Lagutskottets utlåtande Nr 1

Utlåtande 1916:LU1

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr 1.

Ankom till riksdagens kansli den 8 februari 1916 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av verkställd granskning av
justitieombudsmannens ämbetsförvaltning.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i
Lidingö villastad, Lindhagen, Söderbergh, Stämer, R gberg, Alexanderson,
greve Spens, von Sydow, Tisell, Permansson, Lindqvist i Stockholm,
Pettersson i Bjälbo, Karlsson i Fjät, Igel, Zelahn och Lindqvist
i Kosta.

För den enligt 42 § 2 inom. riksdagsordningen lagutskottet åliggande
granskning av justitieombudsmannens ämbetsförvaltning hava båda kamrarna
till utskottet hänvisat justitieombudsmannens vid innevarande riksdag
avgivna ämbetsberättelse utom vad angår däri gjorda framställningar angående
ändrad lydelse av § 35 i förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse
på landet, angående fastställande av vissa avlöningsvillkor
för justitieombudsmannen m. in., angående lönereglering för justitieombudsmansexpeditionens
vaktbetjäning och angående tillfälligt anslag till
bestridande av expenser vid justitieombudsmannens och tryckfrihetskommitténs
expedition.

För ifrågavarande ändamål har utskottet från justitieombudsmansexpeditionen
mottagit ej mindre de diarier, vilka under år 1915 förts i
nämnda expedition samt under justitieombudsmannens ämbetsresor, än även
expeditionens registratur för berörda tid, varjämte på särskild begäran
handlingarna rörande vissa av justitieombudsmannen handlagda ärenden
hållits utskottet till hända.

över den numera fullbordade granskningen av förenämnda handlingar
får utskottet härmed avgiva utlåtande.

I ämbetsberätteisen erinrar justitieombudsmannen, att hans företrädare
i ämbetet häradshövdingen in. in. Axel Reinhold Östergren den 18

Bihang till riksdagens protokoll IDIG. 9 samt. 1 käft. (Nr 1). 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

maj 1915 blivit utsedd till Riksdagens militieombudsman samt att han
själv samma dag utsetts att vara dess justitieombudsman. Vidare erinras,
att Riksdagen med anledning av militieombudsmansämbetets tillkomst den
20 mars 1915 antagit ny instruktion för justitieombudsmannen, vilken instruktion,
dagtecknad den 14 maj 1915, jämlikt anhållan av riksdagen
blivit av Kungl. Maj:t till allmänhetens kännedom kungjord och under nr
132 införd i Svensk författningssamling för samma år.

Justitieombudsmannen anmäler, att han på grund av förfall med stöd
av 25 § i nämnda instruktion påkallat sin av riksdagen utsedde suppleant
och efterträdare hovrättsrådet in. m. Gustaf Appelberg. Av denna anledning
har hovrättsrådet Appelberg förvaltat justitieombudsmansämbetet
från och med den 10 juni till och med den 24 juli. I anseende till jäv
för justitieombudsmannen hava under året två ärenden avgjorts av justitieombudsmannens
suppleant, det ena av dåvarande suppleanten, byråchefen
för lagärenden m. in. IT. O. Falk och det andra av hovrättsrådet Appelberg.

Ambetsberättelsen upptager härefter enligt vanlig ordning redogörelse
för sådana mot ämbets- eller tjänstemän anställda åtal, som under den
tid berättelsen avser blivit slutligen avgjorda eller åtminstone i någon instans
prövade.

Justitieombudsmannen redogör vidare i berättelsen för tjugoen ärenden,
som föranlett annan åtgärd än åtal, och gör i samband härmed vissa
uttalanden, till vilka utskottet nedan återkommer, rörande omfattningen
av justitieombudsmannens ämbetsbefogenhet och om tillämpningen av den
för honom gällande instruktion.

