Lagutskottets utlåtande Nr 45

Utlåtande 1916:LU45

Lagutskottets utlåtande Nr 45.

1

Nr 45.

Ankom till riksdagens kansli den 31 maj 1916 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag
till lag om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara
eller andra utomordentliga av krig föranledda förhållanden.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Alexanderson, Trana*, Söderbergh,
Gezelius, Stärner, greve Spens, Dahl*, Permansson, Schotte,
Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Borg*, Holmdahl och Lindqvist
i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 4 april 1916 dagtecknad proposition, nr 138, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga här nedan intagna förslag till lag om förfogande
över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga, av krig
föranledda förhållanden.

Beträffande grunderna för ifrågavarande lagförslag får utskottet, i
den mån ej redogörelse därför här nedan lämnas, hänvisa till den kungl.
propositionen jämte därvid fogade protokollsutdrag.

Det i förevarande proposition avgvina lagförslag skiljer sig i flera Utskottet.
viktiga hänseenden från den nästan likbenämnda lagen den 3 juni 1915,
vars giltighetstid utlöpte den 30 april innevarande år. Sistnämnda lags

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 35 Käft. (Nr 45—46.)

1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 45.

stadgande!! avsågo förfoganden såväl genom fastställande av maximipris som
genom expropriation. I den lagstiftning, vartill förslag blivit innevarande
riksdag förelagda, äro dessa båda ämnen avhandlade i skilda lagar, av
vilka den, som angår maximiprissättning, redan blivit med vissa jämkningar
av riksdagen antagen. Förevarande förslag åter stadgar befogenhet
för Ivungl. Maj:t att under av krig föranledda utomordentliga förhållanden
förordna, att viss egendom skall till kronan avstås eller eljest ställas
till dess förfogande, och motsvarar såtillvida bestämmelserna i 3 § och
4 § andra stycket i lagen den 3 juni 1915. De nu föreslagna stadgandena
hava emellertid en avsevärt större räckvidd än de nyssnämnda, och
detta såväl i fråga om expropriationssyfte som beträffande föremålen
för expropriationen. Medan 1915 års lags hithörande bestämmelser huvudsakligen
tjänade såsom en komplettering till lagbuden om maximipris,
avsedda att öka dessas'' effektivitet, och sålunda syftade till- att i den
konsumerande allmänhetens intresse reglera tillgången på vissa viktiga
livsförnödenheter, syftar den nu föreslagna lagen vida längre, nämligen
till att möjliggöra en reglering av oväsentliga delar av vårt ekonomiska
liv, i den mån så kan finnas nödigt. Icke blott konsumtionsvaror, utan
varor av allehanda slag kunna bliva föremål för expropriation. Och i
fråga om produktionsmedel, såsom industriella anläggningar av alla slag
med rudimaterie!-, maskiner och tillbehör ävensom transportanläggningar,
fartyg och varuhus in. m., kan förordnande meddelas vare sig om deras
avstående tillsvidare till kronans bruk eller om deras användning i innehavarens
fortfarande besittning till det ändamål och i enlighet med de anvisningar,
offentlig myndighet meddelar; i båda fallen med skyldighet för
innehavaren att själv ombesörja eller tåla deras apterande för sitt nya ändamål.

De syften, som med ifrågavarande åtgärder kunna fullföljas, karaktäriseras
i lagförslaget sålunda, att den i anspråk tagna egendomen är
erforderlig för krigsbruk eller eljest av betydelse för det allmänna, och
äro alltså av vidsträckt art. I fråga om egendom för krigsbruk är att
erinra, att vid sidan av den förfoganderätt, som här stadgas, givetvis kvarstår
den rekvisition srätt, som tillkommer militär myndighet under de förhållanden,
vilka omförmälas i lagen den 24 maj 1895 om rekvisition för
krigsmaktens behov. I nämnda lag har emellertid som bekant genom
kungl. proposition nr 153, varöver utskottet samtidigt avgiver särskilt
utlåtande, föreslagits ändringar, innefattande betydande utvidgningar i
fråga om föremålen för rekvisitionsrätt.

Den föreslagna lagstiftningen ingår såsom ett betydelsefullt led i
arbetet på utvecklande av vår s. k. ekonomiska krigsberedskap, och till

Lagutskottets utlåtande Nr 45.

