Lagutskottets utlåtande Nr 38

Utlåtande 1917:LU38

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

7

Nr 38.

Ankom till riksdagens kansli den 24 april 1917 kl. ''/■iH f. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj.t i fråga om omarbetning av gällande bestämmelser
angående nybyggnadsskyldighet vid ecklesiastika löneboställen.

Närvarande: herrar Lindhagen, Rogberg *), greve Spens, Dahl *), Valerius Olsson *),
Lars Olsson, Hult*), Permansson, Klefheck *), Gustafsson i Örebro,
Karlsson i Fjöl, Borg *), Holmdahl *), Zelahn *) och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
nr 169, hava herrar Lundgren i Nora och Olsson i Ramsta anfört:

»Behovet av ny arrendelag för ecklesiastika boställen är synnerligen
stort. Sällan bär någon lagstiftning visat sig så genomgående
otillfredsställande som nu gällande ecklesiastika boställsordning av den
9 december 1910 och kungl. förordningen angående utarrendering av
prästerskapets löneboställen av den 15 september 1911.

Vid de utarrenderingar av löneboställen, som redan ägt rum, ha
arrendebeloppen i regel blivit anmärkningsvärt små. I värsta fall har
det ej ens lyckats att få boställena utarrenderade. Dessa förhållanden
äro så mycket mera påfallande som de ecklesiastika boställena väl i allmänhet
omfatta mycket god jord och äro centralt belägna.

En av de förnämsta anledningarna härtill är den betungande
byggnadsskyldigheten, som enligt boställsordningens 23 § påvilar arrendatorn.
Bemälde § lvder sålunda: ’Å löneboställe skola alla laga hus
nybyggas och underhållas av arrendator^.

Motionen.

8

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

Enligt boställsordningens III kap. 20 § skall det å lönebostiille
finnas följande laga bus: 1) boningshus, 2) visthus, 3) hushållskällare,
4) brygghus, 5) vedbod, 6) hemlighus, 7) drängstuga, 8) vagnshus, 9)
spannmålsbod, 10) redskapshus, 11) stall, 12) fähus, 13) fårhus eller i
fähuset anbringande av särskild fårkätte, 14) svinhus, 15) en eller flera
lador, 16) loge eller logar, 17) brunn.

Vid besiktning av löneboställen för utarrendering enligt boställsordningens
64 § hava synerätterna stundom måst ådöma nybyggnader
till rätt avsevärda belopp, på grund därav att boställena varit i saknad
av laga hus. Det finnes fall då synerätten ådömt nybyggnader för 20 å
30,000 kronor. Där nu ej pastoraten trätt emellan och övertagit byggnadsskyldigheten
— mot rätt att sedermera få kostnaderna amorterade
av vederbörande arrendator — ha så stora krav ställts på den blivande
arrendatorns ekonomi, att konkurrensen om arrendet blivit liten eller
ingen.

Det bör i detta sammanhang påpekas, att lagen vidlådes av synnerlig
oklarhet just ifråga om vem som vid övergången till den nya löneregleringen
har att ansvara för den byggnadsskyldighet, som enligt
boställsordningens 64 § bestämmes av synerätten. Enligt 23 § skola
alla laga hus nybyggas och underhållas av arrendatorn, men enligt 64 §,
mom. 3, skall vid den i samma § omförmälda syn boställshavaren anses
såsom avträdare och pastoratet såsom tillträdare med motsvarande skyldigheter.

Denna oklarhet har redan medfört en del processer, varvid hovrätterna
visat olika uppfattning.

Svea hovrätt har menat, att det tillkommer arrendator att bygga
och att pastoratet bör befrias från denna skyldighet; Göta hovrätt
är av motsatt mening. På en del ställen har man gått så tillväga,
att pastoratet ansvarat för uppförandet av de laga husen och sedan
fått summan amorterad genom årliga avsättningar från arrendebeloppet.

En lag, som vidlådes av en sådan oklarhet, att den redan vid
sin första tillämpning framkallar stridigheter, där de juridiska auktoriteterna
hysa stick i stäv mot varandra gående uppfattningar, torde
redan från denna synpunkt sett tarva en revision, försåvitt icke meningen
är, att det rent av är en förtjänst hos en lag, att den uttrycker sig på
ett mer eller mindre orakelmässigt sätt.

Det borde i ecklesiastik boställsordning klarare utsagts, att församlingen
vid syneförrättningen, som hålles året före utarrenderingen
av löneboställe efter kungl. förordningen av den 15 september 1911,
övertager nybyggnadsskyldigheten och är pliktig förse bostället med

Lagutskottets utlåtande Nr 38. 9

de laga hus, synerätten tilldömt. Vidare borde i lagen inryckts bestämmelser
om amortering av byggnadskostnaden.

