Lagutskottets utlåtande Nr 49

Utlåtande 1912:LU49

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

1

» 49.

Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1912 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om antagande af en
provisorisk lag, i syfte att stat eller kommun måtte erhålla
rätt till förvärfvande genom expropriation i vissa fall
af marken till lägenheter å ofri grund.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Stärner, af Ekenstam, Trana*), Gezelius*), grefve
Mörner*), von Baumgarten, Olsson i Ilo!*), Rogberg, Petersson i Lidingö villastad,
Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Olsson i Broberg*), Olsson
i See och Persson i Norrköping.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 212, har herr Carl Lindhagen anfört följande:

»En fråga, som på senare tider tilldragit sig uppmärksamheten, är
angelägenheten att skydda lägenhetsinnehafvare, hvilka äga hus på ofri
enskild grund, från att vid besittningstidens utgång blifva satta i allehanda
trångmål af jordägaren. Riksdagen skref år 1907 i en de! af
ämnet och sedan har det delvis berörts både i expropriationskommitténs
och torpkommitténs förslag. Motionsvis förelåg saken äfven vid 1911
års riksdag och har jämväl denna riksdag gjort sig påmind.

Emellertid, under denna väntan går tiden förlorad för en stor del
af dem, som skulle hjälpas. Jag vet, att för många af de mest hotade
gäller det just åren 1912 och 1913. Gifvetvis går intet år förbi utan
att så blir händelsen. Då måste väl statsmakten i afvaktan på de stora
utredningarne »provisoriskt» träda hjälpande emellan.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 45 käft. (Nr 49.) 1

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 49.

Det hemställes således: att Riksdagen ville för sin del besluta en
provisorisk lag med viss kortare giltighetstid, som gifver rätt för stat
eller kommun att i skäliga fall genom expropriation förvärfva marken
till lägenheter på ofri grund, d. v. s. då byggnaden men ej marken tillhör
lägenhetshafvaren.

Vederbörande utskott torde närmare formulera förslaget.»

Otvifvelaktigt är att, såsom motionären framhåller, lägenhetsinnehafvare,
som äro ägare till byggnader på ofri enskild grund, i de flesta
fall befinna sig i en synnerligen otrygg ställning. Äfven om de genom
inteckning eller, enligt den nya lagen angående nyttjanderätt till fast
egendom, genom skriftlig afhandling kunna trygga sin besittningsrätt till
tomten eller lägenheten under upplåtelsetiden, äfventyra de i allt fall att
vid nyttjanderättstidens slut nödgas bortflytta sina byggnader eller för
att undgå detta på vida hårdare villkor än förut söka få upplåtelsen
förnyad, därest ej, såsom ofta torde vara fallet, åbyggnaderna vid besittningstidens
slut skola jämlikt upplåtelseaftalet utan lösen tillfalla markägaren.
Äfven under själfva besittningstiden kunna villkoren mången
gång vara obilliga och värdet af besittningen förringas genom hvarjehanda
vid densamma fästade villkor eller äfventyr.

Utskottet finner sålunda i likhet med motionären det vara en samhällsangelägenhet
af synnerlig vikt att dylika lägenhetsägare beredas en
mera tryggad ställning. Särskild! synes därvid framstå såsom angeläget,
att åtgärder vidtagas till förhindrande af att lägenhetsinnehafvare vid
besittningstidens slut alldeles beröfvas frukterna af det arbete, som de
medelst byggnader eller förbättringar på lägenheten nedlagt.

Såsom motionären erinrat, hafva ock de här anmärkta missförhållandena
redan ådragit sig lagstiftarens uppmärksamhet.

Rörande en viss kategori af lägenhetsinnehafvare har Riksdagen
förut hos Kungl. Maj:t påkallat åtgärder. I skrifvelse den 30 april 1907
anhöll nämligen Riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte efter verkställd utredning
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till åtgärder särskilt
med anlitande af expropriation i ändamål att vid fiskelägen, stationssamhällen
och andra områden på landet, där en sammanträngd befolkning
bor eller kan uppstå, på ett mera tillfredsställande sätt än hittills
ordna förhållandena med afseende å redan befintlig eller för samhällets
utvidgning erforderlig tomtmark.

