Lagutskottets utlåtande Nr 26

Utlåtande 1912:LU26

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

1

Nr 26.

Ankom till Riksdagens kansli den 12 mars 1912 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående
förhud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva
fast egendom den 4 maj 1906, lag om utsträckt tilllämpning
af lagen angående uppsikt å vissa jordbruk i
Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 samt lag om
utsträckt tillämpning af lagen om arrende af viss jord
å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, Håkanson, Stärner, af Ekenstam,
Trana, Gezelius *), von Baumgarten, Olsson i Hof, Hult, Petersson i
Lidingö villastad *), Pettersson i Södertälje, Olsson i See, Persson i Norrköping,
Rehn, Svensson i Saläng.

Genom en den 9 februari 1912 dagtecknad proposition, nr 28,
har Kungl. Maj:t under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet
och lagrådet förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga följande
förslag till

*) Ej deltagit i utlåtandets justering.

Bihang till Riksdagens protokoll 1912. 9 samt. 23 käft. (Nr 26.)

1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

l:o) Lag

om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen angående förbud i vissa fall
för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906.

Härigenom förordna, att 1 och 3 §§ i lagen angående förbud i
vissa fall för bolag och förening att förvärfva fast egendom den 4 maj
1906 skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §•

Bolag eller förening må ej i andra fall än nedan stadgas förvärfva
fast egendom å landet inom Nedan Siljans, Ofvan-Siljans eller VästerDals
fögderi eller Envikens eller Svärdsjö socken i Kopparbergs län
eller inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens eller
Norrbottens län.

Å fastighet i köping eller å annan ort, där den för städerna
gällande ordning för bebyggande skall iakttagas, äger denna lag ej
tillämpning.

3 §•

Bolag eller förening må förvärfva den del af ett hemmans afrösningsjord
med imp«''dimenter, hvilken i den ordning 5 § stadgar pröfvas
ej vara att hänföra till stöd skog eller odlingsområde enligt hvad nedan
sägs; skolande hvad sålunda förvärfvas från hemmanet afskiljas genom

O 7

jordafsöndring.

Till stödskog skall hänföras:

a) inom de norrländska länen så mycken till skogsbörd duglig
och i förhållande till inägorna bekvämt belägen mark, som på hemmanet
belöper efter en areal för helt mantal af:

1,500 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker
ofvan odlingsgräns^! samt inom Frostvikens, Hotagens, Offerdals, Kalls,
Åre, Undersåkers, Storsjö, Tännäs, Hede, Vemdalens, Klöfsjö, Linsells
och Lillherrdals socknar i Jämtlands län;

1,200 hektar inom Norrbottens och Västerbottens läns lappmarker
nedom odlingsgränsen samt inom Muonionalusta, Bajala, Tärendö och
Korpilombolo socknar i förstnämnda län; samt

1,000 hektar inom de öfriga delarne af Norrbottens, Västerbottens
och Jämtlands län äfvensom inom Västernorrlands och Gäfleborgs län;

3

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

skolande, då fråga är om hemman, hvars skattetal understiger ett
åttondels mantal, den sålunda bestämda arealen höjas med eu fjärdedel,
dock ej till mera än hvad på ett åttondels mantal belöper;

b) inom de i 1 § nämnda delar af Kopparbergs län hvad vid
verkställdt storskifte betecknats såsom hemskog och fäbodskog.

Till odlingsområde skola hänföras till odling tjänliga myrmarker
och andra odlingslägenheter, som i anseende till läge, omfattning och
jordens beskaffenhet ägna sig för upptagande af själfständiga jordbruk
eller lämpligen kunna sammanläggas med förutvarande jordbruk.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.

2: o) Lag

om utsträckt tillämpning af lagen angående uppsikt å vissa
jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.

Härigenom förordnas, att hvad i lagen angående uppsikt å vissa
jordbruk i Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 är stadgadt skall
äga tillämpning jämväl å de delar af Gäfleborgs län, som ej äro angifna
i nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1912; dock att lagen den 25
juni 1909 ej må tillämpas med afseende å fastighet, som genom aftal,
träffadt före den 1 juli 1912, är till annan upplåten med nyttjanderätt
på sådana villkor, att brukaren icke i händelse af fastighetens vanvårdande
kan från nyttjanderätten skiljas.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

Utskottets
yttrande.

