Lagutskottets utlåtande Nr 17

Utlåtande 1913:LU17

6

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

Nr 17.

Ankom till Riksdagens kansli den 14 mars 1913 kl. 4 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående undersökning i fråga om personalens å
rakstugor och frisör salong er arbetstid och arbetsförhållanden
m. m.

Närvarande- herrar Widén, Lindhagen, af Lkenstam, Söderhergh, Trana, Stäiner,
Gezelius, Alexandevson, greve Lagerbjelke, greve Spens, Pettersson i
Södertälje, Jansson i Edsbäcken, Lindqvist i Stockholm *), Igel *), Holmdahl
och Johansson i Mellbyn.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti eu inom Andra kammaren väckt till lagutskottet hänvisad
motion, nr 91, har herr Lindhagen hemställt, att Riksdagen måtte anhålla
hos Konungen om en undersökning rörande personalens å rakstugor
samt herr- och damfrisérsalonger arbetstid och arbetsförhållanden
samt, i den mån undersökningen därtill föranleder, framläggande av
förslag till lagbestämmelser i syfte att arbetstiden på kvällarna må
kunna begränsas och även eljest de missförhållanden undanröjas, som
kunna förefinnas.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört följande:

»Den fara för folkhälsan, som nutidens ekonomiska liv medför, har
föranlett undersökningar av olika arbetaregruppers levnadsförhållanden och
försök att på lagstiftningens väg komma dem till hjälp. Härunder in -

Lagutskottets utlåtande Nr 17. 7

träffar det lätt, att en del mindre arbetsområden undgå uppmärksamhet
och få sitta i efterhand. Personalen på rakstugor samt herr- och damfrisérsalonger
är en sådan förbisedd yrkesgrupp.

exempel på, hur det här kan ställa sig, må meddelas något
om förhållandena i genomsnitt inom damfrisérsalonger i Stockholm med
förbehåll naturligtvis för undantag, som kunna förekomma. Den ordinarie
arbetstiden räcker mellan Vs 9 eller 9 f. m. till 8 e. in., men komma
kundei in strax före 8 sa kan det inträffa, allt efter de nya kundernas
antal, att arbetet pågår till 9 eller 10, då en frisering tar omkring eu
timme. Ofta förekommer också att under sålunda pågående efterarbete
nya kunder insläppas. På söndagarna skall det ordinarie arbetet räcka
mellan V2 10 eller 10 f. in. och kl. 7 e. in. men även då förlänges arbetstiden
. ofta under aftnarna på enahanda sätt som ovan sagts. Någon
lätt till viss begränsad arbetstid ha icke biträdena. Middagsrast brukar
tillerkännas dem under eu tid av omkring en timme, vilken dock ef är
. " _ der utan fai uttagas när det faller sig och ibland

alldeles mställes, när göromålen anses ej medgiva någon rast. Frukostar
och kvällar fa biträdena medtaga eller laga sig så gott de kunna i
lokalen. . Någon hel vilodag förekommer icke på hela året med undantag
av juldagen och långfredagen. Detta blir en arbetstid under hela
året, med frånräknande av nämnda två dagar, av 70 timmar eller mera
1 veckan. För detta arbete erhålles i regel en betalning av omkring
60 kronor i månaden, men på de större salongerna kunna biträden, som
äro skickliga i mångahanda göromål, erhålla 70 å 80 kronor i månaden.
Biträdena skola bekosta sig själva allting, och således även mathållet.

Det synes uppenbart, att dessa arbetsställen borde åtminstone ingå
under butikstängningslagen såsom ock lärer vara fallet exempelvis i
Danmark. För närvarande anses något särskilt behov av bestämmelser
1 sistnämnda avseende för rakstugor och herrfrisérsalonger icke finnas,
enär enligt eu allmän överenskommelse dessa stängas klockan 8 e. m!
Detta lär även varit anledningen till att de ej medtogos i butikstängningslagen.
Ett dylikt avtal kan dock uppsägas eller brytas. Det gäller
dessutom icke för damfrisérsalongerna, för vilka ej finnes någon ordning,
beroende på att de kvinnliga biträdena i dessa ej äro oro-aniselade.
Man förbisåg detta, då lagen stiftades och ett ingripande här lär
som sagt, vara. synnerligen behövligt. Uppmärksamheten måste även
fästas vid, att i detta senare fack rörelsen idkas dels i öppen butik
dels ock i »privat», för ändamålet förhyrd våning.

