Lagutskottets utlåtande Nr 10

Utlåtande 1914:LU10 - a

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

1

Nr 10.

Ankom till riksdagens kansli den 24 februari 1914 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om dels ändring i lagen
om förbud mot handels idkande under vissa tider av dygnet,
dels ock meddelande av lagbestämmelser i syfte att på lämpligt
sätt begränsa den tid å sön- och helgdagar, under vilken
motvärn-, frukt- och blomsterbutiker må hållas öppna.

Närvarande: Herrar PetterssBn i Södertälje, Lindhagen, af Ekenstam, Söderbergh®, Gezelius,
Starn er, greve Lagerbjelke, Alexanderson, greve Spens, Dahl*, Jansson i Edsbäcken,
Olsson i See*, Pettersson i Bjälbo, Behn, Persson i Norrköping och Holmdahl.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft dels två
motioner, nr 38 i första kammaren, av herr August Ljunggren, och nr
184 i andra kammaren, av herr E. Palmstierna, om viss ändring i lagen
om förbud mot handels idkande under vissa tider av dygnet, dels ock
en likaledes av herr August Ljunggren inom första kammaren väckt
motion, nr 39, om meddelande av lagbestämmelser i syfte att på lämpligt
sätt begränsa den tid å sön- och helgdagar, under vilken matvara-,
frukt- och blomsterbutiker må hållas öppna.

Den av herr Ljunggren väckta motionen nr 38 är av följande
lydelse:

»Genom lag av den 6 juni 1912 (svensk författningssamling 1912,
nr 73) erhöll § 1 i lag om förbud mot handelsidkande å söckendag
utöver viss tid (svensk författningssamling 1909, nr 50) följande ändrade
lydelse (tillägget med kursiv stil): »Därest inom stad, köping eller
Bihang till riksdagens protokoll 1914. 9 samt. 8 käft. (Nr 10.) 1

Herr Ljunggrens
motion
nr 38.

2

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

municipalsamhälle yppas behov av förbud mot att handelsbod å söckendag
hålles till salu öppen utöver viss tid, må sådant förbud meddelas
i enlighet med vad nedan sägs.

Varder dylikt förbud för viss ort meddelat, må ock förhud i enahanda
ordning meddelas mot att handelsbod å sön- och helgdagar hålles till salu
öppen under sådan tid, som enligt 7 kap. 3 § strafflagen ej är att hänföra
till sahhatstidy>. Samtidigt med denna tilläggsbestämmelse stadgades, att
»förbud, som i § 1 andra stycket sägs, skall avse hela tiden före klockan sex
förmiddagen och efter klockan nio eftermiddagen».

Vid detta ärendes behandling inför Konungen i statsrådet den 23
februari 1912 påpekade justitieministern, vilka olägenheter, som i vissa
fall uppstått därigenom, att de kommunala myndigheterna i fråga om
sön- och helgdagar dittills icke ägt någon befogenhet att, såsom med
avseende å söckendag kunnat ske, inskränka butikshandeln till viss tid
av dagen. Före och efter den i ovannämnda § av strafflagen angivna
sabbat.stiden (6 f. m. — 9 e. m.) kunde sålunda butik obehindrat hållas
öppen å sön- och högtidsdagar, även om förbud utfärdats mot att under
söckendag idka handel å motsvarande tid.

Detta hade, såsom justitieministern påvisade, på flera håll framkallat
vissa olägenheter i fråga om handelsbutikers öppethållande. Sålunda
hade det förekommit i stor utsträckning, att butiker, som på
grund av utfärdat förbud hållas stängda intill kl. 12 på natten mellan
lördag och söndag, vid nämnda tid åter öppnas för allmänheten och
därpå hållas öppna under flera timmar av natten. Vidare var det
ganska vanligt, att butiker, som på vardagskvällarna måste stängas
kl. 8 eller 9, på söndagsaftnarna hållas öppna mellan kl. 9—12.

