Lagutskottets utlåtande Nr 21

Utlåtande 1916:LU21

Lagutskottets utlåtande Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 27 mars 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl. Maj.t
angående utredning och förslag ifråga om lag rörande
kontroll av handeln med metall, järnskrot m. in.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Gezelius, Stärner, Larsson K.*),
greve Spens*), Olsson L.*), Olsson V., von Sydow, Litidley C. G., Lindqvist
i Stockholm, Gustafsson i Örebro*), Karlsson i Fjäl*), Borg*), Westman
och Rehn.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskottet har hänvisats en i andra kammaren av herr
Lithander väckt motion, nr 99, däri motionären hemställt, Datt riksdagen
måtte besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning samt
framläggande snarast möjligt inför den nu samlade riksdagen av lagförslag
angående kontroll av handeln med metall, järnskrot m. m.»

Till stöd för den framställda motionen har motionären hänvisat
till en till Konungen ställd skrivelse av den 13 juni 1914 från Sveriges
industriförbund samt till kungl. kommerskollegii däröver infordrade
utlåtande av den 17 juni 1914, vilka handlingar i avskrift bilagts motionen
och här nedan intagas, samt framhållit, att nu rådande förhållanden
gjorde det särskilt önskligt, att verkstads- och varvsindustrin finge lagstiftningens
stöd till snar reglering av de i förenämnda skrivelse berörda
missförhållanden.

De motionen åtföljda bilagor hava följande lydelse:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 16 käft. (Nr 21.)

2

Avskrift.

Lagutskottets utlåtande Nr 21.

Till Konungen.

I eu till överståthållareämbetet ingiven skrivelse, vilken därefter blivit med tillstyrkande
överlämnad till Eders Kungl. Maj:t, har grosshandlaren Hermod Nilsson
hemställt om vidtagande av sådan ändring av gällande lagbestämmelser, att erforderlig
kontroll vunnes över minuthandeln med metall- och järnskot samt lump m. m.

Sveriges industriförbund, som tagit del av nämnda framställning, får härigenom
på det livligaste understödja densamma.

Att olovligt tillgrepp av metallskrot och metalldelar förekommer i synnerligen
stor omfattning inom järn- och metallindustrien, torde icke gärna kunna bestridas.
Och att verksamt förhindra detta genott övervakning under arbetets fortgång låter sig
icke göra. De olika metalldelarna, som användas vid tillverkningen, samt det därvid
uppkommande avfall äro ofta av relativt ringa vikt och volym — särskilt i förhållande
till saluvärdet — vadan det icke möter någon svårighet att smussla undan dem
och föra dem ut ur fabriken. De kvantiteter värdefullt material, som på detta sätt
försvinna, torde åtminstone på många ställen vara mycket avsevärda.

Vad som i främsta rummet är ägnat att främja denna beklagliga trafik, är den
stora lättheten att utan större risk för upptäckt vinna avsättning för dylikt orättfånget
gods. Detta beror därpå, att handeln med dylika föremål för närvarande är fullständigt
okontrollerad. De tillgripna föremålen kunna hembjudas till vilken handlande
som helst. Och en ohederlig köpare har föga intresse att förvissa sig om säljarens
lovliga åtkomst till det utbjudna och att avvisa detsamma, när det utbjudes under
misstänkta omständigheter. Ty ju mer sannolikt det är, att varan icke åtkommits på
lovligt sätt, desto billigare är vanligen det pris, till vilket den utbjudes, och desto
mer inbringande blir affären för köparen. Kisken för obehagliga efterräkningar är icke
synnerligen stor. Någon skyldighet att efterhöra och anteckna säljarens namn finnes
icke. Godset kan omedelbart nedsmältas eller på annat sätt göras oigenkänligt. För
polismyndigheten är det därför i regel förenat med oöverstigliga svårigheter att uppspåra
och till vederbörligt straff befordra förövarne av tillgrepp utav ifrågavarande art.

I utlandet hava motsvarande missförhållanden flerstädes föranlett lagstiftningens
ingripande. Detta har skett genom inskränkning av friheten till handel med skrot
och begagnade föremål samt införande av en sträng poliskontroll över densamma.
Även i våra grannländer Norge och Danmark hava bestämmelser i sådan riktning
utfärdats.