3

grund för densamma ligger ett av krigsmaterielkommissionen och krigsberedskapskommissionen
gemensamt utarbetat utkast. Det förslag, som på
grundval av detta utkast utarbetades inom justitiedepartementet och förelädes
lagrådet till granskning, avsåg en lagstiftning av permanent natur.
Inom lagrådet hava emellertid mot förslaget framställts åtskilliga anmärkningar,
under hänvisning till vilka hemställdes, att lagen endast
måtte erhålla temporär giltighet. Vid en blivande definitiv lagstiftning
kunde då bliva tillfälle att närmare överväga vissa frågor om lagarbetets
lämpliga läggning och en omsorgsfullare teknisk genomarbetning
äga rum. Det har sålunda inom lagrådet uttalats tvivel om lämpligheten
vare sig av att fördela lagstiftningen om maximipris och om expropriation
av varor för den civila befolkningens behov på skilda lagar, eller att å
andra sidan sammanföra stadganden av sistnämnda art med bestämmelser
om förfogande för krigsbruk, vilka senare syntes snarare böra ställas i
samband med rekvisitionslagen. Vidare har framhållits önskvärdheten av
att i rättssäkerhetens intresse de ändamål, för vilka expropriation må äga
rum, bleve närmare angivna, liksom ock att en reglering i lag skedde av
vissa svårlösta civilrättsliga spörsmål, som uppkomma som följd av att
egendom i den ordning, här föreslås, avstås eller ställes till förfogande
för kronans bruk.

Utan att föredragande departementschefen funnit sig böra erkänna
befogenheten av de anmärkningar, som sålunda framställts, har emellertid
i anledning av desamma i det riksdagen förelagda förslaget lagens giltighetstid
begränsats till den 30 april 1917.

I betraktande av denna den föreslagna lagens provisoriska karaktär
och med hänsyn till knappheten av den tid, som stått lagutskottet till
buds, har förslaget från utskottets sida i fråga om dess tekniska läggning
och utformning icke blivit föremål för den ingående granskning, som
eljest varit önskvärd. Utan att utskottet sålunda ansett sig böra uttala
någon bestämd mening i de ovan omförmälda, av lagrådet berörda frågorna,
vill utskottet emellertid framhålla vikten av att desamma underkastas
sorgfällig förnyad prövning, innan en eventuell, för framtiden
avsedd lagstiftning i ämnet företages. Det trängande omedelbara behovet
av tillfällig lagstiftning är uppenbart, och finner sig utskottet böra i
huvudsak tillstyrka det föreliggande förslaget.

Vid granskning av de särskilda stadgandena har utskottet föranlåtits
till vissa här nedan angivna anmärkningar.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 45.

2 §•

Till förekommande av en alltför snäv tolkning av uttrycket »honom
eller hans hushåll» i denna paragraf har utskottet föreslagit en något
jämkad lydelse.

3 §•

I första stycket har en redaktionell jämkning- av utskottet föreslagits.

I andra stycket har gjorts samma jämkning av lydelsen som i 2 §.
Vidare har utskottet ansett ersättning för varas vård under beslagstiden
böra utgå, även om kostnaden ej kan visas hava uppkommit på grund av
beslaget, varjämte ersättning uttryckligen tillerkänts jämväl för nödig
kostnad för uppläggning av varan och för dess förvarande under beslagstiden.

4 §•

I denna paragraf hava vissa mindre ändringar föreslagits av väsentligen
redaktionell art.

Slutbestämmelserna.

I dessa bestämmelser har föreslagits ett tillägg, avseende att i ersättningshänseende
reglera det fall, att vid den tid, då lagen upphör att gälla,
ersättning för beslagtagen, men sedermera icke exproprierad vara ännu
ej utgått.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande, att det i förevarande
proposition framlagda lagförslag icke kunnat i
oförändrat skick godkännas, måtte i anledning av samma
proposition för sin del antaga följande förslag till

Lagutskottets utlåtande Nr 45. 5

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om förfogande över viss egendom vid krig, krigsfara eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller andra utomordentliga,
av krig föranledda förhållanden äge Konungen, på sätt i denna
lag stadgas, påfordra, att egendom till kronan avstås eller eljest ställes
till dess förfogande.

2 §•

Finnes med hänsyn till förhållanden,
varom i 1 § förmäles, att genom
fri föryttring eller förbrukning
av vara, som är för krigsbruk erforderlig
eller eljest av betydelse för
det allmänna, eller ock genom undanhållande
av sådan vara från förbrukning
svårighet kan uppstå att tillgodose
allmänt behov, vare innehavare
av varan, om den uppenbarligen
ej är för honom eller hans
hushåll oundgängligen behövlig, pliktig
att, där Konungen så förordnar,
mot ersättning avstå varan till kronan.

3 §•

I avbidan d förordnande, som
i 2 § sägs, om avstående av vara

2 §.

