Lagutskottets Utlåtande N:o 66

Utlåtande 1907:LU66

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

1

N:o 66.

Ank. till Riksd. kansli den 16 maj 1907, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Majds proposition med förslag
till lag om rikets vapen, dels ock tre med föranledande
af propositionen väckta motioner.

I en den 12 sistlidne januari dagtecknad proposition, n:o 17, hvilken
af bada kamrarna till lagutskottet hänvisats, har Kungl. Magt under åberopande
af propositionen bilagdt, statsrådsprotokoll öfver civilärenden för
samma dag föreslagit Riksdagen att antaga här nedan införda förslag till
lag om rikets vapen.

I sammanhang med nämnda proposition har lagutskottet till behandling
förehaft tre särskilda till utskottet öfverlämnade motioner, hvilka
i anledning af propositionen afgifvits, de två inom Första Kammaren, under
n:o 20 af herr J. F. Nyström och under n:o 38 af herr Berqendahl,
samt eu inom Andra Kammaren under n:o 176 af herr J. Nydal.

Herr Nyströms motion är af följande lydelse:

»Genom nådig proposition har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att
antaga ett förslag till ''Lag om rikets vapen’. 1 § 2 mom. 5 af nämnda
lag heter det: ''Skölden täckes af eu kunglig krona, och under densamma
hänga de kungliga riddarordnarnas insignier’.

Bland dessa riddarordnar tinnes ett kuriosum, som saknar motsvarighet
i något annat land, nämligen Karl Xlll-.s orden. Den instiftades
1811 för att, såsom det heter i stadgan för densamma, tjäna till belö Bili.

till Likså. Vrot. 1607. 7 Sand. 61 Höft. (No 66.) 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

ning och utmärkelsetecken för de förnämsta, ämbetsmännen inom ett
enskildt ''aktningsvärd! svenskt samfund’. Att inrätta en rikets orden
för ett sådant enskildt samfund uppfattades säkerligen, redan då det
skedde, som en löjlighet, men att denna orden ännu existerar, att den
förlänar sina innehafvare rang af troman, d. v. s. likställer dem med
landshöfdingar och generalmajorer, är enligt nutida uppfattning en absurditet.
Att man inom Riksdagen icke för längesedan föreslagit denna ordens
afskaffande torde bero därpå, att våra lagar icke tala om riddarordnarna
på annat sätt, än att R. F. § 39 förbjuder prins, som under Konungens
frånvaro förer riksstyrelsen, att ''riddarvärdighet utdela’. Det har sålunda
saknats tillfälle att genom förslag om en lagändring få denna egendomliga
kvarlefva af Karl XIII:s regeringsverksamhet afskaffad.

Då nu en kunglig proposition föreslår Riksdagen att besluta, att
insignierna af detta utmärkelsetecken inom ett enskildt — låt vara mycket
''aktningsvärd^ — samfund skola hänga under skölden i det stora svenska
riksvapnet, synes det mig vara Riksdagens plikt att däremot inlägga en
bestämd gensaga.

Det kan emellertid sättas i fråga, om öfver hufvud taget några
ordensinsignier böra hafva plats i riksvapnet. Detta vapen är liksom
flaggan en symbol för fosterlandet: hvarken vapen eller flagga få användas
af någon, som icke är svensk. Däremot äro ordnarna, så att säga,
internationella utmärkelser: de bortgifvas äfven åt utlänningar och kunna
bäras t. o. m. af landets uppenbara fiender. Man kan då med skäl fråga:
hvad hafva sådana prydnader att göra i rikets vapen? Möjligen är det
af denna hänsyn, som ett och annat land, t. ex. Nederländerna, underlåtit
att upptaga några ordensinsignier i sina riksvapen.

Af de länder åter, som detta gjort, är det intet, som i vapnet upptagit
en så fullständig profkarta på sina ordensinsignier, som Sverige
enligt det nu framlagda förslaget skulle göra. De allra flesta andra
länder hafva nöjt sig med att insätta sin förnämsta orden i vapnet ; såsom
exempel härpå må anföras Danmark, England, Ryssland, Sachsen och
Österrike.

