Lagutskottets utlåtande Nr 23

Utlåtande 1917:LU23

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

1

Nr 23.

Ankom till riksdagens kansli den 14 april 1917 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§
rättegångsbalken, dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken
m. m., dels ock en med anledning av förstnämnda
proposition väckt motion.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Gezelius, Stärner
greve Spens, Petrén*, Lars Olsson, Tisell*, Permansson, Fant*, Schotte,
Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Rehn
och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 26 januari 1917 dagtecknad proposition, nr 37,
vilken hänvisats till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll, föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken
skola erhålla följande ändrade lydelse:

1 §‘

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med
tolv män, som därtill valda äro. De tolv kallas häradsnämnd. Då
ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för
vilken ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 20 höft. (Nr 23.) 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

och äge, där flera socknar eller socknedelar till gemensam valkrets äro
förenade, rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet förrättas
skall. I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat av
stadsfullmäktige eller, där sådana ej finnas, å allmän rådstuga. Vid
nämndemansval, som hålles å kommunalstämma eller allmän rådstuga,
äge en var, som i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad
är, rösträtt inom den valkrets, han tillhör; och have varje röstande en
röst. Vid lika röstetal skilje lotten.

2 §■

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som
är tjugufem år gammal och röstberättigad i kommunens allmänna angelägenheter;
dock ej den, som står under förmynderskap eller annans
husbondevälde eller som all sin egendom till borgenärer avträtt och icke,
på sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras krav fri är; ej den,
som är tilltalad, eller blivit under framtiden ställd eller fälld till ansvar
för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende, eller dömd
ovärdig att föra andras talan inför rätta; ej heller den, som är i
Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman väljes för sex år, dock med
rätt för den välde att efter två år avgå. Flyttar nämndeman ur valkretsen
eller visar eljest giltigt hinder, då må rätten honom entlediga,
ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman, som berättigad är att
från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande bestrida, till dess besked
till domaren inkommit, att annan vald blivit. Den, som fyllt sextio
år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej heller vare någon pliktig
att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda förr, än efter sex år.

I en inom andra kammaren i anledning av nämnda proposition
väckt, till lagutskottet hänvisad motion, nr 337, har herr Bolander hemställt,
att riksdagen för sin del ville besluta,

ait 1 § i 1 kap. rättegångsbalken måtte erhålla följande ändrade
lydelse:

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer häradshövding med
tolv män, som därtill valda äro. De tolv kallas häradsnämnd. Då
ledigt rum i nämnden fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för
vilken ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;
och äge, där flera socknar eller socknedelar till gemensam valkrets
äro förenade, rätten bestämma, å vilken sockens kommunalstämma valet
förrättas skall. I stad, som lyder under landsrätt, varde val förrättat
å allmän rådstuga. En var, som i kommunens allmänna angelägen -

3

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

lieter röstberättigad är, äge rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets,
han tillhör; och lxave varje röstande en röst. Vid lika röstetal
skilje lotten;

samt att 2 § i samma kapitel lämnas oförändrad.

Sedermera har Kungl. Maj:t genom en den 23 februari 1917
dagtecknad proposition, nr 63, som jämväl hänvisats till lagutskottet,
med åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet hållna
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

l:o) Lag om ändrad lydelse av 1 kap. 2 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 2 § rättegångsbalken skall erhålla
följande ändrade lydelse:

Till nämndeman är valbar varje inom valkretsen bosatt man, som
. är tjugufem år gammal och själv vid nämndemansval rösträtt äger; dock
ej den, som står under förmynderskap eller annans husbondevälde eller
som är i konkurstillstånd; ej den, som är tilltalad, eller blivit under
framtiden ställd eller fälld till ansvar för brott, som medför förlust av
medborgerligt förtroende, eller dömd ovärdig att föra andras talan inför
rätta; ej heller den, som är i Konungens eller rikets tjänst. Nämndeman
väljes för sex år, dock med rätt för den valde att efter två år avgå.
Flyttar nämndeman ur valkretsen eller visar eljest giltigt hinder, då må
rätten honom entlediga, ändå att han ej två år tjänstgjort. Nämndeman,
som berättigad är att från tjänsten avgå, skall dock tjänsten fortfarande
. bestrida, till dess besked till domaren inkommit, att annan vald blivit.
Den, som fyllt sextio år, vare ej skyldig att i nämnd tjänstgöra. Ej
heller vare någon pliktig att, sedan han ur nämnden avgått, åter inträda
förr, än efter sex år.

