Lagutskottets Utlåtande Nr 40

Utlåtande 1910:LU40

Lagutskottets Utlåtande Nr 40.

1

Nr 40.

Ankom till Riksdagens kansli den 29 april 1910, kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till ändrad lydelse , af 14 och 29 §§ i nådiga
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af
vin och Öl, dels en i anledning däraf väckt motion.

Genom en den 17 december 1909 dagtecknad proposition, nr 10, Kungl.
hvilken blifvit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åbero- Maj:ts
pande af propositionen bilagda, i statsrådet förda protokoll, föreslagit ^ °imiUonRiksdagen
besluta, att 14 och 29 §§ af nådiga förordningen den 9 juni
1905 angående försäljning af vin och Öl skulle från dag, som Kungl. Maj:t
bestämde, erhålla följande förändrade lydelse:

14 §.

Tillverkare af vin eller öl äfvensom den, som eljest äger att till
afhämtning försälja vin eller öl, vare berättigad att, den förre från tillverkningsstället,
den senare från försäljningsstället på rekvisition försända
dem till köpare; dock må vid sådan försändning dryckerna ej aflämnas
annat än inomhus till därstädes boende, vid järnvägsstation eller å fartyg,
och skall den, som forslar dem, vara försedd med en af säljaren eller
hans befullmäktigade ombud utfärdad och underskrifven förteckning, upptagande,
särskilda för hvarje köpare, dennes namn, det ställe där och
dagen när dryckerna skola aflämnas samt den försända myckenheten.

Såsom ombud, hvarom nyss är sagdt, må ej den, som forslar dryckerna,

Bill. till Likså. Prot. 1910. 7 Sami. 1 Afd. 38 Häft. (Nr 40—41). 1

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 40.

Herr Almqvists

motion.

användas. Nämnda förteckning skall på anfordran af krono- eller polisbetjänt,
ledamot af kommunalnämnden eller af kommunalnämnden utsedd
person uppvisas.

29 §.

1. Förekomma oordningar i anledning af utskänkning, som enligt
6 § 2 mom. idkas af gästgifvare eller skjutsentreprenör, eller varder
rättigheten till sådan utskänkning missbrukad, äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande
förbjuda rättighetens innehafvare att med utskänkningsrörelsen
fortsätta eller ock stadga de inskränkningar vid rörelsens utöfvande,
som kunna finnas erforderliga.

2. Förbud må jämväl af Konungens befallningshafvande meddelas
mot fortsättande af utskänkningsrörelse, som bedrifves på grund af 6 §
3 inom., då utskänkningen befinnes ske i större omfattning eller på annat
sätt än i nämnda lagrum afses.

3. Förekomma oordningar med anledning af sådan försäljning till
afhämtning af vin eller öl, som af tillverkare utöfvas å tillverkningsstället,
äger Kungl. Maj:ts befallningshafvande stadga de inskränkningar vid rörelsens
utöfning, som kunna finnas erforderliga, eller ock för viss tid förbjuda
dess fortsättande.

I sammanhang med nämnda proposition har utskottet till behandling
förehaft en i anledning däraf inom Andra kammaren af herr Knut Almqvist
väckt motion nr 176, däri motionären, med instämmande af herrar
Ollas A. Ericsson, Hans Andersson, Ivan Svensson, G. Åkerlund, Wilh.
Andersson, TF. Lundin, C. J. Berggren, Lust. Odqvist, S. H. Kvarnzelius,
C. G. Thor, J. Byström och Hans von Horn, hemställt,

att Riksdagen måtte besluta, att till § 29 i Kungl. förordningen
angående försäljning af vin och Öl den 9 juni 1905 fogas ett 4:de moment
af följande lydelse:

Därest inom socken å landet rätt till försändning af öl, hvarom i
14 § sägs, utöfvas och det visar sig, att därigenom främjas oloflig försäljning
af maltdrycker eller oordningar eljest föranledas, äger Konungens
befallningshafvande efter därom af vederbörande kommunalnämnd eller
kommunalstämma gjord framställning rätt att förbjuda den, som försändningen
besörjer, äfvensom där omständigheterna därtill föranleda den försäljare,
för hvars räkning försändningen äger ruin, att inom socken vidare
utöfva dylik rättighet.

Lagutskottets Utlåtande Nr 40.

3

Till stöd härför har anförts följande:

»I Kungl. Maj:ts nådiga proposition nr 10 angående ändrad lydelse af
14 och 29 §§ i förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af vin
och öl föreslås skärpta bestämmelser för bryggerier, hvilkas försäljning
af Öl till afhämtning föranledt oordningar. Till § 29 skulle nämligen tillfogas
ett nytt moment, hvarigenom Konungens befallningshafvande tillerkånnes
rått att stadga sadana inskränkningar vid rörelsens utöfning, som
kunna befinnas erforderliga, eller ock för viss tid förbjuda dess fortsättande.