Därefter omförmälas av justitieombudsmannen nedannämnda dagar
år 1915 till Kungl. Maj:t avgivna framställningar och utlåtanden, nämligen
den 5 februari framställning angående förbud för ämbets- och tjänstemän
i patent- och registreringsverket samt eventuellt för andra befattningshavare
att mot betalning åtaga sig enskilda uppdrag inom området
för deras tjänsteverksamhet; den 30 mars framställning angående tullbehandlingsattesters
offentlighet; den 29 september och den 25 november
utlåtanden rörande ett i justitiedepartementet utarbetat förslag till kungörelse
angående fångförteckningar och rapporter från fängelserna och tvångsarbetsanstalterna
i riket ävensom framställning angående insändande av
vissa balansförteckningar från länsstyrelserna över de till urbota bestraffning
dömda, icke häktade personer; den 15 november framställning angående
sammanslagningen av tingslagen i Västra Hälsinglands domsaga; samt
den 31 december framställningar angående sammanslagning av tingslag i
Norra Roslags domsaga in. in.; angående meddelanden av särskilda bestämmel -

3

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

ser rörande hemliga handlingars förvarande hos civila myndigheter in. in.;
angående revision av bestämmelserna om avgifter för registrering i handelsoch
föreningsregistren; angående meddelande av ändrade bestämmelser vid
utfärdande av exportförbud; angående val av nämndemän för de under
landsrätt lydande städer; ävensom angående skogsvårdsstyrelses befogenhet
att bevilja anslag till skogsvårdsåtgärder å skyddskogsområde.

I fortsättningen redogör justitieombudsmannen för utgången av de
före år 1915 hos Kungl. Maj:t gjorda framställningar, som under samma
år slutligen avgjorts, nämligen rörande ändrad lydelse av 3 § i förordningen
angående expeditionslösen; ifrågasatt tillägg till gällande bestämmelser
om anteckning i röstlängd för kyrkostämma om dem, vilka rösträtt
ej tillkommer; ändrad lydelse av 1 § i förordningen om tioårig preskription
och om årsstämning; ändrade bestämmelser om insändande till hovrätt
av underrätts renoverade dombok; ändrad lydelse av 2 § i förordningen
angående särskilda protokoll över lagfarter, inteckningar och andra ärenden;
angående likformighet i tillämpningen av villkoren för rysk undersåtes
upptagande till svensk medborgare; lagstiftningen om äktenskaps ingående
och upplösning; ändring av 30 kap. rättegångsbalken för vinnande av
snabbare rättsskipning i högsta domstolen; återbekommande av erlagd
revisionsskilling; förflyttning av hovrätten över Skåne och Blekinge;
förening av tingslag i vissa domsagor samt ökat antal ting eller tingssammanträden
i vissa domsagor.

I berättelsen ingår en av justitieombudsmannen avgiven särskild
framställning till riksdagen om ändrad lydelse av 5 § i lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring; och kommer utskottet att häröver
under riksdagens lopp avgiva särskilt utlåtande.

Enligt vad i berättelsen omförmäles hava justitieombudsmannens
ämbetsresor under år 1915 omfattat Jämtlands och Värmlands län. Under
dessa resor har inspektion skett hos Konungens befallningshavande i
nämnda två län, domkapitlet i Karlstad, samtliga rådhusrätter och häradshövdingar
inom dessa län med undantag av domhavanden i Härjedalens
domsaga, gränsetullrätterna i Jämtlands län, stadsstyrelsen i Arvika, lantmäterikontoren
i båda länen, straffängelset i Karlstad samt krono-, stadsoch
häradshäkten. Krigsrätternas vid Jämtlands fältjägarregemente och
Norrlands artilleriregemente protokoll hava även varit föremål för granskning,
och har behörig uppmärksamhet ägnats jämväl åt domstolarnas arkiv.

