Lagutskottets utlåtande Nr 15

Utlåtande 1911:LU15

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

1

Nr 15.

Ankom (ill Riksdagens kansli den 7 mars 1911 kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring i lagen den
18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtsmanstorps
befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar
i stamhemmanet.

Uti en inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 6, har herr A. P. Gustafsson i Sjögesta anfört följande:

»I lag af den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och
båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för inteckning i stamhemmanet
förordnas i paragraf 1 som följer:

1. År lägenhet afsöndrad från hemman och varder, då lagfart
sökes eller eljest, inför vederbörlig domstol styrkt, att lägenheten utgör
område, som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslaget,
må anteckning om sådant förhållande införas i lagfartsprotokollet,
för så vidt lägenhetens ägare därom göra ansökning före den 1 juli
1908, där lägenheten från stamhemmanet upplåtits innan denna lag
trädt i kraft, men eljest inom natt och år efter det upplåtelsen skedde.

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten, där ej nedan
annorledes stadgas, fri från ansvar för inteckning för fordran, som meddelats
i stamhemmanet eller del däraf; och skall inteckningen oafkortad
gälla i återstoden af den intecknade fastigheten, ändå att med öfriga
rättägande ej är sålunda aftaladt.

Motiven för denna lags tillkomst var gifvetvis att bereda köpare
af här ifrågavarande lägenheter möjlighet att mot första inteckning få
fördelaktiga lån — egnahemslån — och detta torde nog med lagens
tillhjälp i många fall lyckats, men som det här i flesta fall är många
Bihang till lliksd. prof. 1911. 7 Sami. 1 Afl, 15 Höft. (Nr 15-16.) 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

säljare till samma lägenhet och betydande tidsutdräkt därigenom rätt
ofta uppstår med vederbörliga handlingars anskaffande för erhållande af
lagfart, torde icke kunna förnekas, att tiden mott och år efter upplåtelsen»,
under hvilken ifrågavarande ansökan skall för anteckning till
domstolen ingifvas, är alltför knappt tillmätt. En utsträckning af denna
tidsbestämmelse bör icke möta hinder, då utan olägenhet sådan rätt
lämnats öppen för ägare till lägenheter upplåtna före denna lags trädande
i kraft ända till f}rra år efter lagens tillkomst.

Allmänhetens obekantskap med gällande lag får gifvetvis icke utgöra
skäl för lagändringar, men i hithörande fall torde i någon mån
beaktas, att köpare af dylika lägenheter i flesta fall icke hafva aningom
att krigsmanstorp i sin mån äro ansvariga för stamhemmanets inteckningar,
utan först sedan lagfart erhållits och åtgärder vidtagits för
inteckningslåns bekommande få de kunskap härutinnan, äfvensom den
möjlighet, som lagstiftningen velat bereda dem till lägenhetens befriande
från ansvaret för stamhemmanets inteckningar; och skulle de då med
all säkerhet icke uraktlåta att göra sig till godo denna förmån, om tiden
därför icke vore försutten. Som ett typiskt exempel härutinnan bifogas
motionen en bilaga.

Med anledning af förevarande förhållanden och hvad i öfrigt kär
anförts får jag vördsamt föreslå, det Riksdagen måtte besluta sådan
ändring i lagen af den 18 oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och
båtsmanstorps befrielse i vissa fall från ansvar för inteckningar i stamhemmanet,
att tiden för ansökans ingifvande till domstolen måtte räknas
från dag, då lagfart erhållits, samt i öfrigt föreslå de ändringar i nu
gällande lagrum, som med förslaget kan äga sammanhang.»

Utskottets

yttrande.

Såsom motionären erinrat, är det enligt 1 § i lagen angående
ryttare-, soldat- och båtsmanstorps befriande i vissa fall från ansvar för
inteckningar i stamhemmanet den 18 oktober 1907 iigare till lägenhet,
som där omförmäles, medgifvet att inom natt och år, efter det lägenheten
upplåts, för ändamål, som i lagen afses, göra ansökning om anteckning
i lagfartsprotokollet, att lägenheten utgör område, som varit
till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp anslaget. Har upplåtelsen
skett, innan lagen träd t i kraft, skulle enligt lagen i dess ursprungliga
lydelse ansökningen hafva gjorts före den 1 juli 1908, hvilken tidpunkt
dock sedermera genom lag den 25 juni 1909 utsträckts till den 1
juli 1911.

3

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

Enligt lagens 2 § kan jämväl ägare af hemman, hvartill hör
område, som utgör eller utgjort dylikt torp, göra ansökning, som nyss
nämnts. I sådant fall kan ansökningen göras när som helst, innan
området afsöndrats från hemmanet.

Motionären ifrågasätter nu, att berörda i 1 § första stycket stadgade
tid af natt och år måtte räknas icke från det upplåtelse af lägenheten
skett, utan från den dag lagfart å densamma beviljats.

Äfven om en sådan tidsbegränsning som den af motionären förordade
blefve stadgad, skulle det i allt fall fortfarande som hittills komma
att inträffa, att ägare af lägenheter, som här afses, af eu mer eller mindre
ursäktlig obekantskap med lagen eller af annan anledning försutte äfven
en sålunda bestämd tid och därmed blefve i saknad af den förmån, som
den ifrågavarande lagstiftningen velat bereda. Om man emellertid af
särskilda skäl och under särskilda omständigheter ansett sig kunna, i
syfte hufvudsakligen af egnahemsidéns förverkligande i hithörande fall,
vidtaga de anordningar, som skett genom denna lag, torde det äfven
vara riktigt och lämpligt, att man, i den mån det utan åsidosättande
af annans rätt låter sig göra, söker ytterligare tillgodose nämnda intresse
genom ett än vidare fullföljande på den inslagna vägen. Detta synes
utan fara kunna ske genom borttagande af de angifna tidsbegränsningarna
för ansökning, som här afses. Då nämligen det publikationsförfarande,
som omnämnes i lagens 5 §, naturligen skulle, oberoende af en sådan
ändring, fortbestå, lära därmed vederbörande rättsägares intressen fortfarande
vara tillbörligt tillgodosedda. Hvad inteckningshafvare angår
komma dessa, formellt sedt, härigenom ej i sämre ställning, än om stamhemmanets
ägare begagnar sin rätt enligt lagens 2 §, hvilken rätt, som
nämnts, redan för närvarande måste anses ej vara inskränkt till viss tid.
Och hvad den sistnämnde angår, synes ej heller dennes berättigade
intresse böra kunna hindra, att lägenhetsägaren först senare betjänar
sig af en rätt, som i allt fall eu gång stått honom öppen, och hvaremot
stamhem manets ägare, när helst den göres gällande, fortfarande kan
göra yrkande, som omförmäles i lagens 3 §.

Lagutskottet vid 1907 års riksdag yttrade i anledning af de då
väckta motioner, som ligga till grund för ifrågavarande lag, bland annat:

»Motionärens förslag innehåller icke någon viss tidsgräns, efter
hvilken anteckning till lagfartsprotokollet om afsöndrad lägenhets egenskap
af knekttorp ej skulle göras.

Skulle en sådan tidsgräns utsättas, borde den väl bestämmas med
hänsyn till den tid, då indelningsverket i dess helhet kan väntas hafva

4

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

upphört, men då en beräkning häraf för närvarande ej är möjlig och
ännu ett jämförelsevis stort antal rusthåll och rotar äro effektiva, har
utskottet ansett, att bestämmandet af en sådan tidsgräns, därest den
anses lämplig, bör blifva beroende af framdeles skeende lagstiftning.

Hvad ofvan anförts gäller emellertid endast de torp, som afsöndras
efter det lagen trädt i kraft. Har ett knekttorp dessförinnan afsöndrats,
synes dess ägare, för vinnande af befrielse från inteckning, böra vara
skyldig därom göra ansökan inom viss kortare tid, t. ex. före den 1
juli 1908.»

Då utskottet ansett sig kunna tillstyrka den ofvan förordade anordningen,
har utskottet förutsatt, att en sådan absolut tidsgräns, som den
af 1907 års lagutskott afsedda förr eller senare skulle komma att
stadgas, eller med andra ord att hela den ifrågavarande lagstiftningen
inom eu icke alltför aflägsen framtid kommer att upphäfvas.

Af den beräkning angående antalet i riket befintliga torp af ifrågavarande
beskaffenhet, som vid tillkomsten af förevarande lag inom lagutskottet
verkställdes, framgår, att antalet utgjort 25,278.

År 1909 inhämtades af en på föranstaltande af chefen för justitiedepartementet
verkställd utredning, att lagen då kommit till användning
i allenast omkring 1,500 fall.

Antalet effektiva rusthåll och rotar vid armén och båtsmanshåll
vid början af hvart och ett af åren 1904—1910 framgår af följande
sammanställning, som hållits utskottet till banda:

År.	Effektiva rusthåll och rotar vid
armén.	båtsmanshållet.
1904 ........	14,489	251
1905.........	12,034	200
1900.........	10,103	157
1907.........	8,382	139
1908.........	7,122	113
1909 .........	6,322	102
1910.........	5,758	92

Den sålunda skedda årliga minskningen i antalet torp kommer
naturligen att fortgå. För närvarande torde det emellertid vara synnerligen
vanskligt att fixera någon bestämd tidpunkt, då samtliga rotar,
som här afses, äro ineffektiva. Utskottet har därför ej ansett lämpligt,

5

Lagutskottets utlåtande Nr 15~

att någon för alla förhållanden gällande sluttid för begagnande af den
ifrågavarande rätten för närvarande utsättes.

Ehuru det synes utskottet tydligt, att den nu ifrågasatta lagändringen,
äfven utan att det uttryckligen utsäges, bör gälla till förmån
jämväl för dem, som vid tiden för ändringens ikraftträdande kunna
hafva försuttit den för närvarande stadgade tid för ansökning, hvarom
är fråga, har dock utskottet för undanröjande af all tvekan i sådant
afseende ansett detta böra uttalas i lagtexten.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
måtte för sin del antaga följande

Lag

om ändrad lydelse af 1 § i lagen den 18 oktober 1907
angående ryttaresoldat- och båtmanstorps befriande i
vissa fatt från ansvar för inteckningar i stamhemmanet.

Härigenom förordnas, att 1 § i lagen den 18
oktober 1907 angående ryttare-, soldat- och båtmanstorps
befriande i vissa fall från ansvar för inteckningar
i stamhemmanet skall hafva följande ändrade
lydelse:

1 §•

1. Är lägenhet afsöndrad från hemman och
varder, då lagfart sökes eller eljest, inför vederbörlig
domstol styrkt, att lägenheten utgör område,
som varit till ständigt ryttare-, soldat- eller båtsmanstorp
anslaget, må på ansökning af lägenhetens ägare
anteckning om sådant förhållande införas i lagfartsprotokollet.

2. Har sådan anteckning skett, vare lägenheten,
där ej nedan annorledes stadgas, fri från ansvar
för inteckning för fordran, som meddelats i stamhemmanet
eller del däraf; och skall inteckningen oal -

6

Lagutskottets utlåtande Nr 15.

kortad gälla i återstoden af den intecknade fastigheten,
ändå att med öfriga rättägande ej är sålunda
aftaladt.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet
och skall äga tillämpning jämväl i fråga om lägenheter,
som dessförinnan upplåtits.

Stockholm den 7 mars 1911.

På lagutskottets vägnar:

ERNST HÅKANSON.

Herrar Petersson i Dänningelanda och Pettersson i Södertälje hafva
anhållit få antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af detta
ärende inom utskottet, samt herr Gezelius att han icke deltagit i den
slutliga behandlingen däraf.