Lagutskottets Utlåtande, N:o 5

Utlåtande 1908:Lu5

Lagutskottets Utlåtande, N:o 5.

1

i:o 5.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 februari kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om bestämmelser
mot olofligt borttagande af vilda bär å annans mark.

Lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft en inom
Första Kammaren af herr T. Troedsson afgifven och till utskottet hänvisad
motion, n:o 18, samt en inom Andra Kammaren af herr P. N;son
Bosson väckt, jämväl till utskottet öfverlämnad motion, n:o 98, i hvilken
heir P. Nilsson i Bonarp instämt.

Herr Troedssons motion är af följande lydelse:

»Från många ägare och brukare till så väl mindre som större jordbruksfastigheter
har beklagats, att lagstadgadt skydd för vederbörandes rätt till
å deras ägor växande lingon och andra skogsbär icke förefinnes. Särskildt
lingon anses icke allenast som en nödvändighetsvara för hvarje hushåll
utan har äfven blifvit en för vårt land betydande exportvara, i följd hvaraf
tillgången på denna bärsort för mången egendomsägare är af ej ringa
betydelse för hans ekonomi.

Att skogsbärens tillgodogörande hitintills varit en hvar öppet lämnadt,
lär väl utan tvifvel föranledts af hänsyn till den fattigare befolkningen,
men då förhållandena numera äro betydligt förändrade samt därtill kommer,
att det visserligen icke alltid är den fattigare befolkningen, som bedrifver
detta lönande bärplockningsarbete, synes tiden vara inne för åtgärders
vidtagande i ändamål att bereda markens ägare eller brukare i främsta
Bill. till RiJcsd. Prat. 1908. 7 Samt. 5 Häft. (N:o 5). 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

rummet okränkt rättighet äfven till de produkter, hvarom i denna motion
är fråga, och saken är också på små ställen af afsevärd betydelse för
innehafvare af så kallade egnahem, för hvilkas tillkomst statsmakterna ju
äro allvarligt intresserade.

Huruvida skogsbärsskyddet bör utsträckas att omfatta hela riket eller
endast dess södra och mellersta delar, är en angelägenhet, som jag icke
vågar bedöma, men åtminstone i rikets södra delar torde trängande skäl
till lagstiftning föreligga. Som stöd härför tager jag mig friheten som
bilaga närsluta en skrifvelse från Yittsjö småbrukareförening.

Under åberopande af hvad jag sålunda anfört, vågar jag föreslå,

att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring
eller tillägg till vederbörande lagrum i strafflagen, att det i nämnda lag
uttalade förbud mot olofligt tillägnande af till exempel ollon och nötter
jämväl må omfatta alla ute å marken växande vilda bär såsom lingon,
hallon, smultron och blåbär, samt att sådan lagförändring må få tillämpning
åtminstone för rikets södra och mellersta del.»

Uti motionen n:o 98 anför herr Bosson följande:

»Med den framgång som egnahemsidén numera vunnit och den hänförelse,
hvarmed bildandet af småbruk omfattas, är nödigt på lagstiftningens
område äfven stödja betingelserna för dessa fosterländska sträfvandens ytterligare
framgång och bestånd. Till detta hör väsentligt att såväl söka
leta fram nya förvärfskällor som äfven att taga vara på dem som förut finnas.
Det är torpare, statdrängar, arbetare m. fl. som man vill söka göra
bofasta, bereda hem och lycka för sig och familj.

Men dessa samhällsmedlemmar äro ju oftast mycket ringa bemedlade,
så att när egnahemmet eller småbruket öfvertages, tillgångarna äro ganska
mycket begränsade och därför en större eller mindre skuldbörda kommer
att trycka det nya hemmet och dess innehafvare. En sträfvan som denne
därför ifrigt måste egna sig åt är att fortast möjligt få denna börda lättad
och aflyftad. Han måste träget arbeta natt och dag för att afvinna
sin nyförvärfvade torfva skörd och äring, men äfven noga taga tillvara
andra möjligheter, som gifvas, att af denna vinna en behöflig inkomst.

Bland sådana afsevärda möjligheter måste numera räknas lingonskörden.
Dessa skogsbär hade förr nästan endast användning som tillskott i
de torftiga hemmens små matförråd och för hemmansägaren ett ganska
ringa värde, men ha numera, sedan de blifvit en betydande handels- och

3

^ Lagutskottets Utlåtande N;o 5.

exportvara, stigit så betydligt i pris, att deras tillvaratagande tillför landet
en inkomst af hundratusentals kronor. En småbrukare i våra skogsbygder
kan därför genom lingonplockningen bereda sig ett ganska afsevärdt
tillskott i sina begränsade inkomster.

