Lagutskottets utlåtande Nr 28

Utlåtande 1913:LU28

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

1

Nr 28.

Ankom till Riksdagens kansli den 25 april 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om ändring i gällande
bestämmelser angående anmälan till domstol om avbetalning
å intecknat skuldebrev.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen * af Ekenstam,* Trana, Gezelius* Alexanderson,
von Baumgarten, Olsson i Hot, Dahl, Eliasson * Pettersson i Södertälje^
Forsberg, Rehn, Holm däld,* Persson i Norrköping och Johansson i Mellbyn.*
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskottet har för förberedande behandling överlämnats en
av herr T. Zetterstrand inom Andra kammaren väckt motion, nr 86.
Ifrågavarande motion är av följande lydelse:

»Vid nästlidet års riksdag godkändes ett av Kungl. Maj:t framställt
förslag till lag om ändring i vissa delar av förordningen angående inteckning
i fast egendom, varefter lag i ämnet utfärdades den 11 oktober
1912. Vid behandlingen av lagförslaget i Andra kammaren gjorde jag
vissa erinringar mot innehållet i dess 26 §, men då förslaget i dess helhet
innebar åtskilliga avsevärda förbättringar, och jag fördenskull önskade
dess antagande, vågade jag ej under diskussionen framställa något avslags-
eller ändringsyrkande beträffande nämnda §. Och då härtill kom,
att den nya lagen ej var avsedd att träda i kraft förr än den 1 januari
1914, ansåg jag möjlighet finnas, att en ändring av paragrafen dessförinnan
skulle kunna bringas till stånd.

för att lämna Riksdagen tillfälle att taga denna fråga under förnyat
övervägande har jag ansett mig böra bringa saken på tal.

Förhållandet är att i sammanhang med den nyttiga reformen om
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 sand. 27 Käft. (Nr 28.) 1

Utskottets

utlåtande.

2 Lagutskottets utlåtande Nr 28.

det s. k. ägarehypotekets införande har i 26 § stadgats, att anmälan om
avbetalning å en intecknad skuld kan få ske hos Rätten ej allenast i
sammanhang med inteckningens dödning för beloppet, utan även i sådana
fall då dylik dödning icke samtidigt äger rum. Denna bestämmelse
fruktar jag skall komma att väcka åtskilligt missförstånd vid tolkning av
framtida gravationsbevis och medföra förluster för mindre lagkunniga
lånegivare samt på grund därav verka störande för fastighetskrediten.

I anledning härav och under åberopande av den diskussion, som
härom ägde rum vid lagförslagets behandling nästlidet år i Andra kammaren,
vilken återfinnes i kammarens protokoll band 5, nr 43, sid. 54—60,
får jag härmed vördsamt hemställa, att Riksdagen för sin del måtte besluta
ändring av 26 § i lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa
delar av inteckningsförordningen i syfte att anmälan till domstol om avbetalning
å intecknat skuldebrev ej må äga rum annorledes än i sammanhang
med begäran om dödning av inteckningen beträffande motsvarande
skuldbelopp samt eventuell begäran om ny intecknings meddelande för
beloppet.

Skulle lagutskottet finna ändringsyrkandet beaktansvärt, behagade
utskottet gå i författning om utarbetande av därav påkallad ändring i
ovanberörda och därmed sammanhängande lagrum.»

Innebörden av det nya rättsinstitut, ägarehypoteket, som genom
lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa delar av förordningen
den 16 juni 1875 angående inteckning i fast egendom infördes i svensk
rätt, kan i huvudsak sägas vara den, att fastighetsägare är såsom inteckningshavare
principiellt likställd med annan sådan, och att den å en inteckning
grundade rätt, som icke tillkommer någon annan, tillkommer
honom. Enligt 25 § inteckningsförordningen i dess nya lydelse äger
förty vid fastighetens exekutiva försäljning fastighetsägaren eller, om han
är i konkurs försatt, hans konkursbo tillgodonjuta inteckningshavares rätt
för obelånad inteckning; och är inteckning blott delvis belånad, vare sig
på grund av verkställd avbetalning eller därför att överhypotek från
början förefunnits, skall vid exekutiv försäljning det överskjutande beloppet
tillgodokomma ägaren eller hans konkursbo.