Finnes med hänsyn till förhållanden,
varom i 1 § förmäles, att
genom fri föryttring eller förbrukning
av vara, som är för krigsbruk
erforderlig eller eljest av betydelse
för det allmänna, eller ock genom
undanhållande av sådan vara från
förbrukning svårighet kan uppstå att
tillgodose allmänt behov, vare innehavare
av varan, om den uppenbarligen
ej är för honom eller den,
som av honom njuter kost eller stat,
oundgängligen behövlig, pliktig att,
där Konungen så förordnar, mot ersättning
avstå varan till kronan.

3 §•

Uppkommer fråga om förordnande,
som i 2 § sägs, att vara skall

6

Lagutskottets utlåtande Nr 45.

(.Kungl. Maj:ts förslag.)

till kronan, äge Konungen beslagtaga
varan. Har ej inom trettio dagar
från beslagtagandet Konungen
förordnat om varans avstående, äge
innehavaren av varan hos Konungens
vederbörande befallningshavande göra
framställning om beslagets hävande.
Där ej Konungen inom fjorton dagar
efter det sådan framställning skett
meddelar förordnande, som nyss är
sagt, skall, ändå att Konungen icke
förordnat om beslagets hävande, detsamma
upphöra att gälla.

Innehavare av vara, som tagits i
beslag, må under beslagstiden ej förfoga
över varan annorledes än till
bruk för sig och sitt hushåll och är
pliktig under samma tid taga vård
om varan. Ersättning skall lämnas
för de särskilda kostnader för varans
vård, som må hava av heslaget förorsakats,
ävensom, där heslaget häves
eller eljest upphör att gälla, för skada,
som till följd av beslaget kan hava
uppkommit å varan. Förordnar Konungen
om varans avstående, skall
ersättning enligt 2 § utgå med samma
belopp som om förordnandet
meddelats vid tiden för beslagtagandet.

4 §•

Finnes med hänsyn till förhållanden,
varom i 1 § förmäles, erforderligt,
att anläggning eller annan

(iUtskottets förslag.)

avstås till kronan, äge Konungen
låta beslagtaga varan. Har ej inom
trettio dagar från beslagtagandet
Konungen förordnat om varans avstående,
äge innehavaren av varan
hos Konungens vederbörande befallningshavande
göra framställning om
beslagets hävande. Där ej Konungen
inom fjorton dagar efter det
sådan framställning skett meddelar
förordnande, som nyss är sagt, skall,
ändå att Konungen icke förordnat
om beslagets hävande, detsamma
upphöra att gälla.

Innehavare av vara, som tagits
i beslag, må under beslagstiden ej
förfoga över varan annorledes än till
bruk för sig och den som av honom
njuter kost eller stat och är
pliktig under samma tid taga vård
om varan. Ersättning skall lämnas
för nödig kostnad för varans uppläggning,
förvaring och vård under
beslagstiden. Häves heslaget eller
upphör det eljest att gälla, skall ersättning
lämnas för skada, som till
följd av beslaget kan hava uppkommit
å varan. Förordnar Konungen
om varans avstående, skall ersättning
enligt 2 § utgå med samma
belopp som om förordnandet meddelats
vid tiden för beslagtagandet.

4 §•

Finnes med hänsyn till förhållanden,
varom i 1 § förmäles, erforderligt,
att anläggning eller annan

Lagutskottets utlåtande Nr 45.

7

(Kungl. Maj:ts förslag.)

egendom, som är avsedd eller kan
användas för tillverkning, beredning,
reparation eller tillhandahållande av
vara eller transportmedel eller ock
för transport, tages i anspråk för
tillgodoseende av allmänt behov,
vare egendomens innehavare pliktig
att, där Konungen så förordnar, mot
ersättning såväl ställa egendomen
med tillhörande inredning och utrustning
till kronans förfogande eller
med densamma utföra arbete för
kronans räkning som vidtaga den
förändring eller förflyttning med avseende
å egendomens inredning eller
utrustning, som påkallas. Vad nu
sagts galle ock i fråga om byggnader,
som erfordras till bostad för arbetare
och annan driftspersonal eller till
upplag för niaterialier.

(Utskottets förslag.)

egendom, som är avsedd eller kan
användas för tillverkning, beredning,
reparation eller tillhandahållande av
vara eller transportmedel eller ock
för transport, tages i anspråk för
tillgodoseende av allmänt behov, vare
egendomens innehavare pliktig att,
där Konungen så förordnar, mot ersättning
såväl ställa egendomen med
tillhörande inredning och utrustning
till kronans förfogande eller med
densamma utföra arbete för kronans
räkning som ock tåla eller vidtaga
den förändring eller förflyttning med
avseende å egendomens inredning
eller utrustning, som påkallas. Vad
nu sagts galle ock i fråga om byggnad,
som erfordras till bostad för
arbetare och annan driftspersonal,
ävensom om mark eller byggnad för
upplag.