3:o) Lag

om utsträckt tillämpning af lagen om arrende af viss jord
å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909.

Härigenom förordnas, att hvad i lagen om arrende af viss jord
å landet inom Norrland och Dalarne den 25 juni 1909 är stadgadt skall
äga tillämpning jämväl å de delar af Gäfleborgs län, som ej äro angifna
i nämnda lag.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1912. Inom det nya tillämpningsområdet
skola i afseende å tillämpning af lagen den 25 juni 1909 å
aftal, som träffats före den 1 juli 1912, samt samma lags förhållande
till äldre lagstiftning gälla de grunder, hvilka beträffande arrende i
allmänhet finnas stadgade i lagen om hvad iakttagas skall i afseende
å införande af lagen om nyttjanderätt till fast egendom.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande proposition,
har föredragande departementschefen till statsrådsprotokollet den
30 december 1911 i fråga först om utsträckningen af lagen den 4 maj
1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva
fast egendom anfört följande:

»I öfverensstämmelse med det författningsförslag, som afgafs af
den af Kungl. Maj:t den 7 juni 1901 tillsatta kommittén för utredande
af frågan, huruledes den själfägande, jordbrukande befolkningens ställning
i Norrland och Dalarne må kunna vidmakthållas och stärkas och
jordbrukets utveckling i nämnda landsdelar befrämjas, har i lagen den
4 maj 1906 angående förbud i vissa fall för bolag och förening att förvärfva
fast egendom hela Gäfleborgs län utom Ofvanåkers, Voxna,
Los, Färila, Ramsjö och Hassela socknar jämte Hamra kapellag undan -

5

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

tagits från lagens tillämpning. Såsom skäl härför anförde kommittén,
att inom Gäfleborgs län endast nämnda socknar i de afseenden, hvarom
här vore fråga, företedde den typiskt norrländska karaktären, hvaremot
förhållandena i öfriga delar af länet vore så pass stadgade, att någon
egentlig fara för bondeståndets framtid icke kunde anses föreligga.

1 en reservation, som afgifvits af en bland kommitténs ledamöter,
yrkades emellertid, att lagen skulle vinna tillämpning inom hela Gäfleborgs
län. I nämnda reservation framhölls, att det funnes många andra
socknar inom länet, än de ofvånnämnda, som hade en typiskt norrländsk
karaktär och i hvarje händelse ägde det mera än många socknar i kustlandet
norröfver eller kring Storsjön, hvilka dock alla medtagits i förbudet.
Den af kommittén åberopade statistiken visade äfven, att bolagsförvärfvet
icke blott vore störst i Gäfleborgs län, utan äfven under sista
perioden ökats lika hastigt därstädes som i något annat län. En omständighet,
som vid förbudslagens pröfning äfven borde betänkas, vore
enligt reservantens mening, att lagens uppgift icke blott vore att skydda
mot vidare förvärf af skogshemman, utan ock att förekomma återköp
till bolag af sådana jordbrukslotter, som kommittén med ''stöd af sin
öfriga lagstiftning hoppats skola genom ägostyckning från bolagshemman
komma till stånd.

Samma synpunkter, som utvecklats i nämnda reservation, hafva
äfven fått uttryck i flera inom Riksdagen väckta motioner, hvilka äfven
vunnit Andra kammarens bifall, ehuru frågan fallit på motstånd från
Första kammarens sida.

Frågan om utsträckande af den norrländska förbudslagstiftningen
till de hittills undantagna delarne af Gäfleborgs län synes mig nu böra
göras _ till föremål för förnyadt öfvervägande. Sedan den uppfattning,
som ligger till grund för den nya lagstiftningen, i princip vunnit statsmakternas
godkännande, lärer det härvid icke vara behöfiigt att ingå
på frågan om det berättigade i en sådan lagstiftning öfver hufvud taget,
utan det gäller nu närmast att tillse, om samma eller likartade förhållanden
i de afseenden, hvarom här kan vara fråga, äro rådande inom
de hittills undantagna delarne af Gäfleborgs län som inom öfriga delar
af Norrland. Visar det sig, att äfven inom de undantagna delarne bolagens
jordförvärf fortgår i sådan utsträckning, att jordbrukets sunda utveckling
och den bofasta bondebefolkningens bestånd är hotadt, bör
tydligen förbudslagstiftningen äfven utsträckas till dessa områden.

