Lagutskottets utlåtande Nr 13

Utlåtande 1914:LU13 - a

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

1

Nr 13.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1914 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om skrivelse till
Kungl. Maj:t i fråga om lagstiftning angående bidrag
av allmänna medel, annorledes än genom fattigvård, till
underhåll åt barn av ogift moder samt övergiven eller
frånskild hustru.

Närvarande: herrar Pettersson i Södertälje, Lindhagen, af Ekenstam, Trana,
greve Lagerbjelke, Alexanderson, Johanson i Valared, greve Spens,
J. E. Berglund, Eliasson, Petersson i Lidingö villastad*), Jansson i
Edsbäcken, Olsson i See*), Pettersson i Bjälbo, Cederborg*) och Persson
i Norrköping.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till behandling förehaft två till utskottet hänvisade,
lika lydande motioner, nr 41 inom första kammaren av herr Jan Erik Befrglund
och nr 188 inom andra kammaren av herr (Jarl Lindhagen, i vilka
motioner hemställts, »att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla att till
de uppdrag om utredning angående barns rätt gentemot försumliga försörjare,
som redan givits fattigvårdslagstiftningskommittén och lagberedningen,
desamma även måtte få i uppdrag att inkomma med utredning angående
sådan lagstiftning, varigenom för barn till ogift moder, övergiven och frånskild
hustru bidrag till underhåll utbetalas av det allmänna, utan att ett
hänvändande för att erhålla sådant bidrag behöver ske genom fattigvården
och utan att det av mottagaren erhållna bidraget anses såsom erhållen
fattighjälp».

Bihang till riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 11 käft. (Nr 13.) 1

Motionerna.

- Lagutskottets utlåtande Nr 13.

Till stöd för denna sin hemställan hava motionärerna anfört:

»Till lagberedningen och fattig vårdslagstiftningskommittén har uppdrag
givits att avgiva särskilda förslag dels till lagstiftning, som på ett
effektivt sätt tillgodoser utom äktenskapet födda barns och deras mödrars
rättsliga ställning, dels ock- till lagstiftning angående mera effektiva bestämmelser
mot gifta familjeförsörjare, som försumma sin försörjningsplikt.
I vårt land är lagstiftningen inom detta område synnerligen otillfredsställande,
varför dessa utredningar äro av brådskande natur och måste på
samma gång också med nödvändighet omfatta hela frågan i så stor räckvidd
som möjligt.

I våra grannländer har förbättrad lagstiftning rörande barns och mödrars
rätt redan antagits eller förslag därom framlagts. I Danmark har sådan
ny lag antagits 1908 och vissa ändringar och tillägg till densamma
år 1913. I Finland har lantdagen 1913 antagit förslag till ny lag om
barn, som fötts utom äktenskap. I Norge ha regeringspropositioner framlagts
1909 och 1912 och nu åter i januari 1914 med förslag till betydande
förbättringar i den gamla norska lagstiftningen å detta område, vilken
dock redan sedan länge givit ensamställda mödrar och deras barn en
betydligt bättre ställning än fallet varit i svensk lagstiftning.

Av utredningarna till dessa olika lagar och lagförslag liksom även i
den eitarenhet man redan i Danmark hunnit vinna under de nya lagarnas
tillämpning synas vi här i Sverige kunna hava mycket att lära, då vi själva
stå inför ifrågavarande frågors snara lösning.

Vad angår bevakandet av barnets rätt, finnes i Norge det rättsinstitut,
att myndigheterna själva bevaka detta, om så begäres. Nu föreslås
den ändringen, att s. k. »bidragsresolution» alltid skall utfärdas utan häns.
>n till, om modern begär det eller ej, och att »verge» kan utses vid vissa
särskilda tillfällen. I Finland upptager lantdagens förslag, att förmyndare
föroidnas, där ej modern prövas fullt lämplig att vara barnets lagbestämda
förmyndare, och i Danmark kan »verge» i vissa fall tillsättas genom
»vergeraadets» försorg.

En fråga av synnerlig vikt är emellertid icke blott att barnets rätt
blir bevakad, utan även att barnets och moderns ekonomi får ett stöd i
lagstiftningen. Den stora barnadödligheten bland barn födda utom äktenskapet
liksom det alltför vanliga förhållandet, att bandet mellan mödrar
och barn, även om mödrarna under amningstiden kunna få vara tillsammans
med sina barn, sedan slites, då barnet blir några månader gammalt,
har till stor del sin grund i mödrarnas dåliga ekonomi. I Danmark är

3

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

redan infört och i Norge och Finland föreslås, att särskilt bidrag skall lämnas
modern vid nedkomsten och viss tid före och efter densamma. För
att detta bidrag med säkerhet skall komma modern och barnet till godo,
skall detta bidrag utlämnas av kommunen, om fadern icke fullgör sin skyldighet.