Med rätta påtalades de olägenheter, som härigenom uppstått i fråga
om butikspersonalens anspråk på vila från arbetet nattetid, varjämte
anmärktes, att en stor del av de butiker, som hållas öppna under natten,
utgöras av cigarraffärer med kvinnlig betjäning.

Justitieministern trodde, att om de kommunala myndigheterna erhölle
beslutanderätt i fråga om söndagshandeln, skulle man ej behöva
befara, att de skulle underlåta att begagna nämnda rätt å alla de
platser, där inskränkande bestämmelser äro av nöden.

Denna justitieministerns förmodan har emellertid visat sig icke
hålla streck. På grund utav att framför allt inom huvudstaden det av
justitieministern påtalade oskicket tagit större dimensioner än å någon
annan plats i riket, väcktes av bland andra undertecknad inom Stockholms
stadsfullmäktige motion om »sådant tillägg till bestämmelserna
angående butiksstängningen i Stockholm, att förbudet mot handelsid -

Lagutskottets utlåtande Nr 10. 3

kande utöver viss tid å söckendagar måtte utsträckas även till sou- och
helgdagar under sådan tid, som enligt 7 kap. 3 § strafflagen ej är att
hänföra till sabbatstid, det vill säga tiden mellan 12 6 f. m. och 9

12 e. m.

(Motion nr 7 för år 1913 i stadsfullmäktiges handlingar).

Denna motion blev emellertid, ehuru med knapp majoritet, avslagen.

Visserligen var man ense om, att öppethållande mellan 12 6 f. m.

var ett oskick, men då man icke ägde befogenhet att meddela förbud
enbart för denna tid, ansåg man sig böra avvisa hela förslaget.

Hänvisande till debatten inom stadsfullmäktige (yttranden till
Stockholms stadsfullmäktiges protokoll häftet 23 för 1913) ävensom
till uttalanden av Stockholms speceri- och blomsterhandlareförening
samt poliskommissariernas och polismästarens utlåtande (bihang nr 189
till beredningsutskottets utlåtande och memorial för år 1913) och understrykande
justitieministerns uttalande till statsrådsprotokollet, att något
behov att för sön- och helgdagar medgiva det undantag, varom här är
fråga, näppeligen torde föreligga, anser jag mig härmed höra påkalla
en lagändring i denna fråga. Det kan icke ha varit lagstiftarnas mening,
att butiker, som under vardagar hållas stängda mellan kl. 12 6

f. in. samt 9—12 e. m., skola tillåtas att hålla öppet samma tider å
sön- och helgdagar. För att råda bot häremot torde § 1 i lag om
förbud mot handelsidkande under vissa tider av dygnet böra erhålla
följande förändrade lydelse i andra stycket:

»Varder dylikt förbud för viss ort meddelat, skall ock förbud i
enahanda ordning meddelas mot att handelsbod å sön- och helgdagar
hålles till salu öppen under sådan tid, som enligt 7 kap. 3 § strafflagen
ej är att hänföra till sabbatstid.»

Skulle riksdagen däremot anse skäl föreligga att låta förbud för
öppethållande mellan 12—6 f. m. och 9 12 e. m. å sön- och helg dagar

fortfarande bliva beroende på de kommunala myndigheternas prövning,
synes det vara nödvändigt — för så vitt syftemålet med lagen
av den 6 juni 1912 i någon mån skall vinnas — att andra stycket i § 2
av samma lag antingen alldeles utgår eller ock gives en sådan lydelse,
att ovannämnda kommunala myndigheter erhålla befogenhet att, meddela
förbud, varom nu är fråga, även för viss del av sådan tid, som
enligt anförda § i strafflagen ej är att hänföra till sabbatstid.

