Lagutskottets Utlåtande Nr 38

Utlåtande 1910:LU38

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

1

Nr 38.

Ankom till Riksdagens kansli den 26 april kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning af vissa motioner om ändringar i gällande
förordning angående försäljning af vin och Öl den 9
juni 1905.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft nedan
intagna, inom Andra kammaren väckta, till utskottet hänvisade motioner,
nämligen nr 24 af herr Hagberg m. fl., nr 78 af herr Jonsson i Hökhult
m. fl., nr 97 af herr Norlén, nr 106 af herr Staaff in. fl., nr 113 af herr
Söderbergli i Karlshamn m. fl., samt nr 115 af herr Beckman in. fl., åsyftande
ändringar i gällande förordning angående försäljning af vin och öl.

Herr Hagberg in. fl. hafva i sin motion hemställt, Herr Hagbergs

att Kiksdagen ville besluta, att mom. 2 uti § 9 af kungl. förordningen™- mot''ouangående
försäljning af vin och öl måtte ur förordningen utgå.

Till stöd för denna

venngen

en af dem väckt motion

hemställan hafva motionärerna åberopat motion!
ändrad lydelse af 16 § i

nr 2

bränn vinsförordningen., däri motionärerna anfört:

»Allmänt torde vara kändt och erkändt, att den utskänkning af rusdrycker,
som merendels äger rum å våra passagerarefartyg, medför en del
faror och olägenheter icke blott för befäl, besättning och passagerare å
nämnda fartyg utan äfven för befolkningen på och i närheten af de platser,
som af dessa »flytande krogar» anlöpas.

Mycket skulle kunna anföras för att bestyrka detta påstående, men
vi vilja nöja oss med att citera sammansatta bevillnings- och lagutskottets
uttalande härom vid förlidet års riksdag, då frågan i anledning af motion
utaf herr J. Byström senast var före. Utskottet yttrade då bland annat:
»Det torde vara obestridligt, att den utskänkningsrätt å passagerarefartyg,

Bih. till Rilcsd. Prot. 1.910. 7 Samt. 1 A/d. 3(1 Raft. (Nr 38.) 1

2

Lagutskottets Utlåtande JSr 38.

hvarom här är fråga, föranledt missbruk och olägenheter på en mangel
orter i landet.» Utskottet fann det äfven »önskvärd!, om sudana bestämmelser
i ämnet kunde träffas, att förevarande utskänkningsratt såväl i möjligaste
mån inskränktes som ock omgärdades med ytterligare garantier mot
missbruk.» Emellertid stannade utskottet vid att konstatera, det störa
svårigheter möta att härutinnan vinna praktiska och effektiva bestämmelser.

Undertecknade hålla före, att svårigheterna härvidlag åro så godt som
oöfverkomliga. Åtminstone hafva, sa vidt vi veta, alla försök pa den väg,
som utskottet anvisade, visat sig i det närmaste resultatlösa. Enda sättet
att komma till god ordning härutinnan synes oss därför vara, att^ alldeles
afskaffa utskänkningen i fråga. Utskottet visade sig icke heller helt och
hållet främmande för eu sådan tanke, enär det yttrade i slutet af sitt betänkande:
»För fartyg, som trafikera allenast kortare sträckor, synas ut skänkningsrättigheter

af ifrågavarande art kunna i allmänhet undvaras.»
Månne man icke kan säga alldeles detsamma om fartyg med längre trader?
Olägenheterna äro likartade och »behofvet» af rusdrycker, som enligt vår
mening är mera inbilladt än verkligt, existerar säkerligen i någon högre
grad blott hos ett fåtal af de resande. Skulle dessa till följd däraf, att
utskänkningsrättigheter saknas, bli nödgande att någon dag afstå från rusdrycker,
så komme detta nog icke att lända dem till någon skada utan
tvärtom. Mat och dryck komme ju icke att saknas ombord, därför att
rusdryckerna blefve bannlysta. För öfrigt vaga vi hoppas, att hvarje rätttänkande
person, som aktgifvit på farorna och olägenheterna af rusdrycksutskänkningen
å passagerarefartygen, för det allmänna bästas skull gärna
skall underkasta sig den lilla försaxelse, som ett tillfälligt afstående från
»aptitsupen» eller ölet till maten möjligen för honom skulle innebära.

