Lagutskottets utlåtande Nr 46

Utlåtande 1912:LU46

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

1

Nr 46.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1912 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående löneregleringar
för prästerskapet i föreslagna nya församlingar
i Stockholm.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Söderbergh, Stärner, af Ekenstam, Bergendahl,
Alexanderson, Trana, Gezelius, von Baumgarten, Petersson i Lidingö villastad,
Pettersson i Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Olsson i See, Pettersson i
Bjälbo och Persson i Norrköping.

Genom^ en den 9 februari 1912 dagtecknad proposition, nr 122, hvilken
blifvit af båda kamrarne hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t under
åberopande af propositionen bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet, föreslagit
Riksdagen förklara hinder icke möta för

att, därest beslut fattas om delning af Katarina församling i Stockholm
i två eller flera församlingar med eget prästerskap, löneregleringar
för prästerskapet ^i de nya församlingarna må i enlighet med de grunder,
som stadgas i nådiga förordningen angående ordnande af prästerskapets
i de territoriella församlingarna i Stockholm aflöning den 1 november 1872
fastställas för tiden till den 1 maj 1926.

Vid ärendets föredragning i statsrådet yttrade departementschefen:

Hos Kung! Maj:t har Katarina församlings kyrkoråd, enligt af församlingen
erhållet uppdrag, anhallit om stadfästelse af församlingens å
kyrkostämma den 16 december 1908 fattade beslut i fråga om församlingens
delning och därmed sammanhängande frågor, hvilket beslut innehåller,

Bihang Ull Riksdagens protokoll 1912. 9 saml. 42 käft. (Nr 46.)

Utskottets

yttrande.

1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

att den del af församlingen, som begränsas af Stadsgården, Danviken,
Hammarbysjö, Götgatan, Ringvägen och Renstjärnasgatan, skulle
blifva en själfständig församling från den 1 maj 1911,

att den sålunda beslutade församlingen, som skulle hafva Sofia kyrka
till församlingskyrka, skulle kallas Sofia församling,

att Sofia församling skulle erhålla af förutvarande Katarina församling
uppfördt församlingshus med expeditionslokaler, rum för nattvardsbarnens
undervisning samt bostäder för prästerskapet, klockare, 2 församlingssystrar
och 2 vaktmästare,

att Sofia församling skulle befrias från att deltaga i betalningen af
Katarina församlings skulder samt från alla omkostnader för upprättande
af en tredje föreslagen församling,

att Sofia församling ej skulle erhålla någon del af de kontanta medel,
värdehandlingar eller tomter, den nuvarande Katarina församling äger,

att Sofia församling skulle erhålla en tredjedel af alla de under kyrkooch
skolrådets förvaltning stående fonder, som kunde få delas, i öfverensstämmelse
med ett af kyrkorådet framlagdt förslag,

att Sofia församling skulle erhålla församlingshyddan vid Mejtens
gränd med tillhörande inventarier på de villkor, under hvilka den nuvarande
Katarina församling äger den, samt skollofskolonihemmet Victoria
å Djurlingsö,

att för Sofia församling skulle upprättas en kyrkoherde- och en komministersbefattning
samt att den pastoratsadjunkt, som vore tillsatt för
Sofia kyrka, skulle få sin anställning i Soffa. församling,

att öfriga i nuvarande Katarina församling anställda präster skulle fa
sin tjänstgöring i den del af nuvarande Katarina församling, som ej inginge
i Sofia församling, dock så att den nuvarande pastorsadjunkten, som hade
samma löneförmåner som en pastoratsadjunkt, skulle fa sin tjänstgöring hufvudsakligast
förlagd i en tilltänkt tredje församling och vid denna församlings
upprättande få sin anställning i denna församling,

att lönerna för samtliga prästerna, såväl de, som nu tjänstgöra i Katarina
församling som ock de, som blifva anställda i de föreslagna nya försam
lingarna, reglerades så, att, förutom fri bostad, kyrkoherde erhölle 8,000
kronor, komminister 4,000 kronor och pastoratsadjunkt 3,000 kronor samt
att kyrkoherde och komminister erhölle två ålderstillägg å 500 kronor
efter fem och tio års tjänstgöring, till hvilka löner medel skulle erhållas,
på sätt i Kung! Maj:ts resolution den 28 april 1876 stadgas,

att vid tillsättande af såväl kyrkoherde- som komministers- och pastoratsadjunktsbefattningar
de föreslagna nya församlingarna måtte få samma
rättigheter som nuvarande Katarina församling äger,

3

Lagutskottets tingtande Nr 46.

att, om och så länge Sofia församlings inkomster af uttaxering
efter 55 öre per bevillningskrona och af de vanliga personella prästlöneafgrfterna
ej uppginge till 43,000 kronor årligen, Sofia församling skulle
af Katarina församling årligen erhålla skillnaden mellan berörda belopp,
43,000 kronor, och de inkomster, som faktiskt uppstode efter en uttaxering af
55 öre per bevillningskrona samt al de personella prästlöneafgifterna, samt

att åt kyrkorådet uppdroges att underställa Kungl. Maj:t församlingens
beslut om dess delning med hvad därtill hörde.