5 §.

Ersättning, som i denna lag avses, skall utgå efter de grunder, varom
i gällande lag angående skyldighet för kommuner och enskilda att
fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov förmäles, och skall angående
sätt och tid för ersättningens bestämmande och erläggande gälla vad i
samma lag stadgas om likvid för fullgjord rekvisition.

6 §•

Har Konungen förklarat sådana förhållanden, som i 1 § avses, vara
för handen, skall det åligga en var att, vid förfrågan av Konungens befallningshavande
eller enligt dess uppdrag av kronobetjänt, lämna upplysning
angående sitt innehav av vara, varom i 2 § förmäles, så ock om dennas
myckenhet.

Där någon vid sådan förfrågan vägrar att lämna upplysning eller
söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som nyss sagts, eller

8

Lagutskottets utlåtande Nr 45.

(Kung!. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

dennas myckenhet, äge Konungens befallningshavande låta verkställa
undersökning av salubod, magasin, kontor eller annan lägenhet, som av
honom innehaves, så ock därvid taga del av hans handelsböcker och andra
dylika handlingar.

Den, som verkställer sådan undersökning, må icke av vad vid densamma
inhämtas yppa annat än som är erforderligt för vinnande av upplysning,
som undersökningen avser.

7 §•

Har förordnande jämlikt 2 eller 4 § meddelats eller beslag enligt
3 § ägt rum, skall den, som med vetskap om förordnandet eller beslaget
olovligen förfogar över, skadar eller förstör vara eller annan egendom eller
underlåter att om vara taga vård, då sådant åligger honom, dömas till
fängelse eller böter från och med etthundra till och med tiotusen kronor.
Aro omständigheterna synnerligen försvårande, må till straffarbete i högst
två år dömas. Lag samma vare, där någon vid förfrågan av Konungens
befallningshavande eller kronobetjänt vägrar att lämna upplysning, varom
i 6 § förmäles, eller vid sådan förfrågan eller vid undersökning, som i
nämnda § sägs, söker vilseleda beträffande sitt innehav av vara, som i 2 §
avses, §ller dennas myckenhet.

Ädömda böter tillfalla kronan. Saknas tillgång till böternas fulla
gäldande, skall förvandling ske enligt allmänna strafflagen.

8 §.

Genom denna lag göres ej inskränkning i den rätt till rekvisition,
som enligt gällande författningar tillkommer militär myndighet.

9 §•

Konungen äge meddela de närmare föreskrifter, som må erfordras
för tillämpning av denna lag eller ifråga om användande för det avsedda
behovet av vad enligt lagen tagits i anspråk av kronan.

Denna lag träder i kraft dagen Denna lag träder i kraft dagen

efter den, då lagen enligt därå med- efter den, då lagen enligt därå med -

Lagutskottets utlåtande Nr 45.

9

(Kungl. Maj:ts förslag.)

delad uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, och
gäller till och med den 30 april
1917. Förordnande eller beslag, som
meddelats jämlikt denna lag, skall
ej gälla längre än till och med sistnämnda
dag. Har samma dag vara,
om vars avstående jämlikt 2 § förordnats,
ännu icke blivit av kronan
inlöst, eller ersättning ännu icke
blivit i stadgad ordning gulden för
egendom, som jämlikt 4 § tagits i
anspråk för kronans räkning, skola
stadgandena i 5 § fortfarande äga
tillämpning i fråga om ersättningens
bestämmande samt sätt och tid för
ersättningens erläggande. I fråga
om sådan under lagens giltighetstid
begången förseelse, som i 7 § sägs,
skall vad där är stadgat fortfarande
gälla.

Stockholm den 31 maj 1916.

(Utskottets förslag.)

delad uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling, oeh
gäller till och med den 30 april
1917. Förordnande eller beslag, som
meddelats jämlikt denna lag, skall
ej gälla längre än till och med sistnämnda
dag. Har samma dag vara,
om vars avstående jämlikt 2 § förordnats,
ännu icke blivit av kronan
inlöst, eller ersättning, som i 3 eller
4 § omförmäles, ännu icke blivit i
stadgad ordning gulden, skola stadgandena
i 5 § fortfarande äga tilllämpning
i fråga om ersättningens
bestämmande samt sätt och tid för
ersättningens erläggande. I fråga
om sådan under lagens giltighetstid
begången förseelse, som i 7 § sägs,
skall vad där är stadgat fortfarande
gälla.

På lagutskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.

Reservation

av herr Schotte.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 35 käft. {Nr 45—46.) 2