Lagutskottets Utlåtande N:o 64

Utlåtande 1908:Lu64

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

i

N:o 64.

Ank. till Riksd. kansli den 14 maj 1908, kl. 5 e. m.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag, innefattande tillägg till 162 § i lagen
den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse.

Genom en den 9 april 1908 dagtecknad proposition, n:o 165, hvilken
blifvit af båda kamrarna till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t under
åberopande af propositionen bilagdt, i statsrådet fördt protokoll föreslagit
Riksdagen antaga följande förslag till

Lag

innefattande tillägg till 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse.

Såsom tillägg till hvad i 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse
är stadgadt förordnas som följer:

Hvad i 162 § i lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse är
stadgadt skall ej äga tillämpning beträffande Stockholms stads brandförsäkringskontor.

I afseende å brandförsäkringskontoret skall i tillämpliga delar gälla
hvad i nämnda lag är beträffande ömsesidigt försäkringsbolag, som meddelar
brandförsäkring för all framtid eller för längre tid än tio år, i
allmänhet stadgadt, dock att härigenom icke föranledes skyldighet för
kontorets delägare att vidkännas vidsträcktare ansvarighet för kontorets
förbindelser, än som förefunnits före den 1 januari 1904.

Denna lag träder i kraft genast efter utfärdandet.
Bill. till Riksd. Prof. 1908. 7 Sami. 61 Raft. (N:o 64.)

Utskottets

yttrande.

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Såsom framgår af det vid ifrågavarande proposition fogade utdrag
af statsrådsprotokollet, är propositionen närmast föranledd af en af
direktionen för Stockholms stads brandförsäkringskontor till Kungl. Maj:t
ingifven skrift, däruti anhållits, att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga
åtgärder för att bereda kontoret rätt att fortsätta sin rörelse,
utan att dess delägare förpliktades till personlig ansvarighet för
kontorets förbindelser i vidsträcktare mån, än sådan ansvarighet kunde
hafva ålegat dem, innan lagen den 24 juli 1903 om försäkringsrörelse
trädt i kraft.

Beträffande olägenheten för kontoret af en dylik ansvarighet har
statsrådet och chefen för civildepartementet till nämnda protokoll anfört
följande:

»Äfven jag finner det vara sannolikt, att, på sätt från brandförsäkringskontorets
sida uppgifvits, det skulle kunna för kontoret medföra
olägenhet, om lagen om försäkringsrörelse komme att utan vidare
vinna tillämpning å nämnda försäkringsanstalt. Ett erkännande häraf
torde ock få anses ligga däri, att Kungl. Maj:t, såsom i ansökningen omförmäles,
genom resolution den 12 februari 1904 funnit skäligt medgifva,
att med tillämpningen å brandförsäkringskontoret af lagens föreskrifter
om delägares i ömsesidigt försäkringsbolag personliga ansvarighet finge
anstå till den 1 juli 1906, ett medgifvande som sedermera förnyats,
senast den 4 juni 1907 för så lång tid, som Kungl. Maj:t äger bevilja
dylikt anstånd, eller till den 1 januari 1909. Oafsedt om man anser
eller icke anser öfvervägande skäl tala för den uppfattningen, att brandförsäkringskontorets
delägare af ålder häftat och nu häfta i personligt
ansvar för dess förbindelser, torde någon fullständig visshet i denna
fråga icke kunna åvägabringas annat än genom lagskipningens afgörande,
i händelse en till äfventyrs behöflig uttaxering skulle bli föremål
för tvist vid domstol. Den möjligheten är alltså icke utesluten, att
vid en blifvande uttaxering personlig ansvarighet befunnes kunna utkräfvas
endast af vissa delägare, nämligen sådana, som tillkommit efter
det lagen om försäkringsrörelse i sin helhet erhållit tillämpning å brandförsäkringskontoret,
eller som eljest i detta afseende vore underkastade
berörda lags bestämmelser. Dessa delägare komme då att så mycket
hårdare drabbas af ansvarigheten. Möjligheten af en sådan ojämn och
för ny tillträd ande försäkringstagare ogynnsam fördelning är i och för
sig otillfredsställande, och det förefaller antagligt, att den skulle vara
hinderlig för kontorets framtida verksamhet.» — Då departementschefen
tillika hyst den meningen, att berörda olägenhet, hvilken vid försäkringslagens
tillkomst knappast var föremål för särskild uppmärk -

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

samhet, kan aflijälpas, utan att brandförsäkringskontorets soliditet
äfvent.yras, har departementschefen förmält sig för sin del icke tveka
att tillstyrka en lagstiftningsåtgärd i det syfte, kontoret i sin förevarande
framställning angifvit, och förty ansett, att kontorets delägare icke borde
åläggas vidsträcktare ansvarighet för kontorets förbindelser, än som
må hafva förefunnits, innan försäkringslagen trädde i kraft.

Däremot har i anledning af försäkringsinspektionens därom gjorda
framställning departementschefen hållit före, att lämplighetsskäl bestämdt
talade för att låta Stockholms stads brandförsäkringskontor med dess
omfattande rörelse och i flera afseenden säregna organisation underkastas
de regler, som gälla enligt försäkringslagens allmänna stadganden,
och hvilka äro i någon mån strängare än ensamt föreskrifterna i
det för kontoret gällande reglemente. Härigenom blir nämligen kontoret
pliktigt att upprätta samt söka Kungl. Maj:ts stadfästelse å grunder för
beräkningen af premier och premiereserv, och blifva äfven tillgångar,
motsvarande försäkringsfonden för bolagets försäkringar för längre tid
än tio år, redovisade i värdehandlingar af närmare angifven beskaffenhet
samt dessa värdehandlingar förvarade under ett allmänt ombuds vård.

Beträffande den närmare motiveringen till ifrågavarande lagförslag
får utskottet hänvisa till den kungl. propositionen.

Utskottet har vid granskning af lagförslaget icke funnit något att
mot detsamma erinra och får alltså hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition måtte
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 maj 1908.

På lagutskottets vägnar:
ERNST TRYGGER.