Lagutskottets utlåtande Nr 11

Utlåtande 1914:LU11 - b

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

1

Nr 11.

Ankom till riksdagens kansli den 7 juli 1914 kl. 12 in.

Utlåtande i anledning av Kungl. Majds proposition med förslag till
lag om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående
patent den 16 maj 1884, lag om ändrad lydelse av 4
och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken den 5 juli
1884 samt lag om ändrad lydelse av 20 § i lagen om
skydd för vissa mönster och modeller den 10 juli 1899.

Närvarande: herrar Lindhagen, Stärner, Gezelius,* greve Lagerbjelke, Alexanderson,
Johanson i Valared,* greve Spens, Hult, Dahl, Pettersson i Södertälje, Olsson i
Broberg, Persson i Norrköping, Svensson i Salang* Igel,* Ilolmdahl och Rehn.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Genom en den 29 maj 1914 dagtecknad proposition, nr 96, vilken
blivit av kamrarna hänvisad till lagutskottet, har Kungl. Magt, under
åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda protokoll,
föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

i:o) Lag

om ändrad lydelse av 25 § i förordningen angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 25 § i förordningen angående patent den
16 maj 1884 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med avseende å uppfinning, skyddad i stat, som för här i riket patentera
uppfinning gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna:
Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 11 käft. (Nr 11.) 1

2

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

1) att, om någon här i riket sökt patent å en uppfinning, vara han
tidigare sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning
i förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder
emot patents meddelande, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som
vore den gjord samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för
så vitt ansökningen här i riket skett före utgången av viss tid, som kan
i förordnandet bestämmas antingen till högst tolv månader från det skyddet
söktes i den främmande staten eller till högst tre månader från det
vederbörande myndighet där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden
hos patentmyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt
inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes; 2)

att, om undersåte i den främmande staten eller någon, som där
är bosatt eller äger ett verkligt och icke pro forma drivet industri- eller
handelsetablissement, åtnjuter skydd för uppfinning såväl här i riket som i
den främmande staten, uppfinningens utövning i den senare skall, så vitt
angår påföljd för underlåtenhet att här utöva uppfinningen, så anses, som
hade utövningen ägt rum här i riket.

2:o) Lag

om ändrad lydelse av 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken

den 5 juli 1884.

Härigenom förordnas, att 4 och 16 §§ i lagen om skydd för varumärken
den 5 juli 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §■

Varumärke må ej registreras:

1) om det består endast av siffror, bokstäver eller ord, som icke
utmärka sig genom så egendomlig form, att märket kan såsom figurmärke
anses; dock att registrering ej må vägras, om märket består av ord, som
kunna anses såsom en för vissa, i ansökningen enligt 3 § uppgivna varu -

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

3

slag särskilt uppfunnen benämning, vilken ej avser att angiva varans ursprung,
beskaffenhet, bestämmelse, myckenhet eller pris;

2) om däri obehörigen intagits annat namn eller annan firma än sökandens
eller namnet på annans fasta egendom;

3) om däri utan vederbörligt tillstånd intagits offentliga vapen eller
stämplar;

4) om det innehåller framställningar, som kunna väcka förargelse;

5) om det är helt och hållet likt varumärke, som redan är för
annans räkning registrerat eller behörigen anmält till registrering, eller
med dylikt märke företer sådan likhet, att, oaktat skiljaktigheter i vissa
delar, märkena i sin helhet lätt kunna förväxlas; dock att registrering ej
må vägras, om likheten beror av sådana beteckningar, som avses i 7 §,
eller om bägge märkena gälla olika varuslag.

16 §.

Konungen ägor efter avtal med främmande stat och under förutsättning
av ömsesidighet förordna, att skydd för varumärke enligt denna
lag må tillkomma ej mindre den, vilken utom riket driver sådan näring,
som omförmäles i 1 §, än även förening, som är bildad utom riket för
tillvaratagande av näringsidkares intressen, ändock att föreningen icke driver
näring, som nu sagts; skolande i dessa fall gälla samma lags föreskrifter
med iakttagande av följande särskilda regler i avseende på varumärke,
som registreras:

1) ansökan om registrering skall åtföljas av bevis, att sökanden uppfyllt
de villkor, som i den främmande staten fordras för att bereda skydd
åt varumärket;

2) den, för vilken registreringen blir gällande, skall hava ett här
i riket bosatt ombud, som äger att härstädes å hans vägnar svara i alla
saker, vilka angå varumärket; och åligger det honom förty att, då ansökan
göres, samt sedermera vid ombyten av ombud uppgiva ombudets namn
och vistelseort, vid äventyr, att, i händelse föreskriften därom skulle finnas
icke vara iakttagen, domaren må på anmälan i förekommande fall med
laga verkan utse sådant ombud;

3) varumärket skyddas icke i vidsträcktare mån eller för längre tid
än i den främmande staten.

