Lagutskottets utlåtande Nr 3

Utlåtande 1913:LU3

1

Lagutskottets utlåtande Nr 3.

Nr 3,

Ankom till Riksdagens kansli den 31 januari 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning av vädd motion om åvägabringande
av utredning odi förslag i syfte att förhindra intecknings
meddelande till säkerhet för falskt skuldebrev.

Närvarande: Herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergli, Trana, Stärner, Alexanderson,
greve Lagerbjelke, von Baumgarten, .greve Spens, Pettersson i Södertälje, Pettersson i
Bjälbo, Jansson i Edsbäcken, Lindqvist i Stockholm, Olsson i See och Holmdahl.

Uti eu inom Första kammaren väckt till lagutskottet hänvisad motion,
nr (i, har herr lianström hemställt, att Riksdagen måtte besluta i
skrivelse till Ivungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kung], Maj:t taga under
bedömande, huruvida genom ändring i eller tillägg till kungl. förordningen
angående inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875 må kunna förhindras,
att inteckning meddelas till säkerhet för falskt skuldebrev, samt
framlägga det förslag i frågan, vartill eu utredning kunde föranleda.

Till stöd för sill hemställan har motionären anfört följande:

»Det har en och annan gång inträffat, att inteckning i fast egendom
av härads- eller rådstufvurätt meddelats på grund av skuldebrev, som sedan
befunnits förfalskat, i det underskrifterna blivit av obehörig person i bedrägligt
syfte tecknade. Om långivare i god tro och i förlitande på den
av offentlig myndighet utfärdade inteckningsfastställelsen mot sådan pant
utlämnat lån, har lian gått förlustig det utlånade beloppet. Senast har
ett sådant fall ägt rum förlidet år, varigenom från donationsfond utlånade
medel förlorats och nu måste ersättas av den kommun, som åtagit sig
donationens förvaltning.

O

Uppenbarligen måste det betraktas som eu abnormitet, att förfalskad
lånehandling kan vinna ett slags sanktion av domstolsmyndighet genom
intecknings fastställande i fastighet, utan att fastighetens ägare lämnat
sitt medgivande eller ens härom ägt vetskap. Men i kungl. förordningen
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 3 höft. (Nr 3.) 1

2 Lagutskottets utlåtande Nr 3.

angående inteckning i fast egendom eller annorstädes i lag finnes ingen
bestämmelse, som kan förhindra intecknings meddelande på grund av dylikt
skuldebrev. Endast för så vitt inom rätten tvivel uppstått om giltigheten
av den handling, på grund varav inteckning sökts, skall fastighetens
ägare särskilt höras.

Och icke nog med att långivare genom eu sådan till synes god, men
i själva verket värdelös inteckning kan berövas till lån utlämnade medel,
utan den fastighet, vari densamma meddelats, kan icke alldeles frigöras
därifrån, även om det till grund för inteckningen lagda skuldebrevet befunnits
förfalskat och inteckningen därför förklarats vara utan verkan.
Enligt ett prejudikat, Ivungl. Maj:ts dom den 16 oktober 1906, kan innehavare
av sådan handling icke lagligen förpliktigas att vare sig själv låta
döda inteckningen eller till dödande utlämna skuldebrevet, om ock anteckning
i rättens inteckningsprotokoll och inteckningsbok skett om förhållandet.
Det synes således icke ens uteslutet, att dylik inteckning kan
förnyas och komma att allt fortfarande gravera fastigheten.

Att falska skuldebrev kunna förses med statens inteckningsstämpel,
vilken förlänar dem eu vederhäftighet, som de eljest icke skulle ägt, måste
verka störande på rättssäkerheten och fastighetskrediten. Redan de enstaka
fall, som inträffat, borde mana långivare att mera allmänt vidtaga
undersökningar om vederbörligen intecknade lånekandlingars äkthet, och
vilka olägenheter detta måste föra med sig, inses lätt. Tida naturligare
och för allmänheten förmånligare är att genom lagstiftningsåtgärd förekomma,
att för sådana skuldebrev inteckning beviljas.

Man kan naturligtvis i vår tid med dess starkt utvecklade inteckningsväsen
icke gå så långt för vinnande av erforderlig trygghet, att den,
som önskar få inteckning i sin fastighet meddelad, skall själv inför rätten
sig infinna med sina vittnen. Men lagen borde genom en bestämmelse,
som icke medförde nämnvärda praktiska svårigheter, kunna förhindra ett
upprepande av, att förfalskningar kunna försiggå så att säga under inteckningsförordningens
hägn.

Yad som i lagstiftningsväg lämpligen må kunna åtgöras för att förhindra
sådana rättsvidriga fäll, varigenom även den försiktigaste kan föras
bak ljuset, tilltror jag mig icke kunna närmare föreslå; men mig synes,
som om gällande utsökningslags kap. 2 § 24 anvisar eu praktisk utväg,
nämligen att för säkerställande av ett fordringsbevis mot förnekande av
hand och förskrivning erfordras, att undertecknaren förut vid domstol
éller inför överexekutor erkänt fordringshandlingen eller ock, enligt å

Lagutskottets utlåtande Nr 3. 3

handlingen tecknat behörigt bevis, i tillkallat vittnes närvaro inför kronofogde,
länsman, stadsfogde eller notarius publicus erkänt handlingen.»