2:o) Lag om ändrad lydelse av 4 § i lagen den 18 april 1884
angående tillsyn å förmyndares förvaltning av
omyndigs egendom.

Härigenom förordnas, att 4 § i lagen den 18 april 1884 angående
tillsyn å förmyndares förvaltning av omyndigs egendom skall erhålla
följande ändrade lydelse:

God man kan ej den vara, som icke uppnått 25 års ålder; ej den,

jPropositionerna.

4 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

som icke råder över sig och sitt gods; ej den, som genom domstols
beslut förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ovärdig att inför
rätta föra andras talan; ej heller den, som är tilltalad eller under framtiden
ställd för brott, som medför förlust av medborgerligt förtroende.
Ej må annan sådant uppdrag sig avsäga, än den, som icke är bosatt
inom den kommun, där valet förrättas; ämbets- eller tjänsteman, som
av sin befattning är hindrad att uppdraget fullgöra; den, som efter fyra
års tjänstgöring såsom god man är i ordning att från befattningen
avgå; den, som uppnått 60 års ålder, samt den, som eljest uppgiver
förbinder, vilket av valmyndigheten godkännes.

3:o) Lag om ändrad lydelse av 3 § i lagen den 20 juni 1905 om
särskild sammansättning av vissa rådstuvurätter vid
behandling av handelsmål.

Härigenom förordnas, att 3 § i lagen den 20 juni 1905 om särskild
sammansättning av vissa rådstuvurätter vid behandling av handelsmål
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Handelskunnig ledamot skall vara svensk medborgare och hava
uppnått tjugufem års ålder. Ej må befattningen utövas av den,
som står under förmynderskap,

som är i konkurstillstånd, eller vars egendom, utan att vara avträdd
till konkurs, förvaltas för borgenärers räkning,

som förklarats förlustig medborgerligt förtroende eller ock är under
framtiden ställd eller av allmän åklagare tilltalad för brott, som kan
medföra dylik påföljd, eller

som blivit dömd ovärdig att nyttjas i rikets tjänst eller att föra
annans talan inför rätta.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för de av Kungl. Maj:t
framlagda förslagen, får utskottet hänvisa till propositionerna, med framhållande
därav att enligt det vid propositionen nr 63 fogade statsrådsprotokollet
för den 9 februari 1917 föredragande departementschefen

Lagutskottets utlåtande Nr 23. 5

erinrat om att i propositionen nr 37 framlagts förslag om ändring i 1
kap. 2 § rättegångsbalken jämväl i annat avseende än det, som avsåges
med det i propositionen nr 63 framlagda förslaget om ändrad lydelse
av nämnda lagrum.

Herr Bolander har till stöd för sin motion anfört följande:

»Alla torde vara ense därom, att nu gällande stadganden om nämndemansval
tarva ett förtydligande. Emellertid kan det näppeligen vara
lämpligt att för vinnande av detta önskemål vidtaga sådana förändringar,
att den sedan långt tillbaka i tiden tillämpade principen om lika rösträtt
vid nämndemansval för vissa kommuner helt och hållet upphäves.
Redan genom förordningen av den 18 december 1823 har fastslagits,
att omröstning vid nämndemansval skall ske per capita, i det att nämnda
förordning stadgade, att vid ifrågavarande val var bonde ägde lika röst.
Genom förordningen av den 19 juli 1872, som gav 1 kap. 1—3 §§
rättegångsbalken den lydelse, de fortfarande äga, blev rösträtten vid
nämndemånsval utsträckt till ett större antal personer än förut, men
bibehölls fortfarande bestämmelsen därom, att varje röstande ägde
en röst.