I avseende å vad under resorna förekommit hänvisar justitieombudsmannen
till de av honom förda diarier och protokoll, varjämte i berättelsen
särskilt redogöres för vissa därvid gjorda anmärkningar.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

över de under år 1915 handlagda klagomål och anställda åtal meddelas
i ämbetsberättelsen följande översikt:

Vid 1915 års början voro av förut inkomna klagomål fortfarande

under handläggning härstädes......................................................................... 42

Antalet härstädes diarieförda ärenden under år 1915 — däri
inbegripna 25 av tryckfrihetskommitterade handlagda ärenden — har

uppgått till 603, därav inkomna klagomål till ett antal av .................. 291

samt på grund av anmärkningar, gjorda vid granskning av fångförteckningar
eller vid ämbetsresa, eller på annat sätt anhängiggjorda
ärenden mot ämbets- eller tjänstemän till ett antal av........................... 204

Summa 537

Av dessa ärenden hava, såsom återkallade, avskrivits...................... 4

till annan myndighet överlämnats........................................................... 7

på grund därav, att klaganden erhållit gottgörelse eller eljest

rättelse vunnits, avskrivits ............................................................................... 5

efter vederbörandes hörande, med eller utan erinran, avskrivits... 253
» annorledes verkställd utredning eller utan åtgärd avskrivits 144

till åtal hänvisats ......................................................................................... 14

föranlett framställning till Kungl. Maj:t .............................................. 7

vid årets slut varit vilande i avbidan på förklaring eller påminnelser
.................................................................................................................. 66

av annan anledning vilande........................................................................ 13

på prövning beroende ................................................................................ 24

Summa 537

Under år 1915 har, såsom av ovanstående redogörelse framgår, i 14
ärenden beslutits anställande av åtal mot ämbets- och tjänstemän, nämligen:

på grund av förd klagan ......................................................................... 11

av annan anledning................................................................................... 3

Summa 14

Berättelsen upptager meddelande därom, att sedan början av senaste
lagtima riksmöte någon förklaring av lag, i den ordning 19 § regeringsformen
bestämmer, icke blivit av Kungl. Maj:t meddelad.

I bilagor, som vidfogats berättelsen, meddelas förteckningar dels över
de av 1915 års lagtima riksdag till Kungl. Majrt avlåtna skrivelser jämte
anteckningar om de åtgärder, som under nämnda år vidtagits i anledning

5

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

av samma skrivelser, dels över sådana i nyssberörda förteckning upptagna
ärenden, som vid utgången av år 1915 i sin helhet eller till någon del
icke hos Kungl. Maj:t förevarit till slutligt avgörande, dels över ärenden,
som hos Kungl. Maj:t anhängiggjorts genom skrivelser från riksdagen före
år 1915 men vid samma års början varit i sin helhet eller till någon del
oavgjorda, jämte uppgifter om den behandling, dessa ärenden undergått
under år i915, dels ode över ärenden, som hos Kungl. Mnj:t anhängiggjorts
genom skrivelser från justitieombudsmannen före år 1915, men vid
samma års slut ännu voro i sin helhet eller till n ågon del på Kungl.
Maj:ts prövning beroende, jämte uppgifter om den behandling, dessa
ärenden hittills undergått.

Såsom ytterligare bilaga har vid berättelsen fogats lagkommitténs betänkande
av år 1815 angående domstolarnes organisation.

Såsom ovan omnämnts har justitieombudsmannen i likhet med åtskilliga
företrädare i ämbetet funnit sig böra i sin berättelse (pag. 188 och
följande) redogöra för sin uppfattning om sin tillsynsbefogenhet i vissa
punkter ävensom för vissa principer, som han vid tillämpningen av sin
instruktion ansett sig böra följa. I ett fall, nämligen i fråga om befogenhet
för justitieombudsmannen att utöva tillsyn över det sätt, varpå ordförande
i valnämnd och i pensionsnämnd, pensionsstyrelsens ombud i
orterna ävensom rättens ombudsman i konkurs uppfylla sina befattningsplikter,
har justitieombudsmannen förklarat sig anse ämbetets innehavare
böra för framtiden förfara i enlighet med den av justitieombudsmannen
nu i ämnet uttalade uppfattning, därest icke från lagutskottets eller riksdagens
sida erinran bleve framställd mot nämnda uttalande. I anledning
härav, och då det i förekommande fall lärer tillkomma domstol att avgöra,
huruvida nämnda befattningshavares ställning är av den art att justitieombudsmannen
äger mot dem ingripa, har utskottet velat uttala, att utskottet
ej ansett sig böra taga ståndpunkt till det ifrågavarande tolkningsspörsmålet
samt följaktligen icke funnit justitieombudsmannens ifrågavarande
uttalande föranleda vidare yttrande.