Detta förslag är föranledt af Riksdagens skrifvelse den 9 april 1908
och afser som synes att förekomma oordningar vid försäljning af öl till
afhämtning vid bryggerierna.

Emellertid synes man med allt skäl kunna ifrågasätta, huruvida ej
en dylik rättighet borde tillerkännas Konungens befallningshafvande äfven
för det fall, då oordningar uppstå eller förordningens bestämmelser i öfrigt
kringgås, när ölet utsändes på rekvisition.

Att oordningar härvidlag förekomma likaväl som vid försäljning af
öl till afhämtning, torde ej kunna förnekas. De i någon män skärpta
bestämmelserna, som år 1905 vidtogos i förordningens § 14, hafva visat
sig icke tillfyllestgörande, där bryggerierna eller deras utkörare vilja
kringgå lagen.

Det är för åklagaren synnerligen svårt att åstadkomma bevis om
oloflig försäljning, da de som önska förskaffa sig öl på olaga väg ej gärna
vilja anmäla den som försett dem därmed. Därtill kommer, att den ölutkörare,
som ej vill följa lagen, har mångahanda knep att kringgå lagens
bestämmelser.

Då han beträdes med olaga utskänkning af Öl, uppger han sig t. ex.
önska skänka en ölkonsument ett antal flaskor af det dag-öl, hvarmed
bryggeriägaren lärer äga för vana att begåfva sin utkörare — mångahanda
andra utvägar att förtiga.

Härigenom lyckas han få konsumenter af öl på många platser, där
ölet eljest ej står att erhålla och hvarigenom skapas ett behof af alkoholhaltiga
drycker, som hvarken ur nykterhets- eller ekonomisk synpunkt
borde uppmuntras.

Såsom enda effektiva medlet att kunna öfvervaka, att kringsändandet
af Öl efter rekvisition sker i full öfverensstämmelse med förordningens
föreskrifter, måste därför framhållas den redan tillförene ifrågasatta förbudsmöjlighet,
för viss tid inom en viss kommun mot försändning af Öl
efter rekvisition, därest det visar sig, att denna rörelse bedrifves på ett
sådant sätt, att oloflig kringföring därigenom främjas eller föranleder oordningar.

Utskottets

yttrande.

4 Lagutskottets Utlåtande Nr 40.

Denna utväg har Konungens befallningshafvande i Södermanlands
län redan den 23 september 1903 i en till Kungl. Maj:t ingifven skrifvelse
föreslagit och inga förändrade förhållanden hafva sedan dess inträdt.

Nämnda befallningshafvande påpekar i denna skrifvelse, att man ej
behöfver befara, att genom en sådan förbudsmöjlighet näringens lofliga
bedrifvande skulle obehörigen inkräktas. Utom det att ett förbud komme
att på samma gång drabba allenast en viss utkörare eller tillverkare och
således behofvet af maltdrycker inom en ort komme att fyllas från annat
håll, torde ej komma i fråga, att en sådan förbudsrätt inom kommunerna
komme att annat än undantagsvis anlitas. Men därigenom vunnes emellertid
en kraftig eggelse för tillverkarne att själfva tillse, att deras rörelse
bedrefves på ett fullt lagligt sätt samt att till biträden därvid skaffa sig
pålitliga och laglydiga personer, då de nu snart sagdt hade ett ekonomiskt
intresse af att uppsöka motsatsen.

Då nu genom Kungl. Majt:s proposition nr 10 blifvit föreslaget, att
en utvidgad rätt beträffande förbud för ölförsäljning till afhämtning skulle
läggas i Konungens befallningshafvandes händer borde äfven, synes mig,
på samma gång denna rätt utsträckas äfven för ölförsäljning på rekvisition,
då framställningar i sådant afseende framkomma från de kommunala myndigheterna.

I sådant afseende torde lämpligast till § 29 fogas ett fjärde moment,
som tillerkänner Konungens befallningshafvande denna rätt.»

Ifrågavarande proposition är, såsom i det vid densamma fogade utdrag
af statsrådsprotokollet erinrats, föranledd af Riksdagens skrifvelse den
9 april 1908, däruti Riksdagen af anförda skäl ifrågasatt inskränkning i
rätten att å tillverkningsställe till afhämtning försälja därstädes tillverkadt
vin och öl.

Beträffande i öfrigt de skäl, som ligga till grund för propositionen,
får utskottet hänvisa till nämnda utdrag af statsrådsprotokollet.

Utskottet har vid granskning af det i propositionen innefattade förslaget
icke funnit anledning att mot detsamma framställa någon erinran.

Såsom framgår af den ifrågavarande motionen, har i densamma yrkats,
att den i 14 § af förordningen angående försäljning af vin och. öl
medgifna rätten för den, som äger att till afhämtning försälja dylika
drycker, att äfven på rekvisition försända dem till köpare, måtte kunna
under vissa förutsättningar af Konungens befallningshafvande förbjudas.
Motionen har sålunda ej såsom propositionen afseende endast å tillverkare,

Lagutskottets Utlåtande Nr 40.