Då det av Kungl. Maj:t framlagda förslaget till lag om ändrad
lydelse av 1 kap. 1 och 2 §§ rättegångsbalken innehåller den bestämmelsen
att i stad, som lyder under landsrätt, nämndemansval skall förrättas
av stadsfullmäktige, där sådana finnas, så innebär detta ett frångående
av den sedan 1823 gällande regeln, att vid dylika val varje röstande
skall hava en röst. Enligt det kungl. förslaget skulle i dessa städer
jämväl nämndemansvalen bliva beroende av den 40-gradiga kommunala
röstskalan. Detta måste enligt mitt förmenande betraktas söm ett steg
bakåt samt innebär därjämte en betänklig orättvisa mot vissa grupper
av städernas innevånare.

Det torde möjligen kunna invändas, att den av mig här antydda
olägenheten bortfaller, så fort de i riksdagen framlagda förslagen om
ändrade bestämmelser i avseende å den kommunala rösträtten blivit av
Konung och riksdag antagna. Jag fruktar emellertid,| att det ännu
kommer att dröja många år, innan dessa förslag föranleda till någon
lagändring. Följaktligen kan det ej vara lämpligt att i avvaktan på
en kommunal rösträttsreform införa orättvisa och mot eu sund princip
stridande bestämmelser angående nämndemansval i en del av landets
kommuner.

Vidare torde någon kunna anmärka, att nämndemanstjänsterna äro
av tämligen ringa vikt, ävensom att endast ett fåtal av landets kommu -

Motionen,

6 Lagutskottets utlåtande Nr 23.

ner komma att beröras av den ifrågasatta lagändringen. I det förstnämnda
avseendet vill jag göra gällande, att nämndemansmstitutionen
visst inte får betraktas som betydelselös. Det bör ihågkommas, att
nämndemännen dock äro domare samt att de i allmänhet icke sakna
möjlighet att inverka på häradsrätternas beslut. Utgången av ett mål
kan ju under viss förutsättning bliva helt och hållet beroende på nämndemännens
uppfattning. Det är därför önskligt, att nämndemansvalen
omfattas med intresse samt att personvalet sker med största urskiljning.

I fråga om antalet kommuner, som kunna beröras av förevarande lagförslag,
torde vara tillräckligt att hänvisa till den kungl. propositionen,
varav framgår att för närvarande ett tiotal städer sakna egen jurisdiktion.
Man har därjämte anledning förmoda, att antalet sådana städer
kommer att ytterligare ökas. Det förhåller sig nämligen så, att samtliga
de städer, som uppkommit under de senare åren, lyda under landsrätt,
vilket tydligen med hänsyn till en blivande rättegångsreform ansetts
lämpligast. På grund härav komma helt säkert även de samhällen,
som under de närmaste åren erhålla stadsrättigheter, att åtminstone
tillsvidare sakna egen jurisdiktion.

Slutligen kan ju emot den av mig här förfäktade åsikten göras
den invändningen, att nämndemansvalen antagligen komma att utfalla
på ungefär samma sätt, vare sig de förrättas av stadsfullmäktige eller
å allmän rådstuga. Jag befarar emellertid, att så icke blir förhållandet.
Då en stark partibildning numera uppkommit jämväl inom städernas
representationer, har man all anledning tro, att till och med nämndemansvalen
göras till partifrågor. Om nu dessa val skola förrättas av
stadsfullmäktige, inträffar det helt säkert i en del städer, att ett parti,
som utgör endast en minoritet av stadens kommunalt röstberättigade
invånare, men som på grund av den nu gällande röstskalan förskaffat
sig majoritet inom stadsfullmäktige, kommer att enväldigt bestämma
över valen på ett sätt, som förråder partiskhet och bristande hänsyn till
flertalets berättigade intressen. Det torde vara uppenbart, att ett sådant
tillvägagångssätt kommer att alstra missnöje och bitterhet.

Såsom förut är nämnt, har det redan 1872 befunnits rättvist och
lämpligt att bereda alla röstberättigade medlemmar av en kommun lika
rätt att deltaga i handhavandet av rättsskipningen, och har således
personlighetsprincipen i viss mån kommit att tillämpas vid nämndemansvaleD.
Detta måste också anses riktigt, synnerligast_som denna
princip så väl överensstämmer med regeln om allas likhet inför lagen.

