Lagutskottets utlåtande Nr 36

Utlåtande 1913:LU36

Lagutskottets utlåtande Nr 36,

1

Nr 36.

Ankom till Riksdagens kansli den 13 maj 1913 kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till
lag angående förhud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning, lag om ersättning i vissa
fall av allmänna medel till vittnen i mål, som avses i
gällande lag angående förhud mot införsel till riket av
varor med oriktig ursprungsbeteckning, och förordning
angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen om frihamn
den 15 november 1907.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam *), Söderbergh, Stärner, Gezelius,
Alexanderson, greve Lagerbjelke, von Baumgarten, greve Spens, Pettersson
i Bjälbo, Olsson i See, Svensson i Salang *), Rehn*), Persson i Norrköping
och Olofsson i Åvik.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 11 april 1913 dagtecknad proposition, nr 257,
vilken blivit till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av vid propositionen fogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

i;o) Lag angående förbud mot införsel till riket av varor
med oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas som följer:

Svenska ursprung sbeteckningar.

1 §•

Ej må vara, därå finnes anbragt beteckning, som giver varan sken
av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige, från utrikes ort hit
till riket införas för försäljning.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 35 käft. (Nr 36.) 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

Den omständigheten, att å vara förekommande beteckning är avfattad
på svenska språket eller att å vara anbragts avbildning med
svenskt motiv, skall, även om i sistnämnda fall avbildningen åtföljes
av förklarande text, ej i och för sig utgöra binder för varans införande.
Ovan stadgade förbud äger icke tillämpning,

då det ådagalägges, att varan verkligen är frambragt eller tillverkad
i Sverige och förut blivit utförd ur riket;

då den åsätta beteckningen enligt handelsbruk endast tjänar att
utmärka varans art (generisk beteckning); eller

då, jämte den svenska ursprungsbeteckningen, å varan finnes på
tydligt, lätt i ögonen fallande och varaktigt sätt angivet, att varan är
av utländskt ursprung.

2 §•

Ankommer hit till riket vara, som jämlikt 1 § ej må hit införas,
skall varan vid införseln tagas i beslag av tullpersonalen.

Då vara tagits i beslag, skall densamma avlämnas till den närmaste
tullförvaltning, där den lämpligen kan förvaras, varjämte underrättelse
om beslaget ofördröjligen skall genom nämnda tullförvaltnings försorg
i rekommenderat brev avsändas till varans adressat, där sådan finnes
å denna angiven eller eljest är för tullförvaltningen känd och han ej
personligen varit närvarande vid beslagets verkställande.

3 §•

Mål angående överträdelse av denna lag tillhör generaltullstyrelsens
upptagande och avgörande.

I målets behandling skola ämbetsverkets chef och minst två
ledamöter deltaga. Av de senare skall åtminstone en hava fullgjort
vad författningarna föreskriva dem, som uti domareämbeten må nyttjas.
Såsom styrelsens beslut gälle den mening, varom de flesta sig förena;
och skall i händelse av lika röstetal eller flera olika meningar vad i
allmän lag för sådant fall är stadgat angående omröstning till dom i
brottmål lända till efterrättelse.

4 §•

Verkställt beslag skall av den tullförvaltning, till vilken varan
jämlikt 2 § avlämnats, skyndsamt underställas generaltullstyrelsens prov -

3

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

ning; skolande tullförvaltningen därvid överlämna rapport över beslaget
från den, som verkställt detsamma, ävensom avgiva yttrande, huruvida
enligt tullförvaltningens förmenande den beteckning, som föranlett beslaget,
kan utplånas eller varan förses med sådan i 1 § omförmäld beteckning,
varigenom dess utländska ursprung angives, utan att varan
därigenom i sin helhet förstöres eller förlorar allt värde såsom handelsvara,
samt, därest så anses kunna ske, på vilket sätt dylik åtgärd synes
böra vidtagas.

5 §•

Innan målet av generaltullstyrelsen företages till avgörande, skall
tillfälle lämnas den tullfiskal, inom vars tjänstgöringsdistrikt beslaget
skett, ävensom varuägaren, varmed i denna lag förstås emottagaren av
varan eller, om han är ombud för annan här i riket, vilken över densamma
äger förfoga, denne senare, att i målet sig yttra; och förelägge
styrelsen för sådant ändamål envar av dem att inom viss tid från erhållen
del av föreläggandet avgiva dylikt yttrande, vid äventyr att målet ändå
avgöres. År ägaren ej känd, eller kan han icke med kallelse anträffas,
skall styrelsen låta i allmänna tidningarna införa kungörelse angående
beslaget med föreläggande för ägaren att, vid nyssnämnda äventyr, inom
tre månader från kungörandet inkomma med yttrande i målet. Där så
prövas nödigt, inhämte styrelsen jämväl yttrande från den, som verkställt
beslaget.