För att emellertid fastighetsägaren, då han gjort avbetalning å intecknat
belopp, skall kunna för kreditändamål tillgodogöra sig sin däremot
svarande andel i inteckningen, oaktat han ej innehar handlingen, är i
26 § första stycket skyldighet stadgad för mteckningshavaren, att där ej annat
förbehåll gjorts, på begäran av fastighetsägaren och mot förskott

3

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen vid rätten för avbetalningens
antecknande i inteckningsprotokollet. Därvid skall ock såväl å
inteckningshandlingen som i protokollet antecknas, att handlingen ej
vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet. Sådant uppvisande
kan jämväl ske vid annan underrätt än inteckningsdomstolen. I detta
fall har fastighetsägaren att med företeende av protokoll över uppvisandet
göra anmälan därom hos inteckningsdomstolen (26 § andra stycket).

Sedan efter anteckning om avbetalning inteckningsrätten till ifrågavarande
belopp frigjorts från inteckningshandlingen, kan inteckningsrätten
i denna del antingen överflyttas på en annan handling, i det nämligen
på begäran av fastighetsägaren ny inteckning till belopp motsvarande vad
som avbetalats må meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens
återstående fordran; eller ock kan, utan att inteckningshandlingen
företes, den gamla inteckningen dödas till samma belopp
(26 § tredje stycket).

Mot detta i 26 § inteckningsförordningen stadgade förfarande har
i förevarande motion i ett visst avseende riktats en anmärkning, vilken
synes utskottet icke sakna fog.

Då fastighetsägaren kanske icke förr än lång tid efter det jämlikt
26 § första stycket anteckning om avbetalning skett i inteckningsprotokollet,
begagnar sig av den honom enligt tredje stycket av samma
paragraf tillkommande rätt att få ny inteckning beviljad för avbetalade
beloppet eller inteckningsrätten till samma belopp dödad, kommer,
på sätt vid den ifrågavarande lagens behandling inom Riksdagen
av motionären erinrats, gravationsbevis rörande fastigheten i förevarande
hänseende att under mellantiden innehålla, att— såsom i protokollet antecknats
—* den ifrågakomna inteckningshandlingen »ej vidare medför inteckningsrätt
för avbetalade beloppet». Genom eu dylik anteckning torde
emellertid en icke lagkunnig kunna få den felaktiga föreställningen, att
den på grund av nämnda handling meddelade inteckningen icke besvärar
fastigheten till större belopp än det, som efter avbetalningen återstår.

Det av motionären för undanröjande av denna olägenhet framställda
förslaget, att anmälan om avbetalning å intecknat skuldebrev ej skulle
få äga rum annat än i sammanhang med begäran om dödning av inteckning
för motsvarande skuldbelopp eller eventuell begäran om ny inteckuing
för samma belopp, synes utskottet emellertid icke utgöra en lämplig
lösning av den förevarande frågan.

Då nämligen intecknings dödande eller beviljande för avbetalat belopp
uppenbarligen måste äga rum vid inteckningsdomstolen, skulle genom

4

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

eu bestämmelse av dylikt innehåll jämväl den del av det ifrågavarande
förfarandet, som består i inteckningshandlingens uppvisande för avbetalningens
antecknande i protokollet och å handlingen, vilket eljest utan
olägenhet skulle kunna ske vid vilken domstol som helst, ovillkorligen
för varje fall äga rum vid den rätt, inom vars domvärjo den intecknade
fastigheten är belägen.

Inteckningshavaren skulle sålunda för att kunna tillhandahålla inteckningshandlingen
för avbetalningens antecknande mången gång bliva nödsakad
att till avlägsen ort försända eller eljest där tillhandahålla handlingen,
vilket i allmänhet torde för honom medföra olägenhet och risk
och i särskilda fall kunde komma att möta mycket stora svårigheter.

Det ifrågavarande syftemålet synes utskottet däremot kunna vinnas
därigenom, att vid inteckningshandlingens uppvisande inför rätten för
anteckning om verkställd avbetalning, anteckningen sker i domboken i
stället för, såsom nu är föreskrivet, i inteckningsprotokollet. Någon anteckning
därom, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade
beloppet, skulle sålunda ej komma att inflyta i inteckningsboken
och i gravationsbevis rörande fastigheten. Den ovan anmärkta olägenheten
skulle härmed vara undanröjd och anmälan om avbetalningen
dock fortfarande kunna ske vid vilken domstol som helst.

Någon anmärkning ur principiell synpunkt synes utskottet ej kunna
riktas mot ett så ordnat förfarande. De anteckningar, som för närvarande
inflyta i inteckningsprotokoll och inteckningsbok hava avseende å själva
inteckningsåtgärden och den rätt i fastigheten denna bereder, under det
att den anteckning, varom här är fråga, endast avser att klargöra fastighetsägarens
och inteckningshavarens inbördes förhållande i fråga om en
i övrigt oförändrad inteckningsrätt.

