Lagutskottets utlåtande Nr 20

Utlåtande 1917:LU20

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

9

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1917 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förbud i vissa fall mot fortskaffande av
gods med svenskt fartyg mellan utrikes orter.

Närvarande: herrar Petersson i Lidingö villastad, Lindhagen, Gezelius*, Stärner*,
Rogberg*, Alexauderson, greve Spens, Dahl*, Permansson, Klefbeck,
Pettersson i Bjälbo, Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro,
Karlsson i Fjäl och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

Genom en den 9 mars 1917 dagtecknad proposition, nr 100, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och
lagrådet förda protokoll, föreslagit riksdagen ,att antaga här nedan intagna
förslag till

Lag

om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan

utrikes orter.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

1 mom. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest
under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden, äger Konungen, i
Bihang till riksdagens protokoll 1017. 9 samt 17 käft. (Nr 19—20). 2

io

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

den mån så prövas nödigt, för viss tid eller tills vidare förordna, att med
svenskt maskindrivet fartyg, som äger en bruttodräktighet av tvåhundra
registerton eller därutöver, gods icke må fraktas mellan utrikes orter.
Vad sålunda är stadgat om fraktande skall gälla fortskaffande av gods
jämväl i annat fall än vid befordran mot vederlag.

Under tid, då sålunda meddelat förordnande år gällande, skola i
sjölagen givna stadganden, som avse befogenhet för befälhavare att sälja
av redarens gods eller av lasten eller röra utlossning av gods annorstädes
än i bestämmelseorten, äga tillämpning, ändock att därigenom gods, som
inlastats å utrikes ort, skiljes från fartyget å sålunda belägen ort; dock
må i fall, som avses i 128 och 129 §§ sjölagen, lossning av gods, som
inlastats å utrikes ort, äga rum endast å inom riket belägen ort.

2 mom. Från förbud, som i 1 mom. sägs, undantagas med inskränkningar
och enligt bestämmelser i övrigt, som Konungen må meddela:

a) fartyg, som göra regelbundna resor mellan Sverige och utrikes
orter efter en på förhand kungjord plan, som tillämpades den 19 juli
1916; samt

b) gods, som utgöres av skeppsproviant och skeppsförnödenheter för
fartyget ävensom förnödenheter tillhöriga passagerare och å fartyget anställda
personer, samt gods, som bärgats ombord å fartyget.

Ytterligare undantag från ovannämnda förbud må för särskilda fall
eller i därom utfärdade kungörelser medgivas av Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar.

2 §•

Fortskaffas gods med svenskt fartyg i strid mot föreskrift, som
enligt. 1 § meddelats, straffes befälhavaren med böter från och med fem
till och med tjugutusen kronor eller fängelse från och med eu månad
till och med ett år.

Har redare eller annan, som i redares ställe haft befattning med
fartyget, bjudit, legt, trugat eller eljest uppsåtligen förlett befälhavaren
till förseelsen eller med råd eller dåd främjat densamma eller, med vetskap
om förseelsen, underlåtit att, såvitt det stått i hans makt, hindra
dess utförande, varde dömd till straff, som i första stycket sägs.

Där frakt för godsets fortskaffande skolat enligt därom träffat avtal
tillkomma den brottslige, vare han skyldig utgiva fraktens belopp. År
den, vilken frakten skolat tillkomma, ej förfallen till straff efter ty ovan
sägs, skall han förpliktas att av frakten utgiva det belopp, vartill för
honom uppkommen vinst å det olovliga fraktandet högst kan skattas.

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

11

3 §•

Under tid, då förordnande enligt 1 § är gällande, må svenskt fartyg
av beskaffenhet, som med förordnandet avses, icke åt utlänning upplåtas
till nyttjande eller genom tidsbefraktning, ej heller må å utlänning överlåtas
nyttjanderätt till sådant fartyg eller rätt på grund av tidsbefraktning därav.
Undantag från detta förbud må för särskilda fall eller i därom utfärdade
kungörelser medgivas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.
Utan hinder av förbudet äger utlänning överlåta sådan nyttjanderätt eller
rätt på grund av tidsbefraktning, som tillkommer utlänning vid den tid,
från vilken förordnandet äger tillämpning.

Sker upplåtelse eller överlåtelse i strid mot vad i första stycket är
stadgat, vare det utan verkan och varde upplåtaren eller överlåtaren straffad
på sätt i 2 § första stycket sägs samt förpliktad utgiva avtalat vederlag;
dock att, där upplåtelsen eller överlåtelsen slutits i strid mot förordnande,
som meddelats enligt gällande lag om förbud i vissa fall mot överlåtelse
av fartyg eller andel däri eller upplåtelse av fartyg, så ock mot förvärv
av aktie i aktiebolag, som äger fartyg eller andel däri, endast påföljd,
som där stadgas, må tillämpas. ,

4 §•

Av böter, som enligt denna lag ådömas, så ock av vad den brottslige
eller annan jämlikt denna lag förpliktas utgiva, tillfälle en tredjedel, dock
högst femtusen kronor, åklagaren och återstoden kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt
allmänna strafflagen.

Denna lag träder i kraft den 1 april 1917 och gäller till och med
den 30 april 1918. Av Konungen jämlikt d<?nna lag givet förordnande
må ej äga tillämpning längre än till och med sistnämnda dag. I fråga
om sådan, under tiden för lagens giltighet begången förseelse, som i lagen
sägs, skall vad där är stadgat fortfarande gälla.

Har avtal, som ej är tillåtet jämlikt 3 § i lagen den 8 juli 1916
om förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt fartyg mellan
utrikes orter, slutits efter den 14 april 1916 men före den 19 juli
samma år, och varder efter den 31 mars 1917 på grund av dylikt avtal,
som ej av. Konungen godkänts, fartyg ställt till utlännings förfogande, äge
vad ovan i 3 § av denna lag stadgas om ansvar och skyldighet att utgiva

12 Lagutskottets utlåtande Nr 20.

vederlag motsvarande tillämpning, och skall vad i 4 § av lagen är stadgat
i tillämpliga delar gälla.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har vid granskning av förslaget icke funnit skäl till annan
anmärkning mot detsamma än att utskottet ansett lämpligt att i andra
stycket av slutbestämmelserna uttryckligen säges vad som uppenbarligen
avses, nämligen att vad i nämnda stycke stadgas äger tillämpning endast
under förutsättning att förordnande enligt lagen meddelats.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen, med förklaring att Kungl. Maj:ts
ifrågavarande proposition nr 100 icke kunnat i oförändrat
skick av riksdagen bifallas, måtte i anledning av nämnda
proposition för sin del antaga det vid propositionen
fogade lagförslaget med den förändring, att andra stycket
i slutbestämmelserna erhåller följande lydelse:

'' Varder förordnande, varom i denna lag stadgas,
vid lagens utfärdande meddelat, då skall, där avtal, som
ej är tillåtet jämlikt 3 § i lagen den 8 juli 1916 om
förbud i vissa fall mot fortskaffande av gods med svenskt
fartyg mellan utrikes orter, slutits efter den 14 april
1916 men före den 19 juli samma år, samt fartyg
blivit efter den 31 mars 1917 på grund av dylikt avtal,
som ej av Konungen godkänts, ställt till utlännings förfogande,
vad ovan i 3 § av denna lag stadgas om ansvar
och skyldighet att utgiva vederlag äga motsvarande tillämpning;
och gälle i tillämpliga delar vad i 4 § av
lagen är stadgat.

Stockholm den 20 mars 1917.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Stockholm 1917. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

171399