Ehuru jag af skäl, som redan äro antydda, helst skulle se, att alla
dessa ordensinsignier uteslötes ur vårt riksvapen, vill jag dock, då till
äfventyra en sådan åtgärd skulle på något håll kunna anses vara allt
för ‘radikal’, inskränka mig till att föreslå, att vi måtte nöja oss med att
i det stora riksvapnet endast upptaga seraf]merordens insignier. Därigenom
skulle vapnet också få ett vackrare utseende än enligt det kungliga
förslaget.

o

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

Jag får alltså vördsamligen föreslå, att § 2 mom. 5 af Kungl. Maj:ts
förslag till ''Lag om rikets vapen’ måtte erhålla följande lydelse:

Skölden täckes af en kunglig krona, och under densamma hänga
kungl. serafimerordens insignier.»

I anslutning till det af herr Nyström sålunda framställda yrkandet
har herr Nydal i sin motion hemställt, att det föreslagna uteslutandet ur
rikets vapen af ordensinsignier måtte utsträckas till att omfatta jämväl
serafimerordens insignier.

Herr Bergendahl anför i sin ofvanberörda motion följande:

»Genom Kungl. Maj:ts proposition n:o 17 har förslag till lag om
rikets vapen blifvit underställdt Riksdagens pröfning. Detta förslag innehåller
bestämmelser rörande riksvapnets sammansättning och utseende.
Det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke lagen jämväl bort innehålla
stadganden, afsedda att förhindra användande af förvanskade framställningar
af riksvapnet i reklamens tjänst. Det är icke sällan man i annonser,
priskuranter och andra slag af reklamer, som bringas under allmänhetens
ögon genom tidningar eller på annat sätt, finner riksvapnet framställdt i
sådan form och i sådant sammanhang, att framställningen måste verka i
högsta grad sårande för nationalkänslan. Med bibehållande af väsentliga
delar af riksvapnet, utbytas andra delar däraf mot bilder, som äro afsedda
att fästa uppmärksamheten på en viss affärsverksamhet eller på en vara,
som hålles till salu.

Jag tillåter mig här återgifva en sådan förvanskad bild af riksvapnet.

Wmm

mm

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

I denna bild är den fyrdelade skölden utbytt mot gafveln af ett
ölfat, hvilken gafvel krönes af etiketterade ölflaskor, så sammanställda,
att de synas bilda en krona. Med stora bokstäfver är å ölfatsbottnen påstämpladt
ordet »Lageröl», och nederst å tvärbandet läsas orden »Mttnchens
Bryggeri Aktiebolag».

Nedanför den sålunda framställda bilden finnes antecknadt: »registrerad»,
hvilket synes angifva, att svensk myndighet fått såsom varumärke
inregistrera eu så pietetslöst framställd bild af riksvapnet.

Det kan gärna icke undgå att väcka eu liflig harm, att symbolen
för vår nationella makt och sjelfständighet skall ostraffadt kunna på ett
så brutalt sätt karrikeras för att till enskild! bruk användas.

Genom den af Konung och Riksdag sistlidet år antagna lag angående
rikets flagga har stadgats bötesansvar för den, som brukar flagga, därå
obehörigen anbragts märke, emblem eller bokstäfver.

Riksvapnet kommer visserligen icke till användande på samma sätt
som flaggan, hvarför förutnämnda bestämmelse i flagglagen icke i oförändradt
skick kan gifvas plats i lagen om rikets vapen, men det krafvet
måste vara berättigadt, att en för folket dyrbar rikssymbol skyddas mot
en afskyvärd travestering för spekulationsändamål eller i annat syfte.

På grund häraf tillåter jag mig hemställa, att Riksdagen måtte för
sin del antaga följande, under särskilda §§ upptagna tilläggsbestämmelser
i lagen om rikets vapen.

§ 5.

Lj inå någon såsom varumärke, vignett till annons eller eljest i
reklamsyfte använda rikets vapen med däri anbragta särskilda märken,
bokstäfver eller andra tecken eller för sådant ändamål använda en genom
utbyte af vissa delar af vapnet mot främmande märken eller tecken framställd,
förändrad bild däraf.

Den, som häremot bryter, höte från och med tio till och med etthundra
kronor.

§ 6.