Om det förut ansetts omöjligt att ifrågasätta afskaffande! af utskänkningen
å passagerarefartygen, så tro vi, att opinionen nu, efter den sistförfluten
sommarens händelser, är väl beredd härför. Genom dei, »rusdrycksförbud»,
som då en tid var rådande, fingo en mängd personer ögonen
öppna för, att det icke blott går an att undvara rusdrycker, utan att det
till och med låter sig göra med stor fördel.

Den af Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling sedermera
anordnade förbudsomröstningen har därjämte, efter hvad från landets olika
delar försports, klargjort, att folkmeningen är mycket väl beredd till och
med för ett allmänt rusdrycksförbud. Och säkerligen är ett lagstadgadt
sådant icke så långt aflägset, som man förut trött.

Under sådana förhållanden anse vi, att en reform, sådan som rusdrycksutskänkningens
borttagande från våra passagerarfartyg, icke längre

Lagutskottets Utlåtande Nr 38. 3

borde anses outförbar. Genomförd komme den helt visst att i hög grad
bidraga till att göra vårt folk mera nyktert än hvad det nu är.»

Herr Jonsson i Hökhult m. fl. hav i sin motion hemställt, ”rHökiinit

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. motion.
Maj:t täcktes snarast möjligt låta utreda, och för Riksdagen framlägga förslag
till ett sådant reglerande af rusdryckshandteringen, att, efter lämplig
öfvergångstid, all försäljning inom riket af vin eller öl med mer än 3 procents
alkohohalt må vara förbjuden till annat än medicinskt, tekniskt eller
vetenskapligt ändamål.

Till stöd för motionen har åberopats motiveringen i motionen nr 75
angående motsvarande förbud mot försäljning af brännvin, hvari samma
motionärer anfört följande:

»Frågan om åvägabringandet af ett rusdrycksförbud i vårt land är så
behj ärtans värd och trängande, att jag anser det vara min plikt att åter
upptaga och föra fram denna viktiga angelägenhet inför Riksdagen. Ingen
annan fråga torde för närvarande vara mera allvarlig och starkare kräfva
en snar lösning än denna.

Vi ha icke råd att längre hålla på med rusdryckshandteringen i vårt
land. Den kostar oss hundratals miljoner kronor årligen utan att lämna
någon behållning eller frambringa några nya värden. Vi behöfva använda
våra miljoner för produktiva företag, som skapa nya värden och ge full
valuta genom att höja välståndet i landet. Det är orättfärdigt att förvandla
de produkter, som Gud låtit växa för att människor och djur
skola hafva näring häraf, till ett gift, som åstadkommer mycket större
skada bland vårt folk än alla andra gifter tillsammans.

Rusdryckerna äro vårt folks farligaste fiender såväl för den enskilde
som för familjen och för samhället. Ingen annan fiende har så djupt
förnedrat, misshandlat och farit illa med vårt folk på så många sätt, som
rusdryckerna gjort. De fördärfva både kropp och själ, och ändå har man
tålt och tillåtit denna fiende att härja i vårt land bland vårt folk i århundraden.
Genom att taga bort rusdryckerna skola vi utrota denna för
människosläktet så skadliga brännande orm, som på ett förfärligt sätt sprider
sitt gift bland vårt folk.

Det är efter min mening alldeles nödvändigt, att statsmakterna vidtaga
betryggande åtgärder för samhällets befrielse från de alkoholhaltiga
dryckernas gift, hvars verkningar sträcka sig jämväl in på efterkommande
släkten. Då intet annat gift i vårt land skördat så många offer som rusdryckerna,
kan alkoholen med skal göra anspråk på att kallas gifternas konung.

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

Bort därför med rusdryckerna som njutningsmedel! Dessa dryckers
natur är sådan, att de verka begär efter mer och mer: det ena glaset rusdrycker
föder begär efter det andra. Vårt folk kan mycket väl undvara
detta njutningsmedel; vi ha icke något behof af alkohol som dryck. Om
bruket och vanan att använda rusdrycker icke funnes, skulle ingen känna
saknad efter dem.

Bruket och vanan att använda berusande drycker äro alltså icke naturliga
utan ha framkallats på onaturligt sätt. Ingen har kunnat visa, att
bruket af rusdrycker som njutningsmedel har något egentligt värde eller
är till någon nytta för människan. Men däremot få vi nästan dagligen
se och erfara många stora skadegörelser och förluster, som rusdryckerna
åstadkomma såväl beträffande de enskildas välstånd, hälsa och sedlighet
som i fråga om landets ekonomi. Det behöfves inga andra bevis för nödvändigheten
af rusdryckernas afskaffande än hvad vi själfva kunna se, om
vi annars vilja se, hur det verkligen förhåller sig. Vetenskapsmännen, som
studerat alkoholfrågan, säga oss dock därjämte, att en stor del samhällssjukdomar
också ha sin rot och orsak i rusdrycksbruk, och att de anse
allt arbete för dessas botande nära nog förgäfves, så länge rusdrycker
finnas att tillgå. Helt visst ha dessa drycker gjort mycket större skada
än både krig och farsoter tillsamman. Vi göra stora uppoffringar och
ansträngningar för att skydda oss för krig och sjukdomar, då böra vi väl
också göra hvad vi kunna för att skydda oss för rusdryckernas elände,
så mycket mer som det icke kräfves något annat, än att vi endast afstå
från rusdryckshandteringen. Ett sådant steg skall blifva till den allra
största välsignelse för såväl den enskilde som för familjen och samhället.

Tack vare regeringens välbetänkta och förståndiga åtgärd att, då storstrejken
utbröt, förbjuda vederbörande att tillhandahålla rusgifvande drycker,
ha vi redan under mer än en månads tid fått pröfva på och hunnit få
en liten försmak af det väntade permanenta rusdrycksförbudets många
stora fördelar och välsignelser.

Det nämnda tillfälliga rusdrycksförbudet förde med sig många förmåner
på många områden såväl för den enskilde som för familjen och
samhället enligt de erfarenheter, som gjordes i vårt land under den tid
rusdrycksförbudet varade, och att största delen af vårt folk med glädje och
tacksamhet för detta rusdrycksförbud hyser den lifliga önskan och det
hoppet till statsmakterna, att vi snart måtte få ett varaktigt rusdrycksförbud,
under hvilket vi beständigt måtte få njuta samma goda förmåner.
Äfven de äro många, som visserligen äro begifna på rusdrycker, men
som dock intet hellre önska, än att dessa drycker blefve afskaffade, enär
de sakna kraft att motstå frestelsen att använda sådana drycker så länge

5

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

de finnas att tillgå. Då den största delen af vårt folk nu vill blifva kvitt
rusdryckshandteringen, vågar jag hoppas, att statsmakterna äfven skola
inse behofvet och fördelen af att rusdryckerna blifva undanröjda och med
tillfredsställelse öfver att folket kommit till sådan insikt gå dess önskan
till mötes genom att förbjuda såväl tillverkning som importering och försäljning
af alla rusgifvande drycker.

. Vi ha nu också genom rusdrycksförbudet under storstrejken fått bekräftelse
på att ett rusdrycksförbud är möjligt att genomföra i vårt land,
och att vårt folk mycket väl kan undvara rusgifvande drycker. Vi ha
tillika så mycket större anledning att påskynda rusdrycksförbudets införande,
som alla fördelarna af ett sådant förbud icke tråda fram på en
gång, utan tid kräfves bland annat för att alla de skador, som rusdryckerna
hittills åstadkommit, skola hinna blifva af naturen botade.

