Lagutskottets utlåtande Nr 44

Utlåtande 1916:LU44

Lagutskottets utlåtande Nr 44.

1

Nr 44.

Ankom till riksdagens kansli den 29 maj 1916 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om expropriation in. m. dels ock i anledning
därav väckta motioner.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Alexanderson*), Trana*),
Gezelius*), Stärner*), Rogberg, greve Spens, Hult*), Tisell*), Persson
i Norrköping, Karlsson i Fjöl*), Holmdahl, Igel, Lindley i Söderhamn,
Rehn*) och Lindqvist i Kosta.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 14 mars 1916 dagtecknad proposition, nr 95, vilken
blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om expropriation,

2) lag om ändrad lydelse av vissa §§ i förordningen den 16 juni
1875 angående inteckning i fast egendom,

3) lag om ändrad lydelse av 71 § i lagen den 20 juni 1879 om
dikning och annan avledning av vatten,

4) lag om ändrad lydelse av 1 § i lagen den 27 juni 1902, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar, samt

5) lag om ändring i vissa delar av lagen den 31 augusti 1907 angående
stadsplan och tomtindelning.

Till utskottet hava jämväl hänvisats följande med anledning av
propositionen väckta motioner nämligen:

Bihang till riksdagens protokoll 1910. 9 samt. 34 käft. (Nr 44.)

1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 44.

Utskottet.

inom första kammaren

nr 100 av herrar von Kock och Mannheimer samt
inom andra kammaren

nr 245 av herrar Olausson, Molin i Dombäcksmark, Hansson, Andersson
i Milsmaden, Bogren, Carlson i Herrljunga, Osberg, Welin, Olofsson
i Digernäs, Jonsson i Gumboda, Jonsson i Hå, Anderson i Råstock,
O. Nilsson i Örebro, Rydén i Klosterbergane, Olsson i Berg, Persson i
Tofta, Hellberg i Ljungskile, Olsson i See, Tysk, Norm, Anderson i Knapasjö,
Johanson i Gäre, Bengtsson i Göteborg, Eklund, Johansson i Brånad,
Igel, Andersson i Stärte, Olsson i Ramsta, Janson i Bråten, Berg i
Munkfors, Mossberg och Persson i Björsbyholm,
nr 246 av herr Pettersson i Södertälje,
nr 247 av densamme,

nr 248 av herrar Anderson i Råstock och Strid,
nr 249 av herr Hellberg i Ljungskile med instämmande av herr
Rydholm,

nr 250 av herrar Lubeck och von Hofsten,

nr 251 av herrar Olausson, Rydén i Malmö, Pälsson, Sundström och
Carlson i Herrljunga,

nr 252 av herr Andersson i Grimbo samt

nr 255 av herrar Lindhagen, Linders, Persson i Norrköping, Sandler,
Thorsson, Persson i Malmö, Rydén i Malmö, Eriksson i Grängesberg, Lindqvist
i Stockholm, Branting och friherre Palmstierna.

Utav det stora antal ärenden, som under innevarande riksdag varit
hänvisade till lagutskottets behandling, har utskottet ansett sig böra ägna
uppmärksamhet i första hand åt sådana, som stått i sammanhang med
eller betingats av den genom det ännu pågående världskriget uppkomna
situationen. Särskilt under riksdagens senare del har utskottet i dylika
ämnen fått mottaga flera kungl. propositioner, vilkas behandling väsentligen
upptagit utskottets arbetstid och ej kunnat förr än under allra sista
tiden slutbehandlas inom utskottet. I tre sådana ärenden hava utskottets
utlåtanden ännu icke kunnat till riksdagen ingivas. Vid sådant förhållande
finner utskottet det icke vara möjligt att under den obestämda,
starkt begränsade tid, under vilken riksdagsarbetet ännu må komma att
fortgå, medhinna att behandla Kungl. Maj:ts förevarande proposition om ny
expropriationslagstiftning jämte i anledning därav inom riksdagen väckta
motioner så ingående och omsorgsfullt, som ämnets omfattning och vikt
oawisligen kräver, och ännu mindre lärer det kunna påräknas, att detta
ämne skall kunna inom kamrarna erhålla den allsidiga och uttömmande

Lagutskottets utlåtande Nr 44.