Efter härå^ erhållen nådig remiss har kammarkollegium i ärendet inhämtat^
underdåniga utlåtanden åt Stockholms stads konsistorium samt
öfverstathallarämbetet, hvilken sistnämnda myndighet, som låtit höra nuvarande
Katarina församlings prästerskap, tillika öfverlämnat dels från
bemälda prästerskap inkomna underdåniga yttranden äfvensom konsistoriets
i anledning af samma yttranden afgifna, förnyade underdåniga utlåtande,
dels ock i vissa hänseenden infordrad utredning.

Kammarkollegium har därefter afgifvit eget underdånigt utlåtande
i ärendet den 3 oktober 1911 och därvid anfört:

Kollegium tillstyrkte en utbrytning ur Katarina församling af dess östra del med
föreslagna gränser att under namn af Sofia församling bilda eget pastorat af samma
natur som nuvarande Katarina församling.

Kollegium ansage för sin del, att fragorna om Katarina församlings delning, om
prästernas antal och deras löner med mera borde, så länge den för pastoratet nu löpande
lön er egl en ngsp eriod en, hvilken utginge den 1 maj 1926, påginge, bedömas enligt hitti
Is gällande bestämmelser. Det kunde da ifrågasättas, om ej samma förfaringssätt
■Jr- 1 . nU före!iggande fallet tillämpas som det, hvilket kommit till användning
vid ..föregående delningar.af pastorat i hufvudstaden, nämligen att en i enlighet med
bestämmelserna i nadiga förordningen angående ordnande af prästerskapets i de territoriella
församlingarna, i Stockholm aflöning den 1 november 1872 tillsatt nämnd fino-e i
uppdrag att föreslå prästernas antal och löner, hvarefter frågan om pastoratsdelningen
kunde komma under ompröfning. I betraktande emellertid dels däraf att den i och
för sig tunga anordningen med löneregleringsnämnd ansetts öfverflödig enligt 1910 års
lagstiftning angående reglering af prästerskapets aflöning samt att den ej heller
funnits höra ifrågakomma i sammanhang med åtskilliga under de senaste årtiondena
verkställda pastoratsdelningar, och dels däraf att vid de under 1900-talets första
årtionde genomförda delningar af pastorat i hufvudstaden utbildat sig en stadgad
praxis i fråga, om såväl, prästernas antal som deras lönebelopp, med hvilken praxis
det nu föreliggande förslaget i den delen öfverensstämde, ansåge kollegium Kungl.
Magt lämpligen kunna redan i nu föreliggande sammanhang till pröfning upptaga
fragorna om antalet präster i den . föreslagna Sofia församling och beloppet af
deras löner samt, då förslaget äfven innebure löneförbättring åt prästerskapet i den
återstående delen af Katarina församling, jämväl afgöra, huruvida sådan löneförbättring
matte tillkomma prästerskapet i sistnämnda församling, allt att gälla för
återstående delen af nu löpande löneregleringsperiod. Då, såsom nu sagts, förslaget
i fråga om antalet präster och deras löneförmåner nära öfverensstämde med ofvanberörda

4

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

praxis, ansåge sig kollegium böra förorda bifall till hvad af församlingen därutinnan föreslagits
beträffande Sofia församling; och enär anledning saknades, hvarför prästerskapet
i den kvarvarande delen af Katarina församling, hvilken dessutom skulle tillsvidare
bibehållas vid betydligt större folkmängd än den utbrutna delen och följaktligen bereda
prästerskapet därstädes väsentligt större arbete, skulle åtnjuta mindre aflöningsförmåner
än prästerskapet i den utbrutna församlingen, hvartill komme att de nu föreslagna
lönernas begynnelsebelopp icke vore högre än de nuvarande lönernas, vid löneregleringen
beräknade belopp, ansåge kollegium förslaget jämväl i den delen böra vinna
nådigt bifall. Nu gällande löneregleringsresolution för Katarina församling syntes i
tillämpliga delar kunna gälla äfven för Sofia församling. Enligt hvad handlingarna
gåfve vid handen, syntes en utdebitering enligt de i resolutionen bestämda grunderna
lämna medel tillräckliga för prästerskapets aflöning. Intilldess boställen kunde varda
anskaffade och upplåtna, torde församlingen böra tillförbindas att lämna sina präster
hyresbidrag, hvilkas belopp syntes kunna bestämmas i öfverensstämmelse med hvad som
stadgats för vissa präster vid Adolf Fredriks församlings delning.