Böter, som enligt denna lag ådömas, tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas efter allmän lag».

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

5

Vid 1900 års riksdag väcktes inom Andra Kammaren eu motion
angående rikssymbolernas grundlagsfästande. I motionen yttrades, bland
annat, att rikets vapen och flagga voro de synliga, af alla kända och erkända
tecknen för vår nationella makt och själfständighet. De hade, dessa
tecken, under tidernas lopp blifvit det svenska folket dyrbara, och en
väsentlig'' ändring i desamma skulle, om en sådan mot förmodan företoges,
utan tvifvel mötas med ogillande af nationen. Likväl vore rikssyinbolerna
då ännu lämnade utan skydd af lagen. Med anledning af
nämnda motion afgaf konstitutionsutskottet den 20 april 1900 utlåtande, däri
utskottet, på de i motionen anförda grunder förmälde sig dela motionärernas
uppfattning och fann, att den föreslagna bestämmelsen borde intagas
i regeringsformens 79 §.

Sedan Konung och Riksdag bifallit förslaget, stadgas numera i sagda
paragrafs första moment, att ingen förändring af Rikets vapen eller flagga
må göras utan Riksdagens samtycke.

I skrifvelse den 14 november 1905 har riksheraldikern gjort framställning
om utredning rörande det svenska riksvapnets utseende.

Riksheraldikern erinrar härvid om, att hvarje laglig beskrifning på
det svenska riksvapnets utseende saknas, och att meningarna härom äro

1 flera detaljer delade. Vid dess afbildning hade man nämligen endast
att stödja sig på sinsemellan delvis ganska olika förebilder, såsom sigill,
af konungarna vid olika tillfällen godkända vapenritningar och dylikt.
Unionsvapnet hade visserligen fastställts den 20 juni 1844, och en ritning
funnes bifogad statsrådsprotokollet därom, men denna ritning vore rätt
ofullkomligt utförd och åtföljdes icke af någon beskrifning. I de flesta
andra europeiska länder vore riksvapnen lagstadgade. Då det, fortsatte
riksheraldikern, hvarken vore principiellt riktigt eller i praktiskt afseende
tillfredsställande, att å ena sidan grundlagen bestämde, att riksvapnet ej
finge ändras utan Riksdagens samtycke, men att å den andra dettas utseende
ingenstädes funnes lagligen fastställdt, hemställde riksheraldikern, att åt
en kommitté måtte uppdragas att utreda frågan om riksvapnets utseende
samt till Kungl. Magt inkomma med de förslag, som däraf kunde föranledas.

I anledning af omförmälda framställning uppdrog Kungl. Maj:t den

2 december 1905 åt riksheraldikern att i samråd med riksantikvarien och
riksarkivarien samt med det biträde till förslagets konstnärliga utförande,
som riksheraldikern kunde finna påkalladt, uppgöra och inom viss tid till
Kungl. Magt inkomma med förslag, med tillhörande ritning och beskrifning,
till rikets vapen.

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

Till fullgörande af nyssnämnda uppdrag har riksheraldikern inkommit
med förslag till rikets vapen. Därvid lämnar riksheraldikern först en kortfattad
redogörelse öfver bestämmelserna om riksvapnen i Europas öfriga
länder, hvilken redogörelse tinnes intagen i propositionen.

Vidare finnes i propositionen återgifven en af riksheraldikern upprättad
historik angående svenska riksvapnet, till hvilken historik utskottet
tillåter sig hänvisa.

Vid anmälan af föreliggande lagförslag i statsrådet den 12 sistlidne
januari anförde chefen för civildepartementet följande:

»Med hänsyn till föreskriften i 79 § regeringsformen synes det vara
af vikt, att riksvapnets utseende varder i en af Konung och Riksdag
gemensamt stiftad lag bestämdt. Ett lagfästande af riksvapnets utseende
måste vara befogadt, på det att heraldiskt mindre tillfredsställande eller
rent af oriktiga riksvapen icke måtte komma till officiell användning. En
utsmyckning af riksvapnet enligt enskilda konstnärers smak kan icke vara
lämplig. Riksheraldikerns förslag utvisar riksvapen af det utseende, hvartill
vapnet historiskt utvecklat sig, med iakttagande att allenast fullgoda
och heraldiskt riktiga förebilder lagts till grund.