Sedan nämnda skrifvelse öfverlämnats till den för verkställande af
revision af expropriationslagstiftningen den 20 mars 1908 tillsatta kom -

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

o

O

mitten, har denna kommitté den 15 september 1910 afgifvit förslag till
lag om expropriation in. m. Enligt 1 § i detta förslag får expropriation
ske i det fall att Konungen pröfvar nödigt, att fast egendom tages i
anspråk för »allmänt gagn», hvilken bestämmelse såsom af kommitténs
förslag i öfrigt framgår, afsett att omfatta jämväl de i Riksdagens ofvannämnda
skrifvelse angifna ändamål. Därjämte har i förslagets 84 och
85 §§ meddelats särskilda bestämmelser med afseende på det slag af expropriation,
som här är i fråga. Dessa bestämmelser förutsätta att,
om vid järnvägsstation, hamnplats eller fiskeläge eller å annan ort
med större sammanträngd befolkning boningshus till större antal uppförts
å annans än husägarnas mark, sådan mark kan till tryggande af
dessas ställning af kronan, kommun eller municipalsamhälle exproprieras;
och skall, då sådan expropriation ägt rum, nye ägaren till marken
vara pliktig att till enhvar husägare, som det begär, upplåta den till
hans hus hörande tomt med den jämkning, som kan erfordras för genomförande
af stadsplan och tomtindelning. Sådan upplåtelse skall göras
med tomträtt, om ej markägaren hellre vill sälja tomten till husägaren
eller mellan dem träffas arrendeaftal rörande tomten. Om försäljning
sker, skall, om annat ej aftalas, köpeskillingen utgöras af den för tomten
utgifna expropriationsersättningen samt å tomten belöpande del af expropriationskostnaden.

Frågan om åtgärder till betryggande af deras ställning, som äga
byggnader på ofri grund, har jämväl i annat sammanhang upptagits till
behandling. Sedan åt särskilda sakkunnige uppdragits att inom jordbruksdepartementet
biträda för utredning af frågan om orsakerna till den
tillbakagång af torpareklassen, som under senare tid ägt rum i vårt land,
samt om och i hvad mån berörda företeelse kunde vara af beskaffenhet
att föranleda särskilda åtgärder från statens sida, hafva de sakkunnige
(den s. k. torpkommissionen) den 6 maj 1911 afgifvit. bland annat, förslag
till lag om lösningsrätt för innehafvare af vissa på fyrtionio år eller
längre tid afsöndrade lägenheter.

Enligt detta förslag är såsom allmän regel stadgadt, att, därest
nyttjanderätt till under hufvudgärd lydande lägenhet är upplåten på viss
tid, ej understigande fyrtionio år, och de å lägenheten uppförda byggnader
tillhöra nyttjanderättshafvaren, skall denna äga, sedan upplåtelsetiden
tilländagått, lösa till sig lägenheten, där värdet af den till lägenheten
hörande jord finnes understiga värdet af åbyggnaden. Pröfning
huruvida dylik lägenhet må lösas utan tillstånd af hufvudgårdens ägare,
samt värdering af lägenheten för bestämmande af löseskillingens belopp

4

Lagutskottets utlåtande tNr 49.

må, på ansökning af nyttjanderättshafvaren, ske vid särskild förrättning.
Beträffande lösesummans storlek är stadgadt, å ena sidan att vid värdering
af lägenheten hänsyn icke må tagas till den förbättring jorden
kan hafva vunnit genom arbete eller kostnad, som nedlagts därå af nyttjanderättshafvaren
eller af föregående brukare, hvilkens rätt till lägenheten
öfvergått å nyttjanderättshafvaren, utan att till grund för värderingen
skall läggas jordens skick, då den från hufvudgården uppläts, såvidt
sådant kan utrönas, och å andra sidan att, om vid lägenhetens upplåtande
viss städja betingats eller årlig lega i penningar, arbete eller
annat utfästa, det värde, som åsättes lägenheten, icke må understiga städjan
eller legans kapitalvärde, uppskattadt enligt de i utsökningslagen i sådant
afseende gifna bestämmelser.

