Lag■‘Utskottets Utlåtande N:o o

Utlåtande 1868:LU5

Lag■‘Utskottets Utlåtande N:o o.

t

N:o 5.

Ank. till Riksd Kansli d. 18 Febr. 1868, bl. 1 e. in

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ls nådiga Proposition om antagande
aj en författning angående förändrade föreskrifter i fråga
om bysättning, dels och enskild motion i samma ämne.

Till Lag-Utskottets behandling hafva begge Kamrarne hänskjuta omförmälda
nådiga Proposition, hvilken är af följande lydelse:

I underdånig skrifvelse af den 20 Oktober 1860 hade Rikets Ständer
framställt förslag till en författning, enligt hvilken bysättning, utom i de fall, som
nämndes i 5 § af Förordningen den 10 Juni 1841''och i då gällande Konkurslag
af den 12 Mars 1830, skulle kunna ega rum endast i den händelse, att gäldenären
ej gitte med ed styrka, att han ej egde annan tillgång än som vid utmätning
uppgifvet vore. Mot detta förslag framställdes vid dess granskning i Högsta Domstolen
och Stats-Rådet den anmärkning att, då i de flesta om ej alla främmande
länders lagstiftning fordringsegares rätt att erhålla omedelbar bysättning å gäldenär
ännu vore bibehållen i afseende å vexelförbindelser, skulle det vara olämpligt att
här i landet frångå eu så allmänt antagen regel, helst om sådant skedde utan att
\ sammanhang dermed ändring gjordes i gällande Utsöknings- och Konkurslagar,
till åstadkommande af större skyndsamhet i exsekutiva ärendens behandling och
till förekommande af bedrägligt förfarande å gäldenärens sida, en ändring, hvilken
jemväl syntes nödig om den borgenär äfven i andra fäll inedgifna rättighet att
kunna omedelbart få gäldenär bysatt skulle borttagas. Och hade på dessa skäl
Kongl. Maj:t funnit sig ej böra bifalla omförmälda förslag.

Då emellertid Kongl. Maj:t anser förändringar i nu gällande stadganden
om bysättning af behofvet påkallade samt i väsendtlig män förändrade förhållanden
inträdt efter år 1860, bland annat deruti att bysättningstvånget biifvit helt och
hållet alskaffadt i ett af Europas förnämsta länder; samt att här i landet genom
juli. till Riksd. Prof. Ib6x. 7 Sand. 5 Höft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

antagande af den nya Konkurslagen fordringsegare beredts utvägar att lättare och
skyndsammare än förut göra gällande sin rätt emot tredskande eller oredliga gäldenärer,
— så har Kongl. Maj:t låtit upprätta förslag till förändrade föreskrifter
angående bysättning, hufvudsakligen af enahanda syftning som Rikets Ständers
ofvannämnda förslag, men med åtskilliga ytterligare inskränkningar i borgenärs rätt
att låta bysätta eller i bysättningshäkte qvarhålla gäldenär; varande närmare motiver
för de föreslagna stadgandena upptagna i härvid fogade Statsråds-protokoll.

Efter att i ämnet hafva hört Högsta Domstolen, hvars protokoll jemväl
bifogas, vill Kongl. Maj:t alltså, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Riksdagens antagande
framställa följande förslag till

Förordning

angående förändrade föreskrifter i fråga om bysättning.

Med upphäfvande af de angående borgenärs rätt att erhålla bysättning ä
gäldenär i särskilda författningar meddelade föreskrifter, så vidt de stå i strid med
nedanstående, förordnas som följer:

Finnes vid utmätning gäldenär sakna tull tillgång till gäldande af skuld,
för hvilken betalningsskyldighet är honom ålagd eller finnes uppgifven tillgång tvistig
eller kan den för annan orsak ej sträft till betalning i laga ordning användas,
då skall bysättning gäldenären åläggas, der borgenären det äskar och gäldenären
ej gitter hos Konungens Befallningshafvande eller vid domstol å tid, som honom
dertill föresättes, med ed styrka, att han ej eger annan tillgång, än den som uppgifven
är. Har gäldenär, som ej gittat gå nämnde ed, blifvit bysatt och fullgör
han derefter edgången, varde ur häktet lösgifven.