5

utan å hvarje annan, som har rätt till försäljning till afhämtning af vin
och Öl enligt förordningen. Det af motionären påyrkade förbudet, som ej
skulle begränsas till viss tid, skulle meddelas, förutom om oordningar följde
af den ifrågavarande försändningen, jämväl om det visade sig, att därigenom
främjades oloflig försäljning af maltdrycker.

Redan vid 1905 års riksdag framställdes af samma motionär enahanda
yrkande, som det nu ifrågavarande, endast med den afvikelsen, att
det åsyftade förbudet skulle meddelas af kommunalnämnden samt sedermera
underställas Konungens befallningshafvande, och skulle stadgande
därom införas i förordningens 30 §. Sistnämnda motion, som afstyrktes
af vederbörande utskott, blef af båda kamrarna afslagen.

I förutberörda vid omförmälda proposition fogade yttrande till statsrådsprotokollet
framhålles, att det vore naturligt, att tillverkning utan rätt
att afyttra de tillverkade varorna saknade så godt som allt värde, samt att
därför ingripande i tillverkarens försäljningsrätt vore långt betydelsefullare
och i regel mer grannlaga än ett ingripande i en försäljningsrättighet,
som utöfvades efter särskild! tillstånd. Äfven om deri förra
rättigheten. endast tillfälligtvis förbjödes, kunde förbudet påtagligen få en
djupt ingripande betydelse i företagets hela ekonomi. Ur antydda synpunkt
ansågs det angeläget, att i fall, där med stöd af det i propositionen
föreslagna nya stadgandet i förordningens 29 § tillverkare förbjödes försälja
till afhämtning, han åtminstone garanterades den i 14 § afsedda rätt
till försändning på rekvisition. I sådant syfte har därför föreslagits den ändring,
propositionen innehåller, i sistnämnda §.

Äfven utskottet synes det tydligt, att motionärens förslag, försåvidt
detsamma afser tillverkare, kan innebära ett under många förhållanden afsevärdt
ingrepp i dennes rätt. Det synes äfven obilligt, att, såsom föreslås,
göra tillverkaren ansvarig för här afsedda oordningar, hvilka det alls
icke eller åtminstone i vida mindre mån än vid fråga om sådana oordningar,
som afses i propositionen, står i hans makt att — utan att upphöra
med den fortfarande fria tillverkningen — förhindra.

Med afseende å de fall, då försändande på rekvisition af ifrågavarande
drycker sker af den, som på grund af särskild! tillstånd äger rätt
att försälja dem, vill utskottet erinra, att det enligt gällande lagstiftning
står vederbörande till buds, dels att i försäljningsrättigheten föreskrifva
för särskilda fall erforderliga inskränkningar, dels ock att under i förordningen
angifna förutsättningar förbjuda rörelsens fortsatta bedrifvande.
Är fråga om sådant endast tills vidare meddeladt tillstånd, som endast
afser försäljning till afhämtning, kan detsamma när som helst återkallas.

fi Lagutskottets Utlåtande Nr 40.

Att, såsom skulle kunna tänkas, så till vida tillmötesgå motionärens
yrkande, att förbud, som af honom åsyftas, skulle kunna di’abba endast
den, hvilken för tillverkarens eller försäljningsrättsinnehafvarens räkning
ombesörjer försändningen, skulle enligt utskottets mening innebära en mot
denne oberättigad stränghet, hvilken skulle vara desto mindre lämplig,
som därmed helt visst föga vore vunnet för det af motionären afsedda
ändamålet.

På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition
måtte af Riksdagen bifallas, samt

2:o) att förevarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Reservation.

Beträffande utskottets hemställan under 2).

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson från Södertälje, Berggren, Jansson
i Edsbäcken och Olsson i See hafva anfört följande:

»Vi anse, att de i motionen omförmälta olägenheter, som kunna
yppa sig genom utöfvande i socken på landet af sådan försändning af
maltdrycker, som afses i 14 § af kungl. förordningen den 9 juni 1905
angående försäljning af vin och Öl, äro af den allvarliga beskaffenhet, att
de böra, såvidt möjligt, förekommas. Då vi emellertid anse det föreslagna
tillägget till 29 § nämnda förordning icke kunna i den i motionen gifna

Lagutskottets Utlåtande Nr 40.

7

formen godkännas, samt därjämte straffbestämmelse för öfverträdelse af
meddeladt förbud synes böra meddelas, hemställa vi,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till K. Maj:t anhålla,
att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till Riksdagen
inkomma med förslag till sådan ändring i kungl.
förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af
vin och öl, att de i motionen omförmälta olägenheter,
som i socken på landet kunna uppstå af sådan försändning
af maltdrycker, som omförmäles i 14 § af nyssnämnda
förordning, må kunna förebyggas.»

Herrar Ridderbjelke och Ersson hafva anhållit få antecknadt, att de
icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.