Lagutskottets utlåtande Nr 26

Utlåtande 1913:LU26

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till Riksdagens kansli den 18 april 1913 kl. 8 e. rn.

Utlåtande, i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap.
strafflagen, lag, innefattande vissa bestämmelser till
skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar,
lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken,
samt lag angående ändrad lydelse av förordningen
om offentlighet vid underdomstolarna den 22
april 1881.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Trana, Gezelius, Alexanderson
von Baumgarten, Olsson i Hot, Dahl, Eliasson*, Petersson i Södertälje,
Olsson i See, Forsberg*, Holmdahl, Persson i Norrköping*, och Johansson
i Mellbyn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering,

Genom en den 28 mars 1913 dagtecknad proposition, nr 161,
vilken proposition blivit för förberedande behandling till lagutskottet
hänvisad, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bifogade,
i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit Riksdagen att antaga
följande förslag till

l:o) Lag

om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen.

Härigenom förordnas, att 15—23 och 30 §§ i 8 kap. strafflagen
skola erhålla följande ändrade lydelse:

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 25 käft. (Nr 26.)

1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

15 §.

Har den, som uppdrag fått att i ärende, som riket rörer, med
främmande makt något avhandla eller sluta, uppsåtligen dess fördel
emot riket främjat eller riket eljest skadat; dömes till straffarbete pa
livstid eller från och med åtta till och med tio år. Tager han, i sådan
avsikt, gåva eller förläning'' av främmande makt; dömes, ändå att skada
därav ej kom, till straffarbete från och med sex till och med tio. år.

Tager annan än den, som nu är sagd, gåva eller förläning'', av
främmande makt, för att dess fördel emot riket främja eller riket eljest
skada; dömes till straffarbete från och med fyra till och med åtta år.

16 §.

Vad den, som emot 15 § sig förbrutit, av främmande makt tagit,
vare till kronan förverkat.

17 §•

Har den, som betrodd är att veta hemliga underhandlingar, rådslag
eller slut i ärende, därå rikets säkerhet eller rätt emot främmande
makt ligger, dem uppenbarat, eller handling, som han i ty mål lönlig
hålla bort, utan lov utgivit eller kungjort; dömes till straffarbete på
livstid eller från och med åtta till och med tio år. Skedde brottet utan
uppsåt att skada göra, och var faran ringa; då må tiden för straffarbetet
till två år nedsättas.

Hava sådana hemligheter eller handlingar, som nu sagda äro,
kommit till annan persons kunskap eller i hans hand, och är honom
veterlig!, att de böra lönliga hållas: uppenbarar, utgiver eller kungör
han dem, i uppsåt att skada göra; varde dömd till straffarbete från
och med två till och med sex år. Sker det utan dylikt uppsåt; vare
straffet fängelse eller, där läran ringa var, böter.

18 §.

Den, som, i annat fall än förut i detta kapitel sagt är, för obehörig
uppenbarar sådana handlingar, avbildningar eller andra föremål eller
sådana sakförhållanden, vilkas uppenbarande för främmande makt kan
skada rikets försvar och som han vet böra hemliga hållas, dömes till

3

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

straffarbete i högst fyra år. Var faran ringa, eller äro omständigheterna
eljest synnerligen mildrande; må till fängelse eller böter dömas.

Uppenbarades hemligheten för främmande makt eller eljest under
sådana förhållanden, att synnerlig fara för rikets säkerhet därav uppkom;
dömes till straffarbete från och med två till och med sex år.

19 §.

Har någon gjort försök till brott, som i 17 eller 18 § sägs, och
blev endast genom omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja
oberoende, brottets fullbordan förhindrad; vare straffet för det fall, som
i 17 § 1 mom. nämnt är, straffarbete i högst tio år; för det fall, som
i 17 § 2 mom. omförmäles, högst straffarbete i fyra år, men, om försöket
skett utan uppsåt att skada göra, fängelse i högst ett år eller
böter; samt för det fall, som i 18 § sägs, högst straffarbete i två år,
men, där brottet, om det blivit fullbordat, skolat straffas efter 18 § 2
mom., högst straffarbete i fyra år.

20 §.

Den, som med vetskap därom, att föremål eller sakförhållande,
varom i 17 eller 18 § förmäles, bör hållas hemligt, obehörigen sätter
sig i besittning av sådan hemlighet, i annat fall än förut i detta kapitel
sagt är, dömes till straffarbete i högst två år eller fängelse. Framgår
det av omständigheterna, att han ej haft för avsikt att uppenbara hemligheten
för någon obehörig, eller äro omständigheterna eljest synnerligen
mildrande; vare straffet böter.