Med avseende på varumärke, registrerat i stat, som för svenska varumärken
gör motsvarande medgivande, äger Konungen dessutom meddela
följande bestämmelser:

4

Lagutskottets utlåtande Nr 11,

4) varumärket må, därest det icke strider mot sedlighet eller god
ordning, registreras i den form, vari det är gällande i den främmande
staten;

5) har någon här i riket sökt registrering av ett varumärke, som han
tidigare anmält till registrering i den främmande staten, då må den ansökning
i förhållande till andra ansökningar betraktas så, som vore den
gjord samtidigt med anmälningen i den främmande staten, för sä vitt ansökningen
här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet
bestämmas antingen till högst fyra månader från anmälningen i
den främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande
myndighet där kungjorde, att registreringen beviljats, samt sökanden hos
registreringsmyndiglieten här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt
inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes;

6) vägras registrering på grund av 4 § 5 mom. och styrker sökanden
efter stämning å den, som innehar rättigheten att begagna det förut
anmälda eller registrerade märket, att detta märke ursprungligen är ett
av sökanden brukat märke, som annan tillägnat sig, må domstolen förklara
sökanden berättigad att erhålla registrering med uteslutande rätt till
märkets begagnande för det slag av varor, för vilket han brukade märket
vid den tid, då det ömsesidiga skyddet inträdde. Talan härom må ej
väckas senare än sex månader från nämnda tid;

7) varumärke, som i den främmande staten blivit, innan det ömsesidiga
skyddet inträdde, behörigen registrerat oeh som endast eller huvudsakligen
består av siffror, bokstäver eller ord, som enligt 4 § icke kunna
ensamma för sig såsom varumärke registreras, skall, när det skyddas i den
främmande staten, här i riket, efter registrering, njuta det särskilda skydd,
att andra ej må använda samma siffror, bokstäver eller ord såsom varumärke
för samma slags varor, med mindre de begagnat dem, innan det
ömsesidiga skyddet inträdde. Ej må dock sådana varumärkens registrering,
med undantag för järnstämplar och skeppningsmärken å trävaror, medföra
hinder för någon att såsom varumärke begagna begynnelsebokstäverna till
sitt namn eller sin firma.

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

5

samt 3:o) L cl gf

om ändrad lydelse av 20 § i lagen om skydd för vissa mönster och modeller

den 10 juli 1899.

Härigenom förordnas, att 20 § i lagen om skydd för vissa mönster
och modeller den 10 juli 1899 skall erhålla följande ändrade lydelse:

Med avseende å mönster, skyddat i stat, som för här i riket registrerat
mönster gör motsvarande medgivande, äger Konungen förordna,
att, om någon här i riket sökt registrering av ett mönster, vara lian tidigare
sökt skydd i den främmande staten, då må förstberörda ansökning i
förhållande till andra ansökningar ävensom med hänsyn till sådant hinder
mot registrering, som i 3 § omförmäles, betraktas så, som vore den gjord
samtidigt med ansökningen i den främmande staten, för sä vitt ansökningen
här i riket skett före utgången av viss tid, som kan i förordnandet bestämmas
antingen till högst fyra månader från det skyddet söktes i den
främmande staten eller till högst tre månader från det vederbörande myndighet
där kungjorde, att skyddet meddelats, samt sökanden hos registrering
smyndigheten här i riket framställt anspråk på sådan företrädesrätt
inom tid och på sätt, som av Konungen i förordnandet bestämmes.