Men nu är så, att lagen icke tillräckligt skyddar äganderätten i detta
fall. Enligt gammal vana bedrifves rofplockning af dessa skogsbär i mycket
stor skala icke endast af den mindre bemedlade befolkningen utan
äfven af snikna, mera bemedlade. Det händer därför ofta att, när skogsägaren,
småbrukaren, med hjälp af barn och maka, vill plocka sina bär,
dessa, redan innan de äro mogna, tagits af bärplockande snyltgäster. Ja,
det händer till och med, att jordägaren blir afvisad från sin egen mark
under påstående, att andra ha bättre rätt till hans egendom. Ett sådant
förhållande kan väl knappast vara riktigt eller i ringaste mån försvaras.
En allmän klagan råder därför bland dessa skogsbygdens småbrukare öfver
bristen på lagligt skydd för denna deras egendom, hvars skörd och
däraf beredda inkomst de själfva så väl behöfva. De anse att då t. ex.
jakt och fiske samt andra rättigheter jämte sådan egendom som: »ris,
gren, näfver, bark, löf, bast, ollon och nötter» m. m., hvars värde ofta
endast uppgår till en eller annan krona, är af lag skyddad, borde så mycket
mera lingonskörden, som ofta för småbrukarna kan ha ett värde af
flera hundra kronor, hafva lagligt skydd. En skrifvelse från Göinge-häradernas
småbrukareförening har föranledt denna min framställning.

Det kan ju tyckas, som om en lag i denna del ungefär lik jaktstadgan
lätt nog skulle kunna formuleras, men i anseende till så olika förhållanden
i vårt vidsträckta land torde eu utredning och ett lagförslag i
ärendet vara behöfliga. Det är därför, som jag på grund af de skäl jag
anfört, hvartill flere skulle kunna läggas, tillåter mig vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville besluta i skrifvelse till Kungl, Maj:t anhålla om utredning,
på hvad sätt, i hvilket omfång och på hvilka villkor en lag till
skydd för skörden af lingon och andra skogsbär må kunna åvägabringas,
samt därefter till Riksdagen inkomma med förslag härom.»

Såsom motionärerna framhålla, är det icke i gällande svensk lag belagdt
med straff att taga vilda bär å annans skog eller mark. Fasthellre

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

torde den rättsuppfattningen vara allmänt utbredd, att jordägarens rätt
icke i och för sig utesluter annan från att tillgodogöra sig dessa naturalster.
Klart är emellertid, att den, som å annans mark plockar bär,
måste iakttaga all möjlig hänsyn för ägarens intressen samt blir ansvarig
för all den skada, som han vid bärplockningen kan tillfoga ägaren. Det
är blott själfva förlusten af bären, som ej anses berättiga ägaren till skadeersättning,
och i regel torde denna förlust icke vara af afsevärd betydelse
för jordägaren. Gentemot hvad motionärerna anfört därom, att jordägarens
skyddande mot andras bärplockning å hans mark skulle vara af stor
vikt för innehafvare af s. k. egna hem, vill utskottet framhålla, att det
säkerligen endast är i undantagsfall, som till dessa höra så stora områden,
att bärplockning å desamma kan hafva något inflytande på ägarens
ekonomi. Ett förbud att plocka vilda bär å annans mark skulle däremot
i många fall synnerligen kännbart drabba just dessa egnahemsinnehafvare
och öfverhufvudtaget den fattigare delen af befolkningen, som därigenom
betoges ett tillfälle att skaffa sig en välbehöflig tillökning i sin
inkomst. Enligt utskottets uppfattning kan det dessutom befaras, att ett
förbud af angifvet innehåll skulle vålla, att de vilda bären flerstädes tillvaratoges
i väsentligt mindre utsträckning än nu är fallet, hvarigenom ett
afsevärdt afbräck komme att tillskyndas den export- och förädlingsindustri,
som uppstått i skydd af hittills gällande lagstiftning.

Med stöd af hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet,

att förevarande motioner icke måtte till någon
Riksdagens åtgärd föranleda,

Stockholm den 7 februari 1908.

På lagutskottets vägnar:

ERNST TRYGG ER.

Stockholm 1908. Kungl. Hofboktryckeriet. Iduns Tryckeri-A.-B.