Med anledning av det här anförda få vi vördsamt hemställa, att riksdagen
ville besluta i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t
täcktes låta ecklesiastik boställsordning av den 9 december 1910 undergå
sådan omarbetning, att frågan om nybyggnadskyldigheten vid ecklesiastika
löneboställen blir fullt klarlagd i av oss här antydd riktning och
sedan för riksdagen framlägga förslag härom.»

Den ecklesiastika boställsordningen av den 9 december 1910 innehåller
bland andra följande föreskrifter. I fråga om boställen, som
hittills varit avsedda till löntagares bostad eller brukas gemensamt med
dylikt boställe, skall boställsordningen träda i kraft, då lönereglering,
som fastställts jämlikt lagen om reglering av prästerskapets avlöning,
först börjar tillämpas för prästerskapet inom det pastorat, där bostället
är beläget. När dylik lönereglering första gången blivit fastställd, skall
året före dess inträdande husesyn i dittills gällande ordning hållas å
varje inom pastoratet beläget boställe av det slag, som nyss nämnts.
Därest prästgård (d. v. s. bostad för löntagaren), vartill enligt den nya
ordningen skall användas endast tomt med bostadshus och erforderligt
område till trädgård, skall vara förlagd å boställe, där syn på nyss
angivet sätt hålles, skall bestämmas, vilket område av bostället bör
tagas i anspråk för prästgården. I fråga om den återstående delen,
det s. k. lönebostället, skall vid synen boställshavaren anses såsom avträdare
och pastoratet såsom tillträdare, och skall synerätten skilja mellan
dem i varderas sålunda angivna egenskap enligt dittills gällande stadganden.
Där så erfordras, skall synerätten bestämma, vilka laga hus
som böra finnas å lönebostället. Å detsamma skola alla laga hus nybyggas
och underhållas av arrendatorn.

Någon utarrendering av den del av bostället, som kommer att
utgöra lönebostället, kan ju icke lämpligen ske, förrän vid den omförmälda
synen bestämts, vilket område detsamma skall omfatta och vilka
av de gamla byggnaderna som skola höra dit. Vid synen finnes sålunda
ingen arrendator. De enda parterna äro, förutom det allmänna,
företrätt'' på ett eller annat sätt, boställshavaren såsom avträdare och
pastoratet såsom tillträdare. Ehuru enligt boställsordningen byggnadsskyldigheten
åligger arrendatorn, hava vassa domstolar av det förhållande
att arrendator icke är vid synen utsedd och ej heller någon bevakning
av blivande arrendators intressen äger rum, ansett sig icke kunna om
byggnadsskyldigheten lämna några föreskrifter, som kunna drabba en
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 saml. 31 käft. (Nr 36—39.) 2

Utskottet.

10

Lagutskottets utlåtande Nr 38.

blivande arrendator. Däremot hava dessa domstolar på grund av boställsordningens
stadgande, att pastoratet vid synen skall anses såsom tillträdare,
ålagt vederbörande pastorat den vid synen föreskrivna byggnadsskyldigheten.
Andra domstolar hava däremot ansett det sistberörda
stadgandet icke kunna medföra angivet åläggande för pastoratet. Jämväl
de hovrätter, till vilka målen fullföljts, hava, på sätt motionärerna
omförmält, i denna fråga kommit till olika resultat.

Motionärerna hava till undvikande av vidare skiljaktigheter härutinnan
påyrkat skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om tydliga föreskrifter.
Sedan motionen avgavs, har emellertid högsta domstolen den
6 nästlidne mars meddelat utslag i de fyra mål, motionärerna åsyfta,
och har högsta domstolen i vart och ett av dessa mål funnit den omständigheten
att jämlikt bestämmelse i boställsordningen pastoratet varit
vid synen att anse såsom tillträdare av lönebostället icke innebära skyldighet
för pastoratet att ansvara för den av boställsordningens inträdande
tillämpning föranledda ny byggnadskostnad.

Genom de av högsta domstolen meddelade utslagen har sålunda
nu innebörden av de av motionärerna berörda stadgandena blivit klarlagd,
varför något ytterligare förtydligande icke är erforderligt. Utslagen
hava visserligen gått i annan riktning än motionärerna framhållit såsom
den, som enligt deras mening stadgandena giva vid handen. Emellertid
torde stadgandenas numera fastslagna innebörd överensstämma med
boställsordningens föreskrifter om arrendators byggnadsskyldighet. Någon
ändring i av motionärerna antydd riktning torde därför icke kunna ske
utan genomgripande förändringar, vilka icke torde vara motiverade eller
tillrådliga.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1917.

På lagutskottets vägnar:
CARL LINDHAGEN.