Föredragande departementschefen har framhållit, bland annat, att
frågan om utseende av nämndemän skulle väcka mera intresse och fa

7

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

en omsorgsfullare behandling-, om densamma vore förlagd till stadsfullmäktige
än om den tillhörde allmän rådstuga, där personvalet lätt
kunde bliva beroende på en tillfällighet.

Jag kan emellertid icke finna, att dessa skäl äro tillräckligt vägande
för att ordna frågan om nämndemansval i vissa städer på sätt
Kungl. Maj:t föreslagit. Till en början ligger det nära till hands antaga,
att intresset för vulen blir större, ifall kommunens röstberättigade
medlemmar få välja omedelbart. Erfarenheten har ju också visat, att
de omedelbara valen åstadkomma större vakenhet och ett livligare intresse
än de val, som ske medelbart. Ej heller vill jag tro, att valen
få en omsorgsfullare behandling, ifall de, på sätt Kungl. Magt föreslår,
förläggas till stadsfullmäktige. Det är nog känt, att valfrågor icke
alltid bliva så synnerligen omsorgsfullt behandlade inom nyssnämnda
korporationer. Och förutsätter man, att en kommuns röstberättigade
invånare icke skola med tillräckligt intresse och omsorg ägna sig åt ett
dylikt val, ifall detta sker omedelbart, har man lika stor anledning befara,
att stadsfullmäktige visa samma liknöjdhet. Att personvalet å
allmän rådstuga kan bliva beroende på en tillfällighet, är visserligen
sant, men detta kan inträffa, även om valet förrättas av stadsfullmäktige.
För övrigt är det nog så, att tillfälligheterna icke spela så synnerligen
stor roll, så fort valmännen verkligen intressera sig för valet.

Enligt mitt förmenande förefinnes endast ett enda verkligt sakskäl
för, att de val, varom nu är fråga, böra förläggas till stadsfullmäktige,
och det är, att valförrättningen därigenom blir enklare och förenad med
mindre besvär än om densamma skall äga rum å allmän rådstuga.
Men detta skäl anser jag icke vara av den avgörande betydelse, att
man därför bör företaga en sådan omläggning av själva röstgrunden,
som det föreliggande förslaget faktiskt innebär, och därigenom frångå
en förut tillämpad princip, vars rättvisa ingen torde kunna bestrida.
Den föreslagna lagändringen skulle även komma att medföra högst
besynnerliga olikheter mellan stad och land. Detta medgives också av
föredragande departementschefen, som härom yttrar: ''Olikhet komme
väl därigenom att råda mellan valsättet i stad och på landet, i det att
regeln, att en var röstberättigad vid dylikt val har en röst, icke bleve
tillämplig i stad. Men — tillägger föredragande departementschefen —
denna olikhet i valsättet skulle fullt motsvara den olika ordning, i vilken
kommunala beslut i allmänhet fattas i stads- och i landskommun’. Den
här gjorda jämförelsen är emellertid alldeles ohållbar, ty det föreliggande
förslaget medför olikhet icke allenast i valsättet utan också be -

8

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

träffande själva röstgrunden. Det är detta sistnämnda förhållande, som
här är det väsentliga.

Om det nu verkligen förhölle sig så, att det måste anses vara
förenat med stora olägenheter att i stad, som lyder under landsrätt,
förrätta val av nämndeman å allmän rådstuga, så måste givetvis ett
dylikt val å kommunalstämma på landet medföra mycket större svårigheter.
Det är ju tämligen klart, att de röstberättigade medlemmarna
av en stadskommun hava betydligt lättare för att infinna sig vid en
valförrättning än flertalet av valmännen i en landskommun, där en stor
del av befolkningen är bosatt på platser, som äro belägna långt från
valstället. Om det förefunnits något avgörande skäl för att förlägga
nämndemansvalen i stad till stadsfullmäktige, hade det bort vara ännu
mera angeläget att bestämma, att i de landskommuner, där kommunalfullmäktige
finnas, dessa skulle äga befogenhet att företaga dylikt val.
Jag anser mig även böra påpeka, att folkmängden i städerna ej heller
kan giva anledning till en anordning sådan som den här föreslagna,
ty många av våra landskommuner hava större invånareantal än flertalet
av de städer, varom här är fråga.