Särskilt må uppmärksamhet fästas vid sådan utbetalning såsom det
enda verkligt effektiva medlet att skydda ensamställda mödrar. I Danmark
lämnas förskottsutbetalning på grund av den danska alimentationslagstiftningen
icke blott i samband med barnets födelse och amning, utan ända
tills barnet nått vuxen ålder.

En sådan lag ger naturligtvis ensamstående mor en viss ekonomisk
trygghet. Hon får visshet att kunna utfå det s. k. normalbidraget såsom
en rättighet. (I Köpenhamn är detta 144 kronor under barnets två första
levnadsår, och under de senare åren 120 kronor; det lägsta normalbidraget
å landsbygden lär vara 60 kronor.) För att utfå detta är hon icke beroende
av om det kan uttagas av barnafadern eller ej, icke heller är bon
beroende av att vända sig till fattigvården och ej heller blir det av benne
mottagna bidraget räknat som av benne mottagen fattigvård. En alimentationslagstiftning
kan ock tänkas föreskriva, att ett sådant bidrag även kan
tagas ut av modern, om bon icke genom att vårda barnet eller på annat
sätt själv bidrager till dess försörjning.

Med anledning av de ändringar och tillägg till den danska lagen, som
föreslogos vid 1913 års riksdag och sedan antogos, skrives:

»Ministeriet är av den meningen, att lagen nr 130 av den 27 maj 1908
i det hela verkat tillfredsställande och i överensstämmelse med sin uppgift,
nämligen till värn för utanför äktenskapet födda barn och deras mödrar;
lagen har nu de sista åren blivit väl inarbetad både i folkmedvetandet
och bos de kommunala myndigheter och andra myndigheter, som
beröras av lagen. Och de tvivel, som i början efter lagens trådande i kraft
i betydlig omfattning gjorde sig gällande, äro nu i det väsentligaste lösta
genom de judiciella och administrativa myndigheterna. Däremot må det
erkännas, att lagen på vissa punkter lider av fel, som det är anledning till
att försöka avhjälpa.»

Angående den danska lagen nr 131 av den 27 maj 1908, som bevakar
övergiven och frånskild hustrus rätt, säges även, »att denna på det
hela taget bar verkat tillfredsställande, men på vissa punkter bar det visat
sig behov av tilläggsbestämmelser». Sådana antogos också av 1913 års
riksdag, så att nu försumlig försörjare, som är gift eller frånskild, kan

4

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

åläggas lämna bidrag efter samma regler som den ogifte barnafadern och
sådant bidrag kan även utfås i förskott.

I samband med 1913 års svenska regeringsproposition om ålderdomsocb
invalid itetsförsäkring framkom även förslag om barnpensionering åt
barn till invalid änka, änkling och ogift moder. Med anledning härav
väcktes samma år i riksdagens båda kamrar motioner om utredning angående
införande av alimentationslagstiftning, varigenom även övriga ensamställda
mödrars (övergivna och frånskilda hustrurs) rätt skulle på något
ekonomiskt betryggande sätt tillvaratagas samt i syfte att ogift moders
rätt skulle på liknande sätt betryggas, d. v. s., så att de medel, som utlagts
av det allmänna, av barnafadern skulle kunna utkrävas. Motionen
antogs av andra kammaren, men avslogs i första kammaren, närmast av
det skälet att frågan ej ansågs sammanhöra med förslaget om lag till ålderdoms-
och invaliditetsförsäkring.

Förslaget om barnpensionering gick ej igenom vid förra riksdagen,
men det är att hoppas, att förslaget snart återkommer och då utan den
begränsningen att endast omfatta barn till invalid mor eller far. I Danmark
antogs av 1913 års riksdag en lag om pension åt barn till änka utan
invaliditetsvillkor.

En annan rättsfråga, som ock måste få sin snara lösning, är oäkta
barns arvsrätt efter fader. Förslag även härom föreligger i norska regeringspropositionen
i år och är med anledning av motion i svenska riksdagen
frågan under utredning hos oss.

Arvsrätt för utom äktenskapet födda barn kan emellertid ej garantera
mer än en mindre del av sådana barn någon ekonomisk trygghet och i
alla händelser icke förrän efter faderns död. Det är då av synnerlig vikt,
att, då utredning pågår om ny lagstiftning för bevakande av barns och
mödrars rätt, därvid även behjärtas vikten av att i allmänhet barn till ensamställda
mödrar i ekonomiskt hänseende på något sätt betryggas. Moderskapsförsäkring
är ett led i detta betryggande. Men lika viktigt är, att
för sådana barn underhåll kan utbetalas förskottsvis av det allmänna, när
försörjare ej fullgör sina skyldigheter, såväl under barnsängs- och amningstiden
som under barnets hela uppväxtålder.

