Lagutskottets Utlåtande N:o 5

Utlåtande 1904:LU5

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

N:o 5.

Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1904, kl. 4 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af § 5
i förordningen angående hushållningen med de allmänna
skogar ne i riket den 26 januari 1894.

Lagutskottet liar till behandling förehaft en inom Första Kammaren
väckt och till utskottet hänvisad motion, n:o 9, i hvilken herr
af Burén anfört följande:

»Till den grupp allmänna skogar, som i Kungl. Maj:ts nådiga
förordning angående hushållningen med de allmänna skogarne i riket
den 26 januari 1894 benämnas häradsallmänning ar, har inom Östergötland
och måhända äfven inom andra län genom markinköp arealökning
ägt rum. Det är att önska och hoppas, att dessa markinköp må erhålla
allt större omfattning.

Emellertid har denna arealökning genom inköp af skogsmark tillkommit
på ett annat sätt, än hvarå häradsallmänningarne från början
uppkommit. Om sådana åsikter åter skulle göra sig gällande som vid
den för alla skogsvänner olyckliga 1823 års riksdag, kan befaras, att
delägarne, sedan vackra slutna skogsbestånd genom en rationell skogshushållning
på dessa marker uppvuxit och genom det högre värde,
skogarne otvifvelaktigt komma att få, frestas att med stor vinst åter
afyttra dem, hvilket den nuvarande lagstiftningen ej förmår hindra.
För att förekomma en sådan eventualitet, torde en förändring af § 5
i nämnda förordning vara af behofvet påkallad. Med anledning häraf
får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen måtte besluta att i underBih.
till ltiksd. Prof. 1904. 7 Sami. 4 Höft. (N:is 5—7.) 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

dånig skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t för
Riksdagen framlägga förslag till ändrad lydelse af § 5 i Kungl. Maj:ts
nådiga förordning af den 26 januari 1894, i syfte att hvarken skogsmark,
som till häradsallmänning ar genom inköp förvärfvas, må från
allmänning afyttras, ej heller skog, som därå finnes eller i slutna, likåldriga
eller olikåldriga skogsbestånd är uppdragen, afverkas eller försäljas
annat än efter fastställd hushållningsplan.»

I 5 § af ofvanberörda förordning föreskrifves, att hvad i 1 § af
samma förordning är stadgadt om kronoparker också skall gälla om
häradsallmänningar.

Det stadgande, hvartill sålunda hänvisas, lyder:

»Kronoparkerna skola bibehållas oförminskade samt behandlas
efter sådana på vetenskapliga regler grundade, för olika ortförhållanden
lämpade hushållningsplaner, som afse skogens framtida bestånd och
högsta afkastning.

Domänstyrelsen tillkommer att fastställa hushållningsplaner samt
att meddela de särskilda föreskrifter, som i afseende på hushållningen
med dessa skogar kunna finnas nödiga.»

I andra af motionären vid innevarande års riksdag väckta och
till utskottet hänvisade motioner har motionären framhållit den, enligt
hans åsikt, stora vinst för landet i nationalekonomiskt afseende, som
skulle uppstå därigenom, att enskilda skogar i så stor omfattning som
möjligt gjordes till allmänna skogar, som, ställda under statens kontroll,
komme att skötas efter för ortsförhållandena lämpade hushållningsplaner;
och har motionären också föreslagit åtgärder till Aunnande af
detta syfte.

Samma tanke synes ock ligga till grund C för nu förevarande
motion, hvilken emellertid blott afser det speciella fall, att delägare i
en häradsallmänning genom köp förvärfva mark, som tillägges häradsallmänningen
och brukas i sammanhang med denna. För att förebygga,
att, sedan dylik mark en gång förenats med allmänningen och genom
en rationell skogshushållning stigit i värde, delägarne skola af rent
vinstbegär afyttra marken, föreslår nu motionären, att genom lag måtte
stadgas förbud för dylik försäljning; och påyrkar motionären samtidigt
lagbestämmelser i syfte att förekomma öfverdrifven afverkning och
försäljning af skogsalster från sådant område.

