Lagutskottets utlåtande Nr 14

Utlåtande 1913:LU14

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

1

Nr 14.

Ankom till Riksdagens kansli den 7 mars 1913 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av väckt motion om skrivelse till Kungl.

Maj:t angående ändringar och tillägg i visst syfte i lagen
om aktiebolag.

Närvarande: herrar Widén, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh, Stärner*, Gezelius,
Alexanderson, greve I.agerbjelke, greve Spens, Dahl, Pettersson i Södertälje*.
Jansson i Edsbäcken, Lindqvist i Stockholm*, Olsson i See, Holmdahl och
Johansson i Mellbyn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Uti eu inom Andra kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad
motion nr 142 har herr Felix Hamrin anfört följande:

»Enligt 51 § i lagen om aktiebolag äger aktiebolag icke annat än
med vissa undantag förvärva egen aktie. Med detta stadgande har
uppenbarligen åsyftats att bevara aktiekapitalet för bolagets egen verksamhet
och att förekomma att aktiekapitalet minskas utan därför föreskriven
publicitet.

Erfarenheten har emellertid redan visat, att denna bestämmelse
lätt kan kringgås därigenom, att ett aktiebolag genom dotterbolag eller
på annat sätt sekundärt förvärvar aktier i moderbolaget. Härigenom
uppkomma således åter de olägenheter aktiebolagslagen avser att förebygga.

Men icke nog härmed, utan därutöver kan genom ett sådant förfarande
beredas möjlighet att i flere avseenden kringgå eller motverka
andra viktiga stadganden, som åsyfta att förhindra maktmissbruk inom
aktiebolag. Så kan t. ex. styrelsen i dotterbolaget, som härvid naturBihang
till Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 14 käft. (Nr 14.) i

2

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

Utskottets

yttrande.

ligtvis endast har att följa förhållningsorder av moderbolagets styrelse,
utöva rösträtt för de sålunda inköpta aktierna, och på så sätt kommer
moderbolagets styrelse, om ock medelbart, i tillfälle att deltaga i avgörandet
av såväl frågor om ansvarsfrihet för styrelsen som val av revisorer
och sådana ärenden, som avses i 77 § av aktiebolagslagen.

Det synes vara angeläget, att lagstiftningen förhindrar sådana åtgärder,
varigenom lagens syfte eluderas.

För den händelse att föreskrift meddelas i sådan riktning, torde
emellertid även vara erforderligt att därtill foga bestämmelser, som
framtvinga en ovillkorlig åtlydnad därav. I sådant avseende kan man
tänka sig att, om ett överträdande av dylik föreskrift ägt rum, allmän
åklagare eller enskild aktieägare skulle vara befogad att hos domstol
utverka förständigande för moderbolaget att inom viss tid vidtaga rättelse,
vid äventyr att domstolen eljes förordnar om bolagets upplösning.

Med anledning av vad jag sålunda anfört, tillåter jag mig hemställa,
att Riksdagen ville i skrivelse hos Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga förslag till sådana
ändringar och tillägg till lagen om aktiebolag, som för vinnande av denna
motions syfte må erfordras.»

Redan i det förslag till lag om aktiebolag, som låg till grund för
1895 års lagstiftning i ämnet, hade intagits bestämmelse därom, att
aktiebolag endast i vissa fall skulle äga rätt att förvärva egna aktier.
Detta förbud hade, såsom av motiverna till förslaget framgår, ansetts
erforderligt till förhindrande av att i förslaget meddelade bestämmelser
rörande nedsättning av bolags aktiekapital kunde kringgås. Uppenbarligen
innebär i allmänhet en dylik nedsättning eu allvarsam fara för
bolagets borgenärer. Som emellertid i vissa fall en sådan åtgärd måste
för bolaget anses synnerligen önskvärd, ansågs ett ovillkorligt förbud
däremot icke kunna i lagstiftningen meddelas, utan intogs i förslaget i
stället, till tryggande av borgenärernas rätt, bestämmelser rörande de fall,
i vilka en nedsättning av aktiekapitalet skulle få äga rum, och den ordning,
vari detta skulle ske. Sålunda var i förslaget stadgat, att inlösen
av aktier ej lagligen kunde ske, med mindre förbehåll därom gjorts i
inbjudningen till aktieteckning och detta förbehåll blivit i bolagsordningen
intaget och registrerat, samt att för nedsättning av aktiekapitalet i andra
fall erfordrades, att rätten efter å borgenärerna utfärdad årsstämning givit
tillstånd därtill.

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

De sålunda föreslagna bestämmelserna inflöto med några oväsentliga
förändringar i 1895 års lag i ämnet; och hava i huvudsak likartade
föreskrifter rörande aktiekapitalets nedsättning meddelats i 49 och 50 §§
i nu gällande aktiebolagslag av den 12 augusti 1910.

Jämväl det av kommittén föreslagna förbudet för bolag att förvärva
egna aktier inflöt såväl i 1895 som i 1910 års lag, i den sistnämnda
dock endast beträffande förvärv mot vederlag.

I sin ifrågavarande motion har nu motionären framhållit, hurusom
enligt hans förmenande det nämnda förbudet skulle kunna kringgås och
därigenom eu nedsättning av aktiekapitalet kunna äga rum utan iakttagande
av de därom i 49 och 50 §§ meddelade föreskrifter. I stället
för att själv förvärva sina aktier, skulle nämligen ett bolag genom ett
annat bolag, som bildats av det förstnämnda och vari detta ägde andel,
kunna förvärva dem.

Härvid vill utskottet till en början framhålla, att för bibehållandet
av det ifrågavarande stadgandet i nu gällande lag om aktiebolag, väsentligen
andra skäl torde hava legat till grund än de, som föranledde
stadgandets intagande i 1895 års lag. Den år 1905 tillsatta kommitté,
vars förslag till aktiebolagslag ligger till grund för nu gällande lagstiftning
i ämnet, yttrade vid behandlingen av denna fråga bland annat:

»Förvärvad egen aktie kan av bolaget vare sig innehållas för att
ej mera utsläppas (dödas) eller ock bevaras för att, då bolaget finner
det för sig förmånligt, åter utgivas.

Då en aktie förvärvas och dödas, kan detta givetvis ske i förening
med en nedsättning av aktiekapitalet. Från bokföringssynpunkt sett bör
i sådant fäll den å balansräkningens passivsida upptagna aktiekapitalsposten
minskas med den förvärfvade aktiens belopp.

Emellertid behöver ett dödande av förvärvad egen aktie icke medföra
eu nedsättning av aktiekapitalet. Att aktiekapitalet ej blivit nedsatt,
ehuru aktie dödats, innebär, att aktiekapitalsposten i balansräkningen
upptages till sitt förra belopp, oaktat bolagstillgångarna fördelas på
ett färre antal aktier än förut; aktiernas nominella belopp borde strängt
taget i detta fäll höjas. Vad beträffar bokföringsfrågan är att märka,
att i balansräkningen aktiekapitalsposten, som nyss antytts, skall förbliva
oförändrad, och att på tillgångssidan den förvärvade aktien ej får
uppföras.

Har vid inlösande av egna aktier i nu förevarande fall använts för

4

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

aktiekapitalets täckande nödvändiga tillgångar — vilket givetvis ej i
ock för sig medför någon nedsättning av aktiekapitalet — måste den
uppkomna bristen i aktiekapitalet framgå av balansräkningen.

Hur det fall, att aktiebolag förvärvar egen aktie i syfte att åter
avyttra densamma, skall betraktas och behandlas, är tveksamt. Enligt
en inom tysk teori företrädd åsikt bör den förvärvade aktien likställas
med andra värdehandlingar och därför i balansräkningen upptagas bland
tillgångarna till sitt verkliga värde (marknadsvärde). Aktiekapitalet upptages
naturligtvis till sitt förra belopp — — -—

Mot detta bokföringssätt kan med fog anmärkas, att, om egna aktier
upptagas såsom tillgång i balansräkningen, denna giver en skev föreställning
om bolagets verkliga ställning. Aktierna sakna för bolagets
borgenärer, i händelse av dess obestånd, allt värde. Ett dylikt bokföringssätt
är ägnat att dölja den minskning av de för aktiekapitalets
täckande användbara tillgångar, som i själva verket genom förvärv av
egna aktier skett. Det måste därför anses stå i överensstämmelse med
riktiga bokföringsprinciper, att ej heller i förevarande fall på tillgångssidan
upptages förvärvad egen aktie.»

I enlighet med vad kommittén sålunda anfört intogs i förslaget bestämmelse
därom, att i balansräkningen bland bolagets tillgångar, vilka
ej finge upptagas över deras verkliga värde, egen aktie ej finge uppföras.

Genom denna bestämmelse ansåg sig kommittén hava lämnat tillräckliga
garantier för aktieägarne och bolagets borgenärer med avseende
på bolagets tillgångar och dess aktiekapital; och då kommittén det oaktat
i sitt förslag bibehöll det forna förbudet mot förvärv av egna aktier,
framhöll kommittén uttryckligen, att detta ej skedde på den grund, att,
därest ett dylikt förbud ej meddelades, fara vore för handen, att aktiebolag
skulle genom förvärv av egna aktier obehörigen nedsätta aktiekapitalet,
utan för att söka förhindra, att aktiebolag spekulerade i egna
aktier. Med hänsyn till nu åberopade grund för omförmälda förbud
ansågs detsamma endast böra gälla förvärv mot vederlag.

Det nämnda av kommittén till aktieägarnes och borgenärers skydd
föreslagna stadgandet, att bolags egen aktie ej finge upptagas som tillgång
i balansräkningen, inflöt sedermera i 56 § i 1910 års lag.

Yad särskilt angår det slag av förvärv, som motionären åsyftar,
eller det, att aktiebolag indirekt blir ägare till egna aktier genom sitt
delägarskap i annat bolag, som förvärvar sådana aktier, vill utskottet

Lagutskottets utlåtande Nr 14.

5

ytterligare erinra, att i nyssnämnda paragraf i aktiebolagslagen på Riksdagens
initiativ jämväl intagits bestämmelse därom, att, då bolag äger
aktier i annat bolag, dessa skola till antal och värde upptagas i balansräkningen,
särskilt för varje sådant bolag, samt att, då så ske kan, till
balansräkningen skall fogas sistnämnda bolags senast fastställda balansräkning.
Enligt utskottets uppfattning skall vid beräknandet av det värde
å aktierna i dylikt annat bolag, som skall i balansräkningen upptagas, avdrag
ske för vad av nämnda värde kan belöpa å aktie, som samma bolag
må äga i det förstnämnda bolaget. Vid sådant förhållande torde fara fölborgenärernas
rätt icke i vidare mån föreligga vid dylikt sekundärt förvärv
av egna aktier, än då förvärvet skett direkt av det ursprungliga
bolaget. Vad 1905 års kommitté i förevarande hänseende anfört får
sålunda tillämpning jämväl på det slag av förvärv, varom nu är fråga.

Vad slutligen angår de maktmissbruk i avseende å rösträtts utövande
in. m., som enligt motionärens förmenande skulle möjliggöras
genom det i motionen angivna förfarandet, synas sådana visserligen kunna
förekomma och hava måhända även förekommit. Men att helt utestänga
varje möjlighet för en majoritet att missbruka sin makt inom köksväsendet
låter sig uppenbarligen icke gorå utan införande av alltför restriktiva
och för eu nödvändig rörelsefrihet hinderliga bestämmelser. Erfarenheten
torde för övrigt hava visat, att försök att genom mera detaljerade
föreskrifter utestänga en dylik möjlighet framkallat andra olägenheter.
Vad angår sådant indirekt förvärv av egna aktier, som i motionen
beröres, kan utskottet ej finna, att därigenom några särskilda möjligheter
till illojal maktutövning lämnas de styrande inom ett bolag,
vilka icke skulle kunna jämväl på andra och av lagstiftningen
svårligen åtkomliga vägar utnyttjas. Särskilt må anmärkas, att de i
aktiebolagslagen upptagna bestämmelserna till förekommande av maktmissbruk
inom bolagen i viss mån lära äga användbarhet även till motverkande
av de av motionären befarade missföhållanden.

Men även om eljest ett utsträckande av det för bolag i allmänhet
meddelade förbudet mot förvärv av egna aktier till att omfatta jämväl
vissa fall, då förvärvet sker indirekt, genom annat bolag, finge anses
önskvärt, synes det utskottet möta svåröverkomliga hinder att på ett tillfredsställande
sätt angiva de gränser, inom vilka ett dylikt indirekt förvärv
borde betraktas såsom obehörigt. Då motionären i sin motion framhåller,
hurusom aktiebolag genom dotterbolag kan sekundärt förvärva
aktier i moderbolaget, synes han därvid med »dotterbolag» avse sådana
Bihang titt Riksdagens protokoll 1913. 9 samt. 14 käft. (Nr 14.) 2

6 Lagutskottets utlåtande Nr 14.

bolag, i vilka vid deras bildande eller ock sedermera annat bolag insatt
kapital i den omfattning, att sistnämnda bolag, »moderbolaget», kan
öva ett avgörande inflytande på dotterbolagets verksamhet. Det torde
emellertid svårligen låta sig göra att utmärka, när tvenne bolags inbördes
förhållande är av den art, att ett ömsesidigt innehav för det ena
bolaget av aktier i det andra skulle vara otillåtet. Ej heller har motionären
i övrigt anvisat någon som helst utväg att ordna en lagstiftning
sådan som den av honom avsedda.

På grund av vad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

att herr Hamrins ifrågavarande motion icke måtte
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 mars 1913.

På utskottets vägnar:

JOHAN WIDÉN.

Reservation

av herr Lindhagen, som anfört:

Motionen är föranledd av de nyligen mycket omtalade och kritiserade
åtgärderna med aktiebolaget Separators aktier. Allmänna meningen
syntes då vara ganska enig i att ogilla det begagnade förfaringssättet,
och lagutskottet tar ju i själva verket också avstånd ifrån detsamma.
Att förekomma dylika företeelser genom ändring i aktiebolagslagen synes
mig därför vara ett lovligt och gagneligt syftemål. Utskottets motivering
för sitt avslag å motionen synes mig ej heller fullt övertygande.
Då jag emellertid av annat arbete varit ur stånd att inom påkallad tid
hinna sätta mig tillräckligt in uti dessa ganska invecklade detaljspörsmål
för att gent emot utskottets påstående, att inga utvägar finnas,
kunna visa vilka vägar, som troligen stå till buds, är jag nödsakad inskränka
mig till detta sympatiuttalande för motionen.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1913.