Lagutskottets utlåtande Nr 52

Utlåtande 1918:LU52

Lagutskottets utlåtande Nr 52.

1

Nr 52.

Ankom till riksdagens kansli den 29 april 1918 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning angående idkande av pantlånerörelse.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Knut Larsson*), Stämer, Rogberg, greve
Spens, Alfred Pettén*), Fant, Permansson, Lagerkvist*), Lindqvist i Kosta,
Ernst Lindley, Holmdahl, Karlsson i Fjal*), Helger, Svensson i Betingetorp
och Eriesson i Åtvidaberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 26 februari 1918 dagtecknad proposition, nr 144,
vilken hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet, begärt riksdagens
yttrande över följande

Förslag

till

förordning angående idkande av pantlånerörelse.

Med upphävande av kungörelsen den 7 november 1884 angående
villkoren för idkande av pantlånerörelse förordnas härmed, som följer.

1 §•

Ej må någon såsom yrke driva pantlånerörelse utan att hava
därtill erhållit behörigt tillstånd. Sådant tillstånd sökes hos Konungens
befallningshavande med uppgift om stället, varest rörelsen skall utövas.

Bihang till riksdagens -protokoll 1918. 9 samt. 38 höft. (Nr 52.) 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 52.

Konungens befallningshavande har att inhämta utlåtande över ansökningen
i stad ej mindre av poliskammare, där sådan finnes, eller i annat
fall av magistrat eller stadsstyrelse än även av stadsfullmäktige eller,
där sådana ej finnas, allmän rådstuga samt å landet såväl av kommunalnämnd
som av kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, där sådana
finnas. Tillstånd må meddelas, endast för så vitt behov av den ifrågasatta
pantlånerörelsen prövas föreligga och allenast åt den, som råder
över sig och sin egendom och i övrigt finnes lämplig. Ombyte av ställe
för rörelsens bedrivande får ej ske utan anmälan därom hos den myndighet,
som meddelat tillståndet.

2 §•

Pantlånare är pliktig över rörelsen föra bok, varav i ordentlig
nummerföljd kan inhämtas upplysning om varje av honom mot pant
utlämnat lån, dag, då sådant skett, villkoren därför och pantens beskaffenhet
samt pantsättares namn, yrke och hemvist; och vare pantlånare
skyldig vid pants mottagande tillställa låntagaren ett med lånets
bokförda nummer försett bevis, innehållande uppgift å dagen, då pantsättningen
ägt rum, lånesumman, villkoren för lånet samt pantens beskaffenhet.

3 §■

Pantlånare eller hans biträde må ej för rörelsen mottaga föremål
såsom pant från den, som ej fyllt 18 år eller som är berusad, även om
föremålet utbjudes för annans räkning.

4 §•

Polismyndighet äger, då den därtill finner skäl, undersöka pantlånares
lager samt granska hans bokföring. Pantlånare eller hans ställföreträdare
vare pliktig att därvid tillhandahålla pantsatt föremål eller
över rörelsen förd bok, vars granskning påkallas, samt att tillhandagå
med upplysningar. Finnas särskilda ordningsföreskrifter vara av nöden i
fråga om rörelsens bedrivande, äge polismyndighet ock meddela dylika
föreskrifter.

Lagutskottets utlåtande Nr 52.

S

5 §•

Efter anmälan av polismyndighet, att föremål förkommit eller olovligen
frånhänts ägaren, vare pantlånare pliktig att ofördröjligen undersöka,
huruvida föremålet finnes i hans besittning och huruvida uti den
> 2 § omförmälta bok förekommer anteckning om detsamma. Vinnes
upplysning om föremålet, skall pantlånaren, sa fort ske kan, därom
lämna myndigheten underrättelse.

Erhåller pantlånare annorledes än nu sagts kännedom om, att föremål,
som hos honom utbjudes eller av honom mottagits, olovligen åtkommits,
eller får han skälig anledning till misstanke därom, vare han
likaledes skyldig att genast underrätta vederbörande polismyndighet.

6 §’

Tillstånd till pantlånerörelse förverkas och kan ej å nyo erhålla»
av den, som dömes till ansvar för tjuvnadsbrott, eller, med avseende å
hos honom anträffat stulet gods, befinnes skyldig till ansvar enligt

3 kapitlet 10 § strafflagen; och kan för övrigt meddelat tillstånd återkallas,
om den myndighet, som tillståndet givit, finner pantlånaren ej
vidare vara lämplig att utöva rörelsen.

7 §.

1 mom. Den, som utan behörigt tillstånd idkar pantlånerörelse,
böte från och med femtio till och med femhundra kronor.