Uppenbarligen skulle, därest ofvan åberopade lagförslag komme till
genomförande, de olägenheter, som i motionen beröras, i afsevärd omfattning
undanröjas. Motionären har emellertid med förevarande motion
afsett, att under tiden, innan denna lagstiftning kunde blifva genomförd,
en provisorisk lagstiftning i ämnet måtte komma till stånd; och har
motionären inom utskottet framlagt ett af honom uppgjordt förslag till
eu dylik provisorisk lagstiftning. Enligt detta förslag skulle, därest bebyggd
lägenhet, lydande under hufvudgärd i enskild ägo, är upplåten med
nyttjanderätt och de å lägenheten uppförda byggnader tillhöra nyttjanderättshafvaren,
Konungen äga förordna om expropriation af lägenhetens
mark till betryggande af nyttjanderättshafvarens rätt och bästa.

Utskottet delar motionärens uppfattning om angelägenheten af att
de åtgärder, som enligt hvad ofvan nämnts, måste anses nödvändiga för
undanröjande af här oinhandlade missförhållanden, skyndsammast möjligt
vidtagas. Utskottet har dock icke ansett sig kunna utan föregående undersökning
nu antaga ett lagförslag af den omfattning, som här är i fråga.
Det vill synas, som borde hinder ej möta, att ofvan omförmälta författningsförslag
åtminstone i de delar, som beröra här ifrågavarande ämnen, kunde,
efter tilläfventyrs erforderlig förändring eller omarbetning, i den närmaste
framtiden genomföras. Skulle dock svårigheter möta att snarligen framlägga
det eller de definitiva lagförslag, som finnas påkallade, lärer det i
allt fall böra få ankomma på Kungl. Maj:t att efter erforderlig undersökning
och sakkunnig pröfning för Riksdagen framlägga de förslag i ämnet,
eventuellt af provisorisk natur, som af Kungl. Maj:t kunna finnas för
ändamålet nödiga och lämpliga.

Härvid synes jämväl böra komma under öfvervägande, huruvida icke,
på sätt ock expropriationskommitténs förslag ock medgifver, sådan lös -

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

5

ningsrätt, som i torpkommissionens betänkande föreslås, lämpligen bör
kunna utsträckas att omfatta äfven andra innehafvare af å ofri grund
befintliga byggnader, än i nämnda förslag afses.

I hvarje fall är det angeläget, att den förevarande frågan snarligen
af statsmakterna företages till afgörande; och torde densamma tilläfventyrs
redan nästkommande år kunna föreläggas Riksdagen till pröfning.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om framläggande för Riksdagen skyndsammast
möjligt af förslag till lagstiftning om expropriationseller
lösningsrätt för beredande af möjlighet åt ägare
af byggnader på ofri grund att förvärfva marken, hvarå
byggnaderna äro uppförda.

Stockholm den 30 april 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservationer:

dels af herrar af Ekenstam, von Baumgarten, Petersson i Lidingö
villastad och Rogberg, som ansett, att utskottet bort hemställa, att förevarande
motion ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

dels ock af herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, som anfört:

Vi kunna ej ansluta oss till det af utskottet föreslagna uppskofvet,
utan nödgas vidhålla motionens yrkande om en omedelbar provisorisk
lagstiftning. Det är nämligen enligt hvad oss är bekant mångenstädes
lägenhetshafvare som behöfva hjälp, för hvilka den eljest kommer för sent.