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Till sin affattning lämnar emellertid motionen rum för tvekan,
under hvilka förhållanden eller i hvilken omfattning det åsyftade förbudet
från lagstiftarens sida skulle komma i fråga. Att för hvarje fall,
där markinköp af ifrågavarande slag ägt rum, stadga, att det inköpta
området icke finge vidare säljas eller afskiljas från häradsallmänningen,
och sålunda hindra köparne att fritt förfoga öfver sin egendom, torde väl
motionären icke hafva förutsatt. Ett sådant stadgande skulle också
säkerligen snarare hindra än befordra den utvidgning af häradsallmänningar
genom inköp af enskild mark, som motionären genom sitt ifrågavarande
förslag synes vilja underlätta. En lagstiftning i nu angifva
riktning anser sig utskottet ej kunna tillstyrka.

Emellertid har väl motionären närmast tänkt på det fall, att de,
hvilka inköpa mark, som lägges till en häradsallmänning, göra detta
för att för framtiden införlifva det inköpta området med allmänningen.
Motionärens förslag skulle sålunda hafva tillkommit i köparnes intresse
och afse mindre att få till stånd ett ovillkorligt förbud mot afyttrande
af dylik mark än att erhålla en lämplig form, hvarigenom af delägare
i en häradsallmänning inköpt mark kunde på ett varaktigt och betryggande
sätt införlifvas med allmänningen. Enbart genom inköp af
marken och dess brukande i sammanhang med häradsallmänningen
blifva icke lagens bestämmelser om dylik allmän skog tillämpliga på
det inköpta området, och någon utväg för köparne att genom andra
åtgärder förskaffa området i fråga härad sallmännings natur torde ej
heller finnas. Kommande delägare skulle sålunda kunna obehindradt
afyttra mark, som af föregående delägare inköpts och förenats med
häradsallmänningen; och, då för sådant område inga andra bestämmelser
beträffande skogshushållningen finnas än de, som gälla för hvarje
annan privat skogsmark, torde ej heller någon säkerhet finnas för att
icke skogen i eu framtid komme att sköflas eller åtminstone behandlas
på annat sätt, än som afsetts med områdets inköp och dess förening
med häradsallmänningen.

Då emellertid en utvidgning genom markinköp af de befintliga
häradsallmänningarne, hvilka enligt lagens föreskrift skola bibehållas
oförminskade och under statens kontroll behandlas efter särskilda på
vetenskapliga regler grundade hushållningsplaner, synes vara af vikt
och dylika markinköp icke torde vara ovanliga, finner utskottet lämpligt
och ändamålsenligt, att till förebyggande af ofvan antydda olägenheter
genom lag bestämdes, under hvilka former till häradsallmänning
inköpt mark lämpligen kunde på ett varaktigt sätt införlifvas med densamma.
Ett sådant införlifvande af mark med häradsallmänning skulle

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

då i sig innebära, icke blott att de nyförvärfvade områdena icke finge
afyttras eller minskas, utan äfven att på dem skulle tillämpas alla öfriga
för häradsallmänningar i lagen gällande bestämmelser. Genom en sådan
lagstiftning skulle sålunda äfven vinnas det ändamål, som motionären
åsyftat med sitt förslag om erhållande af särskilda lagbestämmelser till
förekommande af öfverdrifven afverkning och försäljning af skogsalster
från dylika områden.

Slutligen vill utskottet framhålla, att de bestämmelser, som kunna
finnas lämpliga beträffande mark, som blifvit af delägare inköpt i ändamål
att förenas med häradsallmänning, också torde böra vinna tillämpning
i fråga om mark, som annorledes, t. ex. genom gåfva, för sådant ändamål
förvärfvats, samt att möjlighet torde böra beredas att på liknande sätt
bilda nya allmänningar.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl.
Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga
förslag till de lagbestämmelser, som kunna
pröfvas erforderliga och lämpliga för att bereda delägare
i häradsallmänning möjlighet att få med allmänningen
för framtiden införlifva mark, som blifvit
för sådant ändamål inköpt.

Stockholm den 11 februari 1904.

På lagutskottets vägnar:
CARL B. HASSELROT.