Lagutskottets utlåtande Nr 54 (Utlåtande 1911:LU54 Lagutskottet)

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Nr 54.

Ankom till Riksdagens kansli den 17 maj 1911 kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels återremiss af lagutskottets utlåtande
nr 44 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om järnvägsaktiebolag och till lag om
vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, dels ock en i
anledning af propositionen väckt motion.

I utlåtande nr 44 i anledning af Kungl. Maj:ts proposition nr 204
med förslag till lag om järnvägsaktiebolag och till lag om vissa aktiebolag,
som drifva lånerörelse, hemställde lagutskottet, att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition måtte af Eiksdagen bifallas.

Efter det herr Eliel Löfgren i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande
proposition inom Första kammaren väckt nedan intagna till
lagutskottet hänvisade motion, nr 108, hafva enligt utskottet tillhandakomna
protokollsutdrag kamrarna återremitterat nämnda utlåtande
till utskottet.

De i propositionen innefattade lagförslag äro af följande lydelse: Propositionen.

Förslag

till

Lag

om järnvägsaktiebolag.

Med upphäfvande af lagen den 5 mars 1897, innefattande särskilda
bestämmelser om järnvägsaktiebolag, förordnas som följer:

Bihang till Rilcsd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 51 Höft. {Nr 54.)

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

1 §•

Med järnvägsaktiebolag förstås i denna lag aktiebolag, som härtill
ändamål att för allmän trafik bygga eller använda järnväg, så ock
aktiebolag för förvärfvande och förvaltande af aktier eller andra andelar
i bolag med sådant ändamål, som nu är sagd!.

2 §•

I fråga om järnvägsaktiebolag skola de angående aktiebolag enligt
lag i allmänhet gällande stadganden lända till efterrättelse, såvidt de ej
strida mot hvad här nedan förordnas.

3 §•

Å järnvägsaktiebolags ordning skall sökas Konungens stadfästelse.
Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse med denna lag
samt lag och författningar i öfrigt, så ock om eljest från det allmännas
sida hinder mot meddelande af stadfästelse icke möter. A ändring i
bolagsordning för järnvägsaktiebolag skall Konungens stadfästelse ock
sökas.

4 §•

Finner Konungen skäl att meddela den sökta stadfästelsen, skall
registrering ske efter ty i lagen om aktiebolag är stadgadt. Ansökning
om bolagets registrering må af registreringsmyndigheten ej upptagas,
där ej Konungens beslut om meddelad stadfästelse å bolagsordningen
ingifves; ej heller må ändring i bolagsordningen registreras, med mindre
den styrkes vara af Konungen stadfäst.

5 §•

Ej må annan än här i riket bosatt svensk medborgare vara ledamot
eller suppleant i styrelsen eller berättigas att teckna bolagets firma.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912. Hvad i 5 § är
stadgadt skall äga tillämpning jämväl å järnvägsaktiebolag, som före
nämnda dag bildats. Konungen äge dock, där vid lagens trädande i
kraft andra än här i riket bosatta svenska medborgare äro utsedda till
ledamöter i styrelsen för sådant bolag, medgifva, att vissa utländska
medborgare eller å utrikes ort bosatta svenska medborgare må vara
ledamöter i styrelsen, högst till det antal, hvartill sådana personer vid
lagens trädande i kraft voro utsedda till styrelseledamöter; och skall
hvad sålunda stadgats äga motsvarande tillämpning å suppleanter i
styrelsen. I öfrigt skola i afseende å denna lags tillämplighet å redan
bildade järnvägsaktiebolag gälla enahanda bestämmelser, som i lagen
om aktiebolag finnas stadgade i fråga om dess tillämplighet å äldre
aktiebolag.

Förslag

till

Lag

om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse.

Med upphäfvande af lagen den 27 maj 189S, innefattande särskilda
bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, förordnas
som följer:

1 §•

I fråga om aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka
fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, skola de angående aktiebolag
enligt lag i allmänhet gällande stadganden lända till efterrättelse, såvidt
de ej strida mot hvad här nedan förordnas.

2 §.

