Lagutskottets utlåtande Nr 16

Utlåtande 1914:LU16 - a

Lagutskottets utlåtande Nr 16.

1

Nr 16.

Ankom till riksdagens kansli den 25 februari 1914, kl. 12 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om stiftsbandets upphävande
vid tillsättning av prästerliga tjänster.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Lindhagen, Söderbergh,* Trana, Genius,
* greve LagerbjeJke, Johansson i Valared, Valerius Olsson,*
Igel, Svensson i Salang, Kehn, Persson i Norrköping, Holmdahl
och Olofsson i Åvik.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått till sig hänvisad
en inom andra kammaren väckt motion, nr 129, däri herrar C. E. Anderson
i Knapasjö, Harald Hallén, August Danielsson och Mauritz Enderstedt
anfört:

»Frågan om huruvida och i vilken mån stiftsbandet — begränsningen
av prästs ansökningsrätt till prästsyssla inom det stift han tillhör — bör
bibehållas eller upplösas, har ofta varit föremål för såväl riksdagens som
kyrkomötets behandling. Eedan 1867 uttalade riksdagen den åsikten, att
det vore önskvärt att rättighet att söka prästsyssla över hela riket medgåves
varje präst, vilket stift han än tillhörde.

Motioner i ärendet vid 1869, 1877 och 1878 års riksdagar avslogos.
varefter frågan fick vila till 1900 års riksdag, då andra kammaren
biföll en motion i frågan, vilken dock föll på grund av första kammarens
motstånd. Samma öde rönte frågan vid förnyad behandling under de tre
följande riksdagarna 1901, 1902 och 1903. Vid 1909 års riksdag kom
åter frågan till behandling i sammanhang med då beslutade genomgripande
förändringar i lagen rörande tillsättning av prästerliga tjänster, även denna
gång på grund av enskild motion.

Bihang till riksdagens protokoll 1014. .9 samt. 14 haft. (Nr 16).

Motionen.

1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 16.

Andra kammaren hävdade också nu sin flera gånger förut uttalade
ståndpunkt, vilken dock även denna gång förkastades av första kammaren,
utom vad beträffar befordringsrätt till domprostbefattning samt upplösande
av stiftsbandet emellan landets tvenne nordligaste stift. På grund av
samma riksdags skiljaktiga beslut i kamrarna rörande ovannämnda lagförslag
framlade dess särskilda utskott nr 1 ett sammanjämkningsförslag utmynnande
i en skrivelse till Kungl. Maj:t rörande utredning och förslag
angående stiftsbandets upphävande, vilket skrivelseförslag också blev riksdagens
beslut. Emot detta skrivelseförslag reserverade sig en av första
kammarens ledamöter i nämnda utskott under åberopande av »att stiftsbandets
upplösning ej bör sättas i fråga, förrän riksdagen fattat beslut om
reglering och bättre utjämning av prästerskapets löner». Ett sådant beslut
fattades ock av nämnda riksdag.

Vid kyrkomötet förekom frågan till behandling redan 1868, då
Kungl. Maj:t framlade 1867 års riksdags framställning i ärendet, varvid
kyrkomötet dock avslog densamma med 32 röster mot 16. Vid senare
arens kyrkomöten har saken ständigt återkommit till behandling, nämligen
åren 1903, 1908, 1909 och 1910. Visserligen har frågan vid varje behandling
fallit, men ofta med ringa majoritet. Sålunda vid 1908 års
kyrkomöte med 28 röster mot 24 och vid 1910 års kyrkomöte med 85
röster mot 21. Ett av huvudskälen för avslag vid senare årens kyrkomöten
synes också hava varit riksdagens härovan omförmälta skrivelse till
Kungl. Maj:t om utredning och förslag i ärendet. Å andra sidan framhölls
dock vid behandling av frågan under 1910 års kyrkomöte, att någon
visshet icke föreligger, att Kungl. Maj: t låter verkställa den begärda utredningen.

Slutligen må erinras, att prästmötena i tvenne stift, nämligen Västerås
och Uppsala, uttalat sig för en av stiftsgränserna oberoende ansökningsrätt
i likhet med vad fallet är för folk- och småskollärarne i riket.

Den betänksamhet mot stiftsbandets borttagande, som förefunnits,
har synnerligast berott på att avsevärd ojämnhet mellan stiften i fråga om
prästerskapets löneförmåner varit för handen, vadan man kunde befara, att,
därest stiftsbandet borttogs, en viss benägenhet skulle uppstå att företrädesvis
ansöka till vissa stift, under det att andra stift flngo lida av kännbai
bi ist på prästerliga krafter. Dessa befarade missförhållanden äro numera
undanröjda. Genom 1909 års riksdagsbeslut och Kungl. Maj:ts utfärdande
av lag angående prästerskapets lönereglering enligt enhetliga grunder
i hela riket, äro de ekonomiska betingelserna för prästerskapet likartade i
alla stift. Visserligen genomföres sagda lönereglering successivt, men dess

Lagutskottets utlåtande Nr 16.

3

genomförande har redan tagit sin början och fullföljes till siD huvudsakliga
omfattning under närmaste åren.

Vi anse oss icke behöva vidare ingå på utvecklande av övriga skäl,
som tala för stiftsbandets fulla eller delvisa upphävande vid tillsättning
av prästerliga tjänster, vilka för övrigt blivit framlagda vid den ofta förekommande
behandlingen i riksdag och kyrkomöte. Då nu emellertid snart
fem år förflutit sedan riksdagen hos Kungl. Maj:t gjorde hemställan om
utredning och framläggande av det förslag, vartill en sådan kunde föranleda,
utan att oss veterligt Kungl. Maj:t tagit frågan under omprövning,
få vi vördsamt hemställa, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t ånyo anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning
angående stiftsbandets upphävande samt för riksdagen framlägga det förslag,
vartill en sådan utredning kan föranleda.»

Såsom motionärerna erinrat, bär det i motionen berörda spörsmål förut
vid upprepade tillfällen och senast år 1909 varit föremål för riksdagens
prövning.

Vid 1909 års riksdag väcktes i anledning av Kungl. Maj:ts då framlagda
proposition med förslag till lag angående tillsättning av prästerliga
tjänster inom andra kammaren två motioner i förevarande ämne. Den ena
motionen innefattade yrkande, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, under vilka
villkor och i vilken utsträckning den i § 3 mom. 1 av lagen den 26 oktober
1883 angående tillsättning av prästerliga tjänster stadgade inskränkningen
i prästernas befordringsrätt måtte kunna upphävas samt för riksdagen
framlägga det förslag till lagändring, vartill en sådan utredning
kunde föranleda. I den andra motionen hemställdes, att riksdagen vid antagande
av Kungl. Maj:ts berörda proposition behagade besluta sådan ändring
i förslaget, att ansökningsrätt till ordinarie prästerlig befattning inom
svenska kyrkan måtte stå öppen för varje därtill behörig prästman i hela
riket. Det särskilda utskott, till vilket omförmälda proposition och motioner
hänvisats, avstyrkte i avgivet utlåtande de båda motionerna. Mot utskottets
ifrågavarande beslut reserverade sig emellertid nio ledamöter, vilka
hemställde, att 3 § i lagen angående tillsättning av prästerliga tjänster
måtte erhålla följande lydelse:

Utskottets

yttrande.

4

Lagutskottets utlåtande Nr 16.

»Ansökningsrätt till prästerlig tjänst skall stå öppen för hela rikets prästerskap.
»

Vid ärendets behandling i kamrarna biföll första kammaren utskottets
hemställan, varemot andra kammaren utan votering biträdde reservanternas
yrkande. För sammanjämkning av kamrarnas skiljaktliga beslut hemställde
utskottet därefter i avgivet memorial, dels att andra kammaren, med frånträdande
av sitt beslut rörande upphävande av stiftsbandet, måtte ansluta
sig till utskottets av första kammaren godkända förslag till lydelse av § 3
i berörda lag, enligt vilket stiftsbandet skulle till viss del upphävas, dels
att riksdagen måtte till Kungl. Maj:t avlåta en skrivelse av enahanda avfattning,
som i nu förevarande motion föreslås. Utskottets sammanjämkningsförslag
blev därefter av riksdagen bifallet, av första kammaren med 63
röster mot 56 och av andra kammaren utan votering. Detta riksdagens
beslut anmäldes hos Kungl. Maj:t genom skrivelse den 22 maj 1909.

Såsom bekant pågår för närvarande, i enlighet med bestämmelserna i
lagen om reglering av prästerskapets avlöning den 9 dec. 1910, över hela
riket en successiv reglering av det svenska prästerskapets löneförhållanden,
vilken tills vidare avser en utjämning av de ordinarie prästernas löneförmåner,
varefter eu motsvarande reglering för de extra ordinarie prästmännen är
avsedd att genomföras. Enligt vad för utskottet uppgivits, lär prästlöneregleringskommittén,
sedan den fullgjort sitt uppdrag med avseende å löneregleringen,
komma att till behandling upptaga riksdagens framställning i
fråga om stiftsbandets upphävande.

Med hänsyn till det nära sammanhanget emellan denna fråga och prästerskapets
löneförhållanden och då densamma i dess nuvarande läge i allt fall
icke torde bringas närmare sin lösning genom att riksdagen nu upprepar
sin föregående framställning i ämnet, får utskottet hemställa,

att förevarande motion icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 25 februari 1914.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Lagutskottets utlåtande Nr 16.

Reservation:

5

av herrar Lindhagen och Persson i Norrköping, vilka anfört:

»Enär fem år förflutit sedan riksdagen genom skrivelse anhöll om
utredning angående stiftsbandets upphävande utan att något sedan gjorts
i frågan, och enär de upplysningar, som lämnats utskottet, voro svävande
och icke syntes garantera att frågan blir slutförd inom rimlig tid, synes en
påminnelse kunna vara ägnad att befrämja ärendets framfärd, och hemställa
vi därför att riksdagen måtte bifalla motionen.