Ej må, utom i de fall, hvilka i 22 och 29 §§ Koukurslagen nämnda äro,
gäldenär bvsättas i annan ordning än nu sagd är, eller hållas längre tid än sex
veckor i bysättningshäkte.

Denna förordning skall ej blilva gällande i de fall, der bysättning blifvit
före förordningens kungörande gäldenär ålagd: dock må ej gäldenär, sedan föroidningen
trädt i kraft, qvarhållas i bysättningshäkte längre än sex veckor, der ej
bysättningen skett enligt ofvannämnda föreskrifter i Konkurslagen.

Utskottet, som derjemte erhållit del af Stats-Rådets och Högsta Domstolens
i ämnet torda protokoll, har i sammanhang härmed till behandling förehaft eu
till Utskottet remitterad, af herr J. A. Bovin inom Andra Kammaren väckt motion
^N:o 260), hvari föreslås, “att Riksdagen måtte för sin del besluta bysättnings -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

3

tvångets fullständiga afskaffande samt i sammanhang dermed föreslå nödiga förändringar
i de ämnet rörande lagar och författningar. “

Ofta hafva röster så inom som utom Representationen blifvit höjda för borttagande
af de stadganden i vår lag, hvilka berättiga en fordringsegare att genom
bysättning förfoga öfver en insolvent gäldenärs person, — att beröfva honom friheten
och således behandla honom såsom en brottsling. Bysättningen, såsom påföljd
för bristande förmåga att betala sin skuld, innebär en förnärmelse af individens
rätt såsom menniska och kan derför icke ur rättvisans synpunkt försvaras.
Detta torde vara allmänt erkändt. Men då betänkligheter mot bysättningstvångets
afskaffande låtit höra sig, hafva dessa sökt sitt stöd i allmänna kreditens upprätthållande.
I afseende härå har Lag-Utskottet uti det Betänkande, som legat till
grund för Rikets Ständers ofvannämnda förslag yttrat: “Man torde, utan fara för
misstag, kunna påstå, att detta tvång aldrig ingår i beräkningen vid uppgörande
af de mer vigtiga och redbara aftal, som utgöra grunden för vårt lands affärsrörelse
och hvilka förnämligast hafva anspråk på skydd af kreditlagarne. Men väl
ingår det i ockrarens beräkning, väl är det ett nödvändigt lifsvilkor för den utvext
på den allmänna krediten, som bildas af procentare-rörelsen, den der beklagligen
på vissa ställen inom Riket allt mer griper omkring sig. Det är genom
bysättningstvånget, genom den skandal, det väcker, genom den hårdhet, det innebär,
som ockraren, sedan han försträckt penningar till eu person, den han sjelf
icke i ringaste mån anser vederhäftig, hoppas kunna utpressa penningar, väl icke
af gäldenären sjelf, — hvilket dock skalle vara ändamålet med detta tvångsmedel, —
utan af hans anhörige och vänner. Detta är då den kredit som bysättningen upprätthåller.
Men tag bort bysättningen, och den rätta krediten, den enda, som bör
ega rum, skall långt ifrån att försvagas, tvärtom ställas på sin rätta och säkraste
grundval: förtroendet till eu gäldenärs redbarhet och ordentlighet, till hans insigter,
hans hushållsamhet och hans egna tillgångar." Härtill må läggas hvad hans
Excellens Justitie-statsministern till Stats-Rådets åberopade protokoll anfört i fråga
om borgenärs rätt, enligt nu gällande lag, att utan föregången utmätning erhålla
bysättning å gäldenär för skuld, som grundar sig å löpande förskrifning eller vexel.
Förhållandena hade nemligen, efter det pröfning af denna fråga förra gången egde
rum, väsendtligen förändrat sig. Det stadgande, som genom den nya Konkurslagen
tillkommit, att en köpman, som icke inom åtta dagar betalade eu klar och
förfallen skuld, kunde försättas i konkurstillstånd, måste i afseende på köpmän
anses vara ett kraftigt medel att framtvinga punktlig betalning, äfven om hotet af
omedelbar bysättning borttoges, och i afseende å andra än köpmän torde vigten
af en sådan punktlighet icke vara synnerligen större om skulden grundade sig på
en löpande förskrifning, än eljest; så att, om bysättning kunde umbäras i ena

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

fallet, den ock borde kunna det i det andra. Det af Kongl. Maj:t från andra
länders vexelrätt hemtade skäl emot det af Rikets Ständer föreslagna borttagande
af bysättning för utrikes vexlar hade ock förlorat en del af sin giltighet, sedan i
Frankrike bysättning för vexelskulder blifvit, liksom för annan skuld, upphäfd.