A bolagsordning för aktiebolag, som i denna lag afses, skall sökas
Konungens stadfästelse. Konungen pröfvar bolagsordningens öfverens -

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

stämmelse med denna lag samt lag och författningar i öfrigt, så ock
huruvida därutöfver med afseende på vidden och beskaffenheten af
bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras. A ändring i
bolagsordning för sådant bolag skall Konungens stadfästelse ock sökas.

3 §•

4 §•

Ej må aktiebolag, som i denna lag afses, drifva inlåning på räkning,
som af bank allmänneligen begagnas.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1912. Hvad i 4 §
är stadgadt skall äga tillämpning jämväl å då bildade aktiebolag, som
i denna lag afses; dock att Konungen äger medgifva anstånd med stadgandets
tillämpning å sådant bolag under viss tid, högst fem år. I
öfrigt skola i afseende å denna lags tillämplighet å redan bildade aktiebolag,
som i lagen afses, gälla enahanda bestämmelser, som i lagen om
aktiebolag finnas stadgade i fråga om dess tillämplighet å äldre aktiebolag.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,
har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet
den 7 april 1911, hvaraf utdrag bifogats propositionen, anfört följande:

»För järnvägsaktiebolag samt för aktiebolag, som uteslutande hafva
till ändamål att idka fästighetsbelåning eller pantlånerörelse, gälla särskilda
speciallagar, nämligen för de förra lagen den 5 mars 1897, innefattande
särskilda bestämmelser om järnvägsaktiebolag, och för de senare
lagen den 27 maj 1898, innefattande särskilda bestämmelser om vissa
aktiebolag, som drifva lånerörelse. Enligt båda dessa lagar skola för

Lagutskottets utlåtande Nr 54. 5

omförmälda aktiebolag lända till efterrättelse de angående aktiebolagenligt
lag i allmänhet gällande stadgande!! med de afvikelser, som föranledas
af de i lagarna meddelade särskilda föreskrifterna.

Vid granskning af det förslag, som ligger till grund för den nya
lagen om aktiebolag af den 12 augusti 1910, har lagrådet framhållit, att
det visserligen vore klart, att den nya lagen, såvidt anginge dess hufvudinnehåll,
blefve tillämplig på järnvägsaktiebolag och de aktiebolag, som
afses i lagen den 27 maj 1898, men att det syntes mera tvifvelaktigt,
huruvida den nya lagens öfvergångsbestämmelser komme att gälla
jämväl nämnda båda slag af aktiebolag. Lagrådet hemställde därför,
att denna ovisshet måtte på lämpligt sätt undanröjas.

Hvad lagrådet sålunda hemställt synes mig böra föranleda uttryckliga
stadganden därom, att jämväl de i lagen om aktiebolag meddelade
öfvergångsbestämmelserna skola äga tillämpning å de aktiebolag,
som i förstnämnda lagar afses.

I samband med den nu ifrågasatta, mera formella ändringen af
ifrågavarande speciallagar torde jag få upptaga till behandling väckta
frågor om materiell ändring af dessa lagar i vissa hänseenden.

Uti underdånig skrifvelse den 8 december 1909 bär chefen för
generalstaben hemställt att i sammanhang med pågående lagstiftningsarbete
rörande aktiebolag i allmänhet sådan ändring måtte göras i lagen
den 5 mars 1897, att i styrelsen för järnvägsaktiebolag finge inväljas
endast i Sverige bosatta svenska undersåtar, därest ej för särskildt fall
och på därom gjord ansökan Konungen annorlunda bestämde. Och har
chefen för generalstaben till stöd för denna sin hemställan i hufvudsak
anfört följande. Järnvägar vore på ett alldeles särskildt sätt indragna
i krigsförberedelsen. Redan under vanliga förhållanden vore det därför
olämpligt, att en utlänning sutte i styrelsen för svenskt järnvägsaktiebolag-
med de möjligheter till detaljstudier, som därigenom yppades,
och i kritiska tider skulle ett sådant förhållande vara rent af oförsvarligt,
då så mycket berodde på att våra stridskrafters gruppering ej i
förtid blottades och då grupperingen verkställdes just genom järnvägarna.

