Lagutskottets utlåtande Nr 48

Utlåtande 1912:LU48

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

1

Nr 48.

Ankom till Riksdagens kansli den 30 april 1912 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om vissa internationella rättsförhållanden rörande
äktenskaps rättsverkningar samt till lag om ändrad lydelse
af 70 § utsökning slag en.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Söderbergh, af Ekenstam, Alexanderson,
Trana, Gezelius, grefve Mörner, von Baumgarten, Rogberg, Pettersson i
Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Olsson i Broberg, Olsson i See, Pettersson
i Bjälbo och Persson i Norrköping.

Genom en den 23 februari 1912 dagtecknad proposition, nr 58,
hvilken af båda kamrarna hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande lagförslag:

iso. Förslag till Lag

om visso internationella rättsförhållanden rörande äktenskaps rättsverkningar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Under förutsättning af ömsesidighet äger Konungen förordna, att i
fråga om tillämpning af främmande stats lag följande bestämmelser, upptagna
i en den 17 juli 1905 i Haag afslutad internationell konvention
Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 44 käft (Nr 48.) 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

rörande konflikter mellan olika lagar i fråga om vissa rättsverkningar af
äktenskap, skola här i riket lända till efterrättelse:

1. Makars inbördes rättigheter och skyldigheter i personligt hänseende
skola bedömas enligt lagen i makarnas hemland.

Rättigheter och skyldigheter, hvarom nu sagts, skola dock ej i någon
stat kunna göras gällande med andra tvångsmedel än som jämväl enligt
lagen i den stat kunna komma till användning.

2. I brist af altal bestämmas äktenskapets rättsverkningar i fråga
om makars förmögenhetsförhållanden, i hvad gäller såväl fast som lös
egendom, af lagen i den stat, mannen vid tiden för äktenskapets ingående
tillhörde. Ändring, som under äktenskapet skett beträffande makarnas eller
enderas medborgarrätt, vare utan verkan i afseende, hvarom nu är sagdt.

3. Huruvida de, som ämna med hvarandra ingå äktenskap, äro behöriga
att sluta aftal rörande förmögenhetsförhållandena under äktenskapet,
skall hvad angår en hvar af dem pröfvas efter lagen i den stat, han eller
hon vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde.

4. Enligt lagen i makarnas hemland skall afgöras, huruvida de
under äktenskapet äga upprätta aftal om sina inbördes förmögenhetsförhållanden
eller ändra eller upphäfva hvad härom må vara emellan makarna
aftaladt. Ändring, som sålunda skett i makars inbördes förmögenhetsförhållanden,
skall ej äga återverkande kraft till förfång för tredje man.

5. Den rättsliga giltigheten af innehållet i aftal, som träffats angående
makars inbördes förmögenhetsförhållanden, så ock hvad verkan
dylikt aftal må äga bedömes enligt lagen i den stat, mannen vid tiden
för äktenskapets ingående tillhörde, eller, om aftalet slutits under äktenskapet,
enligt lagen i makarnas hemland vid aftalets ingående.

Enligt lag, hvarom nu sagts, skall ock afgöras om och i hvad mån
makar äga bestämma, att annan lag skall i afseende å deras inbördes förmögenhetsförhållanden
äga tillämpning. Har i visst aftal dylik bestämmelse
meddelats, lände i fråga om verkan af aftalet sist nämnda lag till
efterrättelse.

6. Aftal om makars inbördes förmögenhetsförhållanden skall i afseende
å formen anses giltigt, om det upprättats i enlighet med lagen i
den stat, där upprättandet skett; så ock om aftalet upprättats före äktenskapet
i öfverensstämmelse med lagen eller lagarna i den eller de stater,
makarna vid tiden för äktenskapets ingående tillhörde, eller under äktenskapet
enligt lagen eller lagarna i den eller de stater, makarna tillhörde
då aftalet ingicks.

Där lagen i stat, som endera af de blifvande makarna eller, om
fråga är om aftal, slutet under äktenskapet, endera af makarna tillhör, för

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

3

giltigheten af aftal rörande makarnas förmögenhetsförhållanden fordrar, att
viss form skall hafva iakttagits, äfven då aftalet upprättats utrikes, skall
bestämmelsen härom lända till efterrättelse.