Det afviker från det för närvarande brukliga endast därutinnan,
att örnen i Ponte-Corvoska vapnet afbildas i guld i stället för i svart
— detta för att återgå till det ursprungliga förhållandet och undvika ett
fel mot en af vapenlärans grundregler, som bjuder, att färg ej må läggas
på färg.

Enligt min mening bör också riksvapnets utseende fastställas i enlighet
härmed och sådant det från äldre tider historiskt utvecklat sig.
Skulle ett fullständigt nytt förslag till Sveriges rikes vapen nu uppgöras,
kunde det visserligen med fog ifrågasättas, huruvida icke vapnet borde
erhålla ett, särskildt med afseende å emblemen omkring vapnet, annat utseende
än det af riksheraldikern nu framlagda, men enligt min mening
betinga historiska hänsyn och andra traditionella förhållanden, att riksvapnets
utseende icke bör undergå någon afsevärd förändring.

Såsom af riksheraldikerns skrifvelse framgår, föreligger förslag till
två riksvapen, stora vapnet och lilla vapnet.

Det mindre riksvapnet har afbildats i två typer, dels med s. k.
fransk sköld — den mest brukliga af alla sköldformer —, dels ock med
rund sköld, hvilken allt sedan Adolf Fredriks och i synnerhet Gustaf III:s
tid ofta användts å mynt, sigiller in. m. Denna senare form af riksvapnet
brukas fortfarande å riddarbref, legationernas sigill m. m. och är
af god dekorativ verkan.

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

7

Beskrifning å såväl stora som lilla vapnet synes böra inflyta i lagen.
Att angifva sköldens form är emellertid i heraldiken ej brukligt.

Stora riksvapnet torde, såsom hittills, böra få användas såväl utan
mantel men med sköldhållare som utan såväl mantel som sköldhållare.

För att riksvapnets utseende må blifva tillräckligt spridt, anser jag
lämpligt, att vapnet i färgtryck bifogas blifvande lag i ämnet, samt att
likare öfver riksvapnet finnas tillgängliga å de ställen, Konungen bestämmer.

Att i lagen upptaga föreskrifter om riksvapnets användande eller
när stora eller lilla vapnet bör brukas, synes mig ej böra ifrågakomma.
Härigenom skulle lagen komma att belasta s med en del detalj bestämmelser,
som näppeligen alltid kunde hållas fullständiga eller uttömmande. För
olika slag af kungl. expeditioner, vid Indika riksvapnet synes böra fästas,
kommer väl framgent att användas än det stora och än det lilla riksvapnet.
Samma synes ock vara förhållandet i en del speciella fall vid
riksvapens användande å eu statsbyggnad o. s. v. Jämväl åtskilliga etikettsförhållanden
och synpunkter, som äro att hänföra till Konungen och
konungahuset, kunna komma i beaktande vid frågan om bruket af riksvapnet.
Alla dessa förhållanden medföra, att ett upptagande i lagen af
bestämmelser angående riksvapnets användande måste anses mindre lämpligt.
I utländska lagar äro ej heller dylika stadganden gifna.

För öfrig! ber jag få erinra om föreskriften i nådiga skrifvelsen den
14 augusti 1885, att intet vapen må anbringas å offentliga byggnader,
minnesvårdar, fanor, standar eller mynt utan efter riksheraldikerns hörande
— en föreskrift, som gifvetvis fortfarande kommer att äga tillämpning.

Det är, synes mig, med riksvapnet icke samma förhållande som med
rikets flagga. Riksvapnet är afsedt att användas för statsändamål samt
under förhållanden, som mera speciellt röra Konungen och hans hus, men
icke att, såsom flaggan, brukas af enskilda såsom eu allmängiltig nationssymbol.

Af dessa skäl synes mig lagen allenast böra innehålla bestämmelser
angående riksvapnets utseende; och har jag på dessa grunder uppgjort
förslag till lag om rikets vapen. Med afseende å lagtexten tillåter jag
mig anmärka, att ett affattande i lagform af heraldiska, bestämmelser alltid
måste blifva ofullkomligt och ur formell synpunkt mindre tillfredsställande.»