Om således bysättningstvånget i allmänhet icke kan anses berättigadt eller
nödigt ur någondera af ofvan angifna synpunkter, rättvisans och allmänna kreditens,
inträder dock ett väsendtligen olika förhållande, då en gäldenär tredskas att till
utmätning edligen uppgifva sina tillgångar, äfvensom då han, försatt i konkurstillstånd,
söker vika undan eller tredskas att lemna vederbörande erforderliga upplysningar
om konkursboets tillstånd och tillhörigheter. I dessa fall är nemligen hans
förhållande att betrakta såsom oredligt eller bedrägligt; och det är på sådan grund
hans förvarande i häkte då torde kunna försvaras, hvarför Utskottet ock ansett
sig icke kunna understödja herr Bovins förslag om bysättningens afskaffande helt
och hållet.

Kongl. Majrts i enlighet med dessa åsigter uppgjorda, nu föreliggande förslag,
hvilket hufvudsakligen öfverensstämmer med Rikets Ständers meranämnda beslut,
skiljer sig från detta egentligen endast i två punkter af jemförelsevis mindre
betydelse, nemligen dels derutinnan, att det Kongl. förslaget upphäfver bysättning
i det fall, som i 5 § af Kongl. Förordningen den 10 Juni 1841 omförmäles, eller
då bysatt gäldenär, som erhållit Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förbud att lemna
orten, bryter mot sådant förbud, och dels derigenom att Kongl. Maj:t begränsat
tiden för en gäldenär qvarhållande i bysättningshäkte till högst sex veckor. Såsom
skäl för dessa afvikelser är anfördt, att en gäldenär, som rymmer för skuld, alltid
kan tvingas till konkurs och sedermera enligt Konkurslagen underkastas bysättning,
derest han viker undan, samt att tiden för bysättningsfånges qvarhållande i häkte
icke skäligen bör längre utsträckas än som erfordras för hans försättande i konkurstillstånd,
hvarom ansökan kan göras så snart han sutit tre veckor bysatt.

Hänvisande för öfrigt till de efter Utskottets åsigt tillfredsställande erinringar,
hvarmed hans Excellens Justitie-statsministern i Stats-Rådets protokoll, som i
tryckta exemplar utdelats, bemött de hos Högsta Domstolen gjorda anmärkningar
mot den föreslagna författningen, får Utskottet vördsamt hemställa,

det måtte Riksdagen, med afslag å herr Bovins motion i hvad
den icke öfverensstämmer med Kongl. Maj:ts nådiga Proposition,
bifalla denna.

Stockholm den 17 Februari 1868.

På Utskottets vägnar:
Eric Sparre.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

5

Reservationer:

af Herr Rosenberg;

af Herr Bovin och

af Herr Åhlgren: “Jemte det jag anser att den personliga friheten endast bör
kunna beröfvas för brott och icke för oförmågan att betala en skuld, af tilläfventyrs
några få Riksdaler, synes mig äfven i viss mån betänkligt att stadga en ed,
såsom vilkor för. att återvinna friheten; och med sådan uppfattning af förevarande
fråga hyser jag den öfvertygelsen, att en lagförändring, hvarigenom bysättningstvånget
fullständigt afskaffas, är att föredraga framför det förslag till förordning,
om hvars antagande af Riksdagen Utskottet gjort hemställan; hvadan jag tillåter
mig, med åberopande i öfrigt af de skäl, som finnas anförda i utdraget af det
inför Högsta Domstolen den 14 November nästlidne år hållna protokoll, hvilket
återfinnes vid Kongl. Majrts nådiga Proposition om ifrågavarande lagförändring,
N:o 3 pag. 20—23, vördsamt hemställa,

att denna fråga må visas åter till Lag-Utskottet, med uppdrag
att, i och för bysättningstvångets fullständiga afskaffande, utarbeta
och till Riksdagens pröfning framlemna förslag till ändring
i nu gällande lag och författningar i det syfte, Herr Bovins
väckta motion omfattar."