Ett särskildt talande exempel erbjuda just nu förhållandena under
Ivrapperups fideikommiss, under hvilket lyder en stor landsbygd samt
fisklägena Mölle, Arild, Lerhamn och Nyhamn. Bebyggarne i dessa fisklägen
äga i allmänhet sina hus, men få arrendera jorden af fideikommis -

6

Lagutskottets utlåtande Nr 4.9.

sarien på tio år i sänder. Nu på våren har för de flesta, synes det, eu
sådan tioårsperiod utgått. Jordägaren har emellertid i ett slag mångdubblat
afgälden 8 ä 20 gånger mot förut, uppgifves det, och dessutom
upptagit ytterligare strängare bestämmelser i kontrakten. Befolkningen
befinner sig i ett nödläge och är förtviflad. I fideikommissbrefvet stadgas,
att fideikommissarie!! skall gentemot bönderna och fiskarne på godset
förhålla sig »som en fader för sina barn och en kristen för sin nästa».
Hur detta nu synes tillämpas, framgår af här i afskrift bifogade inlagor.
(Se bilagorna A, B, C, D och E!)

Beträffande lösen för jorden ha vi följt bestämmelser i expropriationskommitténs
förslag och torpkommitténs förslag. För en blifvande
definitiv lagstiftning torde dock äfven andra bestämmelser kunna ifråga Ö

o O

sättas.

De af oss föreslagna föreskrifterna för exproprierad marks upplåtelse
och de förenklade bestämmelserna för expropriation äro i tillämpliga
delar hämtade från expropriationskommitténs förslag.

På grund häraf och under erinran, att förut på senaste tider antagits
provisoriska lagar i afvaktan på en definitiv lagstiftning (såsom
norrländsk ägostyckningslag och upphäfvande af inmutningsrätten i de
nordligaste länen) hemställa vi,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

om expropriation i vissa fall af mark till bebyggda lägenheter å ofri grund.

1 §•

År bebyggd lägenhet, lydande under hufvudgärd i enskild ägo, upplåten
med nyttjanderätt och tillhöra de å lägenheten uppförda byggnader
nyttjanderättshafvaren, må Konungen efter ty här nedan stadgas förordna
om expropriation af lägenhetens mark till betryggande af nyttj an derättshafvarens
rätt och bästa.

2 §.

Expropriation enligt denna lag äger rum, där Konungen pröfva!’ omständigheterna
skäligen påkalla jordens afstående. Sådana omständigheter
skola särskild! anses föreligga, då jordägaren finnes hafva oskäligen upp -

7

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

sagt lägenhetshafvare eller fordra obilliga villkor för förestående ny upplåtelse
eller enligt upprättat kontrakt betingat sig för lägenhetshafvaren
oskäligt betungande villkor.

3 §•

Fråga om jords afstående kan hos Konungen väckas af hvarje statens
myndighet och tjänsteman i orterna, kommun, municipalsamhälle, ledamot
i kommunalnämnd, kyrkoherde eller nyttjanderättshafvaren själf. Konungen
äge sedan efter omständigheterna förordna om jordens afstående till kronan
eller ock till kommun eller municipalsamhälle, som därom gjort ansökan
eller i anledning af annans ansökan förklarat sig villig öfvertaga jorden.

Mark, som sålunda förvärfvats af kronan, kommun eller municipalsamhälle,
skall upplåtas till husägaren med tomträtt, om ej markägaren
hellre vill sälja tomten till husägaren eller mellan dem träffas arrendeaftal
rörande tomten. Sker försäljning, skall, om annat ej aftalas, köpeskillingen
utgöras af den för tomten utgifna expropriationsersättning samt
å tomten belöpande del af expropriationskostnaden; och varde afgiften för
upplåtelse med tomträtt eller på arrende bestämd efter samma grund.
Tvist om köpeskillingens eller afgiftens belopp skall pröfvas af domstol.

4 §.

för mark, som exproprieras, skall erläggas lösen motsvarande ägendomens
värde.