Det skall blifva en härlig tid, då människosläktet blifvit återställdt
ifrån alla de skador af olika slag, som rusdryckerna åstadkommit under
den långa tid rusdrycksseden härskat öfver vårt folk, och då hälsa, krafter,
lefnadsmod och arbetslust återkommit till människorna.

Visserligen försvinner icke allt ondt ur världen med att rusdryckerna
komma bort. Det fanns nog åtskilligt ondt i världen, innan rusdryckerna
kommit, och mycket ondt stannar nog kvar äfven sedan de afskaffats.
Men allt ondt, som rusdryckerna åstadkommit och fört med sig, det kommer
dock att försvinna, när rusdryckerna komma bort.

Likasom det nu är ådagalagdt, att vårt folk mycket väl kan undvara
rusdryckerna, lika säkert är det också, att staten och de allmänna kassor,
som ha inkomst från rusdryckshandteringen, kunna undvara denna inkomst.
De kunna nog fä. medel till att fylla sina behof med från annat håll än
genom rusdrycker.

Om vårt folk på grund af rusdrycksförbud sparar 115 å 120 miljoner
kronor årligen, kan det utan tvifvel lättare betala en cirka 45 miljoner
kronor högre skatt till staten och kommunerna än vi nu göra. Vi
göra ju därvid i alla fall till att börja med en vinst på 70 å 75 miljoner
kronor hvarje år, och när vi sedermera småningom till följd af rusdrycksförbudet
komma att få betydligt minskade utgifter för fattigvård, sjukvård,
hospitalsvård, fångvård och polisväsende in. m. in. in., blir vinsten ännu
mycket större.

När alla utgifter, som förorsakas af rusdrycker, hunnit försvinna,
komma vi antagligen i det närmaste att få lika mycket mindre utgifter
för det allmänna, som vi nu ha inkomster från rusdryckshandteringen, och
vi komma sannolikt ej att sakna dessa inkomster.

För att samhället i de allmänna kassorna skall få in omkring 45

o

6

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

miljoner kronor hvarje ar af rusdryckshandteringen måste vårt folk förbruka
rusdrycker för minst 115 å 120 miljoner kronor årligen. Kan det
vara välbetänkt att låta ett sådant tillstånd fortfara och låta så störa
summor offras på rusdrycker, hvilka blott skada och fördärfva människosläktet? Men

för att få in dessa 45 miljoner kronor måste vi offra äfven det
som är dyrbarare och värdefullare än penningar. Yi få offra friden, kärleken
och välmågan i många tusende hem. Vi få offra hälsans dyrbara
gåfva för tusentals personer, en gåfva, som sedan ej kan återköpas för
penningar. Yi få offra många af vårt lands förhoppningsfulla söner,
inånga till kropp och själ rikt utrustade, men som genom bruket af rusdrycker
ruineras och taga obotlig skada. Vi få offra många dyrbara
människolif hvarje år; många tusende do en förtidig död dels direkt och
dels indirekt genom bruket af rusdrycker. Mycket mera, som jag icke kan
eller behöfver nämna, få vi offra för att få in dessa penningar, som rusdryckshandteringen
inbringar till det allmänna.

Kan det vara värdt göra dessa dyrbara offer för sådant ändamål?
Nej och åter nej! Människorna ha ett allt för högt värde. Den skada de
lida genom rusdryckerna kan ej uppvägas med penningar..

Staten anser sig äga all den rätt i förhållande till sina medlemmar,
som statsändamålet fordrar, äfven om detta ändamål påkallar offer af
människolif för statens värnande mot fiender. Skulle då icke staten äga
också den rätt öfver sina medlemmar, som fordras för utfärdandet af ett
förbud mot rusdryckshandteringen i vårt land, då ett sådant förbud påkallas
för att värna samhället'' mot inre fienden, mot rusdryckerna, som
beröfvat oss många gånger flera människolif än någonsin våra yttre fiender.