Då det synts mig tveksamt, huruvida den föreliggande frågan är af
beskaffenhet att kunna omedelbart afgöras af Kung! Maj:t eller om Riksdagens
medverkan därtill erfordras, anser jag mig böra redogöra för de
förhållanden, som för besvarandet af detta spörsmål torde böra komma
i betraktande.

Med anledning af en utaf Rikets ständer den 6 juli 1857 afbiten skrifvelse,
hvari det dåvarande ecklesiastika aflöningssättets olägenheter framhöllos
och grunderna för en ändrad anordning däraf angåfvos, föreläde
Kungl. Maj:t genom proposition den 4 november 1859 Ständerna i viss
mån ändrade »grunder för en reglering af prästerskapets aflöning», hvilka
grunder blefvo i hufvudsak godkända, såsom Ständerna i skrifvelse den
26 september 1860 närmare angåfvo. Dessa »grunder» gällde samtliga
territoriella församlingar i riket, sålunda äfven de territoriella församlingarna
i hufvudstaden. Efter ärendets vidare beredning utfärdade
Kungl. Maj:t nådig förordning angående allmänt ordnande af prästerskapets
inkomster den 11 juli 1862. De löneregleringar, som uppgjordes
i enlighet med 1862 års förordning, skulle jämlikt § 6 i densamma
vara gällande under en tid af femtio år, räknadt från den efter hvarje
lönereglerings fastställande näst inträffande 1 maj, oberoende af huruvida
regleringen då kunde tillämpas eller icke. Större delen af dessa löneregleringar,
hvilka erhöllo kunglig stadfästelse under 1860-talet, upphöra
i följd häraf att gälla under tiden 1914—1920.

I slutet af 1862 års förordning förekommer emellertid det stadgandet,
att förordningen icke skall äga tillämpning i afseende på Stockholms
stad. Med anledning af en utaf 1868 års Kyrkomöte därom gjord hemställan
och i öfverensstämmelse med de grunder, som för regleringen af

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

5

prästerskapets i riket aflöning blifvit genom 1862 års förordning fastställda,
utfärdade Kung! Maj:t den 1 november 1872 nådig förordning angående
ordnande af prästerskapets aflöning i de territoriella församlingarna i Stockholm.
De med anledning häraf tillkomna löneregleringarna för Stockholms
territoriella församlingar uppgjordes samtliga under åren 1874—1876
och upphöra att gälla åren 1925—1926.

Löneregleringen för prästerskapet i Katarina församling fastställdes
genom nådig resolution den 28 april 1876 för en tid af femtio år, räknadt
från och med den 1 maj 1876. Enligt denna lönereglering skola i
församlingen finnas kyrkoherde och två komministrar. Förutom dessa
prästmän finnas numera i församlingen två pastoratsadjunkter och en
pastorsadjunkt. Jämlikt föreskrift i löneregleringsresolutionen är prästerskapet
skyldigt underkasta sig den förändring i tjänstgöring, som kan föranledas
däraf, att under löneregleringsperioden församlingen indelas i distrikt,
eller kapell därstädes inrättas, eller andra åtgärder för beredande af
en förbättrad själavård komma att vidtagas.

Såsom jag nyss antydt, blef förberörda nådiga förordning angående
ordnande af prästerskapets i de territoriella församlingarna i Stockholm
aflöning den 1 november 1872 utfärdad endast efter Kyrkomötets därom
gjorda hemställan, utan att Riksdagen bereddes tillfälle att yttra sig i
frågan, detta tydligen därför att förordningen utfärdades i öfverensstämmelse
med de grunder, hvilka en gång blifvit af Ständerna godkända
att gälla för hela riket. Beträffande ändring af aflöningsförhållandena i
sammanhang med delning af territoriella församlingar utom hufvudstaden
under löpande löneregleringsperiod har man icke ansett sig behöfva påkalla
Riksdagens medverkan, medan däremot, då fråga angående löneregleringar
för prästerskapet i föreslagna nya församlingar i Stockholm
under de senare åren i tre fall väckts, framställningar härom gjorts
till Riksdagen. De framställningar, som härvid föranledt Ivungl. Maj:ts
nådiga propositioner till Riksdagen, hafva rört delning af Hedvig Eleonora
församling (Ivungl. Maj:ts proposition nr 74 till 1904 års Riksdag) och delning
af Adolf Fredriks samt Jakobs och Johannes församlingar (Kung!.
Maj:ts proposition nr 132 till 1905 års Riksdag). Vid föredragning af förstnämnda
ärende anförde dåvarande statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet
i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 18 december
1903:

