Lagutskottets Utlåtande Nr 15

Utlåtande 1910:LU15

Lagutskottets Utlåtande Nr 15.

1

J$r 15.

Ankom till Riksdagens kansli den 2 mars 1910 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning af väckt motion om tillägg i förordningen
den 17 maj 1872 angående ändring i vissa fall
af gällande bestämmelser om häradsting.

Uti en inom Företa kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion, nr 26, har horr Th. af Ekenstam anfört följande:

«Genom kungl. förordningen den 17 maj 1872 angående ändring
i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting är bland annat
stadgadt när de lagtima tingssammanträdena skola taga sin början.
Detta skall ske i domsaga, som innefattar allenast ett tingslag, under
vårtinget tjugondedag jul, när han infaller på måndag, men eljest nästa
måndag därefter och sedan hvar fjärde måndag, som inträffar före
tingstidens slut, så räknadt att alltid fyra veckor blifva mellan hvar
måndag å hvilken allmänt sammanträde börjas, samt under hösttinget
första måndagen i september månad och sedan hvar fjärde måndag1
liksom under vårtinget. Omfattar åter domsagan två tingslag hålles i
hvartdera tingslaget tre sammanträden under vårtinget och två under
hösttinget. Dessa börja i ena tingslaget under vårtinget tjugondedag
jul, då han på måndag infaller, men eljest nästa måndag och sedan
hvar. åttonde måndag, som inträffar före tingstidens slut, och under
hösttinget första måndagen i september och sedan måndagen åtta dagar
därefter. I det andra tingslaget börja hvartdera tinget de måndagar
som infalla fyra veckor från början af hvarje allmänt sammanträde i
förra tingslaget. — Vederbörande hofrätt bestämmer i hvilketdera tingslaget
tingen först skola börja.

Bih. till Riksd. Prof. 1910. 7 Sami. U Höft. (År 15.)

1

2

Lagutskottets Utlåtande Nr 15.

På sätt sålunda anförts är således bestämdt, att på vissa dagar
under våren och på vissa dagar under hösten börja de allmänna sammanträdena
i alla de domsagor, där den s. k. nya tingsordningen är införd.
Ovedersägligen är detta i många afseenden för de rättssökande
eu fördel. Utan stora svårigheter kunna de nämligen hålla reda på,
när de allmänna sammanträdena infalla och ordna sig därefter. Men
på några platser uppkomma nog också häraf olägenheter som öfvergå
fördelarna. Jag vill i detta afseende omförmäla förhållandena från den
provins, där jag är bosatt.

Gottland är deladt i två domsagor, som båda gränsa till Visby.
I Visby, öns enda stad, är naturligen samladt det mesta af hvad som
hör till förvaltningen, och alla öns examinerade advokater finnas ock
där. Då om tingen infalla på samma dagar, men hållas på tingsställen,
som äro cirka 5 mil åtskilda, är det i de allra flesta fall omöjligt för
samma person att kunna vid samma ting uppträda vid båda häradsrätterna.
Också är det ej ovanligt, att mål måst uppskjutas på den
grund att parter, advokater eller vittnen ej kommit tillstädes, men haft
laga förfall såsom bevisligen upptagna vid den andra häradsrätten.
Dessa svårigheter, som hittills nästan uteslutande drabbat de enskilda,
kunna i framtiden jämväl tänkas drabba staten, om nämligen såsom
är föreslaget en af de å ön befintliga två kronofogdeplatserna kommer
att indragas.

Till dessa redan flera gånger iakttagna svårigheter sällar sig nu
ett möjligen för Gottland säreget förhållande. Förslag har framkommit
att flytta ena tingslagets tingsstad till Visby, där således tingshus
skulle uppföras. Då jämväl i det andra tingslaget länge varit tal om
att få tingsstaden flyttad från dess nuvarande — genom ändrade kommunikationer
— numera afsides belägenhet, har man uppkastat den
tanken att flytta också den till Visby. Då ställer sig frågan: vore det
ej möjligt att kunna få uppföra en gemensam tingshusbyggnad åt båda
tingslagen? Jo, visserligen, men skall det bli någon uträkning måste
man då kunna nöja sig med en tingssal, en afdelning för vittnen och
allmänhet, eu för åklagaren, eu för nämnd o. s. v. — i stället för två.
Men en sådan förenklad anordning kan ej genomföras, om allmänna
sammanträdena skola börja å samma dagar. Således, kan här en lagändring
åstadkommas, kunna icke oväsentliga medel inbesparas och
åtskilliga förefintliga olägenheter undanröjas. Men skall lagens bokstaf
stå kvar, betyder det ej blott ett fastslående af olägenheterna utan ett
tryck på de tingsbyggnadsskyldige att utgifva kanske dubbelt så mycket
som annars för samma lägenhet är af nöden.

3

Lagutskottets Utlåtande Nr 15.