Skedde brottet i avsikt att uppenbara hemligheten för främmande
makt; dömes till straffarbete från och med ett till och med fyra år.

21 §.

Har någon gjort försök till brott, som i 20 § sägs, i avsikt att
uppenbara hemligheten för främmande makt, och blev endast genom
omständigheter, som voro av gärningsmannens vilja oberoende, brottets
fullbordan förhindrad; dömes till straffarbete i högst två år.

22 §.

Var som, i uppsåt att riket skada, förfalskar, undanhåller, förstörer
eller fördärvar handling, som innefattar bevis för rikets säkerhet eller

4

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

rättigheter emot annan stat; varde dömd till straffarbete från och med
åtta till och med tio år eller på livstid.

Den, som utan sådant uppsåt, som i 1 mom. sägs, men med kännedom
om vikten av handling, som där omtalas, den med vilja undanhåller,
förstörer eller fördärvar, dömes till fängelse eller till straffarbete
i högst två år.

23 §.

Var som vet förräderi eller sådant brott emot rikets säkerhet, som
ovan sagt är, å färde vara, och det ej i tid upptäcker, dömes till fängelse
eller till straffarbete i högst fyra år. Har han ej de skäl, varmed
han tilltror sig kunna den brottslige till gärningen binda; uppenbare
då, utan att nämna personen, de omständigheter, som honom kunniga
äro, eller straffes, som nyss är sagt. Ej skall någon av de i 3 kap.
11 § nämnda personer till straff'' efter denna § fällas, där brottets upptäckande
icke utan angivelse till åtal ske kunnat.

30 §.

Den, som till straff'' efter 1, 4, 5, 6, 9, 11, 13 eller 15 §, 17 §
1 mom. eller 22 § 1 mom. sig skyldig gjort, varde ock dömd medborgerligt
förtroende förlustig. Lag samma vare, om någon efter 2,
3, 7, 8 eller 10 § är förfallen till straffarbete i minst sex månader.

2:o) Lag,

innefattande vissa bestämmelser till skydd för hemligheter av
betydelse för rikets försvar.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Har någon genom att lämna oriktiga uppgifter om sina personliga
löidiållanden eller eljest svikligen berett sig tillträde till någon för rikets
lasta försvar avsedd anläggning eller till förråd, fabrik, varv, kasern
eller annan dylik till försvaret hörande inrättning eller till något krigsmaktens
fartyg, eller har någon på sätt nu är sagt berett sig tillfälle
att, efter det han obehörigen inkommit i anläggning, inrättning eller

5

Lagutskottets utlåtande Nr 26-

fartyg, som nyss omförmälts, där kvarstanna, värde dömd till böter
eller fängelse i högst ett år.

2 §•

överträder någon av Konungen eller, enligt Konungens förordnande,
av myndighet meddelat förbud att beträda anläggning, inrättning eller
fartyg, som i 1 § sägs, och är ej sådant fall, som i nämnda § avses,
för handen, eller överträder någon sålunda meddelat förbud att övervara
härens eller flottans övningar, straffes med böter, högst tvåhundra kronor.

3 §•

Den, som utan vederbörande myndighets tillstånd avbildar eller
beskriver någon för rikets fasta försvar avsedd anläggning eller del
därav eller till sådan anläggning hörande anordning för försvarsändamål,
dömes, om genom uppenbarande av avbildningen eller beskrivningen
skada för försvaret kan uppkomma, till böter eller fängelse i högst sex
månader, därest ej gärningen är i allmänna strafflagen belagd med
strängare straff.

. 4 §''

Företager någon sjömätning eller lodning vid rikets kuster eller
i därtill hörande skärgårdar, farleder eller hamnar utan att till sådan
åtgärd hava erhållit tillstånd enligt vad av Konungen stadgas, varde
dömd till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen
är i allmänna strafflagen belagd med strängare straff; dock äge vad
sålunda är sagt ej tillämpning, om någon utför lodning, som erfordras
för framförande eller säkerställande av fartyg, varå han befinner sig,
eller om lodning i hamn verkställes på föranstaltande av vederbörande
hamnmyndighet.

