Lagutskottets Utlåtande Nr 27

Utlåtande 1910:LU27

Lagutskottets Utlåtande Nr 27.

1

Nr 27.

Ankom till Riksdagens kansli den 10 mars 1910 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning af vädd motion om förbud mot öppenhållande
på söckendag af badinrättning och rakstugor samt herroch
damfrisör salong utöfver viss tid.

Uti en inom Andra kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 152, hafva herrar Carl Lindhagen, Bernli. Eriksson och Ej.
JRissén anfört följande:

»Lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande å söckendag
utöfver viss tid drabbar endast handelsbod. Därigenom kommer ett
och annat företag icke med, som dock enligt lagens grund borde likafullt
som handelsbod omfattas af lagen.

En sådan anstalt är badinrättning. Föreningen för baderskor här
i staden har sedan sin tillkomst lyckats utverka åtskilliga begränsningar
i arbetstiden. Men livad de mest eftersträfva, nämligen borttagandet
af den sena badtimmen 9 — 10 e. m., ha de icke lyckats få genomfördt
annat än för tiden från midsommardagen till 1 september.

Denna sena bad timme efterföljes också af åtskilligt efterarbete med
rengöring och dylikt så att baderskorna icke komma därifrån förrän
omkring mellan V2 llo och 11 och i vissa fall ej förrän V2 12 och ännu
senare på kvällen. Återstår sedan sj kifva hemfärden. I Södermalms
badinrättning här i staden lärer det dock nu vara ordnadt så med badtiderna
och efterarbete^ att baderskorna kunna lämna badinrättningen
klockan 10 e. in.

Detta är uppenbart en alldeles orimligt lång arbetstid på kvällarne.
Besinnar man äfven, att en stor del af baderskorna äro gifta,
Bih. till Riksd. Fröt. 1910. 7 Sami. 25 Höft. (Nr 27.) 1

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 27.

kan man förstå hvad det vill säga att hvarje arbetsdag i veckan komma
så sent till sitt hem. Allmänheten kan heller icke ha rimliga anspråk
på badtimman 9—10. Få ha väl så illa ställdt, att de ej under hela
veckan skulle få en timme ledigt till bad under någon söckendag mellan
kl. 8 f. m. och 9 o. m., under hvilken tid badhusen åtminstone i hufvudstaden
skulle med den nya ordningen vara tillgängliga. Vore så illa
händelsen i något fall, får sträfvandet gå ut på att skaffa också dessa
människor större ledighet. Näst borttagande af den sista nu brukliga
badtimmen, hvilket för badbetjäningen är viktigast, önska de äfven befrielse
från söndagsarbetet, hvilket de ej lyckats få genomfördt mer än
för juli månad och från och med i år äfven för augusti.. Fn baderska
vid 3:dje klassens karbad för män har för mig uppgifvit, att hon tillfrågat
ett par hundra badgäster om deras mening och fick endast af
en det svaret, att han skulle bli i saknad af badtid, itall båda förenämnda
kraf bifölles.

Man kunde tänka sig, att saken äfven löstes .genom att på badinrättningar
tillämpa lagen om förbud för kvinnligt nattarbete. Då
måste allt arbete upphöra åtminstone kl. 10 e. m. Hade statsmakterna
tänkt på detta förra året, hade de nog varit färdiga att utan undersökning
på vinst och förlust besluta därom utan tanke på konkurrensen
med männen, för hvilka förbudet då ej skulle gälla. I detta fall skulle
emellertid äfven en sådan utväg kunna rättvisligen tänkas, enär, enligt
hvad baderskorna själfva anse, ett förbud att använda dem inom badinrättningen
längre än till klockan 10 icke skulle riskera deras anställning,
såsom varande oumbärlig, utan i stället medföra, att de manliga
biträdena i badinrättningarne finge samma fördel.

Emellertid är som sagdt lagen om butikstängning vida mer .anpassad
äfven för badanstalterna. Därigenom vinnes ock den viktiga
saken, att lagen blir tillämplig äfven på den manliga badbetjäningen,
hvilken jämväl uppgifves vara mycket intresserad af förändringen. En
sådan lagstiftning skulle kanske äfven jämna vägarna för badinrättningarne
själfva. Det kan nämligen till äfventyrs hända, att någon svårighet
möter att tillmötesgå krafvet i följd af inbördes konkurrens och
hänsyn till allmänheten, som villigare inrättar sina vanor efter ett lagbud
än efter enskildas förordningar.