På grund av vad sålunda anförts får jag härmed vördsamt hemställa,
att riksdagen ville besluta sådan ändring i »lag om förbud
mot handels idkande under vissa tider av dygnet», att, därest lörbud

4

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

Herr Palmstiernas

motion.

varder meddelat i enlighet med första stycket av § 1 i nämnda lag, dylikt
förbud även skall meddelas mot att handelsbod å sön- och helgdagar
hålles till salu öppen under sådan tid, som enligt 7 kap. 3 § strafflagen
ej är att hänföra till sabbatstid eller att, om detta finnes icke kunna
bifallas, 2 § andra stycket av nämnda lag ändras därhän, att de kommunala
myndigheterna tillerkännas befogenhet att meddela förbud, varom
i 1 § andra stycket sägs, även för viss del av tiden före kl. 6 f. m. och
efter kl. 9 e. in. å sön- och helgdagar».

Den av herr Palmstierna väckta motionen är av följande lydelse:

»Med stöd av lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels idkande
å söckendagar utöver viss tid beslöto Stockholms stadsfullmäktige
den 3 januari 1913 antaga och för fastställelse hos överståthållarämbetet
anmäla nu gällande föreskrifter till reglerande av tiden för uppehållande
av salubodar i Stockholm. Sedan stadsfullmäktiges beslut i frågan
blivit av överståthållarämbetet fastställt, trädde dessa föreskrifter i kraft
den 1 oktober 1910.

De av stadsfullmäktige antagna föreskrifterna hade erhållit följande
lydelse:

»Inom Stockholms stads område må, med undantag som här nedan
angivas, handelsbod å söckendag ej öppnas före klockan sju förmiddagen
och ej stängas senare än klockan åtta eftermiddagen. ''

Å aftonen före sön- och helgdag ävensom två veckor närmast före
julaftonen må handelsbod hållas öppen till klockan nio eftermiddagen.

Bod, där handel idkas allenast med livsförnödenheter, må öppnas
klockan sex förmiddagen. Bod, där huvudsakligen tobak eller vad
därav är förfärdigat eller tidningar hållas till salu, må hållas öppen till
klockan nio eftermiddagen samt å aftonen före sön- och helgdag ävensom
under två veckor närmast före julaftonen till klockan tio eftermiddagen.»

Enligt lag den 6 juni 1912, som trädde i kraft den 1 närmast följande
juli, infördes det tillägg i § 1 av förstnämnda lag den 5 juni
1909, att, därest förbud, varom denna lag stadgade, bleve meddelat för
viss ort, förbud i enahanda ordning finge meddelas mot att handelsbod
å sön- och helgdagar hålles till salu öppen under sådan tid, som enligt
§ 7 kap. 3 i strafflagen ej är att hänföra till sabbatstid.

Enligt samma lag den 6 juni 1912 infördes därjämte i § 2 av lagen
den 5 juni 1909 den bestämmelsen, att förbud mot handelsbods öppenhållande
å viss tid « å sön- och helgdagar skulle avse hela tiden före
klockan 6 f. m. och efter kl. 9 e. m.

Nu föreslogs uti en vid stadsfullmäktiges sammanträde den 17

5

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

mars 1913 väckt motion på anförda grunder, att stadsfullmäktige ville
besluta sådant tillägg till bestämmelserna angående butikstängningen
i Stockholm, att förbudet mot handels idkande utöver viss tid å söckendag
må utsträckas även till sön- och helgdagar under sådan tid som
enligt 7 kap. § 3 strafflagen ej är att hänföra till sabbatsstid. Avsikten
härmed var förnämligast att få ett slut på det förekommande oskicket
att tobaksbutik öppnas efter kl. 12 på natten till söndag. Nu visade
det sig emellertid vid ärendets behandling, att det icke var enligt gällande
lag möjligt att besluta ensamt om butikstängning mellan kl. 12
e. m. och 6 f. in. natten till sön- eller helgdag utan samtidigt måste
beslut fattas om att butikerna på sistnämnda dagar skola hållas stängda
mellan kl. 9 e. in.—12 e. in. Vad sistnämnda stadganden angår väckte
det på sina håll betänkligheter och det framhölls uti beredningsutskottets
utlåtande i ärendet att »det kunde vidare ifrågasättas, om ej, särskilt
ur allmänhetens synpunkt, lämplighetsskäl tala för att jämväl vissa
matvarubutiker» — således icke endast tobakshandlares — »under denna
tid kunna hållas öppna». I varje fall var det ett av de avgörande skälen
för stadsfullmäktiges beslut att icke biträda motionen att denna
skulle ha medfört stängning av butikerna även mellan hela tiden kl. 9
e. in. —12 e. m. på sön- och helgdag. Några timmars öppethållande då
fann mången vara skäligt.