Åven i de städer, där stadsfullmäktige finnas, måste ju vissa val
— förutom stadsfullmäktige- och riksdagsmannaval — förrättas omedelbart
av kommunens röstberättigade medlemmar. Jag tänker nu närmast
på val av ledamöter i kyrko- och skolråd samt, till viss del, i folkskolestyrelse,
där sådan finnes.

I den kungl. propositionen erinras därom, att rådmännen i alla
städer utom Stockholm väljas av stadsfullmäktige. Detta förhållande
skulle således anses utgöra ett ytterligare skäl för lämpligheten av det
utav Kungl. Maj:t nu föreslagna valsättet. Emellertid torde den i och
för tillsättande av borgmästare i städerna ävensom rådmän i Stockholm
tillämpade direkta omröstningsmetoden med samma styrka kunna åberopas
såsom skäl för att i stad, som lyder under landsrätt, nämndeman bör
utses å allmän rådstuga.

I den kungl. propositionen framhålles lämpligheten av att stad,
som lyder under landsrätt, alltid göres till egen valkrets för val av
nämndemän. Vidare påpekas, att förslaget att dessa val skola förrättas
av stadsfullmäktige, där sådana finnas, förutsätter, att stad ej är förenad
med annan kommun till gemensam valkrets. Någon tvekan i detta
avseende torde ej behöva råda, även om den bestämmelsen infördes i
lagen, att i stad, som lyder under landsrätt, valet skall förrättas å allmän
rådstuga, ty jämväl härmed torde få anses vara utsagt, att staden
skall utgöra egen valkrets.

Lagutskottets utlåtande Nr 23. 9

På grund av de förhållanden, aom jag här ovan vidrört, torde
det måhända kunna ifrågasättas, huruvida det icke vore bättre att lämna
de nu gällande bestämmelserna oförändrade än att vidtaga en sådan
omläggning, som Kungl. Maj:t nu föreslår.

Det torde emellertid, särskilt med hänsyn till innehållet i de yttranden,
som åberopats i den kungl. propositionen, få anses vara fastslaget,
att nu gällande bestämmelser måste så tolkas, att de städer, som
sakna egen jurisdiktion, äro berättigade att deltaga i val av representanter
i tingslagets nämnd, ävensom att nämndemansvalen i dessa städer,
jämväl där stadsfullmäktige finnas, skola förrättas å allmän rådstuga.
Föredragande departementschefen har på sin tid i egenskap av justitieombudsman
framhållit, att enligt ’en förnuftig tolkning’ av nu gällande
bestämmelser de ifrågavarande städerna ägde rätt att utse representanter
i häradsnämnden.

Samma uppfattning synes den nuvarande justitieombudsmannen
hava förfäktat i en till Kungl. Maj:t den 31 december 1915 avlåten
skrivelse.

Beträffande valsättet hava sådana auktoriteter som justitieombudsmannen,
Svea och Göta hovrätter samt justitiekanslern förklarat, att
enligt nu gällande lag nämndemansval i stad ovillkorligen borde äga
rum å allmän rådstuga och att varje röstande borde äga en röst. Vad
justitieombudsmannen och de båda hovrätterna härom anfört, finnes
utförligare refererat i Kungl. Maj:ts proposition. På vad sätt och i vilken
ordning dylikt val redan nu bör äga rum, torde följaktligen vara så
pass klarlagt, att någon tvekan härom näppeligen bör förefinnas.))

Det genom propositionen nr 37 framlagda lagförslaget avser att
införa tydliga stadganden om nämndemansval i städer utan egen jurisdiktion.
Såsom av propositionen framgår, äro de om nämndemansval
nu gällande bestämmelserna enligt förordningen av den 19 juli 1872
avfattade på sådant sätt, att de hava direkt tillämpning endast å val
inom landskommuner. Detsamma var förhållandet med de dessförinnan
gällande stadgandena enligt förordningen av den 18 december 1823.
Likväl funnos båda de nämnda åren städer, som icke hade egen jurisdiktion
och för vilkas del sålunda erfordrades bestämmelser om, huru
inom dem val av nämndeman skulle äga rum. På sätt i propositionen
och de däri åberopade skrivelserna av justitiekanslern och riksdagens
justitieombudsman omförmäles, torde den i’ 1823 och 1872 års förordBihang
till riksdagens protokoll 1917. 9 samt. 20 käft. (Nr 23.) 2

Utskottet.