Under badstängningslagen bör också höra rakstugor samt lierroeh
damfrisérsalonger.

I danska butikstängningslagen lära dessa uttryckligen ingå. För
närvarande anses något särskildt behof af bestämmelser för rakstugor
och herrfrisérsalonger icke finnas, enär enligt en allmän öfverenskommelse

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 27.

dessa stängas klockan 8 e in. Detta lär äfven varit anledningen till
att de ej medtogos. Ett dylikt aftal kan dock uppsägas eller brytas.
Det gäller dessutom icke för damfrisérsalongerna, för hvilka ej finnes
någon ordning, beroende på, att de kvinnliga biträdena i dessa ej äro
organiserade. Man förbisåg detta, då lagen stiftades och ett ingripande
bär anses äfven behöfligt. Uppmärksamheten måste här äfven fästas
vid, att i detta senare fack rörelsen idkas dels i öppen butik, dels ock
i »privat», för ändamålet förhyrd våning.

På grund af hvad sålunda anförts hemställes: att Riksdagen ville
antingen för sin del antaga en lag om att hvad i lagen den o juni
1909 stadgas om förbud mot handels idkande på söckendag utöfver viss
tid, skall ock gälla för öppenhållande af badinrättning och rakstuga
samt herr- och damfrisörsalong eller ock i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla om undersökning och lagförslag i ämnet.»

Den af motionären omnämnda lagen den 5 juni 1909 angående
förbud mot handels idkande å söckendag utöfver viss tid har afseende å
handelsbod samt å hållande till salu utomhus af vara, hvarmed handel
idkas i dylik bod. Enligt lagen ankommer det på stad eller samhälle,
hvarå densamma äger tillämpning, att bestämma viss tid, då bod må
öppnas, i allmänhet ej före klockan 7 förmiddagen, och viss tid, då bod
skall stängas, med några undantagsfall ej senare än klockan 8 eftermiddagen.

Motionärerna påyrka nu, att den ifrågavarande lagens tillämplighet
måtte utsträckas till vissa verksamhetsområden, med afseende å hvilka
ett dylikt utsträckande enligt motionärernas förmenande vore eller kunde
förväntas blifva särskildt af behofvet påkalladt.

Hvad angår de af motionärerna afsedda badinrättningarna synes
det vara motionärernas mening, att dessa borde kunna hållas öppna för
allmänheten till klockan 9 eftermiddagen, d. v. s. i hvarje fall en timme
senare, än den allmänna stängningstid för handelsbutiker, lagen stadgar.
Med afseende härå torde först böra erinras, att det endast lär vara i de
större städerna i vårt land, som behof visat sig förefinnas af badanstalternas
öppenhållande senare än till klockan 9 eftermiddagen och
där alltså motionärernas förslag skulle komma den personal, de åsyfta,
direkt till godo. Beträffande dessa städer blir emellertid just badtiden
mellan klockan 9 och 10 eftermiddagen ofta i synnerligen stor utsträckning
af allmänheten anlitad. Hvad de större badanstalterna i Stockholm
angår är, enligt hvad som för utskottet ådagalagts, badtiden 9—10
eftermiddagen näst tiden 7—9 eftermiddagen den mest anlitade under

Utskottets

yttrande.

4 Lagutskottets Utlåtande Nr 27.

dagen. Detta förhållande synes utskottet hänvisa på, att behof verkligen
föreligger af tillgång till bad efter klockan 9 eftermiddagen. En närmare
undersökning i detta hänseende skulle nämligen helt visst visa, att den
allmänhet, som begagnar ifrågavarande badtid, i ej ringa utsträckningär
den, som af sina sysslor hindras att å annan tid betjäna sig af bad.
Ett afvägande alltså i detta fall af allmänhetens berättigade intresse
mot den å badinrättningarna anställda personalens synes utskottet icke
kunna annat än utfalla till allmänhetens förmån. Detta så mycket mer,
som, såvidt utskottet kan förstå, svårighet ej bör möta att genom lämpliga
anordningar bereda badpersonalen ledighet under vissa af de tider på
dagen, då badfrekvensen är synnerligen liten eller ingen, och sålunda förskaffa
den fullgod ersättning för den längre arbetstiden på aftonen en
utväg, ''som tydligen i väsentligen mindre mån föreligger med afseende
å den personal, för hvilken lagen angående förbud mot handels idkande
å söckendag utöfver viss tid är afsedd.