Vid värdering af lägenheten må hänsyn icke tagas till den förbättring
jorden kan hafva vunnit genom arbete eller kostnad, som nedlagts
därå af nyttj anderättshafvaren eller af föregående brukare, hvilkens
rätt öfvergått å nyttj anderättshafvaren, utan skall till grund för värderingen
läggas jordens skick, då den från hufvudgården uppläts, i den mån sådant
kan utrönas.

5 §•

Kan ej öfverenskommelse träffas om lösen för den jord, som skall
afstås, afgöres frågan därom af särskild nämnd.

Komma parterna öfverens om val af expropriationsnämnd, äge de
bestämma, huru många och hvilka personer skola deltaga i nämnden;
dock vare antalet alltid ojämnt. Eljest utgöres nämnden af fem personer,

8

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

af hvilka hvardera parten utser en samt de tre öfriga väljas åt rätten,
som ock bland de senare utser ordförande. Kunna flera medparter, som
skola gemensamt utse ledamot, ej enas om valet, väljes äfven denne af
rätten.

6 §.

I allt öfrigt, hvarom i denna lag rörande expropriationen ej särskildt
stadgats, gälle i tillämpliga delar förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets afstående för allmänt behof.

7 §•

Erforderliga föreskrifter, utöfver hvad ofvan föreskrifvits, meddelas
af Konungen.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet samt gäller tillsvidare
intill den 1 juli 1915.

Bil. A.

Utdrag ur Krapperups fideikoiuisshref.

10:o) Sidst efterföljer Fideicommissinnehafvaren den inrättning, som jag
igenom Guds välsignelse gjort, att ock ibland andra omständigheter Bönder och
Fiskare med deras barn och dem de sjelf åstunda, framför någon främmande får
städja deras gårdar och hus och på allt möjligt sätt befordra deras bästa; in
summa förhåller sig som en fader för sina barn och en christen för sin nästa.

Bil B.

Utdrag ur utlåtande af Mölle niumcipalstiimma till länets landskontor med
anledning af infordradt utlåtande öfver förslaget om
fastighetsregister för stad m. in.

Under de för Mölle munieipalsamhälle nu rådande förhållanden ansåg sig
stämman icke kunna afgifva något särskildt yttrande hvad angår ifrågavarande
betänkande med förslag till förordning angående fastighetsregister för stad m. m.,

9

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

dock beslöt stämman att i svarsskrifvelsen förklara, huru samhällets förhållanden
äro och att framhålla samhällets önskemål.

Mölle blef municipalsamhälle 1907 — jorden inom municipalområdet äges
af Friherre N. Gyllenstierna å Krapperup och f. d. sjökapten Johannes
Elfversson å Bökebolet jämte den sistnämndes son N. J. Elfversson. För
att icke samhällets invånare skall för såväl nu som i framtiden behöfva
riskera att arrendeafgifterna för hustomterna skola af jordägarna kunna efter
godtycke uppsättas så högt dem lyster, så är samhällets önskan — att, såvida
de i Landskontorets skrifvelse omnämnda ändringar af eller tillägg till vissa lagparagrafer
skulle afse frigörelse af jord till förmån för sådana eller liknande
samhällen som Mölle — att dessa påpekade ändringar af lag eller tillägg till lag
då måste träda i kraft. Såsom exempel på huru jordägarna här efter godtycke
kan höja arrendeafgifterna för hustomterna kan nämnas att en person som 1911
betalat 3 kronor pr år nu måste betala 60 kronor för året.

Mölle municipalsamhälles önskan är, att samhället må erhålla rättighet att
få expropriera hela det område som nu är upptaget till municipalsamhälle, så att
hvar och en som det önskar kan erhålla rätt att inlösa den tomt hvarå hans
hus står.

Mölle den 8 januari 1912.

TILL KONUNGEN.

Bil. C.