Tydligen föreligger här en lucka i lagen, vilken medför så oanade
konsekvenser att när en stadsfullmäktigekår vill hindra det kringgående
av lagen butikernas öppnande efter kl. 12 e. in. får anses innebära, så
måste den stänga butikerna även å tid, då den önskar ha dem öppna.
Detta bör hindras och ett stadgande i lagen tillkomma, som ger vederbörande
större frihet i detta avseende. Nu har lagen emellertid ändrats
så nyligen som år 1912, utan att ändringen kan sägas ha varit fullt
lycklig, varför det knappast är skäl uti att riksdagen utan förberedande
behandling av ärendet går att för sin del besluta om ny ändring av lagen.
Det synes vara lämpligare att i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla
berörda olägenhet och anhålla om förslag till dess avhjälpande.
Ett allsidigt övervägande av saken främjas bäst därigenom.

På grund av det anförda hemställes alltså: att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte anhålla, att Kungl. Magt, ville föranstalta om en utredning
angående ändring av lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels
idkande å söckendag utöver viss tid i det syfte att möjlighet beredes
att besluta om butiks stängande mellan kl. 12 e. m. och 6 f. m. natten
till sön- och helgdag utan att beslutet samtidigt måste innebära butiks

6 Lagutskottets utlåtande Nr 10.

stängande även under hela tiden kl. 9 e. m.—12 e. m. å sön-och helgdag.
»

Herr Ljunggrens
motion
nr 39.

Herr Ljunggrens motion nr 39 är af följande lydelse:

»I 7 kap. 3 § strafflagen stadgas följande: »Idkar någon å söneller
högtidsdagar emellan kl. 6 om morgonen och kl. 9 om aftonen
hantverk eller annat arbete, som uppskov tåla kan, straffas med böter,
högst tjugo riksdaler, utan det sker till egen eller annan nödtorft.»

Lag samma vare, om kramlåda eller annan dylik kod å sådan sabkatstid
till salu öppnas.

Genom prejudikat har emellertid blomsterhandel, handel i fruktbod
och handel med matvaror undantagits från dessa bestämmelser,
varigenom speceri-, kött-, matvaru-, mjölk- och brödaffärer ävensom
frukt- och blomsteraffärer äga rättighet att hålla till försäljning öppet
alla sön- och helgdagar året om med undantag för gudstjänsttiden
kl. 11 f. m.— 1 e. in. samt kl. 6—7 e. m.

Det torde vara uppenbart för alla, att ett sådant tillstånd skall innebära
stora olägenheter icke blott för innehavarne av dylik handel,
utan jämväl för dess personal, som där är anställd.

I en skrivelse till Kungl. Majlt av den 19/10 1910 har också Stockholms
matvaruhandlareförening betecknat detta sakernas tillstånd såsom
olidligt.

»Tusentals handlare samt flera tusen biträden måste arbeta alla
dagar på året och veta ej av någon vilodag.»

»Enligt byggnadsstadgan för huvudstaden byggas i allmänhet matvarubutikerna
ett eller flera trappsteg under plans nivå, den s. k. suterrängvåningen.