Man får hoppas, att Eiksdagens skrivelse år 1910 om söndagsvila

Utskottets yttrande.

g Lagutskottets utlåtande Nr 17.

skall medföra en lagstiftning, som bereder även dessa biträden en hel
fridag i varje vecka. För arbetsdagarna behöva de dessutom en lagstadgad
normalarbetsdag, men i avvaktan på en sådan tilldragelse kunna
de med skäl göra anspråk på att komma under skydd av butikstängningslagen.
Denna senare bör i samband därmed förbättras, så att
biträdena icke efter stängningstiden kunna oskäligen hållas till arbete
inom lokalen.»

Frågan om begränsning av arbetstiden på kvällarna för personalen
å rakstugor samt herr- och damfrisérsalonger har årligen från och
med 1910 varit föremål för Riksdagens prövning. Nämnda år hemställdes
i en inom Andra kammaren väckt motion, att Riksdagen ville
antingen för sin del antaga en lag av innehåll, att vad i lagen den 5
juni 1909 stadgas om förbud mot handels idkande på söckendag utöver
viss tid även skulle gälla för öppenhållande av bland annat rakstuga
samt herr- och damfrisérsalong, eller ock i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla om undersökning och lagförslag i ämnet. Motionen avstyrktes
av lagutskottet, men sex av dess ledamöter yrkade i en till förmån för
densamma avgiven reservation, att Riksdagen måtte i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t föranstalta om undersökning,
huruvida och i vilken omfattning arbetstiden pa kvällarna
måtte kunna begränsas för bland annat personalen å rakstugor samt
herr- och damfrisérsalonger, samt därefter för Riksdagen framlägga de
förslag, vartill denna utredning måtte föranleda. Vid ärendets behandling
i kamrarna biföll Andra kammaren med 105 röster mot 83 reservanternas
yrkande, under det Första kammaren utan votering godkände
utskottets hemställan.

Nyssberörda av Andra kammaren biträdda yrkande framställdes
på nytt vid 1911 års riksdag i en inom nämnda kammare väckt motion.
Riksdagen intog i huvudsak samma ställning till frågan som föregående
år, vadan frågan även nu förföll.

Vid 1912 års riksdag framställdes nämnda yrkande återigen uti
motioner inom båda kamrarna. Därjämte väcktes detta år inom Andra
kammaren en särskild motion i syfte att inskränka söndagsarbetet inom
nu ifrågavarande yrken. I sistberörda motion hemställdes, att rak- och
frisérinrättningar skulle hållas stängda under tiden från klockan 12
natten före sön- och helgdag till följande vardagsmorgon klockan 7;
att då två eller tre helgdagar följde på varandra, rak- och frisérinrättningarna
måtte hållas öppna den andra av dessa dagar intill klockan 12

Q; Lagutskottets utlåtande Nr 17. 9

middagen; samt att överträdelse av dessa bestämmelser skulle straffas
enligt strafflagens 7 kap. 3 §. Det särskilda utskott, till vilket samtliga
motionerna hänvisades, hemställde i anledning av de förstnämnda
att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl^ Maj:t föranstalta om utredning, huruvida och i vilken omfattningarbetstiden
på kvällarna kunde begränsas för den å bland annat rak^
stugor samt herr- och damfrisérsalonger anställda personalen genom
ifrågavarande rörelsers hänförande till lagen den 5 juni 1909 om förbud
mot handels idkande å söckendag utöver viss tid samt, om undersökningen
därtill föranledde, för Riksdagen framlägga förslag i ämnet.
Beträffande den sistberörda motionen hemställde utskottet, att densamma
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Vad utskottet sålunda
hemställt bifölls av Andra kammaren utan votering men avslogs
i vad angick skrivelseförslaget av Första kammaren med 86 röster
mot 40.