Undertecknade innebyggare i Mölle Municipalsamhälle vilja härmed till
Kungliga Majestät framställa en underdånig anhållan, att Borgmästaren Herr Carl
Lindhagens motion i Andra kammaren Nr 212 och daterad Stockholm den 26
Januari 1912 under denna nu pågående riksdag kunde godkännas, beslutas och

omedelbart träda i kraft såsom lag.---—

Såsom skäl för vår anhållan vilja vi i underdånighet framhålla: Arrendetiden
är för oss alla utlupen och skola vi ha nya kontrakter på ytterligare tio
års tid. Friherre Nils Gyllenstierna å Krapperups fideikommiss i Brunnby socken,
Luggude härad af Malmöhus län äger nästan all jorden där våra hus äro byggda.
Vi har haft kontrakt på jorden tio år i sänder. Nu skola vi som sagt är erhålla
nya kontrakter på ytterligare tio år. Baron Gyllenstierna har haft tre sammanträden
här i Mölle med oss, på så sätt att han delade samhället i tre delar med
benämning A, B, C, för oss framlades nya kontrakter, som han där ville vi skulle
underskrifva, detta gjorde vi icke, därför vi bad först få medtaga dem hem för
att studera dem, samt att visa dem för våra hustrur och anhöriga. (Det är icke
alla som äro läskunniga, och kunna icke så strax fatta innebörden af ett sådant
kontrakt). Detta nekades oss, vi fick likväl en inblick af dessa nya kontrakter,
och visade det sig att de voro betydligt annorlunda än de vi haft förut. I penningar
visade sig höjningen vara från förut H/s öre kvadratm. nu 5, 9, 10, 20
30 och mera på kvadratm., förutom alla öfriga skyldigheter de nya kontrakterna
för oss bestämma.

Bihang till Riksdagens protokoll 1012. 9 samt. 45 höft. (Nr 49).

2

10

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

En handl. skulle betala 97 kronor pr år för en mycket liten tomt. som
han bebyggt och där bott i många år, men han blef tillsagd om han lade ner
sin handel skulle han få 65 kronors afdrag på arrendet. En gammal fiskare, c:a
70 år, betalar nu c:a 15 kronor årligen skulle höjas till cirka 100 kronor, och
andra i samma proportion. En åkare som förut betalat 38 kronor skulle nu få
betala 425 kronor. En fotograf som förut betalat 40 kronor skulle nu betala
1,200 kr. årligen i arrende för sin tomt.

Yi äro inga förmögna människor, utan äro vi i allmänhet fiskare och sjömän,
som genom hårdt arbete sparat ihop en liten skarf, vi har på en vanlig
strandmark arrenderat en liten tomt, som vi själfva rödjat, byggt oss ett hus,
ditfört jord så att vi kunnat plantera träd och buskar. Vi har under många år
försökt få hit turister hvilka bo hos oss. Detta har nu lyckats väl ty Mölle
besökes årligen af flera tusen turister och det är af dessa vi ha vår utkomst,
ty här finnes ingen industri, fisket har äfven under senare åren här blifvit
klent gifvande. Troligt till följd af utländska trawlare hvilka årligen hitkomma
och skrapar hafsbottnen, och fördärfvande all yngel. Föröfrigt tager jordägaren
procent på en del af den fisk vi föra i land, 4 sill på hvarje val och 5 % på
en fångad ål, han begärde mycket mera än 5 %, men då ingen främling ville
ge mera så stanna det vid 5 %. Vi äro i stort behof af hjälp ty annars gå vi
förlorade gent emot en så mäktig jordägare. Vi äro nu genom tidningsannonser
anmodade att emellan den 21—26 dennes komma till honom och underskrifva
våra kontrakter. Annonsen lyder så här:

»Härigenom tillkännagifves att de innehafvare af lägenheter under Krapperups
fideikomiss i Mölle fiskeläge, hvilkas arrendekontrakt nu upphört att gälla,
kunua erhålla nya kontrakt enligt förut delgifna grunder antingen å Krapperups
gårdskontor den 22 och 23 innevarande april mellan kl. 10 f. m. 4 e. m. eller
ock å Helsingborgs Juridiska byrå Norra Storgatan 14 Helsingborg, den .24 och
25 innevarande april mellan kl. 11 f. m. och 4 e. m. Krapperup den 17 april 1912.

