Lagutskottets Utlåtande N:o 6

Utlåtande 1906:LU6

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 8 februari 1906, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af vädd motion angående skrifvelse
till Konungen med begäran om framläggande af förslag
till lagbestämmelse om skyldighet för ägare till vissa industriella
anläggningar m. m. att lämna ökadt bidrag
till underhåll af vägar.

Lagutskottet tiar till behandling fått mottaga en inom Första Kammaren
af herr Benedicks väckt motion, n:o 16, af följande lydelse:

»Tid den omarbetning af väglagen, som ägde rum vid senaste lagtima
riksdag, åstadkommos väsentliga förbättringar, hvarigenom den stora
börda, som förut nedtryckte jordbruket, rättvisare fördelades.

Det kan dock icke bestridas, att en viktig omständighet då lämnades
obeaktad, som ur rättvisans synpunkt är af stor betydelse, då frågan
gäller vägars underhåll. På många ställen få nämligen de väghållningsskyldiga
betala den större slitning eller skada, som utöfver det normala
åstadkommes genom trafik till och från mångfaldiga verk och anläggningar.
Fullt rättvist vore, att sådana, som särskildt slita och fördärfva närliggande
vägar, erlade ett extra bidrag till vägunderhållet, utöfver det, som åligger
dem enligt gällande grunder efter vägfyrk.

Närmaste anledningen, att nämnda bestämmelse ej intogs i förra årets
väglag, torde antagligen vara, att nyare utländska väglagar, särskildt den
preussiska af den 18 augusti 1902, icke funnos tillgängliga, då vederbörande
utskott behandlade frågan.

Bih. till Riksd. Prof. 1906. 7 Sami. 6 Höft. (Ko 6.)

1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

I § 1 af ofvannämncla lag förekommer följande, som i öfversättning
kan sålunda återgifvas:

''Om en allmän väg eller bro, som utgör en själfständig samfärdsanläggning,
i betydlig mån slites, antingen öfvergående till följd af anläggande
af fabriker, bergverk, stenbrott, tegelbruk eller dylika företag,
eller ock fortfarande genom sådana företags drift, kan, på framställning
af dem, hvilkas vägunderhåll härigenom förökas, företagets innehafvare få
sig ålagdt att till underhållet af ifrågavarande väg lämna bidrag, afpassadt
efter den ökade kostnaden, i den mån ej denna betäckes genom upptagande
af väg- eller bropenningar.’

Det synes vara af behofvet påkalladt, att äfven i vårt land utfärdas
dylika bestämmelser, då nu vägunderhållet mångenstädes ingalunda kan
sägas vara rättvist fördeladt.

Genom sakkunnig utredning af frågan kunna säkerligen enkla och
rättvisa bestämmelser i detta syfte åstadkommas. Denna utredning torde
emellertid lämpligast ske genom Kung!. Maj:ts försorg, och tillåter jag mig,
på grund af hvad här ofvan anförts, hemställa, att Biksdagen ville i skrifvelse
till Kung!. Maj:t i underdånighet anhålla, att Ivungl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för Biksdagen framlägga förslag till lagbestämmelse i syfte
att sådana industriella anläggningar, grufvor, stenbrott och andra liknande
företag, som föranleda afse värd förhöjning af kostnaderna för underhållet
af väg eller bro, må få sig ålagdt att i mån af nämnda förhöjning bestrida
ökade vägunderhållningskostnader.»

Utskottet vill gärna medgifva, att stundom förekomma förhållanden,
som kunde göra en lagstiftning i det af motionären ifrågasatta syfte
önsklig.

Frågan var ock under öfvervägande vid den under nästföregående år
afslutade revisionen af väglagen, hvarvid hänsyn till de anmärkta förhållandena
gjort sig gällande i de antagna lagändringarna, ehuru ej alldeles
i öfverensstämmelse med motionärens önskningar. Skulle nämligen efter
en vägdelning särskilda svårigheter i vägunderhållet inträda, till exempel
genom anläggande af ett industriellt verk, äger, jämlikt den nyantagna
16 §, den fastighet, som sålunda får ökad vägtunga, att därför ur väg -

Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

3

kassan njuta ersättning. Och yppar sig, till följd, af vägs beskaffenhet,
märklig svårighet för behörigt fullgörande af jordbruksfastighet åliggande
vägunderhåll in natura, må fastigheten, enligt den ny antagna 12 §, under
vissa förutsättningar därför i stället bidraga med penningar efter af den
särskilda nämnden bestämdt belopp, hvilket ingår till vägkassan, hvarefter
vägstyrelsen ombesörjer underhållet af ifrågavarande vägstycke. Ytterligare
torde böra bemärkas, att, i enlighet med Riksdagens i ämnet gjorda uttalande,
den i 59 § vidtagna förändringen, hvarigenom »annan fastighet»
kommer att deltaga i kostnaden för vägunderhållet till hälften mot jordbruksfastighet
i stället för, som förut, till en fjärdedel, framgått ur önskan,
bland annat, att särskildt för de af motionären åsyftade slagen af beskattningsföremål
utsträcka skyldigheten att deltaga i berörda kostnad.

Motionären åsyftar dessutom att gifva ett erkännande åt den grundsatsen,
att bidrag till vägunderhållet skall lämnas af enhvar i den mån
han genom begagnande af vägen sliter densamma. Denna princip öfverensstämmer
dock icke med de grunder, hvarpå lagstiftningen i detta ämne
hvilar. Och det kan därför äfven befaras, att vissa svårigheter skola möta
för att i det nuvarande systemet införa sådana bestämmelser, som motionären
föreslagit.

Den omarbetade lagen, i hvilken ändringarna tillkommit efter vidlyftiga
förarbeten, träder emellertid ej i kraft förr än med nästa års ingång,
och all erfarenhet saknas således ännu rörande behof af ytterligare
ändringar. Innan sådan erfarenhet föreligger, är det emellertid enligt utskottets
mening för tidigt att upptaga frågor därom; och hemställer utskottet
alltså,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Stockholm den 8 februari 1906.

På lagutskottets vägnar:
0. A. SJÖOROYA.