I detta sammanhang tillåter jag mig till sist erinra om vikten, att så
vitt möjligt de olika frågorna inom barnavårdslagstiftningen kunna få en
enhetlig behandling.»

Lagutskottets utlåtande Nr 13. 5

Den fråga, som i motionerna beröres, har redan förut dragits under
Kungl. Maj:ts prövning. Genom en till Kungl. Maj:t ingiven, i december
1910 dagtecknad petition hava nämligen ett stort antal prästmän, medlemmar
av fattigvårdsstyrelser, advokater, läkare och barnmorskor med liera
inom Stockholms stad och Stockholms län bosatta personer framhållit, att enligt
deras övertygelse skyndsamma åtgärder vore av nöden till förbättrande av övergivna
mödrars och deras barns ävensom fattigvårdssamhällenas rättsliga ställning
gentemot barnafäderna samt hemställt, att lagberedningen och fattigvårdslagstiftningskommittén,
vilka hade hithörande frågor under utredning, måtte
erhålla uppdrag att avgiva särskilda förslag dels till lagstiftning, som på
effektivt sätt tillgodosåge utom äktenskapet födda barns och deras mödrars
rättsliga ställning, dels ock till lagstiftning angående mera effektiva bestämmelser
mot gifta familjeförsörjare, som försummade sin försörjningsplikt.

I anledning av denna hemställan beslöt Kungl. Maj:t den 10 februari
1911, att petitionen skulle överlämnas till lagberedningen och nämnda kommitté
att tagas i övervägande vid fullgörande av dem givna uppdrag, med
förordnande, att beredningen och kommittén skulle undersöka, huruvida
de ämnen, som i petitionen avsåges, skulle kunna särskilt för sig behandlas
och, därest sådan behandling funnes kunna äga rum, snarast möjligt
inkomma med förslag till lagstiftning i berörda hänseende, samt med förklarande
tillika, att lagberedningen och kommittén skulle äga att, i den mån
sådant funnes lämpligt, sammanträda för gemensamma överläggningar i förevarande
ämnen.

Samma spörsmål har även, på sätt motionärerna omnämnt, tidigare
underställts riksdagens prövning, nämligen i samband med den vid sistförflutna
riksdag handlagda frågan om allmän pensionsförsäkring. Med anslutning
till den kungl. propositionen i nämnda fråga väcktes inom båda
kamrarna motioner med enahanda yrkande som i de nu förevarande. Det
särskilda utskott, till vars granskning förslaget om allmän pensionsförsäkring
och därmed sammanhängande spörsmål hänsköts, avstyrkte emellertid
motionerna, enär de ämnen, som berördes i desamma, sannolikt redan vore
eller inom kort skulle bliva föremål för utredning inom fattigvård slagstiftningskommittén
eller lagberedningen. Vid ärendets behandling i kamrarna
godkände första kammaren utskottets^hemställan, varemot andra kammaren
biföll motionerna.

Utskottets

yttrande.

Frågan om understöd i lämplig form av allmänna medel till ensam -

6

Lagutskottets utlåtande Nr 13.

stående mödrar är enligt utskottets uppfattning förtjänt av synnerligt bebjärtande.
Av Kungl. Majrts ovan återgivna uppdrag till lagberedningen
och fattigvårdslagstiftningskommittén framgår ock, att Kungl. Maj:t beaktat
angelägenheten därav, att de allvarliga missförhållanden, som för närvarande
obestridligen råda uti här ifrågavarande avseende, bliva med det
snaraste avhjälpta. Utskottet har även inhämtat, att lagberedningen och
nämnda kommitté till prövning förehaft hithörande frågor samt att förslag
till lagstiftningsåtgärder i ämnet från deras sida torde vara att emotse
inom en snar framtid, därvid uppmärksamhet lär komma att ägnas jämväl
den främmande lagstiftning, till vilken motionärerna hänvisat. Under sådana
förhållanden får utskottet hemställa,

att förevarande motioner icke måtte till någon riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 24 februari 1914.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Reservation

av herr Lindhagen, som anfört:

»Det erkännande utskottet givit motionens ändamål synes mig kunnat
ännu bättre utlösas till verkligt gagn för den viktiga saken, om utskottet
i likhet med andra kammaren år 1918 ansett, att till vederbörande borde
framföras även riksdagens behjärtande av densamma; och hemställer jag
därför,

att ifrågavarande motion måtte av riksdagen bifallas.
»

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM 1914.