Samhällets medlemmar böra hafva så mycken frihet de kunna bruka.
Men det har visat sig under den långa tid rusdryckerna varit i bruk
bland vår folk, att de ej kunna rätt bruka friheten med afseende på rusdryckerna
Därför är det statens plikt och skyldighet att inskränka friheten
på detta område. Vi böra ordna vår rusdryekslagstiftning sa, att
vi få ett verkligt förbud för tillverkning, importering och försäljning af
alla rusgifvande drycker med högre alkohol halt ån tre procent utom för
medicinska, tekniska och vetenskapliga behof.

Människorna ha ett alltför stort värde för att utsättas för den stora
frestelse, som tillhandahållande af rusdrycker medför. Sa länge rusdrycker
finnas att tillgå, åstadkommer vanans makt och århundradens bruk, att
en stor del af vårt folk ej kan motstå begäret att använda dem. Människorna
utgöra den dyrbaraste och värdefullaste egendom vart land har,
och staten bör vara rädd om denna egendom och undanröja allt, som

Lagutskottets Utlåtande Nr 38. 7

kali vålla den skada. Det är af större betydelse och värde för staten att
hafva friska, smida, starka och kraftiga medborgare än att ha tillgång till
de miljoner, som staten och de allmänna kassorna årligen få in från rusdryckshandteringen.

I Girigt åberopar jag för min framställning den motivering, som
innehölls i en år 1908 af mig i Andra kammaren framburen motion nr
27 i samma syfte.

Jag inser mycket väl, att man bör gå försiktigt till väga vid införande
af rusdrycksförbud, och detta äfven af den anledning, att icke eu
större rubbning plötsligt må åstadkommas i vår budget. För att så småningom
kunna fylla den brist i statsinkomsterna, som uppstår genom rusdryckernas
borttagande, har jag tänkt mig eu öfvergångstid af exempelvis
20 år.

Jag är, fullt öfvertygad om att t. ex. med eu under 20 år successivt
minskad alkoholhalt i rusdryckerna eller en på annat sätt ordnad indragning
af desamma vårt folk så småningom skulle vänja sig att undvara
dessa drycker.

Med ett rusdrycksförbud, som tilläte tillverkning och försäljning af
drycker med en alkoholhalt af endast intill tre procent, vore mycket
vunnet, och med nutidens högt utvecklade bryggarkonst kunde med så
låg alkoholhalt en i alla afseenden välsmakande dryck åstadkommas.

Ordnandet af denna tjugoåriga öfvergångstid kan naturligtvis ske först
efter eu allsidig utredning. Denna utredning borde då särskildt omfatta,
på hvad sätt inskränkning i tillverkningen och försäljningen lämpligast
borde äga ruin, huru den härigenom möjligen uppkomna bristen i statskassan
skulle täckas, och öfverhufvud taget belysa allt, som sammanhänger
med föreliggande fråga.

Ehuru min af sikt sålunda är att väcka förslag om införande af ett
fullständigt tillverknings-, försäljnings-, och importförbud af rusdrycker,
måste jag dock af formella skäl begränsa denna motion till förbud mot
försäljning af brännvin.»

Herr Norton har i sin motion hemställt, h

att Riksdagen ville för sin del besluta följande tillägg till kungl.
förordningen angående försäljning af vin och öl den 9 juni 1905 §3
mom. 2:

Ej heller får vin och öl inneslutet i konfityrer hållas till sala.

Till stöd för denna hemställan har motionären i sin motion nr 96,
afseende införande i brännvinsförsäljningsförordningen af motsvarande bestämmelse,
anfört följande:

s

Lagutskottets Utlåtande AV 38.