Förevarande proposition är föranledd av eu i Washington den 2 juni
1911 avslutad, jämväl för Sveriges del undertecknad konvention, varigenom
reviderats konventionen i Paris den 20 mars 1883 med tilläo-gsakten
i Bryssel den 14 december 1900 angående skydd för den industriella
äganderätten. Sedan utlåtanden över förstnämnda konvention inkommit
från patent- och registreringsverket samt kommerskollegium, därvid av
kommerskollegium jämväl överlämnats yttranden från handelskamrarna i
Karlstad, Gävle och Göteborg, Södra Älvsborgs läns industriidkare- och
köpmannaförening med industri- och handelskammare, handels- och industrikammaren
för Örebro och Västmanlands län, Skånes handels-, industri-
och sjöfartskammare samt Smålands och Blekinge handelskammare,
anmäldes ärendet hos Kungl. Maj:t i statsrådet den 6 mars 1914. Föredragande
departementschefen anförde därvid, bland annat:

Utskottets

yttrande.

6

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

»Artikeln 14 av konventionen i Paris den 20 mars 1883, vilken
blivit av Sverige biträdd genom accessions-akt den 26 juni 1885, föreskriver
att konventionen skall underkastas periodiskt återkommande revisioner
i syfte att i densamma införa sådana förbättringar, som kunna
bidraga till fullkomnande av inrättningen av den union, som bildats av
de länder, vilka biträtt konventionen; och skola för detta ändamål tid efter
annan i något bland de kontraherande länderna hållas konferenser mellan
delegerade för bemälda länder.

I överensstämmelse härmed hava konferenser hållits i Rom 1886, i
Madrid 1890, i Bryssel två sessioner 1897 och 1900 samt i Washington
1911.

Besluten i Rom hava icke blivit ratificerade och alltså aldrig trätt
i kraft.

Vid konferensen i Madrid upprättades fyra protokoll, nämligen: 1)
rörande överenskommelse om undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar
å handelsvaror; 2) rörande internationell registrering av fabriksoch
handelsmärken; 3 angående bidrag till upprätthållande av den internationella
byrån i Bern för unionen till skyddande av den industriella
äganderätten; samt 4) rörande tolkningen och tillämpningen av konventionen
den 20 mars 1883.

Utav dessa protokoll har endast det tredje protokollet efter hand
blivit ratificerat av samtliga unionsländer. Vad beträffar överenskommelserna
om undertryckande av oriktiga ursprungsbeteckningar å handelsvaror
och om internationell registrering av varumärken, vilka överenskommelser
äro i kraft mellan åtskilliga av unionsländerna, hava de icke blivit
biträdda av Sverige.

Vid konfei’ensen i Bryssel 1997/1900 åvägabragtes genom den då
beslutade och sedermera av samtliga konventionsländer, sålunda även Sverige
efter hand ratificerade tilläggsakten den 14 december 1900, förutom
några smärre modifikationer av formell eller förklarande natur, tvenne
förändringar av konventionen av väsentlig beskaffenhet, nämligen dels
med avseende å den s. k. prioritetsrätten och dels beträffande skyldigheten
att utöva patenterad uppfinning.

Såsom resultat av överläggningarna vid den senaste konferensen i
Washington, vilken fortgick under tiden 15 maj—2 juli 1911, föreligger
den nyss av mig anmälda reviderade konventionsakten. Flertalet av de i
densamma företagna ändringar av den äldre konventionen 1883/1900 äro
av i huvudsak kompletterande eller förtydligande beskaffenhet och lära
icke, därest Eders Kungl. Maj:t finner skäl att för Sveriges del ratificera
denna konventionsakt, påkalla ändring av gällande lagstiftning i ämnet.

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

7

I anledning av de reviderade artiklarna 4 och 6 ävensom den tillkomna
nya artikeln 7 bis finner jag däremot i sådant fall vissa jämkningar av
gällande författningar nödvändiga.

Innan jag övergår att närmare redogöra härför, torde jag böra erinra,
att i överensstämmelse med art. 18 av den reviderade konventionsakten
densamma kan endast i sin helhet antagas eller förkastas, men icke
godkännas och ratificeras i vissa delar. För de länder, som icke ratificerat
densamma, gäller fortfarande den äldre konventionsakten 1883/1900.
Enligt vad jag inhämtat, har den reviderade konventionsakten hitintills
ratificerats av följande länder, nämligen: Tyskland, Österrike och Ungern,
Dominikanska republiken, Spanien, Nordamerikas Förenta stater, Frankrike
med Tunis, Storbritannien med Ceylon, Nya Zeeland samt Trinidad
och Tobago, Italien, Japan, Mexiko, Norge, Nederländerna, Portugal och
Schweiz.»