N. Gyllenstierna»

Vi förstå rätt faran af att uraktlåta underskrifva dessa nya kontrakter, men
kunna icke underskrifva dessa icke så mycket för den kontanta penningen som
för de §§ i dessa kontrakter. Vi väntar nu att bli uppsagda, och utvräkta från
våra hem, vi stå maktlösa och skydd finnes icke för oss, vi känner baronen, han
skyr inga medel, vi har ett färskt minne från i fjol höstas, då han med myndigheternas
hjälp utvräkte en gammal 70 års änka från bostaden det var sorgeligt
se huru två polismän måste bära henne ut ur lägenheten, hon hade bott där
sedan sitt 17 år och fästat sig vid detta hem. Hon hade bedt för sig att få bo
kvar men baronens hjerta bevekades icke däraf.

Ett andra exempel, en gammal man Ola Pettersson som i tidigare år af
Baronen fick arrendera några tunland icke odlad jord på Kullaberg ibland hallar
och morasser, han lät på denna jord bygga sig ett boningshus och stallbyggnad,
odlade upp denna arrenderade jord så att den blef fruktbar, att den kunde ge
honom sitt lefvebröd. Ola Pettersson gifte sig och så länge de båda voro krya
skötte de sin jordbit som om det varit deras egen. Men så blefvo de båda
gamla, deras barn reste bort och de kunde ej mera sköta sin jord, beslöto de

11

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

därför sälja sina byggnader, de fmgo en köpare, en dansk turist, han ville betala
1,800 kr. för dem men Baronen ville icke ha någon dansk så fick de eu hederlig
svensk förmögen handl. denne ville betala 1,500 kr. för byggnaderna, men icke
denna godkändes af Baronen. Då bad Pettersson Baronen köpa den hvilket han
gjorde för 1,000 kr. Hvilken uppmuntran för dessa gamla människor som för
jordägaren nedlagt en mansålder på hans ouppodlade jord, gjort denna fruktbar
och sedan utan vidare lämnat den till sin egare. Här behöfves i sanning hjälp
så att ärliga arbetssamma meniskor icke af hänsynslösa jordegare bli förtryckta

Vi behöfva vårt svenska folk hemma, men förtryck drifver dem att emigrera.
Vi ha nu ej annat att göra än afvakta händelsernas gång här på
Mölle mellan Baronen och oss. Någon hjelp genom lagens ingripande känna vi
ej till. Men vi hoppas likväl att riksdagen måtte nu besluta i enlighet med Lindhagens
provisoriska motion. Sänder en afskrift af ett äldre kontrakt, de nyare
äro något hårdare.

Med underdånig vördnad för vår Konung tecknar vi Mölle den 22
April 1912.

(56 underskrifter af sjömän, fiskare, änkor, handtverkare, stenarbetare,
handlande m. fl.).

Flera namn kunde skaffats men detta torde väl vara bevis nog, f. ö. är
en stor del sjökaptener och folk på sjön nu. Sänder äfven 2 exemplar af de
nya hyreskontrakten, jämte en tidningsnotis af den u/4 som varit införd i ortstidningen.

D. S.

TILL KONUNGEN.

Bil. B.

Undertecknade, innebyggare i Arilds fiskläge i Skåne, som samtliga äro
innehafvare af hus eller lägenhetar å ofri grund, tillhörande Krapperuds fideikomiss,
få härmed i underdånighet uttala vårt varma och lifliga instämmande i
den motion (Nr 212) som väckts vid innevarande riksdag af herr Carl Lindhagen,
och hvari hemställes att en provisorisk lag måtte beslutas, som gifver rätt
för stat eller kommun att i skäliga fall genom expropriation förvärfva marken till
lägenheter på ofri grund då byggnaden men ej marken tillhör lägenhetshafvaren.