»Från skilda håll i landet ha i pressen och annorledes från föräldrar
och lärare klagomål anförts öfver att i konditorier och handelsbutiker tillhandahållas
sockerbagerivaror, hvilka innehålla sprithaltiga vätskor i sådan
mängd och af så stor alkoholhalt att barn vid förtärande äfven af en
mindre kvantitet sådana s. k. ''praliner'' kunna bli berusade. Tusentals
barn äro ju födda med ärftligt alkoholbegär. Ett upprepadt förtärande
af dylika alkoholhaltiga konfityrer väcker helt naturligt inom kort hos ett
sådant barn alkoholbegäret till lif, hvarjemte det hos andra kan rent af
skapa sådana.

Vid undersökning af handelskemisten d:r Carl Setterberg i Stockholm
har befunnits, att sådana ’praliner’, hvaraf 36 stycken undersökts, innehållit
hvardera 2 gram alkoholhaltig vätska med en alkoholstyrka från 8,0
till 13,4 volymprocent. Alkoholhalten kan emellertid stundom uppgå till
45 % och däröfver.

Enligt prejudikat i högsta domstolen (29 november 1907) kan med
nu gällande lag försäljning af sådana ''praliner’ icke förhindras. Stadstiskalen
i Kristianstad hade nämligen 21 maj 1906 anställt åtal mot M.
O. i Kristianstad för det hon försålt chokladpraliner, hvilka, märkta med
ordet ''konjak’ på omslaget, innehöllo en vätska, som vid analys å Kristianstads
kemiska station befunnits ha en alkoholhalt af 48,37 volymprocent.
Svaranden, som erkände hvad som lades henne till last och vitsordade
analysen, meddelade, att dylika »praliner» allmänt tillhandahållas
såväl i speceributiker som konditorier, men bestred att hon genom dess
försäljande bedrifvit olaga uiskänkning. Sedan stadsfiskalen meddelat, att
det vid hans undersökningar framkommit, att minderåriga berusats genom
förtärande af sådana ''praliner'', förklarade rådhusrätten i utslag af 11
juni 1906:

''Ehuruväl ifrågavarande af svaranden till salu hållna chokladpraliner,
enligt hvad ostridigt är, innehållit en vätska af 48,37 volymprocent alkohol,
likväl och som denna vätska i förhållande till den försålda varans
beståndsdelar i öfrig! varit af så ringa myckenhet att ett tillhandahållande
af dryck icke kan anses hafva varit för handen, finner rådhusrätten åtalet
ej kuima bifallas.’

Åklagaren fullföljde sin talan i hofrätten, som fastställde det slut,
rådhusrättens utslag- innehölle.

Efter förordnande af justitiekansler sämbetet fullföljde åklagaren sin talan
i högsta domstolen, som icke fann skäl göra ändring i hofrättens utslag.

Ifrågavarande praliner och andra alkoholhaltiga konfityrer ha först
under senare åren tillverkats i Sverige, sedan utländska fabrikanter i
branschen här börjat tillhandahålla sådana. Den svenska konfektfabrik,

Lagutskottets Utlåtande Nr 38. 9

som i mera nämnvärd grad tillverkar dem, har på förfrågan förklarat, att
man måst upptaga denna tillverkning för att kunna möta den utländska
konkurrensen, men att, om varans försäljning förbjödes, därmed ingen
skada orsakades den svenska konfektfabrikationen.

Då det väl torde vara oomstridt att allt, som kan genom lagstiftningen
göras också bör göras för att skydda det uppväxande släktet för
alkoholfaran, och då med nuvarande lagstiftning, såsom visats, försäljningen
af alkoholfyllda konfityrer ej kan förhindras, återstår intet annat än
att i lagen införa ett bestämdt förbud för saluhållande af sådana konfityrer.»