Det synes Industriförbundet vara hög tid, att liknande åtgärder även hos oss
varda vidtagna. I sådant avseende tillåter sig Industriförbundet att i underdånighet
hemställa, att den fullständiga handelsfrihet å ifrågavarande område, som enligt kungl.
förordningen dén 18 juni 1864 för närvarande gäller, varder upphävd. Detta torde
lämpligast kunna ske därigenom, att handeln med metallskrot och därmed jämförliga
föremål upptages bland de näringsfång, som i § 8 av nämnda förordning äro från
den i § 1 stadgade näringsfrihet undantagna, samt att rätten att idka handel av
ifrågavarande slag regleras antingen genom särskild lag eller administrativ författning.

En sådan reglering borde efter Industriförbundets mening ske efter samma
principer, som tillämpats i utlandet, särskilt i Norge. Dessa principer äro i sina
huvuddrag följande:

3

Lagutskottets utlåtande Nr 21.

l:o) att utövandet av handel av ifrågavarande slag göres beroende på särskilt
tillstånd av magistrat eller annan polismyndighet, därvid bör tillses, att tillstånd ej
meddelas andra personer än sådana, som åtnjuta gott anseende för redbarhet

2:o) att dylikt tillstånd bör lämnas för viss kortare tid och kunna när som
helst av den myndighet, som beviljat detsamma, återkallas, i händelse tillståndsinnehavaren
bryter mot givna föreskrifter;

3:o) att föremål av här avsedda slag, som av dylik handelsidkare äro inköpta
eller mottagna till försäljning, icke må utlämnas, förändras, smältas eller förstöras,
förrän viss tid förflutit, sedan föremålet kom i handlandens besittning;

4:o) att de inköpta eller till försäljning lämnade föremålen skola upptagas i
noggrann förteckning, innefattande tydlig beteckning av föremålet, priset på detsamma,
uppgift på den person, från vilket det blivit inköpt eller mottaget, likaledes
uppgift på den till vilken föremålet blivit försålt, ävensom datum för mottagandet
och försäljningen;

5:o) att nyssberörda förteckning liksom varulagret skall vid anfordran hållas
tillgänglig för polismyndigheten; och

6:o) att handel med föremål av ifrågavarande beskaffenhet, utövad utan erhållet
tillstånd, ävensom överträdelse av de för dylik handel givna föreskrifter beläggas
med verksam straffpåföljd.

I grosshandlaren Nilssons förenämnda framställning påyrkas kontrollbestämmelser
endast beträffande minuthandeln med skrot. Det synes dock kunna ifrågasättas,
huruvida detta skulle bliva tillfyllest. Det ligger nämligen nära till hands att befara,
att om grosshandeln på ifrågavarande område fortfarande lämnades fullständigt fri,
sådana missförhållanden, som nu äro rådande inom minuthandeln, lätteligen skulle
komma att få insteg i grosshandeln, enär intet hindrar, att en försäljare en gros kan
göra inköp av privata personer i huru små partier som helst.

Vid tillämpningen på grosshandeln av de här ovan under 3:o—5:o ifrågasatta
restriktioner torde man emellertid böra inskränka sig till de inköp, som göras från
enskilda personer, och vilka böra hållas skilda från det övriga lagret, De varor, som
av grosshandlarne inköpas från de industriella verken, verkstäder och smedjor, in. m.
eller från annan inregistrerad handlande, och vilka ofta bliva föremål för omedelbar
skeppning, utan att först införlivas med inneliggande lager, kunna däremot näppeligen
underkastas samma inskränkningar. Detta skulle nämligen föranleda stora praktiska
svårigheter samt försätta de svenska skrotexportörerna i ett ogynnsamt läge gent
emot sina utländska konkurrenter, vilka av den ifrågasatta lagstiftningen skulle bliva
oförhindrade att köpa varan direkt från verket, fritt banvagn eller fritt ombord. Något
behov av särskild kontroll av en-gros-inköp, som göras direkt från verket eller från
annan inregistrerad handlande, lärer ej heller förefinnas.

Då förevarande fråga är av ganska stor betydelse för järn- och metallindustrien,
tillåter sig Industriförbundet slutligen i underdånighet hemställa, att de lagstiftningsåtgärder,
som må befinnas nödiga för anmärkta missförhållandenas undanröjande,
måtte varda vidtagna med det snaraste, och att om möjligt förslag i ämnet måtte
varda förelagt redan innevarande års riksdag.

Stockholm den 13 juni 1914.

Underdånigst

Sveriges Industriförbund.

4

Avskrift.

Lagutskottets utlåtande Nr 21.

Till Konungen.

Genom nådiga remisser har Eders Kungl. Maj:t anbefallt kommerskollegium
att avgiva underdånigt utlåtande med anledning av särskilda framställningar av grosshandlaren
Hermod Nilsson samt Sveriges Industriförbund om åtgärder för vinnande
av kontroll över handel med metall, järnskrot samt lump m. m.

Uti ett den 2 juni 1913 till Eders Kungl. Maj:t avgivet underdånigt utlåtande
angående revision av nådiga förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni
1864 jämte därmed sammanhängande författningar tillstyrkte kollegium, det Eders
Kungl. Maj:t täcktes uppdraga åt en kommitté att verkställa en dylik revision i syfte
att tillse, vilka ändringar i nämnda förordning och författningar kunde finnas påkallade
med hänsyn till handelns och näringarnes nuvarande tillstånd och hittills vunna
utveckling, samt att till Eders Kungl. Maj:t avgiva de utlåtande och förslag, som
kunde föranledas av revisionen.

Nu förevarande framställning berör förhållanden inom handels- och näringslivet,
vilka synas kollegium vara förtjänta av synnerligaste beaktande och väl i behov
av en reglering medelst lagstiftning. Kollegium anser ock angeläget, att åtgärder för
ändamålet snarast möjligt vidtagas. Då den ingående utredning av på området sakkunniga
personer, som för en dylik lagstiftning i ämnet torde få anses erforderlig,
synes komma att beröra åtskilliga frågor, vilka intimt sammanhänga med övriga
spörsmål på näringslagstiftningens område, anser emellertid kollegium för sin del, att
denna utredning bör äga rum i omedelbar anslutning till revision av näringsfrihetsförordningen.
I de underdåniga utlåtanden och förslag, vilka kunna föranledas av
nämnda revision, torde sålunda lämpligen kunna till behandling upptagas jämväl
frågan om de åtgärder, som avses i förevarande framställning.

Vid sådant förhållande hemställer kollegium, att ifrågavarande utredning måtte
anförtros åt den kommitté, vilken kan varda av Eders Kungl. Maj:t tillsatt för revision
av förordningen angående utvidgad näringsfrihet jämte därmed sammanhängande författningar.

Såsom av det föregående torde framgå, anser kollegium emellertid icke uteslutet,
att frågan om lagstiftning angående kontroll å handel med metall, järnskrot
m. m. kan utan olägenhet avgöras före avslutningen av det övriga revisionsarbetet.

Stockholm den 17 juni 1914.

Per G. Friberg
(föredragande).

Underdånigst:
K. A. Fryxell.
Emil Hiibner.

V. von Steycrn.

K. Key-Aberg.
Ake Gerts:.

Lagutskottets utlåtande Nr 21. 5

Utskottet finner det vara av erfarenlieien bestyrkt, att. det sätt,
varpå den s. k. skrot- och lumphandeln mångenstädes bedrives, visat
sig främja allvarliga missförhållanden och väl vara ägnat att påkalla
lagstiftningens uppmärksamhet.

De varor, vilka i denna handel omsättas, äro, innan do kommit i
handlandens värjo och uppgått till något större parti, i regel av ringa
värde och den vård, som vederbörande ägare om dem tager, i vanliga
fall skäligen ringa. Det är därför ej heller ägnat att väcka förvåning,
att de ofta varda föremål för olovligt t.illägnando, därvid beklagligt nog
minderåriga ej sällan äro de, som förövat tillgreppet. Att, såsom av
talrika meddelanden i pressen framgår, tillgrepp av metallföremål och
metalldelar under senare tid förekommit i stor omfattning, kan särskilt
vara förklarligt av de ovanligt höga pris, som dylika föremal för närvarande
betinga; men även under normala förhållanden är den olovliga
trafik, som med dem drives, sådan att den förtjänar uppmärksamhet.

Motionären synes hava utgått ifrån att det i synnerhet vore verkstads-
och varvsindustrien, som vore i behov av ökat skydd i nu ifrågavarande
avseende; och industriförbundets ovan återgivna skrivelse uttalar
även, att olovligt tillgrepp av metallskrot och metalldelar i synnerligen
stor omfattning förekommer, inom järn- och metallindustrien.
Då nämnda industrier äro de, som väsentligen såsom råmateriel använda
järn och metall, och oskyddade upplag av nedskrotade dylika varor ej
sällan förefinnas vid hithörande industriella inrättningar, ligger det i
sakens natur att, i den mån ett olovligt tillägnande av dylika föremål
inom industrien äger rum, det företrädesvis drabbar dessa industrier.
Därav följer emellertid icke, att de i nämnda industrier anställda arbetare
få stämplas såsom särskilt lidande av oärlighet, och i den mån
en dylik mening skulle kunna ur motionen och nämnda skrivelse utläsas,
iiar utskottet all anledning att taga bestämt avstånd därifrån.

Ju större lättheten är att utan fara för upptäckt avyttra tillgripna
föremål av ifrågavarande art, desto större blir frestelsen att föröva tillgreppen
och därigenom förskaffa sig en, om ock jämförelsevis ringa
penning. Det kan icke förnekas, att den okontrollerade rörelse, som
för närvarande här i landet bedrives av dem, vilka idka handel med
skrot och lump, i hög grad underlättar avyttrandet av olovligt åtkommet
dylikt gods samt försvårar upptäckten av begångna förbrytelser.
Oavsett de icke alls ovanliga fall, då dessa handlande, med vetskap om
den olovliga åtkomsten eller åtminstone med full anledning att misstänka
densamma, inköpa tillgripna föremål, göra de sig i allmänhet icke något
besvär med att taga reda på, vare sig vilka de personer äro, som ut -

Utstcottets

yttrande.

6

Lagutskottets utlåtande Nr 21.

bjuda gods till försäljning, eller varifrån godset härstammar. År godset
olovligen åtkommet, blir förtjänsten av inköpet vanligen så mycket
större, och risken är ringa, då godset omedelbart kan genom nedsmältning
eller bearbetning göras oigenkänligt. Från polismyndigheternas
sida hava ock klagomål framkommit däröver, att deras arbete för upptäckande
av begångna tillgrepp av skrot, metalldelar, tomsäckar och
dylikt i högsta grad försvåras genom den lätthet, tjuvarne hava att till
skrot- och lumphandlare sälja sitt tjuvgods, så länge varje kontroll över
dessa handlande och deras affärer saknas. Uppenbart torde även vara,
att, därest en effektiv kontroll anordnades, ett bättre sakernas tillstånd
skulle inträda.

Såsom i industriförbundets skrivelse omförmäles, har man i andra
länder uppmärksammat dessa förhållanden och vidtagit lagstiftningsåtgärder,
som inskränka den okontrollerade handeln med skrot och
begagnade föremål. För de huvudsakliga bestämmelser, som i sådant
avseende gälla i Norge, redogöres i skrivelsen; och utskottet kan tilllägga,
att förbud där även råder mot att göra inköp från minderåriga.

Kung]. kommerskollegium har i sitt avgivna yttrande väl funnit
behov av en reglering medelst lagstiftning föreligga, men ansett, att den
utredning, som vore erforderlig, .helst borde äga rum i omedelbar anslutning
till en allmän revision av näringsfrihetsförordningen, vilken revision
kollegiet i annat sammanhang tillstyrkt. Kollegiet har emellertid ansett
det icke vara uteslutet, att frågan om lagstiftning angående handel med
metall, järnskrot m. m. kan utan olägenhet avgöras före avslutningen
av det övriga revisionsarbetet.

Det synes utskottet, som om en lagstiftning av det slag, varom
här är fråga, och till vilken en förebild i viss mån finnes i kung], kungörelsen
angående villkoren för idkande av pantlånerörelse, borde vidtagas
oberoende av det säkerligen vidlyftiga arbete, som en revision
av näringslagstiftniDgen i dess helhet kommer att kräva. Då dessutom
detta arbete, enligt vad utskottet inhämtat, ännu icke påbörjats, men
utskottet i likhet med kungl. kommerskollegium funnit, att åtgärder för
det ändamål, som nu närmast åsyftas, snarast möjligt böra vidtagas,
får utskottet i anledning av förevarande motion hemställa,

att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t anhålla, att
Kungl. Maj:t täcktes efter verkställd utredning låta
utarbeta och för riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser
för kontroll öfver sådan handelsrörelse,

7

• Lagutskottets utlåtande Nr 21.

som liar till ändamål att idka uppköp och försäljning
av metalldelar, järnskrot, lump eller därmed jämförliga
artiklar.

Stockholm den 27 mars 1916.

På lagutskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.