Öfver denna hemställan tiar patent- och registreringsverket den 8
mars 1910 afgifvit infordradt utlåtande och därvid fogat en utredningrörande
vissa på ifrågavarande ärende inverkande omständigheter. Af
denna utredning inhämtas följande. Af 152 då registrerade järnvägsaktiebolag
hade 84 i sina bolagsordningar intagit den bestämmelsen,
att endast i Sverige bosatta svenska undersåtar Unge vara ledamöter

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

af bolagets styrelse. För 64 bolag saknades bestämmelse i bolagsordningen
angående styrelseledamöternas nationalitet; i alla dessa bolag
vore emellertid samtliga styrelseledamöter här i riket bosatta svenska
undersåtar. I återstående 4 bolag finge enligt bestämmelse i bolagsordningen
ett visst antal styrelseledamöter vara främmande undersåtar
eller å utrikes ort bosatta svenska undersåtar, men i endast 2 af dessa
bolag vore till styrelseledamöter utsedda andra än här i riket bosatta
svenska undersåtar.

Otvifvelaktigt måste det på de skäl, som chefen för generalstaben
anfört, anses synnerligen betänkligt, att utländsk undersåte eller å utrikes
ort bosatt svensk undersåte tillåtes vara ledamot af styrelsen för
järnvägsaktiebolag. I öfverensstämmelse med hvad redan nu gäller i
fråga om bankaktiebolag synes mig därför böra stadgas, att ledamot
af styrelsen för järnvägsaktiebolag skall vara här i riket bosatt svensk
undersåte. Ett dylikt stadgande torde dock icke vara till fyllest för
ernående af det syfte man vill vinna. Enligt den nya aktiebolagslagen
kan nämligen annan än styrelseledamot utses till firmatecknare och
såsom sådan erhålla en ställning, hvilken i det närmaste såväl utåt som
inåt sammanfaller med styrelsens. Det torde följaktligen jämväl böra
föreskrifvas, att till firmatecknare ej må utses annan än här i riket
bosatt svensk undersåte.

Att låta de af mig nu ifrågasatta bestämmelserna gälla redan
bestående järnvägsaktiebolag lärer icke möta några betänkligheter utom
beträffande bolag, hvilka enligt stadgande i bolagsordning äga rätt
att till styrelseledamot utse annan än här i riket bosatt svensk undersåte.
Därest emellertid sådant bolag, då bestämmelserna träda i kraft,
ej begagnar sig af nämnda rätt, lärer med visshet kunna antagas, att
densamma är af ringa betydelse för bolaget. Med hänsyn härtill torde
öfvervägande skäl tala för att låta ifrågavarande bestämmelser utan
förbehåll gälla dylikt bolag. Däremot torde bestämmelsernas tillämplighet
å bolag, i hvilket främmande undersåte eller å utrikes ort bosatt
svensk undersåte vid bestämmelsernas ikraftträdande är utsedd till styrelseledamot,
ej böra genomföras annorledes än med stor varsamhet; och
det lärer höra ske endast där deras tillämpande af hänsyn till allmänt
intresse måste anses med nödvändighet påkalladt eller ej skulle kunna
föranleda afsevärda rättsförluster för bolaget eller andra. Det torde
därför höra öfverlämnas åt Konungen att i hvarje särskildt fall afgöra,
huruvida sådan styrelseledamot må kvarstå i styrelsen och huruvida efter
hans afgång till styrelseledamot må utses viss främmande undersåte eller
viss å utrikes ort bosatt svensk undersåte.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

De af mig ifrågasatta nya stadgandena angående järnvägsaktiebolag
synas lämpligen böra sammanföras med de redan gällande bestämmelserna
till en ny lag, innefattande särskilda bestämmelser om
järnvägsaktiebolag.