Redan en granskning af den utaf kommittén gjorda statistiken
synes gifva vid handen, såväl att bolagsintresset är minst lika dominerande
inom de undantagna delarne af Gäfleborgs län som i det öfriga

6

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

Norrland, som ock att bolagens jordförvärf därstädes icke afstannat utan
alltjämt fortgår. Äfven om ökningen af bolagens jordområden icke
fortgår med samma hastighet som i åtskilliga andra delar af Norrland,
måste densamma dock anses innebära en så allvarlig fara för den bofastabefolkningens
ställning, att särskilda åtgärder för farans afvärjande
synas böra vidtagas. År 1900, hvilket är det sista år, för hvilket kommittén
låtit utarbeta någon utförligare statistik, utgjorde hela arealen
af enskilda tillhörig jord inom länet 1,658,112 hektar, däraf 712,124
hektar eller 42.9 procent tillhörde sågverks aktiebolag, sågverksägare
och bruksägare samt 945,988 hektar eller 57.1 procent öfriga enskilda
jordägare. Inom de delar af länet, hvarå förbudslagen icke är tilllämplig,
tillhörde 496,053 hektar eller 39 procent den förra kategorien
af jordägare och 782,120 hektar eller 61 procent den senare kategorien.
Då inom öfriga delar af Norrland sågverksaktiebolagens, sågverksägarnas
och bruksägarnas jord i procent af hela det under enskildas
äganderätt hörande området samma år utgjorde i Västernorrlands län
41.6 procent, i Jämtlands län 42.6 procent, i Västerbottens län 23.6
procent och i Norrbottens län 25.6 procent, kan man icke säga, att trävaruindustriens
fastighetsinnehaf är mindre framträdande i de undantagna
delarne af Gäfleborgs län än i öfriga delar af Norrland.

Beträffande utvecklingen af nämnda industris jordförvärf kunna
följande siffror anföras. Under det samtliga sågverks- och bruksägare
inom de undantagna delarne af länet år 1885 ägde 361.87 9 mantal med
ett taxeringsvärde af 14,122,700 kronor, voro de år 1895 ägare till 402.7 4 7
mantal med ett taxeringsvärde af 16,864,000 kronor och år 1900 af
472.139 mantal med ett taxeringsvärde af 23,288,300 kronor. Förtiden
efter år 1900 finnes visserligen icke en lika fullständig statistik tillgänglig.
Af de utaf Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs
län utgifna femårsberättelserna för tiden 1896—1905 framgår i hvarje fall,
att de aktiebolag, som hufvudsakligen bedrifva trävaruindustri, alltjämt
utvidgat sina områden. Under det nämligen i de socknar af länet, som
icke äro underkastade förevarande lagstiftning, år 1900 inhemska aktiebolag
voro ägare till jordbruksfastighet med ett skattetal af 379.235
mantal och ett taxeringsvärde af 18,556,200 kronor, hade deras ägoområden
år 1905 vuxit till 421.13 5 mantal med ett taxeringsvärde af
25,764,800 kronor. Af nämnda berättelser framgår äfven att det hufvudsakligen
är trävaruaktiebolagen, som på detta sätt ökat sin jordareal.
Vid sådant förhållande torde man knappast kunna säga, att förhållandena
äro så stadgade, att faran för, att den jordbruksidkande befolkningen
skall än ytterligare undanträngas till förmån för bolagen, är ute -