Dessa lokaler, där väggar och golv äro av cement, äro kända för
stor fuktighet. Därtill kommer, att eldning i matvaruaffärer i allmänhet
ej förekommer, av den orsaken att färska matvaror ej lämpligen kunna
förvaras i eldad lokal. Att det under sådana mindre goda förhållanden
är för matvaruhandlare och deras biträden av stor vikt att åtminstone
under sön- och helgdagar få så mycket som möjligt vistas ute i friska
luften, är tydligt. Aven med avseende fäst härvid, vore en reglering
av söndagshandeln särdeles lämplig.»

»Att allmänheten å sön- och helgdagar behöver göra inköp av matvaror,
vilja vi gärna medgiva, men ett öppethållande av 4 timmar anse
vi fullt tillräckligt. Allt tal om bageri- samt bröd- och mjölkaffärer
måste hållas öppna hela söndagen, därför att allmänheten skall kunna

7

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

köpa färskt bröd, mjölk och grädde under hela dagens lopp, kunna vi
ej betrakta annat än som ett uttryck av bristande insikt om vilodagens
betydelse.»

Den 29 mars 1910 anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte verkställa
undersökning, i vad mån inom vårt land behövlig söndagsvila
utan berättigad anledning åsidosättes, särskilt inom industri, handel
och andra närliggande arbetsområden, ävensom, därest utredningen skulle
därtill giva anledning, för riksdagen framlägga erforderligt lagförslag i
ämnet.

Emellertid ha nu snart fyra år gått till ända utan att den sålunda
begärda utredningen blivit verkställd och ännu mindre något förslag
framlagts.

Det ligger också i sakens natur, att en så vittomfattande utredning
skall kräva avsevärd tid, och det torde få antagas för givet, att
det ännu kommer att dröja rätt länge, innan den kan leda till några
lagstiftningsåtgärder.

Däremot torde dylika åtgärder på ett till butikshandeln begränsat
område kunna utan vidare företagas. Missförhållandena äro här så
stora, vad ovannämnda handelsbutiker beträffar, att ett snabbt ingripande
är av nöden.

Matvaruliandlarne anhöllo också i den här ovan delvis refererade
skrivelsen, att Kungl. Maj:t, oberoende av den mera vittomfattande utredningen,
måtte framlägga proposition i ämnet redan vid 1911 års
riksdag, en anhållan, som dock icke hittills lett till någon påföljd.

Ävenledes har jag mig bekant, att jämväl frukt- och blomsterhandlarne
anse ett ordnande av söndagsstängningen vara en trängande
angelägenhet. I sin förut nämnda skrivelse hade, såsom synes, matvaruhandlarne
velat begränsa öppethållandet till kl. 10 f. m.

Det torde emellertid vara lämpligt att här lämna en något bredare
mariginal till förmån för konsumenternas intresse. Om däremot
tiden för butikernas öppethållande begränsas till tiden 6—11 f. m., torde
alla rimliga och lojala intressen vara väl tillgodosedda. Det bör då vara
möjligt för alla att under denna tid förse sig med behovet av förnödenheter
för dagen och butikernas innehavare och biträden erhålla söndagseftermiddagen
obeskuren för vila och rekreation.

På grund av vad sålunda anförts får jag härmed vördsamt hemställa,
att riksdagen ville för sin del besluta — såsom ändring av
eller tillägg till 7 kap. 3 § strafflagen eller ock såsom särskild författning
— lagbestämmelser av innehåll, att tiden för öppethållande å sön -

Utskottets

yttrande.

8 Lagutskottets utlåtande Nr 10.

och högtidsdagar av matvara-, frakt- och blomsterbutiker må erhålla
lämplig begränsning, exempelvis till kl. 6—11 f. m.»

Under ärendets behandling har utskottet mottagit skrivelser i ämnet
från Stockholms matvaruhandlareförening, Stockholms specerihandlareförening,
Stockholms blomsterhandlareförening, Sveriges minuthandlares
riksförbund samt Stockholms med förstäder minuthandlareförbund.