Herr Slaaff in. fl. hafva i motionen nr 106 hemställt, Hen att

Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj: t anhålla om fram-"1'' fl''
läggande för Riksdagen af förslag till bestämmelser i syfte att afgörandet
inom kommun af väckt fråga om tillstånd till försäljning af vin eller öl
måtte äga rum medelst allmän och lika rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af oss angifna grunder.

Till stöd för sin hemställan hafva motionärerna anfört följande:

»I denna dag afgifven motion ha vi hemställt, att tillstånd till detaljhandel
med brännvin skall göras beroende af allmän omröstning inom
vederbörande kommun.

De skäl, som i den nämnda motionen anförts till stöd för vårt yrkande,
gälla äfven i afseende på försäljning af vin och öl.

De allmänna grunderna för omröstningen synas oss böra vara i hufvudsak
följande:

När i stads- eller i landtkommun fråga uppstått, att tillstånd till
försäljning af vin eller öl må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,
därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad
af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro medlemmar
af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande
minst en tjugondei af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna
om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda väckta frågan.

I denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller
endast förbud eller icke förbud mot ifrågavarande tillstånd till försäljning,
äger enhvar välfrejdad myndig man eller kvinna, som är medlem af kommunen,
rott deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder
detta i kraft på tid, som i författningen bör enligt vissa grunder bestämmas.
För införande af sådan försäljning, där den icke förut funnits, skall
likaledes erfordras 2/3 majoritet.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1910. 7 Samt. 1 Afd. 36 Häft.

Staaffs

motion.

2

10

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,
om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af denna
anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna om
anställande af ny omröstning.»

Harr söder- Herr Söderbergh i Karlshamn m. fl. har i motionen nr 113 hemställt,

berghs motion. ^ Riksdagen ville för sin de! besluta, att mom. 3 i 9 § samt 10 §

i gällande förordning angående försäljning åt vin och öl må utgå, likasom
i förordningen förekommande hänvisning till nämnda lagrum.

Till stöd härför hafva motionärerna anfört:

»Uti en af undertecknade vid sistlidet års riksdag väckt motion, nr
126, yrkade vi, att Riksdagen ville för sin del besluta, att mom. 3 i 9 §
samt 10 § i kungl. förordningen den 9 juni 1905 angående försäljning af
vin och öl måtte utgå, likasom i förordningen förekommande hänvisning
till nämnda lagrum.

Rörande motiven till berörda- yrkande hänvisa vi till nämnda motion.

Sammansatta bevillnings- och lagutskottet, till hvars förberedande
behandling motionen öfverlämnats, hemställde, att densamma icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda, hvaremot utskottets samtliga ledamöter
från Andra kammaren i en af dem afgifven reservation biträdde
vårt yrkande om borttagande af ofvannämnda 10 § samt föreslogo viss
ändring i 9 § 3 inom., på sätt utskottets betänkande i ärendeu närmare utvisar.

Andra kammaren anslöt sig utan votering till reservationen, hvaremot
Första kammaren, likaledes utan votering, biföll utskottets afstyrkande
hemställan.

På de af oss förut anförda skäl och då vi icke kunna frångå den
meningen, att den åt Konungens befallningshafvande, i enlighet med
ifrågavarande lagbestämmelser, tillerkända befogenhet att utdela tillfälliga
ölförsäljningsrättigheter är särdeles olämplig och i öfrigt icke af något
verkligt behof påkallad, samt de emot borttagandet af dessa bestämmelser
gjorda invändningar, enligt vår åsikt, icke kunna anses öfvertygande, tilllåta
vi oss vördsamt hemställa, — — —»

Herr Beck- Slutligen har herr Beckman m. fl. i motionen nr Ilo hemställt,
mans ro. fl. att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om frammotIon''
läggande för Riksdagen af förslag till bestämmelser i _ syfte att åtgörande!
inom kommun af väckt fråga om tillstånd till försäljning af vin eller öl
måtte äga rum medelst allmän och lika rösträtt i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med de af oss angifna grunder.