7

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

sluten. Och äfven om skogshandteringen i vissa af länets kustsocknar
icke är af samma betydelse som i den egentliga skogsbygden, torde icke
något skäl kunna anföras, hvarför dessa socknar snarare skola undantagas
från lagens tillämpning än vissa socknar i öfre Norrlands kustlandskap.
Då härtill kommer, att förhållaudena i Gäfleborgs län äfven
äro likartade med förhållandena i det öfriga Norrland därutinnan, att
länet varit underkastadt afvittring på statens bekostnad, anser jag mig
böra förorda en utsträckning af den norrländska förbudslagens tillämpning
till hela Gäfleborgs län. Ett ytterligare stöd för denna ståndpunkt
finner jag däri, att Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Gäfleborgs
län i sitt utlåtande öfver kommitténs betänkande yttrar, att det äfven
i andra delar af länet än inom de socknar, som underkastats lagens
tillämpning, vore önskvärd!, att bolags jordförvärf motarbetades.))

Hvad därefter angår utsträckningen till hela Gäfleborgs län af de
under 2:o) och 3:o) här ofvan omförmälda lagarne anför departementschefen:

»I sammanhang härmed synas mig äfven två andra i samband med
nämnda lag stående lagar, nämligen lagen angående uppsikt å. vissa
jordbruk i Norrland och Dalarne samt lagen om arrende af viss jord å
landet inom Norrland och Dalarne, bägge af den 25 juni 1909, böra
erhålla ett motsvarande tillämpningsområde. I de af ofvannämnda
kommitté utarbetade lagförslag, som ligga till grund för dessa lagar,
föreslogs äfven, att de skulle blifva gällande för hela Gäfleborgs län.
Att så icke skedde, torde hafva berott därpå, att man velat låta ifrågavarande
tre författningar, som ju afse att i olika afseenden råda bot
för samma sociala missförhållanden, erhålla samma tillämpningsområde.))

Lagrådet har i sitt öfver lagförslagen afgifna yttrande lämnat
desamma utan anmärkning.

Utskottet har äfven för sin del, i enlighet med hvad utskottet
yttrade i sitt betänkande till 1911 års Riksdag i anledning af den _ då
väckta motionen i förevarande ämne, funnit att någon giltig anledning
icke föreligger att inskränka den s. k. norrländska förbudslagens tillämpning
till allenast de socknar af Gäfleborgs län, inom hvilka densamma
nu är gällande. Den i propositionen meddelade, här ofvan återgifna
utredningen utmärker, att öfvergången af jordegendom i bolagens händer
inom den del af Gäfleborgs län, som är utesluten från lagens tillämpning,
varit jämförlig med hvad fallet varit inom åtskilliga af de trakter,
för hvilka lagen gäller, och att den ännu fortgår. Sistberörda förhållande
har jämväl vitsordats af inom utskottet meddelade upplysningar. Såvidt

8

Lagutskottets utlåtande Nr 26.

utskottet kunnat inhämta, har ock inom de delar af Norrland, där
förbudslagen hittills varit tillämpad, densamma medfört goda verkningar.

En utsträckt tillämpning af förbudslagen till hela Gäfleborgs län
betingar äfven enligt utskottets uppfattning enahanda utsträckning af
tillämplighetsområdet för lagarna den 25 juni 1909 angående uppsikt
å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne samt angående arrende af viss
jord å landet inom sagda landsdelar.

Då utskottet icke heller vid granskning af lagförslagen i öfrigt
funnit anledning att mot dem göra någon erinran, får utskottet alltså
hemställa,

att Riksdagen måtte godkänna de genom förevarande
proposition till antagande framlagda, här
ofvan intagna förslag till

l:o) lag om ändrad lydelse af 1 och 3 §§ i lagen
angående förbud i vissa fall för bolag och förening
att förvärfva fast egendom den 4 maj 1906,

2:o) lag om utsträckt tillämpning af lagen angående
uppsikt å vissa jordbruk i Norrland och Dalarne
den 25 juni 1909, samt

3:o) lag om utsträckt tillämpning af lagen om
arrende af viss jord å landet inom Norrland och Dalarne
den 25 juni 1909.

Stockholm den 12 mars 1912.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservation

af herrar Håkanson, Trana och von Baumgarten, som hemställt,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke
måtte af Riksdagen bifallas.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1912.