3:o) Lag,

innefattande ändring i 8 kap. 2 § (5 mom. rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att stadgandet i 8 kap. 2 § G mom. rättegångsbalken,
att hovrätt äger att döma över mål angående landsförräderi
och rådslag med fienden, skall upphöra att gälla.

6

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottets

yttrande.

4:o) Lag

angående ändrad lydelse av förordningen om offentlighet vid
underdomstolarna den 22 april 1881.

Härigenom förordnas, att förordningen om offentlighet vid underdomstolarna
den 22 april 1881 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Vid allmän underrätt, så ock vid poliskammare, när sådana mål
där förehavas, i vilka poliskammare utövar domsrätt, skall rättegånghållas
offentligen; och vare förty, så länge det kan ske utan trängsel
för dem, som till rätten höra eller hava med sakerna att skaffa, ej
någon förment att vara inne, medan rätten sitter, där ej överläggning
till beslut skall inom lyckta dörrar hållas, eller rätten finner förekommande
mål vara för anständigheten och sedligheten stötande eller att
i följd av rättegångens offentlighet något kan uppenbaras, som med
hänsyn till rikets säkerhet bör hållas hemligt för främmande makt, i
vilka händelser åhörarna skola på ordförandens tillsägelse avträda. —
Var som rättegång avhöra vill skall skicka sig tyst och anständigt.
Gör någon annorlunda, må han från rummet avvisas. — Den, som i
rätten förer ordet, äge till ordningens bibehållande giva nödiga föreskrifter.
Vad han i ty fall förordnar, gånge genast i verkställighet. —
Genom vad här blivit stadgat göres icke någon ändring i 21 och
22 §§ 17 kap. rättegångsbalken.

För varje land med ett ordnat försvar är det uppenbarligen av
stor vikt, att effektivt skydd beredes emot obehörigt uppenbarande eller
utforskande av för försvaret betydelsefulla hemligheter. I de flesta
moderna utländska stater har man i samband med krigsväsendets utveckling
och den därav föranledda stegrade verksamheten för utspanande
av militära hemligheter i första hand sökt vinna berörda skydd genom
införande av omfattande straffbestämmelser emot spioneri.

Vår egen lagstiftning på detta område är, såsom i det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet framhålles, i väsentliga
avseenden ofullständig och jämväl i övrigt otillfredsställande. Visser -

7

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

ligen hava i 8 kap. strafflagen ansvarspåföijder stadgad för spioneri
och därmed jämförliga brott under krigstid ävensom för uppenbarande
i vissa fall av hemliga underhandlingar och beslut, som äro av vikt
för rikets säkerhet eller rätt emot främmande makt, men däremot saknas
i stort sett i vår rätt straffbestämmelser emot obehörigt utforskande i
fred av hemligheter av nu ifrågavarande art.

Efter det till avhjälpande av denna brist i vår lagstiftning redan
tidigare förslag varit å bane, anmodade chefen för lantförsvarsdepartementet
i skrivelse den 16 december 1908 chefen för generalstaben att
inkomma med förslag till de åtgärder i berörda syfte, som prövades
vara av behovet påkallade för vårt land. I anledning härav avgav
denne den 20 juni 1911 utlåtande i ämnet med förslag till lag om
skydd för hemligheter av militär betydelse. I utlåtandet framhölls, att
den otvivelaktigt mest betydelsefulla åtgärden för vinnande av ifrågavarande
syfte torde vara införande av lagbestämmelser mot obehörigt
uppenbarande eller utforskande av viktiga militära hemligheter ävensom
mot annan verksamhet, som innefattade fara för dylika hemligheters
uppenbarande.

Sedan över detta förslag yttranden inhämtats från vissa myndigheter,
underkastades det i justitiedepartementet en närmare granskning
och blev jämväl därstädes i vissa delar omarbetat, varvid förslagets
rubrik ändrades till »förslag till lag om skydd för hemligheter av betydelse
för rikets försvar». Därjämte utarbetades inom justitiedepartementet
ovanangivna, av nyssberörda lagförslag föranledda förslag till
lag innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6 mom. rättegångsbalken och
till lag angående ändrad lydelse av förordningen om offentlighet vid
underdomstolarne den 22 april 1881.