Hvad angår den å rakstugor och herrfrisérsalonger arbetande
personalen hafva motionärerna själfva framhållit, att för dem den ifrågasatta
lagstiftningen för närvarande ej är behöflig. Att den skulle vara
erforderlig för damfrisérsalonger har ej heller ådagalagts. Då ° alltså
med lagstiftning i dessa delar synes kunna för närvarande anstå, och
då ett inordnande under lagen af yrkesgrupper, för hvilka den icke
afsetts och ej heller är behöflig, tydligen skulle leda till anspråk i sådant
afseende från jämväl andra grupper, har utskottet icke heller i denna
del ansett sig kunna tillstyrka motionärernas förslag.

Utskottet hemställer alltså,

att ifrågavarande motion icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.

Lagutskottets Utlåtande Nr 27.

Reservation:

Herrar Widén, Lindhagen, Pettersson från Södertälje, Jansson i
Edsbäcken, Ersson och Berggren hafva anfört följande:

»Det synes, ovedersägligt, att de kategorier af yrkesidkare, som i
förevarande motion afses,. äro ej mindre än de som afses i lagen den
5 juni 1909,. i behof af. en begränsning af arbetstiden på kvällarna.
I fråga särskildt om badinrättningarnas personal är detta så mycket
uppenbarare, som denna personal till största delen utgöres af kvinnor,
al hvilka ett stort antal lära vara gifta och ha sitt hem att sköta. Att
för denna, personal en begränsning af arbetstiden kunde vara behöflig
förnekas ej heller af utskottet.

En undersökning, huruvida badinrättningarna kunde, till beredande
af större kvällshvila åt personalen, stängas tidigare än nu sker, synes
däiföi af behofvet pakallad. Vid denna undersökning bör naturligen
noggrann uppmärksamhet fästas vid den af utskottet berörda frågan,
huruvida och. i hvilken omfattning den nuvarande sena badtiden må
vara. nödvändig för att icke utestänga vissa klasser af medborgare från
möjligheten att erhålla bad; att såsom utskottet gör, utan vidare undersökning,
antaga som visst, att eu sådan utestängning skulle blifva eu
följd af badtidens begränsning, synes icke vara riktigt; uppgifter föreligga,
som tyda på att så ej skulle vara fallet. Skulle sistberörda
antagande visa sig vara riktigt, torde ej några mer eller mindre befogade
bekvämlighetshänsyn böra ställa sig i vägen för ett i öfrint
berättigadt kraf.

Samtidigt med eu dylik undersökning torde lämpligen jämväl
höra åvägabringas utredning rörande behofvet och möjligheten af en
begränsning af arbetstiden på kvällarna för de öfriga i motionen berörda
yrkesgrupperna. Hvad personalen å rakstugor och herrfrisérsalonger
beträffar, ar behofvet i själfva verket erkändt genom den i
motionen omförmälta öfverenskommelsen om en gemensam tidigare
stängningstid, hvilken öfverenskommelse emellertid uppenbarligen icke
gifver samma trygghet som en lagstiftning i ämnet. Och samma behof
bör, synes det, förefinnas med afseende å personalen på andra dylika
lokaler.

Bill. till Riksd. Prat. 1910. 7 Sami. 25 Raft.

9

6

Lagutskottets Utlåtande Nr 27.

På grund häraf hemställes,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t föranstalta om undersökning,
huruvida och i hvilken omfattning arbetstiden
på kvällarna må kunna genom lagstiftning begränsas a)

för å badinrättningar anställd personal;

b) för personalen å rakstugor samt herr- och
damfrisérsalonger,

samt därefter för Riksdagen framlägga de förslag,
hvartill denna utredning må föranleda.»

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1910.