dock även den, att aktiebolagens fastighetsinnehav
i mellersta och södra Sverige under de senare årtiondena tilltagit och att
förvärven på senare tiden fortgått i ökad skala. En sådan utveckling kan
också medföra överhängande faror mångenstädes för beståndet av en självständig
bondeklass och ett livskraftigt jordbruk.

Det synes därför utskottet önskvärt, att en utredning om bolagens
jordförvärv i mellersta och södra delarna av riket må äga rum. Utredningen
skulle närmast avse upplysningars erhållande, angående i vilka trakter
av landet bolags jordförvärv kunna anses hava tagit betydande omfattning
och olägenheterna av en sådan företeelse. Lämpligt torde vara, att, såsom
förut vid norrlands- och värmlandsutredningarna ägt rum, undersökningen
jämväl omfattar enskilda skogsspekulanters jordförvärv och andra enskilda
personers större jordinnehav. Ensamt en utredning kan lämna erforder -

Utshottet.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 55.

ligt material för bedömande av frågan, huruvida möjliga missförhållanden
i anledning av de av motionären påtalade fastighetsinnehaven kunna förefinnas
och vad som i anledning därav tilläventyrs bör åtgöras.

På grund härav får utskottet hemställa,

att riksdagen ville anhålla, att Kung!. Maj:t måtte
återupptaga den avbrutna undersökningen rörande omfattningen
av bolags jordförvärv och enskilda personers
större jordinnehav i mellersta och södra delarna av riket
samt i vad mån berörda jordförvärv i olika avseenden
kunna anses verka avsevärt till men för jordbrukets
utveckling och ortsbefolkningens berättigade intresse,
ävensom för riksdagen framlägga de förslag till lagstiftning
eller andra åtgärder, som av berörda undersökning
föranledas.

Stockholm den 19 maj 1917.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Reservation

av herrar Dahl, von Sydow och Tisell, som hemställt,

att förevarande motion icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.