I fortsättningen av sitt yttrande har departementschefen lämnat
redogörelse för de bestämmelser i konventionen, vilka befunnits påkalla
ändring i den svenska lagstiftningen.

Enligt artikel 4 av konventionen äger den, som i ett unionsland behörigen
gjort en ansökan om patent etc., viss företrädesrätt i alla andra
unionsländer, sålunda att, därest inom viss tid, för patent 12 månader, för
varumärken, mönster och modeller 4 månader, från det berörda ansökning
gjordes, enahanda ansökning göres i något annat av unionsländerna, denna
skall anses gjord samtidigt med den förra. Nämnda artikel i dess äldre
avfattning innehöll inga andra villkor för åtnjutande av dylik företrädesrätt,
än att den ansökan, för vilken företrädesrätt begärdes, skulle
vara inlämnad inom viss tid, sedan den ursprungliga ansökningen i den
främmande staten gjordes. Praxis utvecklade sig på grund härav ganska
olika. I en del länder behövde icke några formaliteter alls iakttagas; i
andra måste sökanden genom behöriga bevis styrka sin rätt till prioritet.
I ett land stod det honom öppet att när som helst göra sin prioritetsrätt
gällande, i ett annat måste han genast vid inlämnandet av ansökningen
framställa sina prioritetsanspråk.

Till avhjälpande av de olägenheter, som visat sig följa av en dylik
skiljaktig tillämpning av en bland konventionens viktigaste artiklar, och
för att få till stånd fastare och likartade former inom unionsländerna för
prioritetsrättens tagande i anspråk har i den reviderade konventionsakten
till artikeln 4 fogats tvenne nya moment, betecknade med d och e.

Enligt dessa nya föreskrifter blir det obligatoriskt för en sökande,
som vill taga i anspråk företrädesrätt på grund av tidigare ansökning, att
uppgiva tiden då och det land, där denna ansökning blivit gjord. Tidpunkten,

8

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

då denna uppgift senast må lämnas, är icke fixerad, utan det har lämnats
öppet åt vaije land att därom bestämma. Då uppgiften skall av vederbörande
myndighet angivas i de utgivna publikationerna (patenten etc.),
måste uppgiften emellertid lämnas, innan vederbörande myndighets beslut
om skyddets meddelande givits. Äventyret för sökanden, därest han icke
iakttager de i mom. d givna föreskrifterna, äger jämväl varje land bestämma,
dock att detta äventyr ej får sträcka sig längre än till förlust
av prioritetsrätten. 1 samma mom. lämnas också närmare föreskrifter
om vilka handlingar, som för prioritetsrättens styrkande kunna avfordras
sökanden, men en gräns har fastslagits, utöver vilken man icke får gå i
fråga om fastställande av skyldighet att redan vid tiden för ansökningens
ingivande tillika förete handlingar eller bevismedel. Då kan endast fordras
företeende av: a) kopia av den tidigare gjorda ansökningen (beskrivning,
ritningar etc.), till riktigheten bestyrkt av den myndighet, vilken mottagit
ansökningen, men vilken kopia dock icke skall behöva vara legaliserad;
b) av vederbörande myndighet utfärdat bevis om tiden, då ansökningen
gjordes; och c) översättning. Enligt mom. e kan ytterligare bevismedel
infordras senare, om vid den fortsatta behandlingen hos vederbörande
patent- eller registreringsmyndighet eller efter skyddets meddelande
skäl skulle därtill förekomma. Även legaliseringsbevis kan då
infordras.

Artikeln 6, som är grundläggande för registreringen av varumärken
inom unionsländerna, har i den äldre konventionsakten 1883/1900 det
innehåll, att varje i hemlandet vederbörligen registrerat fabriks- eller handelsmärke
skall kunna registreras samt erhålla skydd utan avseende å dess
form i envar av unionens övriga stater.

Artikeln 6 har redan från början givit anledning till olika tolkning
men dess tillämpning har blivit än mer invecklad och oklar, sedan de så
kallade ordmärkena kommit i bruk, varför efter hand en allt kraftigare
önskan gjort sig gällande inom intresserade kretsar om revision av de
äldre konventionsbestämmelserna i denna punkt.