Ja^ liar tänkt mig, att saken lätt kunde ordnas genom att lämna
Kungl, Maj:t rätt att i hvarje enskildt fall efter vederbörandes ansökning
och hörande bestämma, huru med tingens början i likartade fall
skall förfaras. Och då väl tänkbart är, att äfven på andra håll i vårt
land samma förhållanden kunna förefinnas som dem jag äfven relaterat,
tager jag mig friheten hemställa,

att Riksdagen ville besluta

att i kungl. förordningen angående ändring i vissa fall af gällande
bestämmelser om häradsting den 17 mai 1872 införes eu ny 8 5 af
ungefär följande lydelse: y

§ 5. På ansökan må Kung!. Maj:t lämna tingslag rätt att låta
första sammanträdet under vårtinget och första sammanträdet under
hösttinget börja senare än ofvan är stadgadt; dock att påföljande sammanträden
skola inträffa efter samma tids förlopp som ofvan är bestämdt;
samt att påföljande §§, nu betecknade med nr 5—11, måtte, vid bifall’
till ofvanstående, erhålla nr 6—12.»

Då genom kungl. förordningen den 17 maj 1872 den s. k. nya utskottets
tmgsordmngen infördes, lades synnerlig vikt på att i den rättssökande yttrandeallmänhetens
intresse åvägabringa regelbundenhet i rättegångstillfällenas
förekomst på landet i allmänhet. J ördelama af denna tingsordninp''
torde äfven hafva vunnit allt större erkännande, därom bland annat
vittna de uppoffringar, som från tingslagens sida gjorts för underlättande
af, eller, eljest i samband med, den nämnda ordningens genomförande.
Emellertid lära äfven vissa olägenheter för allmänheten kunna följa af
samtidiga rättegångstillfällen vid olika häradsrätter. Dessa olägenheter
torde väl i allmänhet vara af beskaffenhet att i större eller mindre grad
beröra parter, vittnen och advokater, men lära då i det stora hela uppväo-as
af allmänhetens intresse af regelbundenhet och stabilitet i det ifrågavarande
afseende!,. ®

Motionären har emellertid, med uppmärksamhet särskild! å förhållandena
på Gottland, vändt sig äfven mot en annan olägenhet af det
nu rådande systemet, nämligen att, om tingslag, tillhörande olika domsagor,
ur kostnadssynpunkt eller af annan orsak, önska hafva gemensam
tingsbyggnad, de merendels förhindras därifrån af de för tingens hållande
i hvardera domsagan bestämda tider. Det synes utskottet, som om
realiserandet af detta önskningsmål mången gång skulle kunna vara de
tingshusbyggnadsskyldige till afsevärd nytta och som om alltså motionären
här pekat på ett förhållande, som lär vara värdt lagstiftningens
uppmärksamhet.

4

Lagutskottets Utlåtande Nr 15.

Genom den formulering motionären gifvit åt sitt förslag torde
emellertid en vidsträcktare möjlighet vara gifven till undantag från den
förevarande förordningens i omförmälda hänseende meddelade föreskrifter
än som med hänsyn till hvad utskottet ofvan anfört synes lämplig.
Då den sist framhållna olägenheten af det nuvarande systemet, hvars
undanröjande motionären förnämligast synes hafva åsyftat, torde uppnås,
om dispens i det af motionären föreslagna hänseendet sker för det fall,
att tingslag, tillhörande olika domsagor, inom hvilka den nya tingsordningen
är gällande, önska hafva gemensam tingshusbyggnad, har utskottet
ansett lämpligast, att den ifrågasatta ändringen i förevarande
förordning erhåller afseende endast å detta fall.

Enligt 10 § af nämnda förordning har visserligen Konungen redan
tillerkänts rätt, förutom att med hänsyn till särskilda förhållanden medgifva
»undantag» från tillämpningen af de i förordningen meddelade
stadganden, äfven att förordna, att i tingslag, som afses i förordningens
3 §, allmänna sammanträden må hållas å andra dagar än där sägs.
Sist sfsedda rätt för Konungen lär väl knappast syfta utöfver det fall,
att sammanträden jämväl skola hållas till större antal än i 3 § sägs. Stadgandet
afser i hvarje fall ej tingslag, som omförmälas i förordningens
2 §. Med hänsyn till dessa omständigheter har utskottet ansett ett
tillägg i förordningen vara erforderligt. Det har synts utskottet lämpligast,
att detsamma anknytes till omförmälda i förordningens 10 § redan
meddelade bestämmelser och alltså ingår såsom ett nytt andra stycke
af sagda paragraf.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med anledning af ifrågavarande
motion, måtte för sin del besluta, att 10 § i kungl.
förordningen den 17 maj 1872 angående ändring i
vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting
skall erhålla följande ändrade lydelse:

10 §.

Prof var Konungen att, med hänsyn till särskilda
förhållanden, något af de tingslag, som här förut blifvit
omförmälda, må undantagas från tillämpningen af ofvan
meddelade stadganden, eller att i tingslag, som afses
i 3 §, allmänna sammanträden må hållas till större
antal och å andra dagar än där sägs, gånge som särskilt
förordnadt varder; dock må i sistnämnda fall

Lagutskottets Utlåtande Nr 15.

5

antalet allmänna sammanträden ej i någotdera tingslaget
öfverstiga hvad i 2 § bestämmes.

Konungen äge ock att, där tingslag, tillhörande
olika domsagor, hafva gemensamt tingshus, utan afseende
å hvad ofvan i 2 och 3 §§ angående tid för
hållande af allmänt sammanträde finnes stadgadt, därom
meddela det förordnande, som af sådant förhållande
må föranledas.

Stockholm den 1 mars 1910.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGGER.

Herr Pettersson från . Södertälje har begärt få här antecknadt, att
han icke deltagit i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Bih. till Riksd. Prot. 1910. 7 Sami. 14 Raft.

2