6 §•

Finner generaltullstyrelsen beslaget icke vara lagligen grundat,
varde detsamma av styrelsen upphävt.

7 §•

Prövas beslaget vara lagligen grundat, och kan ej den oriktiga
ursprungsbeteckningen utplånas eller varan förses med sådan i 1 § omförmäld
beteckning, varigenom dess utländska ursprung angives, utan
att varan därigenom i sin helhet förstöres eller förlorar allt värde såsom
handelsvara, skall densamma av generaltullstyrelsen förklaras förbruten.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

8 §•

Finnes beslaget lagligen grundat, men föreligger ej hinder, varom
i 7 § sägs, mot den oriktiga ursprungsbeteckningens utplånande eller
varans förseende med i 1 § angiven beteckning om dess utländska ursprung,
förelägge generaltullstyrelsen varuägaren dels att inom viss tid,
efter det styrelsens beslut vunnit laga kraft, i enlighet med de närmare
föreskrifter, styrelsen har att i beslutet meddela, under tillsyn av tullpersonal
oskadliggöra den oriktiga beteckningen, dels ock, såframt ej
visas, det varan mot ägarens förbud blivit obehörigen märkt, att inom
tid och i den ordning, som stadgas i fråga om erläggande av tull,
gälda en straffavgift, motsvarande tio procent av varans värde, så beräknat
som om fastställande av värdet å gods, för vilket tull skall utgå
efter dylik grund, är föreskrivet, dock ej under tio eller över femhundra
kronor för allt med samma lägenhet till honom ankommet obehörigen
märkt gods.

9 §.

Ställer sig varuägaren icke till efterrättelse vad enligt 8 § honom
förelagts med avseende å den oriktiga ursprungsbeteckningens oskadliggörande,
vare lag som i 7 § sägs.

10 §.

Varda ej straffavgiften och de kostnader, som för dess beräknande
kunna hava uppkommit för det allmänna, där dessa skola av varuägaren
ersättas, behörigen erlagda, skola gällande bestämmelser angående
uttagande av oguldna tullavgifter vinna motsvarande tillämpning.

11 §■

Påkallar tullfiskalen eller varuägaren vittnesförhör vid domstol,
eller finner generaltullstyrelsen eljest sådant förhör erforderligt, må
styrelsen därom förordna.

12 §.

Generaltullstyrelsens beslut enligt 6, 7, 8 eller 9 § meddelas efter
anslag; skolande ett exemplar av beslutet ofördröjligen i rekommenderat
brev avsändas till varuägaren, såframt hans adress är känd.

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

5

13 §.

År tullfiskalen eller varuägaren missnöjd med beslut, som generaltullstyrelsen
jämlikt 6, 7, 8 eller 9 § meddelat, äge lian att, vid
talans förlust, däröver hos Konungen anföra besvär före klockan tolv
å tjugonde dagen från beslutets dag; dock att tullfiskalen ej må fullfölja
talan mot beslut enligt 8 §, såvitt angår sättet för den oriktiga
ursprungsbeteckningens oskadliggörande.

Över beslut, som eljest i målet av generaltullstyrelsen meddelats,
må särskild klagan icke föras.

14 §.

Förklarar före besvärstidens utgång såväl tullfiskalen som varuägaren
hos generaltullstyrelsen sig åtnöjas med styrelsens jämlikt 6 eller
8 § meddelade beslut, skall detsamma såsom lagakraftvunnet anses.

Har talan fullföljts mot beslut, varom nu nämnts, eller står rätten
att däremot föra talan ännu öppen, utgöre den omständigheten likväl
ej hinder för varuägaren att på därom hos generaltullstyrelsen gjord
framställning utfå varan, i den mån denna icke enligt styrelsens prövning
erfordras såsom bevismedel vid fullföljd av talan mot beslutet.
Dock åligge det varuägaren att dessförinnan dels i enlighet med de föreskrifter,
styrelsen redan meddelat eller, såvitt oriktig ursprungsbeteckning
ej ansetts föreligga, har att på grund av ifrågavarande framställning
meddela, utplåna å varan förefintlig beteckning, som föranlett
beslaget, eller ock förse varan med sådan beteckning för angivande av
dess utländska ursprung, som i 1 § sägs, och dels hos tullförvaltningen
nedsätta eller ställa betryggande säkerhet för ifrågakommande straffavgift
och kostnader, varom i 10 § sägs. Styrelsens beslut i anledning av
framställning, varom ovan förmäles, skall tillställas varuägaren på sätt
i 12 § finnes stadgat.

15 §.

Vara, som enligt 7 § genom lagakraftägande beslut förklarats
förbruten, skall genom tullförvaltningens försorg förstöras.

Vara, som jämlikt 9 § blivit genom lagakraftägande beslut förklarad
förbruten, skall av tullförvaltningen å offentlig auktion försäljas
till den mestbjudandes fria disposition.

6

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

I händelse beslagtagen vara finnes underkastad förskämning, minskning
eller annan sådan nedgång i värde, såframt med försäljningen därav
fördröjes, må generaltullstyrelsen, jämväl där målet är beroende på
Konungens prövning, efter därom av tullfiskalen eller varuägaren gjord
framställning eller om eljest så prövas skäligt, förordna om varans försäljning
utan avbidan på målets slutliga avgörande.

Innan vara försäljes, skall i enlighet med föreskrifter, som meddelas
i det beslut, varigenom varan förklaras förbruten eller om dess
försäljning enligt föregående stycke förordnas, den åsätta urspimngsbeteckningen
utplånas eller ock varan förses med sådan beteckning för
angivande av dess utländska ursprung, som i 1 § sägs. Kan dylik åtgärd
ej lämpligen vidtagas, skall varan i sin helhet eller till den del,
sådant nödigt är, förstöras.

16 §.

Av influten straffavgift eller behållen försäljningssumma för förbruten
vara tillfälle hälften kronan och hälften tullstatens enskilda pensionsinrättning.

17 §.

Vad i denna lag är stadgat gälle ock i det fall, att den oriktiga
ursprungsbeteckningen är anbragt å emballage, i vilket varan vid
införseln förvaras, såvida emballaget är sådant, att varan är avsedd att
däri hållas till salu.

Utländska ursprungsbeteckning ar.

18 §.

Konungen må efter avtal med främmande stat och under förutsättning,
att denna lämnar motsvarande skydd för svenska ursprungsbeteckningar,
förordna, att de i 2—17 §§ upptagna bestämmelser skola
med nedan i andra stycket omförmälda undantag äga tillämpning beträffande
införsel i försäljningssyfte av vara, försedd med oriktig ursprungsbeteckning,
genom vilken varan direkt eller indirekt angives
vara frambragt eller tillverkad i den främmande staten eller å någon

7

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

inom denna belägen ort, såframt icke den åsätta beteckningen enligt
handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art (generisk beteckning)
eller densamma åtföljes av en noggrann och med tydliga bokstäver
anbragt beriktigande uppgift, som, i händelse varan icke frambragts
eller tillverkats inom ifrågavarande stat, skall utmärka det verkliga ursprungslandet
och, därest varan frambragts eller tillverkats å annan ort
inom ifrågavarande stat än den angivna, den verkliga ursprungsorten.

Beslag å vara med utländsk ursprungsbeteckning skall endast äga
rum efter angivelse eller om tullpersonalen finner uppenbart, att oriktig
ursprungsbeteckning föreligger. Innan beslagtagen vara må av ägaren
utbekommas eller genom det allmännas försorg säljas, skall varan, om
den åsätta beteckningen icke utplånas, förses med sådan uppgift angående
dess verkliga ursprung, varom ovan nämns.

I överenskommelsen må bestämmas, att vad i första stycket sägs
angående generiska beteckningar ej skall gälla i fråga om beteckningar
för vinodlingsprodukter.

19 §.

Genom denna lag upphäves förordningen angående förbud mot
införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning den 9
november 1888.

20 §.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.

I mål, som dessförinnan blivit vid domstol anhängiggjort eller
enligt 3 § i förordningen den 9 november 1888 dit hänskjutet, skall
efter lagens ikraftträdande domstolen meddela yttrande vad angår frågan,
huruvida beslaget är lagligen grundat, samt, där så prövas vara förhållandet,
hänvisa målet till generaltullstyrelsen, som har att efter omständigheterna
antingen jämlikt 7 § förklara varan förbruten eller enligt
8 § föreskriva, vad det åligger varuägaren fullgöra såsom villkor för
utbekommande av varan, så ock i övrigt med målet lagligen förfara.