2 mom. Underlåter pantlånare att anmäla ombyte av ställe för
rörelsens utövande eller att föra bok, så inrättad som i 2 § sägs, eller
att avlämna sådant bevis, som i samma paragraf namnes, böte från och
med fem till och med tvåhundra kronor.

Till samma ansvar vare den förfallen, som bryter mot föreskrift i

4 eller 5 §.

3 mom. För överträdelse av stadgandet i 3 § vare straffet böter
från och med tjugufem till och med tvåhundra kronor.

8 §.

Har någon, som ej fyllt 15 år, till pantlånare eller hans biträde
för pantsättning utbjudit föremål, skall den, vilken vården om den

* Lagutskottets utlåtande Nr 52.

omyndige åligger, straffas så, som i 7 § 2 mom. sägs, där det ej kan
antagas, att utbjudandet skett mot hans uttryckliga föreskrift eller eljest
honom ovetande. J

'' 9 §•

-Den, som under tid, då han är ställd under tilltal för förseelse
mot bestämmelserna i denna förordning, fortsätter eller förnyar samma
förseelse, skall för varje gång, stämning därför utfärdats och delgivits,
fallas till böter, som för förseelsen äro stadgade.

10 §.

För förseelse, som med husbondes vetskap begås av hans hustru,
husfolk eller i hans arbete antagen person, ansvare husbonden liksom
vore förseelsen begången av honom själv.

11 §•

Till böter enligt denna förordning må icke dömas, om förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.

12 §.

Böter enligt denna förordning tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

13 §.

Förseelse mot de i denna förordning givna föreskrifter åtalas hos
polisdomstol, där sådan är inrättad, men eljest hos poliskammare, eller,
där sådan icke finnes, vid allmän domstol; och gälle, i fråga om klagan
över domstols eller poliskammares beslut i dessa mål, vad i allmänhet
angående besvär i brottmål är förordnat.

14 §.

Pantlånerörelse må jämväl idkas av bolag, dock under villkor att
sådant, evad boiaget fått bolagsreglor av Kungl. Maj:t fastställda eller

Lagutskottets utlåtande Nr 52. °

icke, åker genom föreståndare, vilken är ansvarig för rörelsens behöriga
utövande, som om han dreve den för egen räkning; och galle för övrigt
i avseende å föreståndaren samt beträffande rörelsen i tillämpliga delai
vad här ovan stadgats.

15 §.

Vad i denna förordning stadgas avser icke anstalt för pantlånerörelse,
som av kommun i vederbörlig ordning inrättats.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1918; dock att
den, som enligt förut gällande författning erhållit tillstånd att idka
pantlånerörelse, äger att därmed fortfara under iakttagande av de i
denna förordning i övrigt meddelade föreskrifter.

Beträffande grunderna för ifrågavarande författningeförslag tår utskottet,
i den mån redogörelse därför ej här nedan lämnas, hänvisa till
propositionen.

Den föreslagna förordningen är avsedd att ersätta kungl. kungörelsen
den 7 november 1884 angående villkoren för idkande av pantlånerörelse.
Enligt nämnda kungörelse är pantlånerörelse redan underkastad åtskilliga
kontrollföreskrifter. Sålunda fordras för utövande av dylik rörelse
bland annat särskilt tillstånd av Konungens befallningshavande, vilket
kan återkallas, om rörelsens innehavare ej finnes vara lämplig att ^utöva
densamma. Tillika är pantlånare skyldig att över rörelsen föra
bok enligt särskilda föreskrifter, och därjämte har polismyndighet befogenhet
att meddela särskilda ordningsföreskrifter i fråga om rörelsens
utövande. De uppenbara missförhållanden, som visat sig förekomma i
avseende å skötseln av pantlånerörelse, hava emellertid ådagalagt otillräckligheten
av dessa kontrollföreskrifter. Särskilt trängande har framstått
behovet att kunna förbjuda pantlånare att driva affärer med minderåriga.
I syfte att råda. bot på dessa missförhållanden hava i författningsförslaget
upptagits åtskilliga nya bestämmelser. De väsentligaste
avvikelserna från gällande lagstiftning innebära:

att förbud stadgats mot att i pantlånerörelse mottaga pant från
den, som ej fyllt 18 år eller som är berusad;

att i sammanhang därmed stadgats, att därest omyndig under 15
år utbjuder föremål till pantlånare eller dennes biträde, den, vilken

UttkoUet

6

Lagutskottets utlåtande Nr 52.

vården om den omyndige åligger, skall under viss förutsättning vara
förfallen till ansvar;

att pantlånare ålagts vissa skyldigheter i fråga om att verkställa
undersökning efter förkommet eller ägaren olovligen frånhänt gods, att
meddela polismyndighet vissa underrättelser och att tillhandagå vid
undersökning, som polismyndighet vidtager; samt

att vissa av berörda ändringar eller eljest påkallade nya ansvarsbestämmelser
upptagits, varjämte straffmaximum för underlåtenhet att
föra bok och därmed likartade förseelser höjts från femtio till tvåhundra
kronor.