7. Bestämmelserna i konventionen äga ej tillämpning beträffande
sådan fast egendom, som enligt lagen i den stat, där egendomen finnes,
är underkastad särskilda rättsregler.

8. Det är en hvar af de fördragsslutande staterna förbehållet att
dels fordra iakttagande af särskilda formaliteter såsom villkor för att hvad
om makars inbördes förmögenhetsförhållanden skall gälla må kunna åberopas
emot tredje man, dels låta föreskrifter, gifna till skydd för tredje man i
dennes affärsförbindelser med gift kvinna, som å vederbörande stats område
utöfvar yrke, komma till användning.

9. Om makar under äktenskapet båda förvärfva medborgarrätt i
annan stat än den de förut tillhört, skall såsom deras hemlands lag,
hvarom under 1), 4) och 5) sägs, gälla lagen i deras nya hemland.
Skulle under bestående äktenskap makarna komma att vara medborgare i
olika stater, skall i fall hvarom nyss sagts lagen i den stat, de senast gemensamt
tillhört, anses som deras hemlands lag.

10. Konventionen skall ej äga tillämpning i den mån på grund af
dess bestämmelser lagen i annan stat än någon af de fördragsslutande
skulle blifva att tillämpa.

2 §•

Vid tillämpning af bestämmelserna i 1 § skall iakttagas:

1. Främmande lag, som jämlikt bestämmelse i 1 § skall tillämpas
vid bedömande af makars inbördes förmögenhetsförhållanden, må dock ej
åberopas så vidt angår förhållandet till tredje man, med mindre i ordning
och inom tid, som i 8 kap. giftermålsbalken är i fråga om äktenskapsförords
lagföljd för hvarje särskildt fall stadgad, blifvit hos rätten skriftligen
angifvet, att den främmande lagen skall äga tillämpning å makarnas
inbördes förmögenhetsförhållanden. Då sådan anmälan göres, skall tillika
ingifvas bevis rörande mannens nationalitet vid tiden för makarnas giftermål.

Hafva makar, hvilkas inbördes förmögenhetsförhållanden skola bedömas
enligt viss främmande stats lag, ingått äktenskap innan förordnande,
som af Konungen jämlikt 1 § meddelats i fråga om tillämpning af den
stats lag, trädt i kraft, och äro makarna vid den tid här i riket bosatta
eller hafva de egendom här, äge, där anmälan på sätt nu sagts sker inom
etthundraåttio dagar från det förordnandet trädt i kraft, den anmälan
jämväl verkan i hänseende, hvarom nu är fråga, dock först från det anmälan
skett.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

2. Slutes af svensk man eller svensk kvinna äktenskapsförord utomlands,
skall hvad i 8 kap. 2 och 3 §§ giftermålsbalken är för hvarje fall
särskildt stadgadt lända till efterrättelse.

3. Skall äktenskapsförord jämlikt bestämmelserna i 1 § anses till
formen giltigt, ändå att därmed ej förfarits så som i 8 kap. giftermålsbalken
sägs, äge det dock ej här i riket verkan i förhållande till tredje
man, med mindre det blifvit angifvet och intecknadt i ordning och inom
tid, som i det kapitel är för hvarje fall stadgad.

4. Aftal, som makar under äktenskapet giltigen slutit rörande sina
inbördes förmögenhetsförhållanden, må i den ordning, som är om äktenskapsförord
i 8 kap. giftermålsbalken stadgad, hos rätten lagföljas. Rätten
åligge att om ingifvande till rätten för lagföljd af sådant aftal låta ofördröjligen
i allmänna tidningarna samt i tidning inom orten införa kungörelse.

Sedan aftal sålunda lagföljts och kungjorts, äge det verkan här i
riket jämväl i makarnas förhållande till tredje man.

5. Hvad i ärende, som i denna § sägs, vid rätten förekommit,
varde i protokollet öfver äktenskapsförord intaget.

3 §•

Skall, efter ty här förut är sagdt, i visst mål främmande lag lända
till efterrättelse, och är ej innehållet af den främmande lagen för rätten
kändt, äge rätten förelägga part att i sådant hänseende förebringa utredning.