Över lagförslaget och nämnda två ändringsförslag inhämtades
yttrande av lagrådet, som därvid på angivna, i det vid propositionen
fogade utdraget av lagrådets protokoll omförmälta skäl hemställde, att
den erforderliga lagstiftningen i ämnet, så vitt den avsåge förbrytelser
av samma eller liknande art med de i 8 kapitlet strafflagen behandlade,
icke, såsom i förslaget skett, måtte upptagas i en särskild från strafflagen
fristående lag utan åstadkommas genom en omarbetning av nämnda
kapitel. Vad anginge i förslaget i övrigt innehållna bestämmelser,
kunde desamma enligt lagrådets mening lämpligen i en särskild lagbibehållas.

f I anledning av de av lagrådet framställda anmärkningarna blev
lagförslaget inom justitiedepartementet ånyo föremål för omarbetning.
På sätt lagrådet hemställt, blevo därvid vissa av förslagets bestämmelser

8

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

överflyttade till och inpassade i 8 kap. strafflagen, i samband varmed
innehållet i dessa bestämmelser jämkades till överensstämmelse med
övriga stadganden i kapitlet. Berörda bestämmelser jämte av deras överflyttning
till 8 kapitlet däri föranledda ändringar finnas upptagna i
ovanomförmäld a förslag till lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30
§§ i 8 kap. strafflagen. Övriga i det ursprungliga lagförslaget upptagna
bestämmelser hava efter omarbetning bibehållits i det med förevarande
proposition framlagda förslaget till lag, innefattande vissa bestämmelser
till skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar.

Förenämnda förslag till lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 §
6 mom. rättegångsbalken, samt till lag angående ändrad lydelse av förordningen
om offentlighet vid underdomstolarne den 22 april 1881 hava
i oförändrat skick för Riksdagen framlagts.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för propositionen, får
utskottet i övrigt hänvisa till de vid densamma fogade utdrag av statsrådsprotokollet.

Utskottet har vid granskning av förevarande lagförslag icke funnit
något att mot desamma anmärka.

Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts
förevarande proposition antaga ovan intagna förslag till
l:o) lag om ändrad lydelse av 15—23 och 30 §§
i 8 kap. strafflagen;

2:o) lag, innefattande vissa bestämmelser till
skydd för hemligheter av betydelse för rikets försvar;

3:o) lag, innefattande ändring i 8 kap. 2 § 6
mom. rättegångsbalken; samt

4:o) lag angående ändrad lydelse av förordningen
om offentlighet vid underdomstolarna den 22 april 1881.

Stockholm den 18 april 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

9

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som anfört:

»Frånvaron av nu ifrågasatta lagstiftning har under gångna tider
veterligen ej föranlett några äventyrligheter. Ännu mindre kunna
enligt min uppfattning sådana äventyrligheter vara att befara för framtiden
såsom fredsgarantierna särskilt för vårt land alltjämt växa på
sätt jag närmare sökt utveckla i min i år inom Andra kammaren väckta
motion nr 250 om nationaliteternas rätt.

Med en sådan uppfattning är det icke utan att ett dylikt lag-,
stiftningsarbete framstår såsom skäligen onödigt. Det kan till och med
giva anledning till den farhågan, att förslaget är ett uttryck i själva
verket för den på många håll rådande föreställningen, att vi befinna
oss i ett hotat krisläge, och sålunda framkommit såsom ett litet led i
uppjagandet av den skrämsel, som i sin ordning alltjämt kräver av
vårt folk åtagandet av onaturliga krigsbördor.

Då emellertid förslaget teoretiskt sett är försvarligt, då det inom
utskottet försäkrades, att det företrädesvis framlagts i sådant syfte, och
då många andra av sin övertygelse önska detsamma genomfört, har jag
ej. för min del ansett tillräckliga skäl föreligga för att motsätta

mig denna i förväg beställda lilla dekoration till det försvarssystem,
som förväntas skola framspringa ur försvarsberedningarnes sköte.''

Ur straffrättslig synpunkt kunna visserligen också betänkligheter
göras gällande derutinnan att förslaget utvidgar antalet undantagsfall,
då även försök till straffbara handlingar bestraffas. För den som bestämt
motsätter sig den tillkännagivna avsikten att i den blivande nya strafflagstiftningen
dylika försök skola till skillnad från vad nu gäller i regeln
umgällas med straff, kan det ej vara tilltalande att bidraga till att öka
antalet av de prejudikat, som därvid kunna åberopas.* Då emellertid
inom det straffområde, varom här är fråga, redan finnas sådana undantagsbestämmelser
samt ökandet av desammas antal sålunda kan anses
såsom en konsekvens av vad som här redan gäller, har jag ansett
även de nu framhållna betänkligheterna kunna falla.

Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 25 käft. (Nr 26.)

2