I statsrådet den 11 januari innevarande år, då Kungl. Maj:t
beslöt att till Riksdagen aflåta nådig proposition med förslag till lag
om bankrörelse, framhöll föredraganden, chefen för finansdepartementet,
att aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse, borde uteslutas från rätt till bankmässig
inlåning, och att förty till lagen den 27 maj 1898 borde göras ett tillägg,
hvarigenom förbud mot dylik inlåning meddelades ifrågavarande bolag.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet
tillåter jag mig nu att anmäla den sålunda väckta frågan om ändring
i nyssnämnda lag; och då olämpligheten af att aktiebolag, hvars ändamål
är att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, drifver bankmässig
inlåning, ej torde med fog kunna bestridas, lärer för dessa bolag — i
anslutning till den i 1 § andra stycket af förslaget till lag om bankrörelse
intagna bestämmelsen — böra meddelas förbud mot inlåning på
räkning, som af bank allmänneligen begagnas. I fall, då sådant bolag
nu genom dylik inlåning förskaffat sig rörelsekapital, lärer emellertid
rådrum böra beredas bolaget att afveckla denna del af sin rörelse.
Eespittiden synes böra sättas olika lång allt efter inlåningens förhållande
till rörelsen i dess helhet och torde därför lämpligen i hvarje särskild!
fall bestämmas af Konungen inom viss i lagen angifven gräns af
exempelvis fem år.

Då lagen den 27 maj 1898 består af endast två paragrafer, af
hvilka den ena torde böra undergå formell ändring, synas de nu föreslagna
ändringarna i lagen böra föranleda en omarbetning af densamma
i dess helhet.»

I berörda motion har anförts följande:

»Vid genomläsande af Kungl. Maj:ts proposition nr 204 med #«•*• Löfgrtm
förslag till lag om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, med
tillhörande betänkande af lagutskottet, finner jag, att lagförslagets 4 §
icke vare sig i propositionen eller enligt betänkandet bragts till öfverensstämmelse
med 1 § i lag om bankrörelse, sådan sistnämnda paragraf
skulle komma att vara affättad enligt Riksdagens numera fattade beslut.
Jämlikt detta beslut skulle det vara förmenadt aktiebolag i allmänhet
att på räkning, som af bank allmänneligen begagnas, inlåna

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

penningar, allenast för det fall, att sådan inlåning ägde ruin från allmänheten,
men på sätt 4 § i den förstnämnda lagen om aktiebolag, som
uteslutande hafva till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse,
är affattad, blefve tilläfventyrs just dessa särskilda aktiebolag
förhindrade att äfven från enskilda, utan föregående hänvändelse
till allmänheten, inlåna penningar på t. ex. depositionsräkning. Då det
väl icke finnes något skäl att ställa berörda aktiebolag i en sämre
ställning än aktiebolag i allmänhet, synas mig de båda lagarna i detta
hänseende böra bringas till full öfverensstämmelse. I detta syfte bör
4 § i nu ifrågavarande lag gifvas det innehåll, att däri afsedt aktiebolag
icke tillätes drifva inlåning från allmänheten på räkning, som af
bank allmänneligen begagnas.

Men därjämte torde med hänsyn till ett särskildt fall, som här
nedan skall beröras, den föreslagna öfvergångsbestämmelsen böra affattas
så, att Kung]. Maj:t erhåller befogenhet att vid meddelande af förnyad
oktroj för redan befintligt bolag, som drifver pantlånerörelse, jämväl
medgifva rätt till inlåning från allmänheten eller ock lagen själf uttryckligen
medgifva undantag i denna riktning.

Det enda nu existerande aktiebolag, som uteslutande idkar pantlånerörelse
och hvarå lagen sålunda skulle blifva tillämplig, är nämligen
Aktiebolaget Stockholms Pantaktiebolag, som på sin tid öfvertagit
den af Stockholms stad utöfvade pantlånerörelse. Detta bolag
bildades i ett rent socialt syfte, nämligen i främsta rummet för att på
så billiga villkor, som med bolagets säkra bestånd voro förenliga, aflijälpa
mindre bemedlade samhällsmedlemmars lånebehof. Det torde
vara obestridligt, att bolaget under hela sin mångåriga verksamhet på
ett tillfredsställande sätt främjat detta syfte, äfven där bolagets vinstutsikter
varit obetydliga. Att bolaget icke desto mindre kunnat lämna
sina aktieägare en måttlig vinst och att bolagets fortbestånd, hvad
dess ekonomi beträffar, är tryggadt, beror hufvudsakligen på det förhållande,
att bolaget genom tidiga och lyckliga förvärf af ett flertal
fastigheter dels blifvit oberoende af växlande konjunkturer för ett
lugnt bedrifvande af sin rörelse och dels kommit i åtnjutande af betydliga
hyresinkomster. Därtill kommer, att bolaget, allteftersom dess
förtroende hos allmänheten vuxit, i mottagna depositioner af penningar
erhållit ett rörelsekapital, för hvilket långifvarna i bolagets betydande
kapitaltillgång och fonder haft en fullt tillfredsställande säkerhet.