Då genom lagen den 11 oktober 1912 om ändrad lydelse av 7—14,
16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning i tomträtt
med avseende å sådan inteckning införts enahanda institut, som här är i
fråga, och bestämmelserna rörande förfarandet vid anmälan om avbetalning
och dödning av eller beviljande av ny inteckning för avbetalat belopp,
vilka bestämmelser innefattas i nämnda lags 14 § 1 mom., avfattats i fullkomlig
överensstämmelse med motsvarande föreskrifter i 26 § inteckningsförordningen,
är uppenbarligen vad ovan sagts i lika grad tillämpligt
i fråga om de nämnda bestämmelserna i lagen om inteckning i tomträtt
och en ändring jämväl i denna lag erforderlig. «

Med hänsyn därtill, att ifrågavarande bestämmelser träda i kraft
redan den 1 januari 1914, har utskottet, för att ej den ovan anmärkta

5

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

olägenheten under någon tid efter berörda tidpunkt skall bestå, ej ansett
sig böra inskränka sig till att föreslå Riksdagen att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla om förslag till sådan ändring, utan utskottet bar utarbetat
de förslag till ändring i ovanberörda bestämmelser, som för ifrågavarande
syfte erfordras.

Med anledning av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte med anledning av herr Zetterstrands
ifrågavarande motion för sin del antaga följande
förslag till

(l:o) Lag angående viss ändring i lagen den II oktober 1912 om ändring
i vissa delar av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast
egendom,

Med ändring av lagen den 11 oktober 1912 om ändring i vissa
delar av förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning i fast
egendom förordnas, att 26 § i nämnda förordning skall erhålla följande
lydelse:

26 §.

Har fastighetsägaren gjort avbetalning å intecknat belopp, vare
inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
av fastighetsägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen
vid rätten, på det att handlingen må förses med rättens
bevis, att den ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet,
och anteckning därom göras i domboken.

Uppvisande, varom nu är sagt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sin dombok korteligen anteckna vad inteckningshandlingen
innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av
vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf i
protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller
annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis, som
ovan är sagt.

Sedan anteckning om avskrivning, efter ty nu är sagt, skett i
domboken, må, där fastighetsägaren det äskar och tillika ingiver handling
innefattande medgivande, som i 1 § sägs, inteckning till belopp motsvarande
vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst
efter inteckningshavarens återstående fordran; vare ock fastighetsägaren
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 27 häjt. (Nr 28.) 2

6

Lagutskottets utlåtande Nr 28.

öppet att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad
till belopp motsvarande vad som avskrivits,
samt

(2:o) Lag angående vtes ändring i lagen den !! oktober 1912 om ändrad
lydelse av 7—14, 16, 18 och 22 §§ i lagen desi 14 juni 1907 om inteckning
i tomträtt.

av

den 11 Oktober 1912 om ändrad lydelse
av 7 —14, 16, 18 och 22 §§ i lagen den 14 juni 1907 om inteckning

Med

ändring

lagen

i tomträtt förordnas,
följande lydelse:

att 14

1 mom. i sistnämnda lag skall erhålla

14 §.

1 mom. Har tomträttshavaren gjort avbetalning å intecknat belopp,
vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
av tomträttshavaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa
inteckningshandlingen vid rätten, på det att handlingen må förses med
rättens bevis, att den ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade
beloppet och anteckning därom göras i domboken.

Uppvisande, varom nu är sagt, må ock ske vid annan underrätt.
Den rätt läte, då sådant sker, i sin dombok korteligen anteckna vad
inteckningshandlingen innehåller med dag och årtal, då den utgavs, av
vilken rätt inteckningen är beviljad, när och under vilken paragraf i
protokollet det skedde, och när inteckningen förnyades, nedsattes eller
annorledes förändrades, om det skett; teckne ock å handlingen bevis,
som ovan är sagt.

Sedan anteckning om avskrivning, efter ty nu är sagt, skett i domboken,
må, där tomträttshavaren det äskar och tillika ingiver handling
innefattande medgivande, som i 1 § sägs, inteckning till belopp motsvarande
vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med'' förmånsrätt näst
efter inteckningshavarens återstående fordran; vare ock tomträttshavaren
öppet att utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad
till belopp motsvarande vad som avskrivits.

Stockholm den 25 april 1913.

På lagutskottets vägnar:
JOHAN WIDÉN.

STOCKHOLM, SVENSKA TRYCKE K.I AKTIE BOLAGET 1913