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

11

Till stöd för denna hemställan hafva motionärerna anfört:

»I en denna dag afgifven motion ha vi hemställt om vissa ändringar
i gällande brännvins förordning i syfte att tillstånd till detaljhandel med
brännvin skall göras beroende af allmän omröstning inom vederbörande
kommun.

Att det ur nykterhetens synpunkt är lika befogadt, att kommunens
medlemmar erhålla en utsträckt själfbestänmingsrätt i fråga om försäljning
af vin och öl, synes oss ligga i öppen dag. Åtminstone för landsbygden
är ölet numera fullt ut lika mycket som brännvinet en källa till
dryckenskap, förfall och oordningar.

De skäl, som anförts i den nyssnämnda motionen till stöd för vårt
yrkande rörande tillstånd till handel med brännvin, gälla därför också i
afseende på vin och öl.

Här angifvas de hufvudsakliga bestämmelser, som vi anse böra gälla
för folkomröstning rörande tillstånd till försäljning af vin och Öl.

Här i städs- eller landtkommun fråga uppstått, att tillstånd till försäljning
af vin eller Öl må meddelas, åligger det Konungens befallningshafvande,
därest inom viss tid skriftlig ansökan inkommer, undertecknad
af välfrejdade, till myndig ålder komna män och kvinnor, som äro medlemmar
af kommunen och svenska medborgare, till ett antal, motsvarande
minst en tjugondedel af kommunens mantalsskrifna folkmängd, att förordna
om anställande i kommunen af omröstning rörande den sålunda
väckta frågan.

1 denna omröstning, som sker med slutna sedlar och som gäller endast
förbud eller icke'' förbud mot ifrågavarande tillstånd till försäljning, äger
enhvar välfrejdad man eller kvinna, som är medlem af kommunen, att
deltaga.

Om 2/3 af de i omröstningen deltagande rösta för förbud, träder detta
i kraft på tid, som i författningen bör enligt vissa grunder bestämmas.
För införande af sådan försäljning, där den icke förut funnits, skall likaledes
erfordras 2/3 majoritet.

Frågan kan åter väckas först efter tre år. Besvär må endast anföras,
om beslutet förmenas icke ha tillkommit i laga ordning. Om det af denna
anledning undanröjes, skall Konungens befallningshafvande förordna om
anställande af ny omröstning.»

Såsom framgår af hvad ofvan anförts, hafva liknande yrkanden, som
med afseende å försäljningen af vin och öl gjorts i de nu ifrågavarande,
till lagutskottet hänvisade motionerna, i särskilda af samma motionärer
väckta motioner framställts beträffande försäljningen af brännvin.

Utskottets

yttrande.

12

Lagutskottets Utlåtande Nr 38.

Af sist afsedda motioner har den af herr Norlén väckta, rörande brännvin,
inneslutet i konfityrer, blifvit af båda kamrarna afslagen, hvaremot
beträffande de öfriga kamrarna stannat i olika beslut, till följd hvaraf de
i dem framställda yrkanden för denna Riksdag förfallit.

Vid sådant förhållande och då med afseende å försäljningen af nu
ifrågavarande drycker strängare bestämmelser icke synas böra meddelas
än beträffande de mer alkoholhaltiga, hvarom sålunda beslut af Riksdagen
redan fattats, får utskottet hemställa,

l:o) att herr Hagbergs m. fl. motion nr 24 ej måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

2:o) att herr Jonssons i Hökhult in. fl. motion nr
78 ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

3:o) att herr Norléns motion nr 97 ej måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda,

4:o) att herr Staaffs m. fl. motion nr 106 ej måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda,

5:o) att herr Söderberghs i Karlshamn m. fl. motion
nr 113 ej måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,
samt

6:o) att herr Beckmans m. fl. motion nr 115 ej
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 26 april 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herrar Middsvbjslke och Evsson hafva anhållit få antecknadt, att de
icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, Ivar Haeggströms Boktryckeri A. B., 1910.