Lagutskottets utlåtande Nr 37

Utlåtande 1918:LU37

Lagutskottets utlåtande Nr 37,

1

Nr 37.

Ankom till riksdagens kansli den lfi april 1918 kl. 8 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj ds proposition med förslag
till lag om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj
1895 angående skyldighet för kommuner och enskilda att
fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Knut Larsson, Stärner, Rogberg,
greve Spens, Alfred Petrén, Dahl, Permansson, Lagerkvist, Pettersson
i Bjälbo, Lindqvist i Kosta, Ernst Lindley, Holmdahl, Karlsson
i Fjäl, Helger och Ericsson i Åtvidaberg.

Genom eu den 8 februari IG 18 dagtecknad proposition, nr 100,
vilken hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt, i statsrådet hållet protokoll, föreslagit riksdagen att
antaga följande förslag till

Lag

om ändring i vissa delar av lagen den 24 maj 1895 angående skyldighet för
kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner för krigsmaktens behov.

Härigenom förordnas, att till § 9 i lagen den 24 maj 1895 angående
skyldighet för kommuner och enskilda att fullgöra rekvisitioner
för krigsmaktens behov skall fogas ett nytt moment av nedan angivna
lydelse samt att § 10 mom. 2 och § 14 mom. 1 i samma lag skola hava
följande ändrade lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sand. 29 käft. (Nr 37.)

1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 37.

Utskottet.

§ 9.

4. Gäller för vara på grund av lag fastställt pris, som vid frivillig
försäljning ej må överstigas, må vid bestämmande av ersättning
för varan fulla värdet icke upptagas högre än som motsvarar nämnda
pris.

§ 10.

2. Riksvärderingsnämnden skall bestå av ordförande och fyra

andra ledamöter.

Ordföranden och två andra ledamöter jämte ställföreträdare till
nödigt antal utses för fyra kalenderår av Konungen. Av -Övriga två ledamöter
utses den ene, på därom av ordföranden gjord framställning, för
varje särskilt ärende av kommerskollegium eller lantbruksstyrelsen, med
iakttagande därav att den sakkunskap, som må för ärendet erfordras, varder
behörigen företrädd, samt den andre för ett kalenderår i- sänder av
socialstyrelsen; skolande jämväl ställföreträdare för dessa ledamöter till
nödigt antal utses enligt vad nu är stadgat.

§ 14.

1. Likvid för fullgjord rekvisition skall, efter fordringsbeloppets
prövning och godkännande, där så lämpligen ske kan, erläggas kontant,
men eljest genom en högst nio månader efter utställandet till betalning
förfallen anvisning. Sådan anvisning löper med sex procent ränta från
och med dagen för utställandet.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1918.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.

Lagutskottets utlåtande Nr 37. 3

Utskottet har funnit de av departementschefen i hans yttrande till
statsrådsprotokollet anförda skälen för nu föreslagna ändringar i rekvisitionslagen
övertygande samt har vid granskning av förslaget icke funnit
skäl till anmärkning mot detsamma. Då emellertid i den kungl. propositionen
den ifrågasatta lagen föreslagits skola träda i kraft den 1 april
1918 men utskottet icke före nämnda dag medhunnit behandlingen av
lagförslaget, får utskottet föreslå, att lagen skall träda i kraft den 1
maj 1918.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla vad Kungl. Maj:t i
förevarande proposition hemställt, med den ändring att
den vid propositionen fogade lagen förklaras skola
träda i kraft den 1 maj 1918.

Stockholm den 16 april 1918.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation

av herrar Knut Larsson, Högberg, greve Spens, Dukt, Hermansson, Pettersson
i Bjälbo och Holmdahl, vilka ansett, att utskottet bort hemställa, att
ifrågavarande proposition icke måtte av riksdagen bifallas och såsom skäl
för detta yrkande, i vad det avser 9 § 4 mom., anfört:

Nu rådande utomordentliga förhållanden hava föranlett Kungl. Maj:t
och riksdagen att förena sig om en lag angående fastställande av högsta
pris å vissa varor att följas vid frivillig försäljning; men denna lag må
icke få användning vid de tvångsförsäljningar, vilka föranledas av en
tillämpning utav rekvisitionslagen eller förfoganderättslagen. Staten
synes nämligen icke böra sträcka sina rättigheter emot den enskilde så
långt, att staten tvingar honom att avstå sin egendom och tillika ensidigt
bestämmer priset för densamma.