Å pag. 193 i berättelsen berör justitieombudsmannen frågan om
tillämpningen av 3 § i den för honom gällande instruktion. Inom utskottet
har uppmärksamheten fästats å ett uttalande, som ombudsmannen
i detta sammanhang gjort rörande vissa såsom nödvändiga betecknade
betingelser för att ett enligt ombudsmannens mening förelupet ämbetsfel
kunde från hans sida lämnas utan beivran genom åtal. Det bar
anmärkts, att av nämnda uttalande att döma ombudsmannen syntes menat
sig böra i skärpande riktning frånträda den praxis, hans företrädare i

6 Lagutskottets utlåtande Nr 1.

förevarande avseende plägat iakttaga, och vilken det likvisst varit syftemålet
med stadgandet i nämnda § att lagfästa. Då utskottet emellertid
vid granskning av de ärenden, för vilka i berättelsen redogjorts och vari
åtal ej ägt rum, icke kunnat finna annat än att den tidigare praxis blivit
i justitieombudsmannens ämbetsutövning följd, anser sig utskottet böra
lämna ifrågavarande uttalande utan vidare erinran.

I övrigt har granskningen icke givit anledning till någon erinran,
och har vid densamma någon anledning till anmärkning icke förekommit,
vilket utskottet härmed för riksdagen

anmäler.

Stockholm den 8 februari 1916.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservationer:

a) av greve Spens och herr von Sydow, som i anledning av justitieombudsmannens
uttalande i ämbetsberättelsen (sid. 188 och följande)
angående omfattningen av hans ämbetsbefogenhet, yttrat:

Utan att vilja söka lösa frågan, huruvida ordförandena i val- och
pensionsnämnder samt pensionsstyrelsens ombud äro sådana befattningshavare,
som lagligen äro underkastade justitieombudsmannens kontroll
och åtalsmyndighet — en fråga, vilken onekligen, på sätt utskottet angiver,
det tillkommer domstolarne att avgöra —, anse vi oss böra uttala, att ur det
allmännas synpunkt skäl tala för att icke ställa dessa funktionärer under
samma uppsikt, som är på sin plats ifråga om avlönade ämbets- och
tjänstemän. Det är känt, att redan nu på många orter det är förenat
med stora svårigheter att finna lämpliga personer, som vilja åtaga sig
dessa arbetssamma och i regel oavlönade uppdrag, och det kan befaras,
att om dessa befattningshavare bliva utsatta för angivelser hos justitieombudsmannen,
vilka sedermera publiceras i pressen, det flerstädes blir
omöjligt att få befattningarna på ett tillfredsställande sätt besatta. I den
mån det sociala lagstiftningsarbetet skrider framåt, blir det nödvändigt,
att staten i allt större grad för detsamma anlitar frivilliga krafter, och
det kan då synas oklokt att vidtaga åtgärder, som kunna verka hämmande
på dessa krafter.

7

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

b) av herr Lindqvist i Stockholm med vilken herr Lindqvist i Kosta
förenat sig, i följande yttrande:

Då justitieombudsmannen i sin förevarande ämbetsberättelse å sid. 193
meddelar, att han, vid tillämpningen av 3 § i gällande instruktion, handlat
enligt den principen, varemot utskottet riktar sitt yttrande, och då utskottet
vid granskningen av diarier och berättelse över justitieombudsmannens
ämbetsverksamhet ej funnit skäl till någon som helst erinran,
samt då jag vidare anser, att utskottet har att granska och bedöma justitieombudsmannens
handlande i hans ämbetsverksamhet, men däremot ej
bör ingå i bedömande eller bemötande av hans principiella uttalanden,
anser jag, att utskottet ej bort avgiva något yttrande i denna punkt.

c) av herr Lindhagen som yttrat:

»l:o. Beträffande det i berättelsen pag. 85 och följande om nämnda
åtalet får jag anföra följande:

Demokratien är ännu en ytlig, formel företeelse utan verkligt demokratiskt
innehåll. Allestädes bestå människorna av styrande och styrda,
ledda väsentligen, de förra av maktinstinkter och de senare av slavsinne.
Individernas andliga befrielse samt funktionarismens omvandling till ett
intelligent och behjärtat verktyg i mänsklighetens tjänst är framtidens
största samhällsuppgift. Låtom oss nu till en början samla verklighetsbilder
till belysande av denna viktiga angelägenhet.