I den stora utsträckning bolaget bedrifvit sin verksamhet med
utlåning mot lös pant har emellertid de nämnda fastigheternas förvärfvande
varit en nödvändig förutsättning, liksom inlåningen på depo -

Lagutskottets utlåtande Nr 54. 9

sition ett lämpligt hjälpmedel för rörelsens bedrifvande under skäliga
lånevillkor för den behöfvande allmänheten. Då fara är att, därest
nämnda inlåning på deposition icke vidare skulle tillåtas, bolagets
verksamhet i saknad af rörelsekapital komme att nedläggas snarare än
att särskilda anstalter för anskaffande af rörelsekapital på annat sätt
träffades; då härigenom torde beredas tillfälle för uppkomsten af andra
inrättningar för denna under nuvarande samhällsförhållanden nödiga
lånerörelse, livilka på ett mindre lojalt sätt bedrefve motsvarande
verksamhet; och dä missbruk från bolagets sida vid begagnande af berörda
form för erhållande af rörelsekapital icke försports och lätteligen
kunna äfven för framtiden förebyggas genom kontrollföreskrifter,
som Kung!. Maj:t må lämna vid meddelande af förnyad oktroj, synes
på berörda skäl antingen lagen böra göra undantag från 4 §:ns tilllämplighet
i berörda fall eller och Kungl. Maj:t tillerkännas befogenhet
att vid meddelande af förnyad oktroj för aktiebolag, som före den 1
januari 1911 drifvit pantlånerörelse, taga hänsyn till de särskilda förhållandena
i fråga om ofvannämnda bolags verksamhet.

Huru denna inlåning hittills af statsmakterna uppfattats, framgår
bland annat af hvad som förekommit vid behandlingen af det lagförslag,
som den 27 maj 1898 upphöjdes till lag beträffande ifrågavarande
aktiebolag. Vid föredragning i statsrådet den 11 mars 1898 af nämnda
lagförslag anförde dåvarande statsrådet och chefen för finansdepartementet
grefve AYachtmeister, sedan han konstaterat, att bolag, som
uteslutande idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, dåmera allenast
vore underkastade 1895 års aktiebolagslag, men däremot icke alls 1886
ars banklag, bland annat följande: »Det synes mig äfvenledes vara
ur det allmännas synpunkt lämpligt, att pantlåneaktiebolags ordning
underställes Eders Kungl. Maj:ts pröfning, helst det visat sig, att dylika
inrättningar pläga förskaffa sig rörelsekapital genom att inlåna medel
från allmänheten på depositionsräkning och sålunda drifva eu rörelse,
som står de egentliga bankernas ganska nära.» — — »Jag anser det
därför vara af behofvet påkalladt, att Eders Kungl. Maj:ts stadfästelse
erfordras å bolagsordning för aktiebolag, som har till ändamål att
drifva lånerörelse, men hvarå lagen om bankaktiebolag icke är tillämplig.»
(N. J. A. Afd. II 1898, sid. 26 ff.) På dessa grunder tillkom också
den ofvannämnda lagen, hvars innehåll enbart går ut på, att dylika
bolag, ehuru i öfrigt underkastade den allmänna aktiebolagslagen, skola
hafva af Kungl. Maj:t stadfäst ordning.

Alltså har den inlåning, som bolaget på depositionsbevis bedrifvit
för erhållande af rörelsekapital, ingalunda ansetts i och för sig förBihang
till Ri/csd, prof,. 1911. 7 Sami. 1 Afd. Öl Höft. 2

Utskottets
yttrande.

10 Lagutskottets utlåtande Nr 54.

kastlig eller funnits föranleda tillämpning af de för bankbolag gällande
bestämmelser, men har däremot just berörda förhållande varit den
hufvudsakliga anledningen till, att genom 1898 års ofvanberörda lag
de nya bolag, som drifva lånerörelse, underkastats samma villkor, som
redan gällt och pröfvats vara betryggande för de äldre bolagen, särskildt
Stockholms Pant-Aktiebolag, nämligen skyldigheten att underkasta bolagsordningen
Kungl. Maj:ts stadfästelse. Då nu den inlåning på deposition,
som hittills ägt rum, långt ifrån att rubba tvärtom befrämjat bolagets
hufvudsyfte och annat förhållande ej heller bör väntas inträda i framtiden,
synes ej heller numera föreligga mera vägande skäl än tillförene
att förhindra ifrågavarande inlåning.

Härtill kommer en omständighet, som synes göra det än mera
ensidigt, att ett undantag här göres, nämligen den, att det, med den
affattning lagen om bankaktiebolag äger, icke är visst, att ifrågavarande
bolag kan genom att efterkomma villkoren för erhållande af
rätt att drifva vanlig bankrörelse fortsätta med pantlånerörelsen såsom
sin hufvudsakliga verksamhet. Men äfven om så vore förhållandet, kan
det icke anses öfverensstämma med bolagets ursprungliga syfte att dess
verksamhet på detta sätt omlägges. Det bör därför ur alla synpunkter
vara tillräckligt att, därest icke i lagen göres ett uttryckligt undantagför
berörda fall beträffande rätten till inlåning, öfverlämna till Kungl.
Maj:t att, med begagnande af sin genom 2 § i lagen erhållna befogenhet,
vid meddelande af oktroj lämna erforderliga bestämmelser om inspektion,
fortlöpande kontroll af bankinspektionen eller andra åtgärder såsom
villkor för rätten att i fortsättningen drifva pantlånerörelse.

De af mig föreslagna ändringarna torde af lagutskottet närmare
formuleras.

På grund af hvad jag sålunda anfört får jag hemställa,
att Riksdagen måtte vid antagande af lag om vissa aktiebolag,
som drifva lånerörelse, vidtaga de ändringar i 4 § samt i öfvergångsstadgandet,
hvilka här ofvan påyrkats.»

Såsom motionären erinrat skulle enligt det förslag till lag om bankrörelse,
som förelagts innevarande Riksdag, såsom sådan rörelse anses
all verksamhet, i hvilken inginge inlåning på räkning, som af bank
allmänneligen begagnades. Till det statsrådsprotokoll, som åtföljde propositionen
i detta ämne till Riksdagen, anförde chefen för finansdepartementet
bland annat:

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

»Genom en sådan beteckning af hvad med bankrörelse afses skulle
den inlåning blifva förbjuden, hvilken nu utöfvas af andra rättssubjekt
än dem, som i lagen angifvas, och detta lärer också utgöra den oundgängliga
förutsättningen för att allmänhetens förtroende för de af lagen
reglerade penninginstituten skall förblifva orubbadt. Så blir exempelvis
fallet med den inlåning på sparkasseräkningar, som åtskilliga bruk och
inrättningar lära drifva för mottagande af den vid dem anställda personalens
besparingar äfvensom med den af kooperativa förbundet i skilda
delar af landet öppnade sparkasserörelsen. Med tillämpning af samma
grundsats höra också aktiebolag, som uteslutande hafva till ändamål
att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse, blifva uteslutna från rätt
till bankmässig inlåning. På dessa sistnämnda bolag äger emellertid
lagen den 27 maj 1898, innefattande särskilda bestämmelser om vissa
aktiebolag, som drifva lånerörelse, tillämpning. Under sådana förhållanden
bör förbud för dessa bolag att idka bankmässig inlåning gifva»
i nämnda lag, och är jag därför betänkt på att framdeles föreslå ett
tillägg till lagen den 27 maj 1898, hvarigenom förbud mot dylik inlåning
meddelas ifrågavarande bolag.»

Emellertid har, såsom motionären erinrat, Riksdagen beslutat den
ändring i 1 § af berörda lagförslag, att bankrörelse skall anses föreligga
endast, om i den afsedda verksamheten ingår inlåning från allmänheten.
I anledning häraf har med afseende å de inrättningar —
särskildt vissa kooperativa sammanslutningar —, hvilka sagda ändringhufvudsakligen
var afsedd att komma till godo, särskilda kontrollåtgärder
från det allmännas sida ansetts i lagstiftningsväg erforderliga, hvarom
Riksdagen i samband med sitt berörda beslut jämväl beslutat i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla.

Då enligt 1 § i nämnda lagförslag bankrörelse icke skall få idkas
åt andra aktiebolag än bankaktiebolag, synes det i 4 § af nu förevarande
lagförslag om pantaktiebolag meddelade förbud böra — med den
i det kung], förslaget till lag om bankrörelse gifna begreppsbestämningen
— hafva ägt giltighet redan utan uttryckligt stadgande därom i
lagen om pantaktiebolag. I hvarje fall lär därmed icke hafva afsetts
att gå längre än till att förhindra, att ifrågavarande bolag i denna sin
egenskap äfven idkade bankverksamhet. Vid sådant förhållande och då
genom föreskrifterna i 2 § af sistnämnda lagförslag synes tillfredsställande
sörj dt för den nödiga kontrollen öfver här afsedda bolag, bär utskottet
ansett sig böra biträda motionärens förslag om sistnämnda paragrafs
1 »ringande i öfverensstämmelse, på sätt af honom föreslagits, med 1 § i
förslaget till lag om bankrörelse, sådan denna af Riksdagen antagits.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

Härmed lära de i motionen omförmälda olägenheter, som det
nu förevarande förslaget, om det blefve lag, ansetts skola föranleda,
vara väsentligen undanröjda.

För tillmötesgående i vidare mån af motionärens yrkanden har
utskottet ej funnit tillräckliga skäl vara anförda.

På grund af livad sålunda anförts, hemställer utskottet,

l:o) att Kungl. Majds förevarande proposition,
i hvad den innefattar förslag till lag om järnvägsaktiebolag,
måtte af Riksdagen bifallas;

2:o) att Riksdagen, i anledning af Kungl. Majds
ifrågavarande proposition i öfrigt samt omförmälda af
herr Löfgren väckta motion, måtte för sin del antaga
följande förslag till

Lag

om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse.

Med upphäfvande af lagen den 27 maj 1898, innefattande särskilda
bestämmelser om vissa aktiebolag, som drifva lånerörelse, förordnas
som följer:

1 §•

A bolagsordning för aktiebolag, som i denna lag alses, skall sökas
Konungens stadfästelse. Konungen pröfvar bolagsordningens öfverensstämmelse
med denna lag samt lag och författningar i öfrigt, sa ock
huruvida därutöfver med afseende på vidden och beskaffenheten af
bolagets rörelse särskilda bestämmelser må erfordras. Å ändring i
bolagsordning för sådant bolag skall Konungens stadfästelse ock sökas.

Lagutskottets utlåtande Nr 54.

3 §•

Finner Konungen skäl att meddela den sökta stadfästelsen, skall
registrering ske efter tj i lagen om aktiebolag är stadgadt. Ansökning
om bolagets registrering må af registreringsmyndigheten ej upptagas,
där ej Konungens beslut om meddelad stadfästelse å bolagsordningen
ingifves; ej heller må ändring i bolagsordningen registreras, med mindre
den styrkes vara af Konungen stadfäst.

4 §-

Ej må aktiebolag, som i denna lag afses, drifva inlåning från allmänheten
på räkning, som af bank allmänneligen begagnas.

3:o) att herr Löfgrens ifrågavarande motion, i
hvad den icke besvarats genom utskottets hemställan
under 2:o), icke måtte till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 16 maj 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Herrar Widén, Lindhagen och Ersson hafva anhållit få antecknadt,
att de ej deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bihang till Biksd. prot. 1911. 7 Sami. 1 Afd. 51 Höft.

Lagutskottets utlåtande Nr 54

Var är utlåtandet nu?

Utlåtandet är färdigbehandlat

Hela utlåtandet

Utdrag ur utlåtandet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Beredning, Genomförd

Debatt, Genomförd

Avslutad, Genomförd