Utskottet finner det föreliggande författningsförslaget. vara väl
ägnat att i görligaste mån undanröja påtalade missförhållanden och av
beskaffenhet att böra läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Vid
granskning a,v de särskilda bestämmelserna har utskottet dock föranlåtits
till några mindre anmärkningar.

I andra stycket av 5 § har stadgats skyldighet för pantlånare att
genast underrätta vederbörande polismyndighet, då han erhåller kännedom
om att föremål, som hos honom utbjudes eller av honom mottagits,
olovligen åtkommits, eller han får skälig anledning till misstanke därom.
Då emellertid pantsättare jämväl på annan grund än olovlig åtkomst av
föremålet kan vara rättsligen hindrad att pantsätta detsamma och polismyndighet
bör erhålla underrättelse jämväl då dylikt föremål utbjudes,
synes förevarande paragraf lämpligen böra avfattas så, att därav framgår,
att sådan underrättelseplikt föreligger, då pantlånare erhåller kännedom
om, att den, som för pantsättning hos honom utbjuder föremål, olovligen
åtkommit detsamma eller av annan anledning icke äger rätt att föremålet
pantsätta, eller han får skälig anledning till misstanke därom.

Enligt 6 § förverkas tillstånd och kan ej ånyo erhållas av den,
som dömes till ansvar för tjuvnadsbrott, eller, med avseende å hos honom
anträffat stulet gods, befinnes skyldig till ansvar enligt 3 kapitlet 10 §
strafflagen. Utskottet anser, att samma påföljd bör drabba jämväl den,
som mer än eu gång dömts till ansvar för överträdelse av stadgande
i 3 eller 5 §.

Den nu gällande kungl. kungörelsen angående villkoren för idkande
av pantlånerörelse avser icke anstalt för dylik rörelse, som i vederbörlig
ordning inrättats av kommun. Ej heller den föreslagna förordningen är
avsedd att gälla nämnda anstalter. Polismästaren och magistraten i
Uppsala, som jämte andra yttrat sig i ärendet, hava emellertid framhållit,
att det vore i hög grad önskvärt, att blivande lagstiftning i ämnet

7

Lagutskottets utlåtande Nr 52.

finge i sin helhet tillämpas jämväl på av kommun inrättad pantlåueanstalt.
Då dessa anstalters bokföring vore fri, bedreves rörelsen på
sina ställen så, att låntagarens namn och yrke ej antecknades, varigenom
största möjliga lätthet för tjuvar bereddes att där avsätta gods.

Jämväl utskottet finner vägande skäl tala för eu utsträckning av
förordningens tillämpning att helt eller delvis avse även förevarande pantlåneanstalter.
Det kan nämligen enligt utskottets förmenande icke vara
lämpligt att bereda dessa anstalter en i förhållande till de andra gynnad
undantagsställning, då missförhållanden kunna förekomma med avseende
å skötseln av de förra lika väl som beträffande de senare.

På grund av vad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, beträffande det riksdagen
för yttrande underställda förslaget till förordning angående
idkande av pantlånerörelse, i skrivelse till Kungl.
Maj:t anmäla, att riksdagen ansett:

l:o) att 5 § andra stycket bör erhålla i huvudsak
följande lydelse: »Erhåller pantlånare annorledes än

nu sagts kännedom om att den, som för pantsättning
hos honom utbjuder föremål, olovligen åtkommit detsamma
eller av annan anledning icke äger rätt att
pantsätta föremålet, eller får pantlånare skälig anledning
till misstanke därom, vare han skyldig att genast
underrätta vederbörande polismyndighet»;

2:o) att tillstånd till pantlånerörelse skall vara
förverkat och icke ånyo kunna erhållas av den, som
mer än en gång dömts till ansvar för överträdelse av
stadgande i 3 eller 5 §;

3:o) att förordningen helt eller delvis bör vinna
tillämpning jämväl å sådana anstalter för pantlåneröreise,
som i vederbörlig ordning inrättats av kommun;
samt

4:o) att i övrigt intet är att erinra mot den föreslagna
förordningen.

Stockholm den 29 april 1918.

På lagutskottets vägnar:
JAKOB PETTERSSON.