*

Sedan riksdagens andra kammare år 1914 blivit upplöst för att bereda
valmännen tillfälle att göra gällande sin uppfattning i militärfrågan, var
det väl meningen att detta tillfälle också skulle i möjligaste mån tillförsäkras
dem både från partiorganisationernas och myndigheternas sida.

För ändamålet hade Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikt
till söndagen den 9 augusti 1914 anordnat valmöten inom Södertörn,
nämligen vid Yendelsö i Österhanninge socken, Skogsekeby i Västerhanninge
socken, kyrkobyn i ösmo socken och kyrkobyn i Sorunda socken.
Mötet i Ösmo måste inställas därför att valaffischerna, ehuru inlämnade
för postbefordran, spårlöst försvunno under densamma. De övriga mötena
skulle däremot äga rum och begåvo sig därföre de annonserade talarna,
ortens riksdagsman kommunalordföranden G. W. Källman i Sundbyberg
och borgmästaren C. Lindhagen på färd till mötesplatserna.

Vid ankomsten till Vendelsö anträffades några mobiliserade menige,
som ställts på post mitt över vägen och hindrade tillträde till den ett

8

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

stycke på andra sidan belägna mötesplatsen. Källman, som kom först,
avfordrades passersedel för att få fortsätta på vägen, men då han upplyste
om sitt namn och ärende, meddelade bevakningsmännen, att de hade
order från befälhavaren att föra Källman och Lindhagen inför honom.
Källman vägrade att taga hänsyn till denna order, och efter någon enskild
överläggning läto vaktposterna därvid bero.

Emellertid samlade sig en del folk på den sidan om vaktkedjan, därifrån
talarna komino, och på en enskild mark, som med ägarens tillstånd
i stället omedelbart uppläts till mötesplats. Källman började där att
tala om situationen. Just då han i hovsamma ord yttrade sig om betydelsen
av enighet och vikten av att stödja regeringen, tillstädeskom
plötsligt länsmannen i orten, prydd med högerpartiets märke försvarsknappen
i knapphålet. Uti nervös ton uppläste han ett telegraliskt samma
dag meddelat vitesförbud från länsstyrelsen mot valmötets hållande. Det
var då ej något annat att göra än att inställa mötet. Publiken började
höja leverop för talarna samt trängde sig ut på landsvägen, där länsmannen
fortfarande ganska nervös tillsade dem att skingra sig. Lindhagen
understödde länsmannen i hans uppmaning samt räckte honom
därefter handen till avsked.

• Färden ställdes därefter i bilar till nästa mötesplats vid Skogsekeby, dit
länsmannen åtföljd av en godsägare i trakten anlände först. Då talarne senare
inträffade därstädes meddelade länsmannen, som nu borttagit försvarsknappen,
att förbudet gällde även denna plats. Han samspråkade därefter
lugnt och älskvärt med talarna. Under detta anlände i sporrsträck en
kavalleriavdelning, säkerligen det enda kavallerianfall mot en fiende, som
hitintills förunnats det svenska värnpliktiga uppbådet under världskriget.
Den befälhavande officeren frågade genast efter Lindhagen samt meddelade
i sin ordning denne, att det ej var tillåtet hålla folkförsamlingar enligt majorens
order. Ryttartruppen satte sedan av och tog posto i närheten av
talarna under uppmärksamt bevakande av situationen. Lindhagen och officeren
underhöllo sig sedan en stund med varandra och har överbefälhavaren
i ärendet inrapporterat att detta samtal varit »gemytligt». Emellertid
underrättade Lindhagen officeren att vad som tilldragit sig måste
beivras i riksdagen och hos justitieombudsmannen.