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

Med hänsyn till innehållet i 79 § regeringsformen och i öfrig! på
de af föredragande departementschefen anförda grunder finner utskottet
ett lagfästande af riksvapnets utseende vara påkalladt. Mot det genom
förevarande proposition i sådant hänseende framlagda förslag har utskottet
i hufvudsak icke funnit anledning till erinran. Emellertid har vid granskning
af förslagets detaljer en del anmärkningar synts utskottet med fog
kunna göras mot detsamma och ändringar i förslaget med föranledande
häraf ifrågasättas.

I 1 § har utskottet föreslagit endast en redaktionell ändring.

Utgående från den uppfattning, att rikets vapen bör utgöra eu symbol
af landets nationella makt och själfständighet, har utskottet ansett, att
däruti icke höra. ingå andra beståndsdelar än själfva vapenskölden och
väsentliga prydnader. Till dessa senare torde, enligt hvad utskottet genom
riksheraldikern erfarit, då det gäller ett riksvapen, vara att hänföra allenast
krona och sköldhållare. Prydnader af mindre väsentlig eller oväsentlig art
äfvensom sådana, som kunna- betecknas såsom rent personliga, anser utskottet
icke böra upptagas i det lagfästade riksvapnet. I enlighet med
denna sin åskådning vill utskottet i anslutning till herrar Nyströms och
Nydals ofvan berörda motioner förorda, att hvad i lagförslaget stadgats därom,
att de kungliga riddarordnarnas insignier skulle anbringas vid det stora
riksvapnet och seraf! merordens insignier omgifva det lilla riksvapnet, måtte
ur lagen utgå. Af enahanda skäl har utskottet ansett den rörande det
stora riksvapnet införda bestämmelsen, att »hela vapnet omgifves af eu
hermelinfodrad purpurmantel under kunglig krona», icke böra i lagen
förekomma.

Härförutom har utskottet funnit den ytterligare ändring i 2 § af
förslaget lämpligen böra vidtagas, att uti bestämmelsen rörande hjärtsköldens
örn orden »med en åska af guld i klorna» uteslutas redan på den
grund att ifrågavarande »åska», sådan den å skölden framställes, icke kan,
åtminstone för en inom heraldiken oskolad betraktare, uppfattas. Enär
den i det Ponte-Corvoska vapnet ingående örnen, enligt hvad utskottet inhämtat,
alltid framställes med en heraldisk åska i klorna, synes det för
öfrig! icke vara nödigt att därom i lagen införa någon bestämmelse, så
mycket mindre som ju beskrifning å örnens utseende i öfrigt icke lämnas.

Utskottet, som funnit sig böra föreslå ofvan omförmälda ändringar i
det föreliggande lagförslaget, har dock därvid icke förbisett, att rikets vapen,
då det användes under förhållanden, som mera speciellt röra monarken
och hans familj, lämpligen må enligt gängse bruk jämväl i andra länder
kunna utsmyckas med emblemer utöfver dem, som föreslagits till anbringande
vid riksvapnet, omvändt uteslutande för statsändamål; och har ut -

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

9

skottet fördenskull i en särskild § infört bestämmelser härom. Denna §
har utskottet ansett höra i lagen inkomma såsom § 4, hvarför nuvarande
4 §:ns ordningsnummer höjts till 5. I sammanhang härmed har utskottet
ansett sig böra i fråga om riksvapens användande i dekorativt syfte med
eller utan emblemer Erinra, att lagen icke innehåller något förbud i
sådant syfte.

Hvad slutligen angår herr Bergendahls motion, har utskottet väl funnit
det däri af motionären påpekade förhållande, att mer eller mindre förvanskade
framställningar af riksvapnet användas i reklamsyfte, kunna vara
för nationalkänslan stötande och åtgärder till förekommande af ett dylikt
missbruk af rikets vapen fördenskull kunna ifrågasättas. Att i en lag
sådan som den nu föreslagna införa bestämmelser i sådant syfte har utskottet
emellertid ej funnit lämpligt.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

l:o) att Riksdagen ville, under förklarande att
Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition icke kunnat i
oförändradt skick godkännas, i anledning af propositionen
samt herrar Nyströms och Nydals förevarande
motioner, för sin del antaga följande förslag till

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

L

om rikt

1 §•

Riksvapen finnas två, stora vapnet
och bila vapnet.