Så länge jordägaren, såsom ända hittills i allmänhet varit fallet, nöjt sig
med att begära en skälig och rimlig årlig afgäld af lägenhetshafvaren, ha icke
olägenheterna af det nuvarande förhållandet, att vi ej själfva äga den mark, hvarå
vi eller våra förfäder byggt hus och hem, kännts så synnerligen svåra. Men då
det nu vid de mångåriga kontraktens utgång plötsligt visar sig att af de flesta
af oss begäres i förhållande till våra små och torftiga inkomster rent orimliga
årliga afgälder för markens innehaf, afgälder som vi icke se oss någon möjlighet
att erlägga, så synes statsmakternas snara ingripande vara nödvändigt, om
vi ej slutligen skola drifvas att gå från hus och hem och falla fattigvården
till last.

12

Lagutskottets utlåtande Nr 49.

Om de af oss begärda afgälderna vore för jordägarens ekonomi behöfliga,
så funnes ju åtminstone en förmildrande förklaring till de oskäliga anspråk som
nu ställas på oss fattiga fiskare. Men så synes ingalunda vara fallet. Samma
jordägare, som söker pålägga oss dessa flerdubbelt ökade afgälder, låter just nu
tvärs öfver hela Kullanäset uppföra ett stängsel för åtskilliga tusental kronors
kostnad, utan annat ändamål än att innestänga sina rådjur och harar på Kullaberg.
Med dylikt för ögonen synes värkligen knappast något förmildrande ljus
kunna kastas öfver det godtycke, som tillämnas hans gamla fattiga fiskare, påminnande
om de medeltida feodalherrarnes uppträdande mot sina underhafvande.

O bemedlade som vi alla är o, se vi oss ingen möjlighet att bortflytta våra
hus till egen torfva, ej heller äga vi medel att köpa egna hem, om också jord
därtill erbjödes, utan vi äro fullständigt i jordägarens händer, som synes ha i
sin makt att pålägga oss hvilka villkor och jordafgälder, som han behagar, med
resultat att vi slutligen måste gå från det lilla vi genom mångårigt, ofta farligt
och uppslitande arbete förvärfvat.

Det synes vara hög tid för statsmakterna att gorå något till vårt skydd, då
såsom här är fallet, ett helt fiskläges befolkning hotas i sin existens af den enväldige
jordägaren. Vi våga fördenskull vördsamt och ödmjukt bönfalla att
Eders Kungl. Maj:t täcktes göra allt hvad som är möjligt för åstadkommande af
en sådan lag, som i den nämnda motionen föreslås.

Arilds den 23 april 1912.

Underdånigst

(42 underskrifter af sjömän, fiskare, änkor m. fl.)

Bil. E.

Telegram till Borgmästaren Carl Lindhagen.

Mölle *% 1912.

På baron N. Gyllenstiernas å Krapperup order blefvo i går i Mölle municipalsamhälle
79 familjer uppsagda att omedelbart afflytta. Har icke Sveriges
Regering eller Riksdag makt att skydda landets barn, äro vi svenska män och
kvinnor tvungna att acceptera och underskrifva allt hvad en hänsynslös jordägare
kan önska påtvinga oss, och om vi icke vill eller kan acceptera onaturliga
kontraktsförslag, kan och skall vi då vräkas från våra egna hus och hem och
därigenom tvingas att emigrera för att i främmande land söka oss ett nytt foster
land, kan ingenting göras för att rädda oss? klaf. den godheten att uppläsa
detta telegram i Riksdagen!

På folkets vägnar
A. B. Unger,

polisuppsyningsman, Mölle.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKERIAKTIEBOLAGET IMS!.