Lagutskottets utlåtande Nr 20

Utlåtande 1916:LU20

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

1

Nr 20.

Ankom till riksdagens kansli den 20 mars 1916 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Mqj:t angående utökning av repetitionsövningarna för
landstormsmän.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i
Lidingö villastad, Alexanderson, Söderbergh,* Gezelius, Stärner,*
K. Larsson, greve Spens, Dahl,* Schotte, Lindqvist i Stockholm,
Karlsson i Fjäl, Borg, Westman, Zelahn* och Lindqvist i Kosta.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Till lagutskottet har hänvisats en i andra kammaren av herr
Lithander väckt motion, nr 32, däri motionären på de i motionen
anförda skäl hemställt, »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl.
Maj:t anhålla om skyndsam utredning samt framläggande snarast
möjligt inför den nu samlade riksdagen av förslag angående den
utökning av repetitionsövningarna för landstormsmän, som genom
kriget skapade nya förhållanden föranleda».

Till stöd för den i motionen gjorda hemställan har motionären
anfört:

»Enligt nu gällande värnplikt.slag är det ej förrän i år som
landstormens 5-dagarsövning första gången kommer att äga rum
och då antagligen blott de tvenne yngsta årsklasserna.

Sedan värnpliktslagen antogs, har ett så gott som hela Europa
omfattande världskrig ödelagt länder och folk och med oerhörd
skärpa visat inför vilka uppgifter även våra försvarskrafter kunna

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 15 käft. (Nr 20.) 1

Motionärens

motivering.

2

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

komma att ställas och då även vår landstorm. Vi ha sett hur
yngsta och äldsta årsklasser hos de stridande utkallats, och helt
nyligen har en av stormakterna under brinnande krig i införandet
av värnplikt sett en nödvändig åtgärd.

Ännu är Sverige förskonat från att hava indragits i kriget,
ännu ha vi lyckan att få ägna oss åt fredliga värv, men det är en
bjudande plikt för oss att väl använda tiden och på olika områden
bereda oss för de ofredsdagar, som kunna komma, ingen vet när.
Man kan då beträffande landstormen ej vara blind för de svåra
uppgifter den kommer att stå inför med så otillräcklig utrustning
och så bristande utbildning och övning, som ännu är fallet, och vad
det har att betyda i minskad värnkraft för vårt land, om landstormen
ej kan fylla sin plats vid sidan av fälttrupperna.

Befälsbristen inom landstormen har Kuugl. Maj:t sökt avhjälpa
genom yrkande i kungl. proposition nr 165 år 1915 om högst 42
dagars övning och anslag kronor 425,000, som beviljades.

I år begäres i fjärde huvudtiteln ett extra anslag av kronor
850,000 till utbildning av landstormsbefäl under år 1916.

Det har alltså visat sig, att det varit i hög grad angeläget att
få bristerna i landstormsbefälsutbildningen snarast möjligt avhjälpta.

Även med den ökade övning för landstormsbefälet, som man
får hoppas, att riksdagen kommer att bevilja, kan man mer än väl
förstå, hur svårt det skall vara att leda så gott som helt oövade
landstormsmän, där ännu icke någon genomgått ens 5-dagarsövningen,
utan den knapphändiga militära utbildningen, som erhållits, kan
ligga ända till mera än 20 år tillbaka i tiden.

Det kan icke vara välbetänkt att under nu rådande förhållanden
ställa landstormens övning på framtiden. Bristen på övning
för landstormen är tyvärr så allmänt känd, att det knappast behöver
påvisas, men som exempel kan anföras ett uttalande av kompanichefen
för II kompaniet i Gföteborgs södra landstormsområde 32 A
l:ste stadsingenjör Albert Lilienberg, så lydande: »I de oroliga
tider som nu råda borde väl att börja med alla årsklasser övas.
Vidare är ju övningstiden redan under fredstid för kort, men under
nuvarande förhållanden fullkomligt otillräcklig. När t. ex. av II
kompaniets 215 man minst 160 aldrig hade tagit i ett mausergevär
och ännu fler icke kunde ladda det, när så gott som ingen kunde
deltaga i spridandet av en skyttelinje — ja, då kan var och en
förstå, att övning av landstormen är ytterst behövlig och att 5 dagar

Lagutskottets utlåtande Nr 20. 3

icke räcka långt. Fyra veckor är enligt min erfarenhet ett absolut
minimum.

Linjens alla årsklasser ha 1914 och förra året övats 6 veckor
och tagas nu ånyo, så att de snart alla fått 3 månaders övning —
men landstormen ingen. Mången hade väntat sig, att när linjetruppernas
alla årsklasser genomgåtts, man skulle efter samma
metod fortsatt in på landstormens årsklasser. Landstormen
hade då fått en ordentlig övning under linjebefäl, vilket varit det
lyckligaste. Det skulle, enligt mitt förmenande, även fortfarande
vara lyckligast om, när linjetruppernas andra omgång slutat, man
fortsatte med landstormen årsklass efter årsklass. Landstormsbefälet
skulle därvid givas särskilt för detta anpassad övning, synnerligen
välbehövlig även efter de befälskurser som varit.

Till ytterligare motivering av detta vill jag bringa i åtanke, att
det är icke nog med att landstormsbefälet är mindre skolat än
linjens, utan det får under sitt kommando folk, som är så gott som
oövat, vilket gör deras uppgift dubbelt krävande, ja överstigande
mänskliga krafter.»

Chefen för sjätte arméfördelningen, generalmajor Gustaf Wrangel,
har i rapport över verksamheten vid landstormsofficers- och
landstormsadjutantskurserna bland annat anfört, att landstormsfrågan
i vårt land är dock icke fullständigt löst, innan obligatoriska landstormskurser
för befälet bli periodvis återkommande och innan landstormens
utrustning fullständigas därhän, att densamma blivit, vad
den personliga utrustningen beträffar, jämnställd med linjetruppernas.

Här är framhållet behovet av landstormsbefälets utbildning och
utan ringaste tvivel gäller behovet av övning i önskvärd grad även
landstorm smännen i ledet.

Av synnerlig vikt är, att i snara repetitionsövningar för landstormsmän
obligatoriska skjutövningar komma att ingå.»

Före utfärdandet av nu gällande värnpliktslag har icke för
värnpliktig tillhörande landstormen funnits någon lagstadgad skyldighet
att fullgöra tjänstgöring under fredstid. Landstormens utbildning,
förnämligast inskränkt till det ur landstormsmännens led
uttagna befälet, var helt och hållet grundad på frivillighet.

1914 års värnpliktslag åter stadgar i sin 36 § skyldighet för
värnpliktig, som tillhör landstormen att, på sätt Konungen närmare
förordnar, under fredstid för sin utbildning deltaga i eu landstorms -

Utskottets

utlåtande.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

övning om fem dagar. Den till grund för vår nya härordning
liggande kungl. propositionen innehåller härom i motiveringen bland
annat: »Dessa övningar böra avse inkallelse, samling och utrustning
av landstormen samt tillämpningsövningar under förhållanden, vilka
så mycket som möjligt ansluta sig till förloppet vid mobilisering,
samt i huvudsak anordnas med hänsyn till de särskilda landstormsavdelningarnas
krigsuppgifter enligt plan. Om tillräcklig fältmässighet
skall kunna givas åt dessa övningar, böra de pågå minst tre
dagar. Därutöver måste tid beräknas för truppövningar av mera
formell art samt för skjutövningar. Av dessa skäl böra landstormsövningarna
hava en varaktighet av fem dagar. Då någon särskild
mönstring med landstormen icke äger rum, vore det önskvärt, att
varje landstormsman deltoge i två dylika övningar. För närvarande
torde emellertid ej mera än en obligatorisk övning böra ifrågasättas.
Behovet av särskilda landstormsbefälsövningar bör fortfarande tillgodoses
på frivillighetens väg.» De i 36 § stadgade övningar voro,
enligt vad i propositionen omnämnes, avsedda att komma till utförande
första gången under år 1916.

I ett vid 1915 års statsverksproposition fogat yttrande till
statsrådsprotokollet uttalar chefen för lantförsvarsdepartementet i
fråga om landstormens övningar bland annat, att dessa för framtiden
torde böra anordnas varje år inom ungefär en fjärdedel av
rikets landstormsområden, vadan de, då landstormen räknade åtta
årsklasser, varje gång komme att omfatta fyra årsklasser, att på
grund av övergångsbestämmelserna i värnpliktslagen landstormen
1916 innefattade årsklasserna 1895—1902, därav emellertid, likaledes
enligt samma övergångsbestämmelser, endast årsklasserna 1900—1902
vore skyldiga deltaga i landstormsövning, samt att, då övningarna
lämpligen borde så anordnas, att var annan gång udda och var
annan gång jämna årsklasser utkallades, 1916 års landstormsövning
komme att omfatta allenast årsklasserna 1900 och 1902. En dylik inskränkning
skulle kunna vidtagas utan någon som helst olägenhet, enär
den övning, vilken under 1914 års landstormsmobilisering beretts
landstormen, hade kommit jämväl 1916 års land stormsklasser till
godo; behovet av landstormsövningar under nämnda år kunde således
icke sägas vara i samma grad oavvisligt, som man vid härordningspropositionens
framläggande hade anledning antaga.

Under framhållande att, enligt vad erfarenheten givit vid handen,
eu avsevärd del av den personal, som under den senaste tiden

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

5

tjänstgjort såsom befäl vid landstormen, knappast varit vuxen denna
sin viktiga uppgift och att åtgärder för avhjälpande av sagda brist
förty vore av nöden, föreläde Kungl. Maj:t i till 1915 års riksdag
avlåten proposition riksdagen förslag till lag om skyldighet för vissa
värnpliktiga att under år 1915 undergå landstormsbefälsutbildning.
Sedan propositionen av riksdagen bifallits, utfärdades den 25 maj
1915 lag i ämnet, däri stadgades skyldighet för värnpliktiga av årsklasserna
1899—1902 att, i den utsträckning och på det sätt Konungen
närmare förordnade, under år 1915 deltaga i en landstormsbefälsövning
om högst 42 dagar. I enlighet härmed anordnades
under förlidet år särskilda kurser för utbildning av officerare, adjutanter
och intendenter vid landstormen.

I årets statsverksproposition förklarar Kungl. Maj:t sig ämna
för riksdagen framlägga förslag om obligatoriska landstormsbefälsövningar
jämväl under innevarande år, och äskas i avvaktan härå
för sådant ändamål av riksdagen ett anslag å extra stat för år 1917
av 850,000 kronor med rätt för Kungl. Maj.t att av tillgängliga
medel förskottsvis redan under år 1916 utanordna beloppet. Detta
anslag lärer, enligt vad utskottet erfarit, vara avsett att täcka dels
kostnaden för de tillämnade tillfälliga kurserna under år 1916, dels
ock kostnaden för påbörjande av åtgärder för obligatoriska landstormsbefälsövningar
från och med år 1917.

Med hänsyn till de åtgärder för bättre och fullständigare utbildning
av landstormsbefälet, som, på sätt av det ovan anförda
framgår, dels redan under sistlidet år vidtagits och dels ytterligare
ställts i utsikt, synes den av motionären gjorda framställningen väsentligen
avse utredning angående utsträckning av tiden för de landstormsövningar,
vari alla landstormsmän, såväl befäl som menige,
enligt värn pliktslagen äro pliktiga deltaga, och som motionären anser
otillräckliga med hänsyn till den knapphändiga militära utbildning
— för årsklasserna 1895—1901 90 dagars och för årsklassen
1902 172 dagars övningstid — som kommit nuvarande årsklasser
landstormsmän till del under deras tjänstgöring i beväringen.

Det torde emellertid, oberoende av den ståndpunkt som intages
i fråga om behovet av dessa landstormsövningars utökning, enligt
utskottets mening icke vara skäl att, innan vår nya härordning i
denna del ännu ens kommit i praktisk tillämpning, på enskild motionärs
framställning ifrågasätta ändring i härordningen på denna

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 15 höft. (Nr 20.) 2

6

Lagutskottets utlåtande Nr 20.

punkt. Därest dessa övningar skulle befinnas otillräckliga, lärer
Kung! Maj:t säkerligen komma att taga det initiativ, vartill omständigheterna
kunna föranleda.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att herr Lithanders förevarande motion icke
måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 mars 1916.

På lagutskottets vägnar:
ALBERT PETERSSON.

Stockholm, Oskar Eklunds boktryckeri, 1916.