2 §•

Stora riksvapnet består af en
genom ett utböjdt guldkors fyrdelad
sköld med hjärtsköld.

Den stora sköldens fyra fält äro
blå, första och fjärde fältet med tre

Bihang till Riksd. Prot. 1907. 7

s

vapen.

1 §•

Rikets vapen äro två, stora vapnet
och lilla vapnet.

2 §.

Stora riksvapnet består af en
genom ett utböjdt guldkors fyrdelad
sköld med hjärtsköld.

Den stora sköldens fyra fält äro
blå, första och fjärde fältet med tre

nl. 61 Höft. 2

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

Kungl. Majds förslag:

kronor af guld, två ställda öfver den
tredje, samt andra och tredje fälten
med tre ginbalksvis gående strömmar
af silfver, belagda med ett krönt
gyllene lejon med röd utsträckt
tunga.

Hjärtskölden är klufven i två fält.
Första fältet är bandvis tredeladt i
blått, silfver och rödt med en däröfver
ställd vase af guld. Andra
fältet är blått med en i silfvervatten
stående bro i tre spann med två
krenelerade torn af silfver, öfver
bron sitter en gyllene örn med en
åska af guld i klorna, och i fältets
öfverstå del synes karlavagnens
stjärnbild jämväl af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende
lejon af guld med klufna svansar
och i’öda utsträckta tungor. Lejonen
krönas med kunglig krona.

Skölden täckes af en kunglig
krona, och under densamma hänga de
kungliga riddarordnarnas insignier.

Hela vapnet omgifves af en hermelinfodrad
purpurmantel under
kunglig krona.

Stora riksvapnet må brukas såväl
utan mantel men med sköldhållare
som utan både mantel och sköldhållare.

3 §•

Lilla riksvapnet utgöres af en
blå sköld med tre kronor af guld,
ställda två öfver den tredje. Skölden
är täckt af en kunglig krona och omgifven
af seraf merordens insignier.

Utskottets förslag:

kronor af guld, två ställda öfver den
tredje, samt andra och tredje fälten
med tre ginbalksvis gående strömmar
af silfver, belagda med ett krönt
gyllene lejon med röd utsträckt
tunga.

Hj ärtskölden är klufven i två fält.
Första fältet är bandvis tredeladt i
blått, silfver och rödt med en däröfver
ställd vase af guld. Andra
fältet är blått med en i silfvervatten
stående bro i tre spann med två
krenelerade torn af silfver, öfver
bron sitter en gyllene örn, och i
fältets öfverstå del synes karlavagnens
stjärnbild af guld.

Sköldhållare äro två tillbakaseende
lejon af guld med klufna svansar
och röda utsträckta tungor. Lejonen
krönas med kunglig krona.

Skölden täckes af en kunglig
krona.

Stora riksvapnet må brukas såväl
med som utan sköldhållare.

3 §•

Lilla riksvapnet utgöres af en
blå sköld med tre kronor af guld,
ställda två öfver den tredje. Skölden
är täckt af en kunglig krona.

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 66.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

4 §■

Likare å riksvapnet skall tillhandahållas
å de ställen, Konungen
bestämmer.

4 §.

Utan hinder af hvad ofvan är
stadgadt må Hans Maj:t Konungen
och med Hans tillstånd medlem af
konungahuset bruka riksvapen, omgifvet
af emblem, på sätt Hans
Maj:t Konungen bestämmer.

5 §.

Likare å riksvapnet skall tillhandahållas
å de ställen, Konungen
bestämmer.

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1907.

samt 2:o) att Riksdagen i anledning af herr Bergendahls
förevarande motion ville i skrifvelse till Kungl.
Maj:t hemställa, det täcktes Kungl. Maj:t taga under
öfvervägande, huruvida och i hvad mån åtgärder böra
vidtagas i syfte att förhindra användandet af förvanskade
framställningar af rikets vapen.

Stockholm den 16 maj 1907.

På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.

Herr Widén har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta
ärendes behandling inom utskottet.