Lagutskottets utlåtande Nr 12

Utlåtande 1918:LU12

Lagutskottets utlåtande Nr 12.

13

Nr 12.

Ankom till riksdagens kansli den 26 februari 1918 kl. 2 e. m.

Utlåtande i anledning av vädd motion med förslag till ändrad lydelse
av 2 § i lagen angående uppfostran åt vanartade
och i sedligt avseende försummade barn.

Närvarande: herrar Persson i Norrköping, Gezelius*, Alexanderson*, greve Spens, Dahl,
von Sydow, Tisell* Klefbeck, von Koch, Lindqvist i Kosta, Lindley Ernst,
Holmdahl, Karlsson i Fjäl, Strid, Svensson i Betingetorp* och Johanson i Gäre*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,
nr 67, har herr Österberg hemställt, att lagen av den 13 juni 1902 angående
uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn,

måtte få följande ändrade lydelse:

»§ 2. I varje skoldistrikt skall finnas en barnavårdsnämnd,
vilken det åligger att i enlighet med denna
lags bestämmelser taga vård om sådana i § 1 omförmälda
barn, som vistas inom distriktet. I stad, där
folkskoleväsendet handhaves av stadsfullmäktige, tillsätta
fullmäktige barnavårdsnämnd och eljest, där ej
särskild barnavårdsnämnd tillsättes enligt 27 §, av
skolrådet.»

Till stöd för sin ifrågavarande hemställan har motionären under
framhållande av att en lagändring vore synnerligen önskvärd, så fort
ske kunde, anfört följande:

»Genom riksdagens beslut 1"917 tillkom lagen om barn utom äktenskapet.
I denna lag föreskrives, att handledningen av lagens tillämpning
beträffande barnavårdsman m. m. skall utövas av barnavårdsnämnd.
Men då nu gällande bestämmelser för tillsättande av barnavårdsnämnder
i städer, där stadsfullmäktige välja folkskolestyrelse, icke medgiva, att

Motionärens

motivering.

Utskottets

yttrande.

14 Lagutskottets utlåtande Nr 12.

barnavårdsnämnder kunna väljas särskilt för att därmed få dessa sammansatta
av för det nytillkomna uppdraget lämpliga personer, blir
följden, att. antingen skall respektive skolstyrelse i sin helhet fungera
som barnavårdsnämnd eller skall den inom sig utse eu nämnd av minst
fyra personer. Då på kyrkostämma kan tillsättas särskild barnavårdsnämnd,
om så beslutas, synes mig nödvändigt, att samma rätt må tillkomma^
stadsfullmäktige, detta så mycket mer som barnavårdsnämnd i
stad får ett rätt omfattande uppdrag. Synnerligen nödvändigt är det
även, att i barnavårdsnämnd kan inväljas kvinnor, juridiskt bildade personer
och socialt intresserade. En skolstyrelse är sammansatt med
hänsyn till skolans ändamål och kan därför icke alltid räkna med personer,
vilkas .tid och intressen sammanfalla med det uppdrag barnavårdsnämnderna
fått sig ålagt enligt ovan åberopade lag.»

Förevarande motion åsyftar att bereda möjlighet för stad, där folkskoleväsendet
handhaves av stadsfullmäktige, att utse särskild barnavårdsnämnd.
Enligt 2 § i lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran
åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn, sådan paragrafen
ursprungligen löd, skulle i varje skoldistrikt finnas en barnavårdsnämnd.
Denna nämnd skulle i de distrikt, där ej särskild barnavårdsnämnd tillsattes
enligt 27 § i lagen, utgöras av skolrådet eller den myndighet,
som eljest utgjorde skolstyrelse. Enligt sistnämnda paragraf ägde
vederbörande skoldistrikt tillsätta särskild barnavårdsnämnd, och utsåges
ledamöter i denna å kyrkostämma, I samband med utfärdandet av lagen
den 25 juni 1909 angående folkskoleväsendet i vissa städer, varigenom
stad, som sådant önskade, erhöll rätt att överflytta vårdnaden av folkskoleväsendet
m. m. från kyrkostämma till stadsfullmäktige, därvid i
stället för skolrådet skulle träda en folkskolestyrelse med delvis utvidgad
befogenhet och bestående av minst åtta och högst tjugo ledamöter,
vidtogs i förutnämnda 2 § barnavårdslagen den ändringen, att folkskolestyrelse,
där sådan funnes, förklarades skola vara barnavårdsnämnd. Därjäm.
te stadgades, att folkskolestyrelse ägde uppdraga handläggningen av
i sistnämnda lag avsedda ärenden åt en särskild nämnd, bestående av
fem utav styrelsens ledamöter. För ifrågavarande städers del var sålunda
rätten att utse särskild barnavårdsnämnd upphävd. Enligt det av särskilt
tillkallade sakkunniga utarbetade lagförslaget kvarstod denna rätt för
kyrkostämman. Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t i statsrådet
den 26 februari 1909 uttalade emellertid föredragande departementschefen
allvarliga betänkligheter mot fortvaron av ett dylikt