En interpellation av saken framställdes härefter i andra kammaren
av de båda talarna till statsministern. Andra kammaren biföll interpellationen,
men statsministern besvarade aldrig densamma.

En angivelse från talarna till justitieombudsmannen hade däremot
bättre effekt. Åtal anställdes av denne emot landshövding Sahlin och landssekreteraren
Fröman. Svea hovrätt beslöt dock i utslag den 20 juni 1915
enhälligt att ogilla den i målet förda talan.

O O

Lagutskottets utlåtande Nr 1. 9

Den justitieombudsman, som sedan tillträtt ämbetet, fullföljde talan
till högsta domstolen, vilken dock i utslag den 17 november 1915 enhälligt
ej fann skäl att göra ändring i hovrättens utslag.

Uti justitieombudsmannens diarium har ärendet härefter avförts såsom
avslutat.

Redan den 7 augusti 1914 sedan mötena affischerats hade länsstyrelsen
på framställning från militärbefälet förbjudit hållande av föredrag
den 9 i samma månad å allmänna vägarna inom Österhanninge och Västerhanninge
socknar. Den 9 augusti utsträckte länsstyrelsen genom sitt ovannämnda
beslut på befälets nattliga telefonbegäran sagda dag förbudet så
att det ej blev tillåtet att inom förläggningsort för trupper i nämnda
socknar och i närheten av sådan ort hålla föredrag- eller möte.

Till stöd för sin befogenhet åberopade befallningshavande 10 § landshövdinginstruktionen,
vilket tillerkänner länsstyrelsen rättighet att för upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet vidtaga erforderliga åtgärder.
Häremot anfördes att genom åtgärden länsstyrelsen själv i stället åstadkommit
oordning och även handlat emot grundlags skydd mot mötesfrihet
och även betänkligt tangerat till och med 112 § regeringsformen, enligt
vilken icke någon ämbets- eller tjänsteman får med sin ämbetsledighet
obehörigen verka uti riksdagsmannavalen vid äventyr av avsättning.^

Från militärbefälet erinrades att det var dess plikt tillse att icke
utomstående finge inblick i truppernas ställning som borde hemlighållas.
Det har också i rättegången till stöd för militärmyndigheternas och länsstyrelsens
åtgöranden åberopats en hemlig handling, vilket väl knappast kan
sägas få lagligen äga rum.

Denna hemliga handling har nu varit tillgänglig för lagutskottet och,
ehuru enligt min uppfattning dess innehåll icke alls är av beskaffenhet
att åtminstone i det väsentliga böra hemlighållas, känner jag mig dock förhindrad
att här meddela annat än att det huvudsakligen utgöres av ett kungl.
cirkulär angående vad befallningshavande och dem underlydande myndigheter
hava att i krig eller krigsfara i vissa'' avseenden iakttaga. Den innebär
i någon mån en förmildrande omständighet för länsstyrelsen så till
vida att cirkuläret inbjuder myndigheterna att förfara med den största
stränghet, ehuru det naturligtvis ej alls ger eller kan giva tillstånd till ett
sådant förfarande som här ägt rum. A andra sidan är det en försvårande
omständighet för länsstyrelsen att den, såsom justitieombudsmannen också
erinrat, icke på något sätt undersökt den sakliga innebörden i militärbefålets
summariska begäran eller vidtagit någon åtgärd för att förlika
samtidigt de båda intressena.

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 sand. 1 höft. (Nr 1.)

2

10

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

Såsom även justitieombudsmannen betonat har något rimligt skäl för
att utvidga länsstyrelsens befogenhet enligt landshövdinginstruktionen in
på de av grundlagar och allmän lag fridlysta rättsområdena icke förekommit
och kan icke heller lagligen förekomma. Det vanliga civila omdömet
fattar med god vilja för övrigt att de militära farhågorna, förmenta
eller verkliga, icke hade något som helst förnuftigt sakligt innehåll såsom
även justitieombudsmannen tämligen tydligt framhåller.