Uppenbarligen är det af största betydelse, att, där en rättighets uppkomst
eller fortbestånd knutits till ett inskrivningsförfararande hos offentlig
myndighet, det vitsord, som myndighetens protokoll och böcker till följd
därav lämna över rättighetens formella tillvaro, bereder största möjliga
trygghet, att den jämväl i verkligheten består. I alldeles särskild
grad gäller *- detta om rättigheter, vilka såsom fallet är med panträtt på
grund av inteckning, utgöra förmögenhetsvärden, som äro föremål för
livlig omsättning. Det är sålunda av vikt, att granskningen av de handlingar,
varpå inteckningsansökningen grundas, blir i möjligaste måtto
tillförlitlig.

I inteckningsförordningen är föreskrivet, att fastighetsägaren skall å
fordringsbrevet hava tecknat medgivande till inteckning och att detta medgivande
blivit av vittnen bestyrkt. Saknas å handling, på grund varav
inteckning sökes, dylikt bevittnat medgivande, skall ansökningen genast
avslås. Därjämte är stadgat, att, om tvivel uppstår om handlingens giltighet,
fastighetsägaren skall höras över ansökningen.

I förevarande motion gör motionären gällande, att enligt vad erfarenheten
visat, dessa bestämmelser icke äro tillfyllest till förekommande av
misstag vid beviljandet av inteckning för fordran.

Utskottet kan emellertid icke finna, att något egentligt behov yppat
sig i förevarande hänseende. Visserligen har det, såsom motionären framhållit,
någon gång, ehuru säkerligen mycket sällan, inträffat, att sådan
inteckning beviljats, oaktat sedermera befunnits, att den handling, varpå
fordringen grundats, varit i något hänseende förfalskad. Det ligger
emellertid i sakens natur, att ingen lagstiftningsåtgärd är ägnad att förebygga
alla möjligheter till missförhållanden i sådan riktning. Huru
betryggande former än föreskreves i fråga om granskning av de handlingar,
som i inteekningsärendet åberopades, skulle dock därigenom icke kunna
förhindras, att genom förfalskning av offentlig handling, fullmakt o. s. v.
eller genom annat brottsligt förfarande myndigheten kunde föras bakom
ljuset.

Härmed vill utskottet naturligen icke hava bestritt, att former kunna
föreskrivas, vilka i någon män bereda ökad trygghet mot förfalskning av
skuldebrev, som ingivas för vinnande av inteckning. Men de medel, som
härutinnan stå till buds, synas otvivelaktigt vara behäftade med olägen -

Utskottets

yttrande.

4

Lagutskottets utlåtande Nr it.

heter, som vida överväga den avsedda fördelen. Motionären‘erkänner
själv, att fordran på fastighetsägarens ovillkorliga inställelse inför inteekningsdomstolen
skulle vara alltför betungande. Däremot hänvisar han till
det i 2 kap. 24 § utsökningslagen förekommande stadgande. Motionären
synes alltså hava tänkt sig, att såsom villkor för beviljande av inteckning
ytterligare borde föreskrivas, att den, som å fordringshandlingen tecknat
medgivande till inteckning, skulle, där han ej personligen hördes över inteekningsansökningen,
förut inför domstol eller någon av de i nämnda lagrum
omförmälda tjänstemän, kronofogde, länsman, stadsfogde eller notarius
publicus, hava erkänt sin namnunderskrift.

Det synes därför utskottet icke vara lämpligt att — utöver det skydd,
som lagstiftningen på detta område redan nu lämnat och det som beredes
genom gällande strafflags bestämmelser rörande förfalskningsbrott —-införa eu sådan anordning, varigenom till förekommande av de sällsynta
fall, som i motionen beröras, inteckningsförfarandet skulle belastas med så
betungande former, som ett notariellt bestyrkande av handlingen eller fastighetsägarens
hörande i varje fall skulle innebära. Säkerligen skulle allmänheten
härigenom tillskyndas vida större olägenhet än den, som den ytterst
ringa fara för lånehandlingarnes äkthet, som för närvarande må förefinnas,
utgör, så mycket mer som ett notarialförfarande i egentlig mening icke
heller eljest vunnit användning i vårt land.

Utskottet vill även framhålla, att det av motionären angivna rättsfallet
icke, såsom han förmenat, giver vid handen, att den inteckning, som genom
laga kraft ägande dom förklarats vara såsom grundad på falskt skuldebrev
ogiltig, alltfort i inteckningsbok och gravationsbevis måste kvarstå såsom
formellt giltig. Fastighetsägaren är i dylikt fall, såsom i överrätternas
domar tydligt utsagts, berättigad att till inteckningsprotokollet göra anmälan
om domen, varefter av inteckningsprotokollet och inteckningsboken framgår,
att den på grund av skuldebrevet meddelade inteckningen är utan verkan.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att herr Danströms ifrågavarande motion icke måtte
till någon Eiksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 31 januari 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN VIDÉN.

Stockholm 1913. Kung!. Hoffeoktr. Idtms Tryckeri-A.-B,