Genom lagen den 5 juni 1909 angående förbud mot handels idkande
å söckendag utöver viss tid infördes bestämmelser angående begränsning
av kvällsarbetet lör biträden i affärer och butiker ävensom
övrig därstädes anställd personal. En utsträckning av denna lag även
till de yrkesgrupper, denna motion avser, synes utskottet vara befogad.
I allmänhet äro för övrigt, enligt vad erfarenheten giver vid handen,
_ de olägenheter såväl i fråga om vilotiden, som beträffande tillfälle
till intellektuel! utoildning och förströelse, som råda inom ifrågavarande
yrkesgrenar, av den beskaffenhet att vidtagandet av åtgärder till deras
undanröjande icke bör skjutas a sido. Visserligen lärer genom enskild
överenskommelse arbetstiden för personalen å rakstugor och herrfrisérsalonger
för närvarande åtminstone på vissa håll vara i någon mån
reglerad, men då någon garanti för att detta förhållande framgent skall
bestå icke föreligger, kan ej denna omständighet göra ett ingripande
flan statsmakternas sida obehövligt. Däremot synes förefintligheten av
ett dylikt avtal ytterligare bestyrka behovet av arbetstidens begränsning
inom. denna. yrkesgren och i hög grad motsäga de farhågor mot en
lagstiftning i den föreslagna riktningen, som vid frågans föregående behandling
inom Riksdagen uttalats.

särskilt damfrisérsalongerna beträffar är arbetstiden för den
därstädes anställda personalen ännu fullständigt oreglerad, och då just
inom detta fack, där personalen uteslutande består av kvinnor, arbetstiden
Bihang till Riksdagens protokoll 1913. 9 saml. 16 käft. (Nr 16—17.) 2

10

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

mycket ofta lärer utsträckas längre än som med personalens hälsa och
behov av vila kan vara förenligt, synes utskottet alldeles särskild
anledning föreligga att undersöka förhållandena inom denna yrkesgren.

Såsom motionären anmärker, har i Danmark arbetstiden inom nu
ifrågavarande yrken blivit genom lagstiftning reglerad. I Lov om Tidspunktet
for bukning om Aftenen av Butikker og Lagere av den 19
juni 1908, § 1, stadgas: »Köb og Sälg paa Gader, Torve, ofientlige
Pladser og i Ilandlendes, Fabrikanters og Iiaandvan-keres Butikker og
Lagere, samt Barber- og Frisörvirksomhed maa ikke Ande Sted i Tiden
fira Kl. 8 Aften til Kl. 4 Morgen, dog undtages herfra Lördag Aften
fra Kl. 8 til 11. Naevnte Butikker og Lagere samt Barber- og Frisörstuer
skulle med den anförte Begränsning vane lukkede fra Kl. 8
Aften til Kl. 4 Morgon.» I Danmark ha således rakstugor och frisérsalonger
med avseende å stängningstid jämnställts med affärer och
butiker.

I fråga särskilt om det inom ifrågavarande yrken förekommande
söndagsarbetet, må visserligen bemärkas, att Riksdagen, såsom motionären
omnämnt, i skrivelse till Kungl. Maj:t den 29 mars 1910 anhållit om
undersökning i vad mån behövlig söndagsvila utan berättigad anledning
åsidosattes särskilt inom industri, handel och andra närliggande arbetsområden.
Men denna undersökning, som ännu icke blivit slutförd, omfattar
allenast en del av det spörsmål, som här föreligger. Ej heller
lärer något skäl för den nu påyrkade utredningens obehövlighet kunna
hämtas från det förhållandet att enligt lagen om arbetarskydd den 29
juni 1912 det ankommer på Kungl. Maj:t att i vissa där berörda avseenden
utfärda närmare föreskrifter, ett medgivande, som icke lärer
kunna omfatta någon befogenhet för Kungl. Maj:t att reglera arbetstiden
i allmänhet inom dessa yrken.

Huruvida och i vad mån ett ordnande av arbetstiden på förevarande
område bör kunna lämpligen ernås allenast genom dessa yrkesidkares
hänförande under den så kallade butikstängningslagen den 5
juni 1909, eller om därför böra vidtagas även andra lagstiftningsåtgärder,
lärer böra ankomma på den blivande undersökningen att utreda.

På grund av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t verkställa undersökning
rörande personalens å rakstugor samt herr- och
damfrisérsalonger arbetstid, samt för Riksdagen fram -

11

Lagutskottets utlåtande Nr 17.

lägga de förslag till undanröjande av tilläventyrs förefintliga
missförhållanden i nämnda avseende, vartill
denna utredning må föranleda.

Stockholm den 12 mars 1913.

På lagutskottets vägnar:

JOHAN WJDÉN.

Reservation

av herrar af Ekenstam, Trana, Gezelius, greve Lagerbjelke, greve
Spens, Holmdahl och Johansson i Mellbyn, som ansett att utskottet bort
hemställa

att ifrågavarande motion ej måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda.