Lagutskottets utlåtande Nr 13

Utlåtande 1916:LU13

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 22 februari 1916 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. May.ts proposition med förslag
till lag angående verkställighet av sträf arbete och fängelsestraff.

Närvarande vid ärendets slutliga behandling: herrar Petersson i Lidingö villastad,
Söderbergh, Gezelius, Rogberg*, Alexanderson*, greve Spens, Dahl,
Hult, von Sydow, Schotte, Lindqvist i Stockholm, Pettersson i Bjälbo*,
Persson i Norrköping, Gustafsson i Örebro, Karlsson i Fjät och Lindley
i Söderhamn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 31 december 1915 dagtecknad proposition, nr 7,
vilken blivit hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagda utdrag av i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående verkställighet av straffarbete och fängelsestraff.

Med upphävande av lagen angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum den 22 juni 1906 samt lagen den 2 juni 1908,
innefattande ändring i 7 § av förstnämnda lag, stadgas som följer:

Bihang till riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 8 luft. (Nr 13.)

1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

1 §-

Fångar, som i samma straffanstalt undergå straff, varom i denna lag
förmäles, skola efter kön och olika straffart hållas åtskilda, såvitt möjligt i
särskilda avdelningar av straffanstalten. Fånge, som vid straffets början ej
fyllt tjugu år, skall avtjäna straffet helt eller delvis i huvudsakligen för
yngre fångar avsedd straffanstalt, där det ej med hänsyn till strafftidens
korthet, straffets art eller omständigheterna i övrigt finnes olämpligt.

2 §•

Den, som undergår straffarbete, skall hållas till arbete, som av
vederbörande fångvårdsmyndighet för honom bestämmes. Där så lämpligen
kan ske, skall arbetet vara av beskaffenhet att bereda fången tillfälle till
förkovran i hans yrke eller till annan utbildning, som kan främja utsikterna
för honom att efter frigivningen försörja sig, och bör vid valet
av arbete hänsyn tagas till hans håg och fallenhet. Till andel i inkomst
för arbetet äge han ej rätt; dock kan för flit och ordentlighet i arbetet
i förening med gott uppförande arbetspremie tilldelas honom.

Ej må han förskaffa sig eller emottaga underhåll, beklädnad eller
annat utöver vad honom vid straffanstalten tillhandahålles.

Av annan än vid straffanstalten anställd bevakningstjänsteman, läkare
eller präst samt de personer, som hava uppsikt över straffanstalten eller
där, till följd av tjänstebefattning eller fångvårdsstyrelsens beslut, äga tillträde,
må fången ej mottaga besök, med mindre straffanstaltens styresman
prövar omständigheter av särskild vikt föranleda till undantag.

Sedan tre månader från straffets början förflutit, må oberoende av
omständigheter, varom nyss är sagt, tillstånd meddelas fånge, vilken ej
undergår straffskärpning, att emottaga besök av maka, föräldrar, barn,
syskon eller andra närstående, där ej ordningen eller säkerheten inom
straffanstalten kan därigenom äventyras eller besöket anses eljest kunna
verka skadligt. Anmälan om sådant besök skall ske hos straffanstaltens
styresman, som skall för besök bestämma lämplig tid samt, om han så
aktar nödigt, förordna, att under besöket bevakningstjänsteman skall vara
tillstädes.

Brev eller annat skriftligt meddelande eller bud till eller från annan
inom eller utom straffanstalten må icke av fången avsändas eller emottagas,
utan att straffanstaltens styresman, efter prövning i varje fall, lämnar tillstånd
därtill. Fången må dock icke förvägras att till svensk myndighet
avsända skriftlig framställning, såvitt den är avfattad i hövisk form.

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

3

Vid tillämpning av ovan givna bestämmelser skall, där så lämpligen
kan ske, iakttagas, att gradvis inträdande förmåner beredas fången i mån
av gott uppförande och avtjänad strafftid.

3 §.

Då fånge undergår antingen omedelbart för brott ålagt fängelse eller
därmed förenat fängelse, vartill ådömda böter förvandlats, ''är han pliktig
sysselsätta sig med lämpligt arbete. Undergår fången straff i enrum, må
han själv förskaffa sig sådant arbete, och äger han, där arbetet medför
inkomst, behålla denna för egen räkning; dock bör straffanstaltens styresman
tillse, att denna rätt ej missbrukas till brottsliga företag eller utövas
på sätt att därigenom ordningen eller säkerheten inom straffanstalten kan
äventyras. Begagnar fången sig icke av nämnda rätt eller undergår han
straff i gemensamhet, skall av vederbörande fångvårdsmyndighet arbete
tilldelas honom, och skall han av arbetsinkomsten erhålla andel enligt särskilda
bestämmelser.

Vill och kan fången förskaffa’ sig underhåll eller bekvämlighet, utöver
vad i straffanstalten bestås, vare det tillåtet, såvida ordningen eller
säkerheten inom straffanstalten därigenom icke störes; dock må han ej
bereda sig eller emottaga bättre underhåll eller större bekvämlighet, än
som är förenligt med måttlighet och enkelhet. Undergår han straffskärpning,
må han därunder ej åtnjuta bekvämlighet, som är ägnad att upphäva
eller mildiva skärpningen.

Fångens maka, föräldrar, barn, syskon eller andra fången närstående
personer må besöka honom i straffanstalten, såframt ej ordningen eller
säkerheten inom densamma kan därigenom äventyras. Anmälan om sådant
besök skall ske hos straffanstaltens styresman, som skall för besök bestämma
lämplig tid samt, om han så aktar nödigt, förordna, att under
besöket bevakningstjänsteman skall vara tillstädes. Av andra än nu nämnda
personer samt de i 2 § tredje stycket omförmälda må fången ej emottaga
besök, där ej styresmannen finner skål att därtill lämna tillstånd. Undergår
fången straffskärpning, tillämpas i fråga om besök de i 2 § tredje
stycket meddelade bestämmelser.

Brev eller annat skriftligt meddelande må icke av fången avsändas
eller emottagas utan styresmannens tillstånd; dock må fången icke förvägras
att till svensk myndighet avsända skriftlig framställning, såvitt den
är avfattad i hövisk form, eller att eljest avsända eller emottaga brev eller
annat skriftligt meddelande, där detsamma rörer allenast fångens enskilda
angelägenheter samt icke är ohöviskt eller innehåller något, varav ord -

4

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

ningen eller säkerheten inom straffanstalten kan äventyras. Vill fången
avsända skrift, som kan antagas vara ämnad att offentliggöras, skall, evad
skriften är avfattad såsom brev eller ej, straffanstaltens styresman överlämna
den till tillsyningsmannen eller, där sådan ej finnes, Konungens
befallningshayande. Tillsyningsmannen eller befallningshavanden har att
bestämma, huruvida skriften får avsändas; och må tillstånd vägras i varje
fall, då skriften är av anstötligt innehåll eller dess offentliggörande eljest
finnes olämpligt.

4 §•

Har den, som undergår straffarbete eller fängelse, varom förmäles
i 3 §, vid straffets början fyllt tjugu år, skall han hållas till straff i enrum
under hela strafftiden, där denna icke överstiger tre år, och, där strafftiden
är längre, de tre första åren. Har fången vid straffets början ej
fyllt tjugu år, skall han hållas till straff i enrum under hela strafftiden,
där denna icke överstiger ett år, och, där strafftiden är längre, det första
året. Fången skall, då han icke undergår straff i enrum, hållas till straff
i gemensamhet.

Om fånges hållande till straff i enrum längre eller kortare tid, än
ovan är sagt, är särskilt stadgat i 7, 8 och 9 §§.

5 §•

Fånge, som undergår straff i enrum, skall hållas innesluten i cell,
där ej hans vistelse utom densamma betingas av deltagande i gudstjänst,
skolundervisning, rörelse i fria luften eller gymnastik eller ock av omständigheterna
tillfälligtvis påkallas.

Sedan fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, avtjänat fyra
månader av strafftiden, samt annan fånge av strafftiden avtjänat ett år,
må, där med hänsyn till fångens vård, arbete eller behandling så finnes
lämpligt, cellen under arbetstid hållas öppen ävensom åt sådan fånge
anförtros att inom straffanstalten uträtta ärenden, vilka sammanhänga med
hans arbete.

Genom noggrann tillsyn och på annat lämpligt sått skall förebyggas,
att fången träder i förbindelse med andra fångar. Därjämte skola, beträffande
fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, under de fyra första
månaderna av strafftiden samt, i fråga om annan fånge, under det första
året anordningar vidtagas, som förhindra fången jämväl vid vistelse utom
cellen att se andra fångar.

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

5

6 §•

Straff i gemensamhet skall genom fångarnas fördelning i grupper
eller på annat lämpligt sätt så anordnas, att fara för skadlig inverkan
fångarna emellan såvitt möjligt förebygges. Under sovtid skall fånge,
som undergår straff i gemensamhet, städse hållas avstängd från andra fångar.

Har fånge, som hålles till straff i gemensamhet, under längre tid
sysselsatts med arbete huvudsakligen inomhus, skall han, där så lämpligen
kan ske, någon tid före frigivningen helt eller delvis hållas till arbete
utomhus.

Fånge, som undergår straff i gemensamhet, må kunna sysselsättas
med arbete utom straffanstaltens slutna område, såvida förbindelse mellan
fången och obehöriga därvid förhindras.

7 §•

önskar fånge, som avtjänar straffarbete eller fängelse, varom förmäles
i 3 §, att få undergå straff i enrum efter det den enligt 4 § första
stycket för honom gällande längsta tid för straff i enrum förflutit, må
det ej förvägras honom, där ej fångvårdsstyrelsen finner synnerliga skäl
därtill föreligga.

År fånges hållande till straff i gemensamhet förenat med fara för
ordningen eller säkerheten inom straffanstalten, må fångvårdsstyrelsen
kunna förordna, att fången skall hållas till straff i enrum jämväl efter det
den enligt 4 § första stycket för fången gällande längsta tid för straff i
enrum förflutit.

I fråga om fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år, må
jämväl av den anledning, att hans hållande till straff i gemensamhet är
förenat med fara för skadlig inverkan från hans sida å andra fångar, fångvårdsstyrelsen
kunna förordna, att fången skall hållas till straff i enrum
efter utgången av den enligt nyssnämnda lagrum för honom gällande
längsta tid för sådant straff, dock ej utöver tre år från straffets början.

I avvaktan på fångvårdsstyrelsens beslut må straffanstaltens styresman
kunna meddela förordnande, som i andra och tredje styckena avses.
Fångens fortsatta hållande till straff i enrum av anledning, som i
samma stycken sägs, skall av fångvårdsstyrelsen minst eu gång var sjätte
månad tagas under omprövning.

6

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

8 §.

Fånge må icke hållas till straff i enrum, om men för hans andliga
eller kroppsliga hälsa därav inträder eller uppenbarligen kan befaras.

Ej heller må fånge, som vid straffets början ej fyllt tjugu år och
som av strafftiden avtjänat fyra månader, eller annan fånge, som av
strafftiden avtjänat ett år, hållas till straff i enrum, om det av annat
skäl, än i första stycket sägs, finnes för honom uppenbarligen olämpligt
samt hans hållande till straff i gemensamhet icke är förenat med fara
för ordningen eller säkerheten inom straffanstalten eller för skadlig inverkan
från fångens sida å andra fångar eller med annan väsentlig olägenhet.

Om fånges hållande till straff i gemensamhet av anledning, som i
denna § avses, förordnar fångvårdsstyrelsen.

9 §•

Har någon blivit i straffanstalt insatt till undergående av straffarbete
på viss tid eller fängelsestraff, varom förmäles i 3 §, och förekommer,
innan han från straffanstalten frigivits, till verkställighet honom ytterligare
ålagt straffarbete eller dylikt fängelsestraff, skall i fråga om verkställigheten
så förfaras, som vore straffen ett sammanhängande straff, vars
undergående tagit sin början, då det ovan först omnämnda straffet började
avtjänas.

Varder någon, som på grund av stadgande i särskild lag eller av
nåd blivit villkorligt frigiven, därefter i straffanstalt insatt för att utstå
återstoden av straffet; då skall i fråga om verkställigheten så förfaras, som
vore det nytt straff.

10 §.

År någon dömd till straffarbete eller fängelse med skärpning, bör
skärpningen verkställas vid strafftidens början eller, där i fall, som avses

1 9 §, det fången ytterligare ålagda straffet är förbundet med skärpning,
så snart det lämpligen kan ske; och skall efter var tionde dag göras tio
dagars avbrott i skärpningen.

Skall vid straffarbete skärpning till någon del ske med mörkt enrum,
bör skärpningen i denna del, såvitt omständigheterna medgiva, verkställas
först.

Föreligger för verkställighet av straffskärpning sådant hinder, som i

2 kap. 6 § strafflagen omförmäles, skall skärpningen verkställas, så snart
hindret upphört. Hinder för vistelse i mörkt enrum må ej uppehålla

v Lagutskottets utlåtande Nr 13. 7

skärpningen i övrigt längre, än att denna kan före strafftidens slut fullbordas.

11 §■

Skall någon undergå fängelse, vartill ådömda böter förvandlats, och
varder förvandlingsstraffet icke sammanlagt med annat fängelse, vare
fången skyldig utföra tjänligt arbete, som av vederbörande fångvårdsmyndighet
för honom bestämmes, och må ersättning därför icke tillkomma
honom.

Underhåll eller bekvämlighet, utöver vad honom vid straffanstalten
bestås, må han icke förskaffa sig eller emottaga.

Beträffande rättighet för fången att emottaga besök samt avsända
eller mottaga brev eller annat skriftligt meddelande, galle vad i sådant
avseende är i 3 § stadgat om den, som undergår fängelse utan straffskärpning.

Fången skall, om förhållandena det medgiva, hållas innesluten ensam
i cell under sovtid, måltider och fritid samt, där ej omständigheterna till
annat föranleda, jämväl under återstående del av dygnet. Sammanföres
fången med andra fångar, skall därvid iakttagas, vad i 6 § första stycket
första punkten är föreskrivet.

12 §.

Därest men för fånges andliga eller kroppsliga hälsa inträder eller
uppenbarligen kan befaras genom tillämpning av i denna lag given bestämmelse
i annat fall, än som avses i 8 § första stycket, må i tillämpningen
göras den jämkning, som prövas nödig för avhjälpande eller förebyggande
av sådant men.

13 §.

Fånge, som bryter mot anbefalld ordning, straffas enligt bestämmelser,
som Konungen, utan hinder av stadgandena i denna lag, äger utfärda.

14 §.

Avtjänas straff, varom i denna lag förmäles, i militärhäkte, utövar
befälhavare, som har uppsikt över häktet, befogenhet, som eljest enligt
denna lag tillkommer fångvårdsstyrelsen. I ovan stadgade medgivanden
för fånge att emottaga besök äger Konungen föreskriva nödiga inskränkningar
vid verkställande av straff i militärhäkte.

8

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

15 §.

I fråga om vad ytterligare i avseende å fångars vård, arbete och
behandling skall iakttagas samt vad i övrigt till ordning vid straffanstalt
och tillsyn därå hörer, galle vad därom är eller framdeles kan bliva föreskrivet.

Denna lag länder till efterrättelse från och med den 1 januari 1917.

Vad i lagen den 29 juli 1892 angående straffarbetes och fängelsestraffs
verkställande i enrum stadgats om avdrag å strafftid, när straffarbete
verkställes i enrum, skall fortfarande tillämpas vid verkställighet
av straffarbete, som blivit ådömt i mål, däri första domstol givit slutligt
utslag före utgången av år 1906.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för ifrågavarande förslag,
får utskottet hänvisa till propositionen.

Utskottet har vid granskning av förslaget icke funnit skäl till anmärkning
mot detsamma och får alltså hemställa,

att ifrågavarande proposition måtte av riksdagen
bifallas.

Stockholm, den 18 februari 1916.

På lagutskottets vägnar:

ALBERT PETERSSON.

Reservationer

dels av herr Schotte, som ansett att 2 § i lagförslaget bort erhålla
följande ändrade lydelse:

Lagutskottets utlåtande AV 13.

9

»2 §.

Den, som — — — honom.

Ej må han — — — tillhandahållas.

Av annan än vid straffanstalten anställd bevakningstjänsteman, läkare
eller präst samt de personer, som hava uppsikt över straffanstalten eller
där, till följd av tjänstebefattning eller fångvårdsstyrelsens beslut, äga tillträde,
må fången ej mottaga besök, med mindre straffanstaltens styresman
därtill lämnat tillstånd. Tillstånd att emottaga besök av maka, föräldrar,
barn, syskon eller andra närstående, må meddelas fånge, vilken ej undergår
straffskärpning, där ej ordningen eller säkerheten inom straffanstalten
kan därigenom äventyras eller besöket anses eljest kunna verka skadligt.
Anmälan om sådant besök skall ske hos straffanstaltens styresman, som
skall för besöket bestämma lämplig tid samt, om han så aktar nödigt,
förordna, att under besöket bevakningstjänsteman skall vara tillstädes.
Tillstånd att emottaga, besök av andra än nyss nämnda anhöriga kan allenast
meddelas fånge, därest omständigheter av särskild vikt för fången
prövas föreligga för besöket.

Brev — — — — — form.

Vid tillämpning — — — — strafftid.»

Till motivering av detta ändringsförslag har reservanter åberopat
ett över lagförslaget av svenska fångvårdssällskapets styrelse avgivet yttrande,
däri — med upplysning att nuvarande och i det föreliggande lagförslaget
upptagna föreskrift, att fånge först sedan tre månader av strafftiden
förflutit skall äga rätt att mottaga besök av anförvanter, icke enligt
nämnda styrelses erfarenhet vore lycklig — vidare anförts bl. a. följande:
»Denna erfarenhet går i alldeles motsatt riktning till vad som om dessa
besök gäller och i det framställda förslaget föreslås. Under den första
delen av strafftiden visar sig fången mottaglig för påverkan. Det djupaingripande
i både hans och hans närmastes alla förhållanden, som inträtt
med fångens överförande till straffanstalten, hans känsla av oro för de
sina, av ånger över brottet, av den skam och skada som han åsamkat sina
anhöriga, allt detta är känslor, som under den första strafftiden göra sig
starkt förnimbara hos många fångar. Fången är fylld av bekymmer över
huru hustru och barn ha det, han vill bedja dem eller sina gamla föräldrar
om förlåtelse, han vill verkligen öppna sitt sinne, men till svar på
allt detta får han blott: »när tre månader gått, får Ni taga emot besök».
Flera av oss, som underskrivit denna vår framställning, hava haft tillfälle
att se, och det vid upprepade tillfällen, huru som denna härda vägran
verkat förstockande och förbittrande på fången, ej minst emot fångvården
Bihang till Riksdagens protokoll 1916. 9 samt. 8 höft. (AV 13.) 2

10

Layutskottets utlåtande Nr 13.

och dess funktionärer, och på de närstående hava vi sett samma verkan,
på den gråtande, ensam lämnade hustrun med sina små barn omkring sig,
gått bort med förtvivlan i sinnet: om tre månader först får jag tala vid
min man.

Den som haft tillfälle att i praktisk fångvårdstjänst iakttaga allt
detta, vet huru viktigt det är för en rätt påverkan av fången, att han
just under den första tiden får mottaga besök. När tre månader gått,
har han hunnit vänja sig vid fängelset, som han då kanske ej finner så
avskräckande; hans känslor av ånger och oro hava förflyktigats. Strafftiden
är kanske snart slut, fången tager det hela med jämnmod.»

dels och av herrar Lindqvist i Stockholm, Persson i Norrköping,
Karlsson i Fjöl och Lindley i Söderhamn, vilka instämt med herr Schotte.

Stockholm 1916. Knngl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner,

160741