Det har förr i tiderna ansetts vara en angelägenhet, som åtminstone
inom Andra kammaren framstått såsom utomordentligt viktig, nämligen
att bevara medborgarnas konstitutionella friheter gentemot ämbetsmannagodtycke.
I all synnerhet bör valfriheten vid riksdagsmannaval om hägnas
och det förefaller som om en särskild uppfordran härtill bort förnimmas
av myndigheterna just vid detta tillfälle, då riksdagen upplösts för att nya
val i en viktig1 angelägenhet skulle äga rum.

Det är under sådana förhållanden synnerligen nedslående och uppseendeväckande
enligt min uppfattning, att även domstolarna nu slagit vakt
om en sådan laglöshet. Hovrättens utslag i vilket högsta domstolen gjort
någon ändring har följande lydelse: Enär med avseende å de vid ifråga varande

tidpunkt i följd av utbrutet krig mellan främmande makter rådande
förhållanden och den hos Konungens befall ning shav ande av vederbörande
militärbefäl gjorda framställning Sahlin och Fröberg icke genom utfärdande
av omförmäla resolution gjort sig skyldiga till ämbetsfel, prövade hovrätten
lagligt ogilla den av advokatfiskal en i målet, förda, talan.

Detta utslag är en kapitulation inför den civila och militära maktfullkomligheten
och innefattar såsom sådan ett farligt prejudikat ägnat att
stödja utilitarismens utsvävningar och uppmuntra benägenheter till övergrepp.
Det är dessutom upplösande därför att det icke är grundat på lag utan på
godtycke samt utgör ett bevis på att i politiska mål kunna de medborgerliga
rättigheterna icke påräkna något skydd av landets domstolsväsende.

Under sådana förhållanden har jag den anmärkningen att framställa
mot justitieombudsmannens ämbetsförvaltning att han icke sin plikt likmätigt
beivrat en sådan vådlig försummelse genom anställande av vederbörligt åtal
mot de domare som dömt i målet nämligen: i Svea hovrätt, presidenten
Afzelius, hovrättsråden Wästfeldt, von Oelreich och Grönwall samt extra
ordinarie assessorn Kellberg, och i Högsta domstolen justitieråden Lindbäck,
Quensel, Silfverstolpe, Thomasson, Svedelius, Leijonhufvud och
Almén.

Yäl förstår jag den vanskliga ställning justitieombudsmannen intager.
Såsom jag i motion vid 1914 års riksdag närmare utvecklat år hans
befattning icke omgärda''1 med sådana garantier, att den kan bliva av
någon eflektivitei i vi stig are händelser. Ett åtal i förevarande fall skulle

Lagutskottets utlåtande Nr 1.

11

säkerligen äventyra hans återval i riksdagen från vissa elektorers sida.
Hans uppgift att beivra ämbetsmäns övergrepp blir ock i betydelsefulla avgöranden
förlamad därigenom, att det just är ämbetsmannakåren själv som
genom sina representanter i domstolarna fäller det slutliga utslaget under
omedvetet inflytande av de politiska föreställningssätt och sympatier som
i allmänhet äro rådande bland högre befattningshavare.

För egen del vill jag tillägga att personligen har jag icke haft någon
olägenhet av det inträffade utan tvärtom har det givit mig en ny rik
erfarenhet. Men såsom vald representant i riksdagen för det svenska
folket är det min oavvisliga skyldighet, sådan jag uppfattat den, att i vad
på mig ankommer orubbligt hålla på grundlagens helgd och de medborgerliga
rättigheterna.

2:o. I det fall varom lagutskottet yttrar sig i mitten på sidan 5
(sid. 188 o. f. i berättelsen) har jag ansett att lagutskottet bort uttala,
att justitieombudsmannen så vitt utskottet för sin del kunnat finna haft
goda skäl för sin uppfattning.

Uti avgörandet av de i utskottets utlåtande näst därefter omförmälda
ärendet (sid. 193 i berättelsen) har jag icke deltagit.»