Lagutskottets utlåtande Nr 4

Utlåtande 1914:LU4 - a

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

i

Nr 4.

Ankom till riksdagens kansli den 12 februari 1914 kl, 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i 17 kap. 12 §
handelsbalken.

Närvarande: Herrar Pettersson i Södertälje, Trana*, Gezelius, Stärner, greve Lagerbjelke*,
Alexanderson, Johanson i Valared*, L. Olsson i Hov, greve Spens,
Jansson i Edsbäeken, Olsson i See, Pettersson i Bjälbo, Lindqvist i Stockholm,
Cederborg *, Persson i Norrköping och Holmdahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet kar till behandling förehaft en inom andra kammaren
av herr Rosarus Andersson i Skrädene väckt motion, nr 82, däri hemställts,
»att riksdagen måtte för sin del besluta sådan ändring i andra
stycket av 17 kap. 12 § handelsbalken, att den förmånsrätt, som där
omförmäles, må tillkomma jämväl enligt gällande författningar utgående
skogsaccis och skogsvårdsavgift^.»

Till stöd för sin berörda hemställan har motionären anfört följande:

»Genom lagarna den 18 september 1909 och den 11 oktober 1912
om skogsaccis m. m. har åt kommunerna beretts en inkomstkälla, som i
många fall redan är och med tiden borde bliva av allt större betydelse
för den kommunala finansförvaltningen. Att denna accis till sin natur
är en skatt, lärer icke kunna bestridas. Då härtill kommer, att jämlikt
gällande bestämmelser accisen skall beräknas vid uppgörandet av de årliga
inkomst- och utgiftsförslagen inom kommunerna, synes det rimligt
och önskvärt, att den trygghet för att de beräknade inkomsterna vork Bihang

till riksdagens protokoll 1914. 9 sand. 3 käft. (Nr 4.) 1

Motionen.

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 4.

ligen inflyta, som genom formånsrättsordningen beretts kommunen med
avseende å uttaxerade kommunalutskylder, jämväl må kunna påräknas i
fråga om skogsaccisen. Emellertid ha tvivel yppat sig, huruvida stadgandet
i 17 kap. 12 § handelsbalken om förmånsrätt för kommunalutskylder
är tillämpligt å skogsaccis. Såvitt jag känner, har frågan icke
varit föremål för högsta domstolens prövning, men underdomstol har
underkänt framställda anspråk på förmånsrätt för skogsaccis. Under
sådana omständigheter synes det av behovet påkallat, att i stadgandet
inryckes uttrycklig bestämmelse om förmånsrätt jämväl för skogsaccis.

De jämlikt kungl. förordningen den 11 oktober 1912 utgående
skogsvårdsavgifterna torde visserligen icke kunna jämställas med skatter
i vanlig bemärkelse, men hava dock till ändamål att tillgodose ett allmänt
intresse av största betydelse, nämligen vården av enskildes skogar.
Säkerheten för dessa avgifters behöriga erläggande torde i viss mån
hava försämrats genom den ändring i fråga om sättet för avgifternas
utgående, som genom ovanberörda kungl. förordning kom till stånd.
Enligt äldre bestämmelser beräknades avgifterna å virke, avsett för export,
samt å trämassa, medan numera avgifterna utgå efter enahanda
grunder som skogsaccisen. Denna ändring innebär, att avgiftsplikten,
som förut ålåg ett fåtal i regel solida exportfirmor och trämassefabrikanter,
numera öfverflyttats på den stora massan av skogsavverkare, och det ligger
i sakens natur, att härigenom oftare än förr insolvens hos den avgiftspliktige
skall inträffa och medföra, att avgifterna icke kunna utgå. På
grund härav synes det mig kunna ifrågasättas, huruvida icke jämväl
skogsvårdsavgift^’ borde tillerkännas enahanda förmånsrätt, som ovan
för skogsaccis ifrågasatts».

I skrivelse den 1 mars 1911 har riksdagen hos Kungl. Maj:t anhållit,
det Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, på vad sätt och under vilka
villkor kommuners, tingslags, härads och landstings samt andra med
dem jämförliga menigheters intresse att utbekomma utskylder och därmed
likställda avgifter, vilka skola till dem utgöras, må bättre tillgodoses
än som enligt gällande stadganden om förmånsrätt är förhållandet,
samt för riksdagen framlägga det förslag, som därav kan föranledas.
Denna riksdagens skrivelse har av Kungl. Maj:t överlämnats till inom
finansdepartementet tillkallade sakkunnige rörande kommunalskatteväsen -

3

Lagutskottets utlåtande Nr 4.

dets ordnande för att tagas under övervägande vid fullgörande av det
dem lämnade uppdraget. Enligt vad utskottet erfarit, har denna utredning
ännu icke slutförts.

Med hänsyn till avfattningen av riksdagens ovanberörda framställning
till Kungl. Maj:t samt det uppdrag, som i anledning därav lämnats
omförmälda sakkunnige, torde med visshet kunna antagas, att jämväl
den fråga, som i förevarande motion beröres, eller huruvida gällande
stadgande om förmånsrätt för kommunala avgifter skall äga tillämpning
i fråga om skogsaccis och skogsvårdsavgifter, kommer att upptagas till
behandling vid den utredning om kommunalskatteväsendets ordnande,
som nu pågår. Vid sådant förhållande och då utskottet i allt fall icke
utan allsidig utredning av föreliggande spörsmål ansett sig kunna tillstyrka
motionärens yrkande om omedelbar lagändring i motionens syfte,
får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 12 februari 1914.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.