8

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

2:o) Lag om ersättning i vissa fall av allmänna medel till
vittnen i mål, som avses i gällande lag angående
förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning.

Härigenom förordnas som följer:

Har i mål, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel
till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, någon blivit
av tullfiskalen åberopad eller enligt generaltullstyrelsens eller Konungens
förordnande inkallad såsom vittne, njute han gottgörelse av allmänna
medel för sin inställelse efter enahanda grunder och i samma ordning,
som stadgas angående ersättning av allmänna medel till vittnen i brottmål;
skolande sådan kostnad alltid stanna å statsverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1914.

3:o) Förordning angående ändrad lydelse av 1 § i förordningen
om frihamn den 15 november 1907.

Härigenom förordnas, att 1 § i förordningen om frihamn den 15
november 1907 skall erhålla följande ändrade lydelse.

I stapelstad----stadgas.

Frihamn — — — — skall i fråga om tull- och tillverkningsavgifter
samt sockerskatt ävensom beträffande tillämpningen av gällande
bestämmelser angående förbud mot införsel till riket av varor med oriktig
ursprungsbeteckning anses såsom utrikes ort; och---införes.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1914.

9

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

De med ifrågavarande proposition för Riksdagen framlagda lagföl
slagen avse att ersätta bestämmelserna i kungl. förordningen den
9 november 1888 angående förbud mot införsel tifl riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning. I denna förordning, som tillkommit i ändamål
att till skydd för såväl inhemsk industri och handel som den köpande
allmänheten förhindra användandet av svenska ursprungsbeteckningar å
utländska handelsvaror, stadgas bland annat i 1 §, att vara, som från
utrikes ort för försäljning hit till riket införes, skall med vissa i paragrafen
angivna undantag tagas i beslag och dömas förbruten, därest å
densamma finnes anbragt namn å ort, fastighet, industriell anläggning
eller näringsidkare inom Sverige eller annan beteckning, som ger varan
sken av att vara i Sverige tillverkad.

Emellertid hava särskilt under de senare åren framställts åtskilliga
anmärkningar mot de x berörda förordning innehållna bestämmelserna
och deras tillämpning.

Sålunda har bland annat anförts dels att förordningens stadganden
om vad som skall anses såsom oriktig ursprungsbeteckning icke vore
nog tydligt avfattade och på grund härav kommit att giva anledning
till en alltför vidsträckt tolkning, dels att påföljden för överträdelse av
förordningen, nämligen varans konfiskerande, oftast vore obilligt sträng
och ej påkallad för vinnande av förordningens syftemål, dels ock slutligen
att mål av ifrågavarande slag icke vunne den skyndsamma handläggning,
som vore av nöden.

Med anledning av särskilda under åren 1907 och 1908 av enskilda
korporationer ävensom av generaltullstyrelsen hos Kungl. Maj:t gjorda
framställningar uppdrog Kungl. Maj:t den 11 september 1908 åt den
för revision av gällande lagstiftning rörande patent och om skydd för
varumärken samt vissa mönster och modeller ävensom för utredning
angående lagstiftningsåtgärder mot illojal konkurrens den 6 mars samma
ar tillsatta kommittén att jämväl verkställa utredning angående behovet
tiv revision av gällande bestämmelser röi''ande föi''bud mot införsel till
riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning.

Den 20 september 1911 avgav kommittén förslag till lag angående
förbud mot införsel till riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning,
lag angående ersättning i vissa fall av allmänna meder till vittnen i
ärenden, som avses i gällande lag angående förbud mot införsel till
riket av varor med oriktig ursprungsbeteckning, och kungörelse angående
ändrad lydelse av 1 § i förordningen om frihamn den 15 november
1907, vilka förslag, som underställts lagrådets granskning, med vissa
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 35 käft. (Nr 36.) 2

Utskottets

yttrande.

10

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

ändringar ligga till grund för de med ifrågavarande proposition för
Riksdagen framlagda författningsförslagen.

Ett av kommittén jämväl framlagt, av förstnämnda lagförslag
betingat förslag till lag angående ändrad lydelse av 2 § i lagen om
Kungl. Maj:ts regeringsrätt den 26 maj 1909, bar inarbetats i det förslag
till dylik lag, som genom Kungl. Maj:ts proposition nr 287 förelagts
Riksdagen. Över detta förslag kommer utskottet, till vars behandling
detsamma hänskjutits, framdeles att avgiva utlåtande.

Beträffande det närmare innehållet av de ifrågavarande förslagen
och de skäl, utöver de ovan nämnda, som legat till grund för samma
förslag, får utskottet hänvisa till den kungl. propositionen jämte de därvid
fogade utdrag av i statsrådet och lagrådet förda protokoll.

Vid granskning av ifrågavarande förslag har utskottet ej funnit
skäl att däremot framställa någon anmärkning.

Utskottet vill dock erinra att, såsom av motiverna till kommitténs
förslag till lag om förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning framgår, kommittén avsett, att varuägaren i
mål av ifrågavarande slag skulle erhålla samtliga expeditioner från
generaltullstyrelsen avgiftsfritt samt att för detta ändamål erfordras
tillägg till gällande författningar angående expeditionslösen och stämpelavgift.

Då emellertid, enligt vad utskottet erfarit, förslag i ämnet lärer,
i den mån Riksdagens medverkan erfordras, vara att förvänta till nästkommande
års riksdag, har utskottet icke ansett någon åtgärd från
Riksdagens sida i förevarande hänseende nu behövlig.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition antaga ovan intagna förslag
till

l:o) lag angående förbud mot införsel till riket
av varor med oriktig ursprungsbeteckning;

2:o) lag om ersättning i vissa fall av allmänna
medel till vittnen i mål, som avses i gällande lag
angående förbud mot införsel till riket av varor med
oriktig ursprungsbeteckning; samt

11

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

3:o) förordning angående ändrad lydelse av 1 §
i förordningen om frihamn den 15 november 1907.

Stockholm den 13 maj 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Särskilt yttrande:

av herr Persson i Norrköping som anfört:

»Som utskottet framhåller, har denna förordning »tillkommit i
ändamål att till skydd för såväl inhemsk industri och handel som den
köpande allmänheten förhindra användandet av svenska ursprungsbeteckningar
å utländska handelsvaror». Granskar man saken närmare,
finner man emellertid att förordningen i fråga icke alls täcker det ändamål,
varför den angives ha tillkommit. Visserligen föreskriver 1 §, att
vara, varå vid införseln finnes anbragt varubeteckning, som giver varan
sken av att hava frambragts eller tillverkats i Sverige, icke får införas,
men utländsk vara, varå vid införseln icke finnes ursprungsbeteckning
alls, får alldeles obehindrat införas för att sedan, efter införseln, men
före dess utsändande i handeln, förses med ursprungsbeteckning, som
giver varan sken av att vara svensk tillverkning.

För att taga exempel blott från en bransch, tillåter jag mig anföra,
att en mycket stor del av alla guldsmedsvaror, som försäljas inom
vårt land, äro av utländskt ursprung, men angivas ändock vara av
svensk tillverkning. De äro ofta försedda med svenska fabriks- och
firmastämplar, varemot någon importstämpel icke existerar å dem.
Detta missförhållande har med åren stegrats och följden är, att under
det att omsättningen med guldsmedsvaror ökas år från år, bliva ändock

12

Lagutskottets utlåtande Nr 36.

allt flera arbetare inom yrket arbetslösa. Den svenska allmänheten,
som köper dessa varor i god tro att därigenom gynna svensk industri
och svenskt arbete, på grund att varorna uppgivas vara svenska och
till och med bära svensk firmastämpel, kastar i verkligheten ut sina
penningar till utlandet, allt under det ropen på att gynna svensk
industri och svenskt näringsliv ljuda starkt och plakat om den »svenska
veckan» prunka på var och varannan annonspelare och affärsvägg.

Här berörda missförhållande, som synes mig vara minst lika stort
som en å en utländsk vara före dess importerande anbringad falsk ursprungsbeteckning,
kommer icke den förevarande lagen, sådan den föreligger
i förslag från Kungl. Maj:t och utskottet, att förhindra, vilket
jag ansett anmärkningsvärt. Enär ej motion i ärendet är väckt —
massan av kungl. propositioner mot slutet av riksdagstiden nästan
omöjliggör för Riksdagens ledamöter att på tillbörligt sätt och i erforderlig
tid granska alla föreliggande förslag — och enskild utskottsledamot
ej får under proposition yrkande, som går utöver föreliggande
förslags ram, är jag nu förhindrad inför Riksdagen göra särskilt yrkande,
vadan jag blott bär att på detta sätt påpeka missförhållandet
i fråga.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG., 1913.