Lagutskottets utlåtande Nr 12. 15

stadgande, jämväl sedan stadsfullmäktige övertagit folkskoleväsendet
och i regel barnavården, samt anförde bland annat följande:

»Det skulle nämligen kunna inträffa, att sedan stadslullmäktige i eu
viss stad övertagit barnavården och de därmed förenade kostnaderna, en
måhända tillfällig majoritet å en kyrkostämma genomdreve tillsättande av
en särskild barnavårdsnämnd, varigenom med ett slag barnavården och
dess ekonomi skulle flyttas tillbaka till kyrkostämman, liksom sistnämnda
myndighet, om den innehar barnavården, genom uraktlåtenhet att utse
barnavårdsnämnd kan flytta ärendet tillbaka på stadsfullmäktige- Tvära
omkastningar och osäkerhet i den ekonomiska förvaltningen kunna
således bliva eu följd av berörda stadgandes kvarstående, vilket förhållande
naturligtvis icke skulle förfela att utöva en menlig inverkan på
den egentliga barnavården. Jag kan därför icke under för handen varande
omständigheter förorda de sakkunniges förslag i denna del, utan
anser mig böra föreslå, att skolstyrelsen i stad, varom här är fråga,
skall utgöra barnavårdsnämnd. Någon anledning till det antagandet,
att dessa angelägenheter genom en dylik anordning skulle komma att
handhavas sämre, än om möjlighet förefunnes att tillsätta särskild barnavårdsnämnd,
synes mig icke föreligga. Barnavårdsärendena handläggas
ju för närvarande i de allra flesta fall av skolråd eller skolstyrelse, och
någon anmärkning mot deras handläggning av dessa ärenden har icke
försports. Den omständigheten, att ledamöterna i barnavårdsnämnden
för framtiden skulle komma att delvis utses av annan valkorporation
än tillförene, torde ej väsentligt inverka på nämndens karaktär. För
övrigt lär erfarenheten hava visat, att uppslaget till barnavårdsnämnds
ingripande i regel kommer från folkskolorna, varför det även ur denna
synpunkt synes lämpligt, att den myndighet, som har att besörja barnavården,
står i ett nära förhållande till folkskoleväsendet. Givet är, att
för ett rätt bedömande av barnavårdsärendena fordras en ingående kännedom
om dithörande förhållanden, vadan barnavårdsnämndens ledamöter
böra äga tid och tillfälle att ägna grundlig uppmärksamhet åt desamma.
Det torde därför, såsom ock de sakkunniga framhållit, vara
slöseri med arbetskraft att låta dessa ärenden handläggas av skolstyrelsen
i sin helhet. De sakkunniga hava föreslagit, att skolstyrelsen,
skall äga inom sig utse minst fem ledamöter att handlägga barnavårdsärenden,
och ett sådant stadgande synes mig ändamålsenligt.»

Utskottet vill icke bestrida, att med hänsyn till de ökade arbetsuppgifter,
barnavårdsnämnden erhållit, och de växande krav, som alltmera
ställas på densamma, en särskild barnavårdsnämnd tilläventyrs
skulle kunna vara bättre skickad att fullgöra alla de funktioner, som

16

Lagutslcottets utlåtande Nr 12.

äro förlagda till nämnden. Utskottet anser dock, att, med de nuvarande
bestämmelserna och särskilt dem om folkskolestyrelsens sammansättning
samt dess rätt att inom sig utse en delegation för handläggning av
barnavårdsärenden, stad, varom här är fråga, har möjlighet att tillförsäkra
nämnda ärenden den insiktsfulla och grundliga handläggning, ärendenas
vikt kräver. Vid sådant förhållande finner utskottet sig icke böra tillstyrka
en ändring av gällande lag i av motionären angiven riktning, så
mycket mindre som utskottet i annat sammanhang hemställt, att riksdagen
ville hos Kungl. Maj:t anhålla om en undersökning i samband
med pågående revision av barnavårdslagstiftningen rörande möjligheten
av att inom varje kommun alla samhällets barnavårdsuppgifter i görligaste
mån sammanföras till enhetlig handläggning. Vid denna undersökning
kommer givetvis frågan om barnavårdsnämndens organisation
under omprövning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1918.

På lagutskottets vägnar:

SVEN PERSSON.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri 1918.