På sätt motionärerna angivit, gäller i fråga om butikshandeln i allmänhet
å sön- och helgdagar under sabbatstid, eller tiden mellan
klockan 6 om morgonen och 9 om aftonen, stadgandet i 7 kap. 3 §
strafflagen, vilket lagrum dock ansetts icke äga tillämpning i fråga om
handel med livsmedel och en del andra nödvändighetsvaror, samt beträffande
övriga tider lagen den 5 juni 1909 om förbud mot handels
idkande under vissa tider av dygnet enligt den lydelse denna lag erhållit
genom lagen den 6 juni 1912.

Förevarande motioner avse dels åstadkommande av lagbestämmelser
i syfte att på lämpligt sätt inskränka den handel, som sålunda
under gällande lagstiftning är tillåten å sabbatstid, och dels ändring
av bestämmelserna i lagen den 6 juni 1912 i syfte att denna lag måtte
kunna erhålla större verkningskraft i fråga om inskränkning av butikshandeln
å sön- och helgdagar.

Av de framställningar, som i motionerna lämnas, finner utskottet
för sin del ådagalagt, att lagstiftningen rörande butikshandeln å
sön- och helgdagar är i behov av omarbetning och komplettering uti de
i motionerna angivna hänseenden. Denna uppfattning vinner ock stöd
av uttalanden i ovannämnda under ärendets behandling till utskottet
inkomna skrivelser till förmån för motionärernas yrkanden. Eu förändring
av hithörande lagbestämmelser i angiven riktning synes utskottet
innebära allenast ett fullföljande av ifrågavarande lagstiftnings allmänna
syfte och ej heller vara av beskaffenhet, att behöva föranleda praktiska
olägenheter. Dock torde densamma icke böra verkställas genom omedelbar
lagstiftningsåtgärd utan först efter närmare utredning. Å andra sidan har
frågan för .de kretsar, som därav närmast beröras, den betydelse att dess
avgörande icke bör undanskjutas längre än nödigt är. Utskottet har därför
ansett sig böra uttala önskvärdheten av att frågan redan till nästföl -

9

Lagutskottets utlåtande Nr 10.

jande år genom förslag från Kungl. Maj:t till riksdagen måtte kunna
beredas slutlig lösning.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, i anledning av förevarande motioner,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes
Kungl. Maj:t låta verkställa utredning, i vad mån butikshandeln
å sön- och helgdagar lämpligen må kunna
underkastas begränsning utöver den, som för närvarande
gäller eller kan bestämmas, samt för nästkommande
års riksdag framlägga de förslag, vartill utredningen
kan föranleda.

Stockholm den 24 februari 1914.

På lagutskottets vägnar:

JAKOB PETTERSSON.

Särskilt yttrande

av herr Lindhagen, som anfört:

»Åren 1910 och 1911 har andra kammaren i anledning av väckta
motioner beslutit för sin del hos Kungl. Maj:t anhålla om undersökning
och lagförslag, varigenom i den mån sådant lämpligen kan ske försäljning
av tobaksvaror å kaféer, restauranger med flera dylika ställen må
förbjudas å tid, då dylik handel i bod är förbjuden. Enahanda önskemål
uttalades redan i motiven till 1909 års proposition med förslag till lag
om butikstängningstid. I anledning av interpellation i ämnet vid 1913
års riksdag förklarade civilministern sig vilja upptaga detsamma till
närmare utredning.

Detta de små cigarrhandlarnes bekymmer bör beaktas även uti
förevarande ärende. Nu få de ej halla sina bodar öppna undei sönoch
helgdagar annat än mellan kl. 9—12 e. m., under det att deras
ovannämnda konkurrenter fa sälja tobaksvaror hela dagen utom undei
gudstjänsttider. Båda frågorna måste därför enligt min uppfattning
övervägas i ett sammanhang, så att man ej ytterligare inskränker de
små cigarrhandlarnes försäljningsrätt ovannämnda kvällar men fortfarande
bibehåller konkurrenternas försäljningsrätt obeskuren.»

Bihang till riksdagens protokoll 1014. 0 saml. 8 höft. (Nr 10.J

2