»Emellertid torde frågan om fastställelse af församlingens beslut härutinnan icke
nu kunna företagas till slutligt afgörande. Den tillärnade församlingsdelningen kan
nämligen icke genomföras, med mindre den för Hedvig Eleonora församling gällande

6

Lagutskottets utlåtande Nr 46.

lönereglering sättes ur tillämpning och nya löneregleringar för en hvar af de nya
församlingarna uppgöras. _ Dessa löneregleringar, som jämväl böra omfatta frågan om
antalet präster i de nya församlingarna, böra påtagligen icke fastställas för längre tid
än till den 1 maj 1925, omkring hvilken tid nu gällande prästlöneregleringar i Stockholm
upphöra att gälla. Beslut om upphäfvande af den nuvarande löneregleringen för
Hedvig Eleonora församling synes emellertid — vid det förhållande att ofvannämnda
förordning den 1 november 1872 hvilar på enahanda grunder som nådiga förordningen
angående allmänt ordnande af prästerskapets inkomster den 11 juli 1862 — icke kunna
komma till stånd utan Riksdagens medgifvande, likasom ock Riksdagens samtycke
erfordras till den afvikelse från de i förordningen den 1 november 1872 gifna bestämmelser,
som begränsningen af de nya löneregleringarnas giltighetstid till mindre än de
nu föreskrifna femtio åren skulle medföra.

På grund häraf får jag allenast hemställa, det Kungl. Maj:t täcktes i nådig
proposition föreslå Riksdagen medgifva, att, därest beslut fattas om delning af
Hedvig Eleonora församling i Stockholm i två eller flera församlingar med eget prästerskap,
löneregleringar för prästerskapet i de nya församlingarna må, med iakttagande
af de grunder, som stadgas i nådiga förordningen angående ordnande af prästerskapets
i de territoriella församlingarna i Stockholm aflöning den 1 november 1872, af Kungl.
Maj:t fastställas för tiden till den 1 maj 1925.»

Den med anledning häraf aflåtna propositionen (nr 74) blef af Riksdagen
bifallen.

I sitt förberörda utlåtande i den föreliggande frågan om Katarina
församlings delning har kammarkollegium utgått därifrån, att Kungl. Maj:t
skulle kunna omedelbart till pröfning upptaga frågan om lönereglering
för prästerskapet i de föreslagna församlingarna att gälla för återstående
delen af nu löpande löneregleringsperiod. Ehuru jag för min egen del är
benägen att ansluta mig till denna åsikt, anser jag likväl, att man i detta
fall ej bör frångå den praxis, som kommit till användning vid föregående
delningar af pastorat i hufvudstaden.

På grund häraf och då jag finner starka skäl tala för bifall till förslaget
om Katarina församlings delning redan under nu löpande löneregleringsperiod,
får jag hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen förklara hinder icke möta för

att, därest beslut fattas om delning af Katarina församling i Stockholm
i två eller flera församlingar med eget prästerskap, löneregleringar
för prästerskapet i de nya församlingarna må i enlighet med de grunder,
som stadgas i nådiga förordningen angående ordnande af prästerskapets
i de territoriella församlingarna i Stockholm aflöning den 1 november
1872, fastställas för tiden till den 1 maj 1926.

Sedan Riksdagens svar å propositionen ingått, torde det tillåtas mig
att ånyo inför Eders Kungl. Maj:t anmäla frågan om fastställelse af Katarina
församlings nu underställda kyrkostämmobeslut.

Lagutskottets utlåtande Nr 46. 7

Mot hvad i propositionen föreslagits har utskottet icke något att erinra
och hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till förevarande proposition,
må förklara hinder icke möta för att, därest
beslut fattas om delning af Katarina församling i Stockholm
i två eller flera församlingar med eget prästerskap,
löneregleringar för prästerskapet i de nya församlingarna
må i enlighet med de grunder, som stadgas
i nådiga förordningen angående ordnande af prästerskapets
i de territoriella församlingarna i Stockholm
aflöning den 1 november 1872, fastställas för tiden
till den 1 maj 1926.

Stockholm den 29 april 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.