I den reviderade artikeln 6 har man sökt angiva de fall, då registrering
finge vägras, därvid i artikeln influtit en bestämmelse av innehåll,
att registrering kan vägras eller förklaras ogiltig av det skäl, att märke
saknar all utmärkande karaktär. 1 anledning av sistnämnda bestämmelse
erinrades från svensk sida, att här i landet sedan gammalt funnes ett stort
antal viktiga och värdefulla märken eller stämplar för produkter från vår
järn- och trävaruindustri, vilka, om en bestämmelse av det nyssnämnda
innehållet antoges, riskerade att bliva ställda utan möjlighet till skydd,
då de helt och hållet eller delvis utgjordes av bokstäver, och fråga således

9

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

kunde uppstå, om de ägde utmärkande karaktär. — Vid konferensen har
hänsyn tagits till dessa från svensk sida framställda invändningar och till
momentet lagts det förtydligande tillägget, att vid bedömande av ett märkes
utmärkande karaktär avseende borde fästas vid alla faktiska omständigheter,
enkannerligen vid den tidslängd, under vilken märket varit i bruk.

Artikeln 7 bis, vilken saknar motsvarighet i föregående konventionsakter,
avser registrering av s. k. kollektivmärken. Artikeln förpliktar de
kontraherande länderna att tillåta registrering av och förläna skydd åt
märken, som tillhöra föreningar, vilkas befintlighet icke strider mot hemlandets
lagstiftning, även om dessa föreningar icke besitta industriellt- eller
handelsetablissement. Varje land äger dock bestämma de särskilda villkor,
under vilka förening må tillåtas skydda sina märken.

Angående dylika märken, vilka äro avsedda att begagnas av föreningarnas
medlemmar, men icke av föreningarna själva, och vilka under
senare tid erhållit allt större betydelse, saknas för närvarande bestämmelser
i svensk varumärkesrätt. Med hänsyn till den revision av den svenska
varumärkeslagstiftningen, som patentlagstiftningskommittén erhållit uppdrag
att verkställa och då frågan om skydd för kollektivmärken ansetts
vara av omfattande natur, har i nu förevarande proposition föreslagits
allenast sådan lagändring, att skydd för varumärke må tillkomma förening,
som är bildad utom riket för tillvaratagande av näringsidkares intressen.
På sätt departementschefen framhållit, inträder i följd härav den oegentligheten,
att främmande kollektivmärken kunna här i landet registreras
och skyddas, medan svenska kollektivmärken äro därifrån uteslutna, vilket
förhållande jämväl torde medföra, att svenska kollektiv märken såsom
sådana bliva uteslutna från skydd åtminstone i en del unionsländer. Då
ovan omnämnda revision av varumärkeslagstiftningen icke kan förväntas
bliva slutförd inom de närmaste åren och uppskov med konventionens
ratifikation synts böra undvikas, har departementschefen funnit det kunna
sättas i fråga, huruvida icke spörsmålet om skydd även för svenska kolllektivmärken
borde lösas genom en särskild, mera provisorisk lag i ämnet.
Som emellertid förslag till dylik lag icke kunnat upprättas för att föreläggas
redan detta års riksdag, har departementschefen, till förekommande
av dröjsmål med ratifikationen, ansett sig böra stanna vid det nu framlagda
förslaget, men har samtidigt förklarat sig hava för avsikt att snarast
möjligt gå i författning om utarbetande av förslag till särskild lag rörande
kollektivmärken, om möjligt i så god tid, att förslaget må kunna föreläggas
nästkommande års riksdag.

Bihang till senare riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 11 käft. (Nr 11.) 2

10

Lagutskottets utlåtande Nr 11.

Beträffande det närmare innehållet av de nu framlagda lagförslagen
och de skäl, som utöver vad av det ovan anförda framgår ligga till grund
för förslagen, får utskottet hänvisa till propositionen. De förändringar,
som föreslås i gällande lagtexter, äro här ovan angivna med kursiv stil.

Utskottet har vid granskning av de föreliggande lagförslagen icke
funnit anledning till anmärkning emot desamma och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må av
riksdagen bifallas.

Stockholm den 7 juli 1914.

På lagutskottets vägnar:

CARL LINDHAGEN.

Stockholm 1914. Kungl. Boktryckoriet, P. A. NorBtedt k Söner.

142134