Har Konungen förordnat, huru underrättelse om innehållet af främmande
lag må af rätten sökas, vare rätten, där ej lagens innehåll förut
är för rätten kändt, pliktig att i sådan ordning därom söka underrättelse.

och 2:o. Förslag till Lag

om ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen.

Härigenom förordnas, att 70 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:

Vill vid utmätning i makars bo endera undantaga viss egendom,
förty att den enligt 11 kap. 7 § giftermålsbalken eller lagen om boskillnad

Lagutskottets utlåtande AV 48. 5

ej bör gå i betalning för den gäld, som sökes, och är ej med afseende å
egendomens och gäldens beskaffenhet uppenbart, att utmätning ej må ske,
skall hvad i 69 § finnes stadgadt angående förfarandet i där afsedt fall
lända till efterrättelse; dock att föreskriften om gäldenärens instämmande
ej skall å andra maken lämpas. Hvad nu är sagdt äge ock tillämpning,
då efter vunnen boskillnad make vill vid utmätning i andra makens bo
freda egendom.

Skola makars inbördes förmögenhetsförhållanden bedömas enligt främmande
lag, och vill någon af makarna vid utmätning i makarnas eller
andra makens bo freda viss egendom, förty att den enligt den främmande
lagen icke bör gå i betalning för gäld, som sökes; gitter han ej genast
styrka sådant förhållande, vare lag som i första stycket stadgas.

Om utmätning af lösören, som blifvit sålda, men lämnats kvar i
säljarens vård, galle hvad särskilt är stadgadt. Om utmätning af gods,
hvarom i 131 § sjölagen förmäles, vare lag som där sägs.

Bland de ämnen, som å de tid efter annan hållna internationella
privaträttskonferenserna i Haag varit upptagna till behandling, har äfven
varit frågan om åstadkommande af en internationell öfverenskommelse för
lösandet af konflikter mellan olika lagar med afseende å makars inbördes personliga
och förmögenhetsrättsliga förhållanden. Vid konferensen år 1904,
å hvilken 17 stater, däribland Sverige, voro representerade, uppgjordes
slutligt förslag till konvention i ämnet, och har denna sedermera biträdts,
förutom af Sverige, af Belgien, Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal,
Rumänien och Tyskland.

Af de stater, hvilka undertecknat denna konvention, hafva numera
fem, nämligen Frankrike, Italien, Nederländerna, Portugal och Tyskland,
tillkännagifvit sig vara beredda att ratificera konventionen. För att denna
skall kunna komma till stånd erfordras emellertid enligt konventionens
ordalydelse att ytterligare en makt förklarar sig villig deltaga i ratifikationen.

Som i svensk rätt positiva lagstadganden i detta ämne så godt
som fullständigt saknas och ur praxis föga ledning kan hämtas för bedömande
af den svenska rättens ståndpunkt härutinnan, är för en ratifikation
af nämnda konvention för Sveriges del nödvändigt att en lagstiftning
i ämnet genomföres. Med anledning häraf har inom justitiedepartementet
utarbetats ett förslag till dylik lagstiftning.

Sedan öfver detta förslag lagrådets utlåtande inhämtats, har, med
föranledande af inom lagrådet framställda anmärkningar, förslaget inom

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 sand. 44 käft. (Nr 48.) 2

Utskottets

yttrande.

6

Lagutskottets utlåtande Nr 48.

departementet i vissa hänseenden omarbetats, hvarjämte särskildt förslag
uppgjorts till lag om ändrad lydelse af 70 § utsökningslagen. De sålunda
föreliggande lagförslagen hafva med förevarande proposition förelagts Riksdagen
till antagande.

Beträffande de skäl, som ligga till grand för ifrågavarande proposition,
får utskottet i öfrigt hänvisa till de vid densamma fogade utdrag
af de i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

Utskottet har vid granskning af förevarande lagförslag icke funnit
anledning att däremot framställa någon anmärkning. Utskottet får alltså
hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 30 april 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Stockholm 1912. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

121384