3

behandling, som bör föregå ett avgörande. Utskottet har därför stannat
vid den uppfattning, att förevarande kungl. proposition ej kan komma under
saklig behandling förr än vid en kommande riksdag, huru önskvärt
det än varit, att ett dylikt uppskov kunnat undvikas. Med anledning härav
och då någon särskild utväg för ett ärendes uppskjutande till fortsatt
behandling och slutligt avgörande vid en kommande riksdag ej finnes i
riksdagsordningen anvisad, finner sig utskottet nödsakat hemställa,

att förevarande proposition ej må av riksdagen
bifallas

samt att de i anledning därav väckta motionerna
ej må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 29 maj 1916.

På lagutskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.

Särskilt yttrande

av herr Alexanderson, som anfört:

I utskottets hemställan nödgas jag i det läge, vari saken numera
kommit, instämma. Det är numera icke möjligt för utskottet att medhinna
realbehandling av den kungl. propositionen. Det var däremot den 19 maj,
då propositionen var uppförd å utskottets föredragningslista, men dess
undanskjutande beslöts, enligt min mening sannolikt, i allt fall möjligt,
att utskottet, med utvecklande av största arbetsiver och med god vilja att
göra sitt bästa för frågans befrämjande till lösning, medhunnit en dylik
realbehandling. Fjorton dagars arbetstid kunde då med säkerhet beräknas
återstå, vilka — frånsett en och annan justering — kunde helt ägnas åt
expropriationslagen. Med hänsyn till det grundliga arbete utskottet —
i till stor del samma personbesättning — år 1913 nedlade på frågan och
med hänsyn till det kungliga förslagets nära anslutning till den överarbet -

4

Lagutskottets utlåtande Nr 44.

ning av det äldre förslaget, som av utskottet då verkställdes, var det att
hoppas, att diskussionen inom utskottet skulle kunna begränsas till ett
mindre antal stridiga punkter.

Försöket hade så mycket hellre bort göras, som uraktlåtenheten lätteligen
kan bliva verkligt ödesdiger. Den lagstiftningsuppgift, som lagutskottet
nu skjutit från sig, är utan gensägelse den f. n. angelägnaste av.
alla. Så länge den ligger olöst, ligger den, såsom i propositionen med
rätta anmärkes, i vägen för alla partiella reformförsök på området; den är
vidare den oundgängliga förutsättningen för framförande till lösning av
andra högst angelägna lagarbeten, bland vilka må nämnas vattenlagstiftningen
och stadsplanelagens reformering. Icke desto mindre är den, såsom
jämväl i propositionen erinras, i uppenbar fara att försumpas, att stanna
på en död punkt för lång tid framåt; denna fara ökas, såsom envar med
saken förtrogen måste inse, hastigt år från år. Och likvisst innebär varje
uppskov, förutom de menliga följder, varom redan erinrats, stora kostnader
och svårigheter för stat, kommuner och allmännyttiga företag samt rättslig
otrygghet och de hårdaste ekonomiska verkningar för tusentals fattiga bebyggare
av annans mark — allt som följder av en sedan länge föråldrad
expropriationslagstiftning.

Jag har velat fritaga mig del i ansvaret för att icke det yttersta
blivit gjort att söka fylla en så bjudande uppgift, som här förelegat för
utskottet.

Herr Lindhagen har begärt att för sin del få antecknat, att han vid
utskottets sammanträde den 19 maj förfäktat enahanda synpunkter, som
här ovan av herr Alexanderson utvecklats, och att ett uppskov säkerligen
vore ödesdigert särskilt för många lägenhetsinnehavare med eget hus på
annans grund, vilkas berättigade krav avsetts att genom ifrågavarande lagstiftning
omsider tillgodoses.

Stockholm 1916. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

161971