10

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

ningar förefintliga saknaden av bestämmelser om nämndemansval i städer
utan egen jurisdiktion hava berott på förbiseende, liksom även ett
förbiseende beträffande ifrågavarande sak torde hava förelupit vid avfattandet
av några stadganden i förordningen om kommunalstyrelse i
stad den 21 mars 1862. Såsom av i propositionen återgivna skrivelser
och utlåtanden framgår, lära emellertid de förefintliga stadgandena om
nämndemansval kunna vinna analogisk tillämpning å sådant val i de
städer varom nu är fråga, och skulle med dylik tillämpning valet äga
rum å allmän rådstuga samt varje röstande därvid äga en röst.

Förevarande förslag avser att bringa till stånd kompletterande
och förtydligande stadganden för de val, varom nu är fråga. 1 sammanhang
härmed har emellertid tagits i övervägande sådan ändring
i vad som får anses hava hittills gällt för dessa val, att valen skulle
förrättas av stadsfullmäktige, där sådana finnas, och har övervägandet
utmynnat i förslag om dylik ändring. I motionen har däremot påyrkats
att för ifrågavarande städer bibehålla det för landsbygden gällande valsystemet.
Propositionen har i denna fråga utgått från praktiska, motionen
från principiella synpunkter.

Utskottet har vid frågans bedömande funnit sig böra fästa särskilt
avseende vid förslagets ursprungliga ändamål att endast syfta till ett
kompletterande och förtydligande av gällande lag. Då förslaget tillkommit
på denna grund, måste det kunna förebäras särskilt vägande
skäl för att genom detsamma jämväl göra eu ändring i vad som utan
det nya stadgandet får anses som gällande rätt. Dylika skäl kunna
emellertid icke anses vara förebragta. På grund härav har utskottet
anslutit sig till motionens yrkande beträffande 1 §. Med den formulering
denna paragraf i motionen erhållit torde jämväl hava vunnits det i propositionen
uttalade önskemålet att såsom allmän regel stadga, att stad
bör bilda egen valkrets för utseende av nämndeman.

Av det resultat utskottet kommit till beträffande 1 § följer, att
den i propositionen nr 37 föreslagna ändringen i 2 § ej är erforderlig,
varför utskottet jämväl beträffande denna paragraf i förevarande avseende
ansluter sig till motionens yrkande.

Vid granskning av de i propositionen nr 63 innefattade förslagen
har utskottet icke funnit anledning till anmärkning mot desamma.

På e-rund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte

11

Lagutskottets utlåtande Nr 23.

I:o) med förklarande, att Kungl. Maj:ts proposition
nr 37 icke kunnat i oförändrat skick av riksdagen
godkännas, i anledning av nämnda proposition
samt den i ämnet väckta motionen för sin del antag»
följande

Lag

om ändrad lydelse av 1 kap. 1 § rättegångsbalken.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 § rättegångsbalken
skall erhålla följande ändrade lydelse:

Underrätt å landet är häradsrätt. Där dömer
häradshövding med tolv män, som därtill valda äro.
De tolv kallas häradsnämnd. Då ledigt rum i nämnden
fyllas skall, varde val hållet i den valkrets, för vilken
ledigheten inträffat. Val förrättas på landet å kommunalstämma;
och äge, där flera socknar eller socknedelar
till gemensam valkrets äro förenade, rätten bestämma,
å vilken sockens kommunalstämma valet förrättas
skall. 1 stad, som lyder under landsrätt, vard»
val förrättat å allmän rådstuga. En var, som i kommunens
allmänna angelägenheter röstberättigad är, äga
rösträtt vid nämndemansval inom den valkrets, han
tillhör; och have varje röstande en röst. Vid lika
röstetal skilje lotten.

II:o) bifalla Kungl. Maj:ts proposition nr 63.
Stockholm den 13 april 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.