Lagutskottets Utlåtande N:o 55

Utlåtande 1899:LU55

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

1

N:o 55.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1899, kl. 3 e. ra.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om skrifvelse till Kongl.

Maj;t angående registrering af jemväl andra föreningar
än sådana, som hafva ekonomisk verksamhet till sin uppgift.

■ rf*) 7 ''i A j v-f r ... '' ''1 i-fu

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 87, hvilken till
lagutskottet hänskjutits, anför herr Waldenström;

»Genom lagen om registrerade föreningar den 28 juni 1895 hafva
föreningar ‘ för ekonomisk verksamhet fått sina rättsförhållanden ordnade.
Deremot befinna sig föreningar af annan art i samma osäkra ställning
som förut. I vårt land finnas välgörenhetsföreningar, vetenskapliga föreningar,
missionsföreningar och andra i mycket stort antal. Många af
dem ega fastigheter och andra tillgångar, ofta till ganska högt belopp.
Ensamt missionshusens antal lärer uppgå till omkring 1,500, säkerligen
representerande ett kapitalvärde af, tio millioner kronor. Naturligtvis
motsvaras ock tillgångarna hos de flesta föreningar till ej obetydlig del af
skulder. Detta allt gör, att de hafva fullt ut lika stort behof, som de
ekonomiska föreningarna, af laglig befogenhet »att förvärfva rättigheter»
samt »ikläda sig skyldigheter», äfvensom »att inför domstol eller annan
myndighet söka, kära eller svara», och det torde få betraktas såsom ett
förbiseende, att denna befogenhet icke blifvit dem tillförsäkrad genom
lagen om registrerade föreningar.

Till belysning af den närvarande ställningen i detta afseende

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 7 Sami. 34 Hiift. (N:o 55). 1

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

bifogar jag bär ett högsta domstolens utslag den 12 maj 1898, hvarigenom
eu missionsförening förvägrats lagfart å en genom köp förvärfvad lägenhet.

På grund häraf tillåter jag mig föreslå, att Riksdagen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhåller, att Kongl. Maj:t må låta utarbeta samt för
Riksdagen snarast möjligt framlägga förslag till sådan ändring i eller
tillägg till Lag om registrerade föreningar den 28 juni 1895, att samma
rättigheter, som enligt denna lag tillkommer föreningar för ekonomisk
verksamhet, må tillförsäkras äfven föreningar af annan art.»

Uti en likaledes inom Andra Kammaren afgifven och till lagutskottet
hänvisad motion, n:o 153, hemställer herr O. G. Eklund i Stockholm,
att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,
enligt hvilka föreningar för filantropisk, ideel eller annan dermed
jemförlig verksamhet må kunna, om de så önska, varda registrerade.

Till stöd för motionen anföres:

»Genom lag om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet
af den 28 juni 1895 ha statsmagterna funnit lämpligt att göra den begränsning
i det fria föreningsväsendet, att förening för ekonomisk verksamhet
må registreras, innan den kan lagenligt bedrifva sin verksamhet.
Denna registreringsskyldighet är visserligen en inskränkning i föreningsväsendet,
men den medför också stora fördelar för föreningarna sjelfva
och deras medlemmar. En registrerad förening måste ega stadgar, som
ur formel juridisk synpunkt äro korrekta, hvilket vid uppstående af förvecklingar
af olika slag kan hafva ganska stor betydelse. Föreningens
erkännande såsom juridisk person är odisputabel, och någon tvekan om
hvem eller hvilka, som ega att föra talan för föreningen, kan ej ifrågakomma.
Medlemmarnes rättsställning till föreningen och dennas till medlemmarne
är i flera väsentliga afseenden bestämd.

Men det är blott föreningar för ekonomisk verksamhet, med syfte
att åt medlemmame anskaffa lifsmedel eller andra förnödenheter eller att
afsätta alster af medlemmarnes verksamhet eller att bereda bostäder åt
medlemmarne eller att på annat dermed jemförlig! sätt främja medlemmarnes
intressen, Indika, enligt lagens § 1, kunna erhålla registrering
och komma i åtnjutande af den klara juridiska position, som registreringen
erbjuder.

Andra föreningar deremot, sådana för filantropisk, ideel eller annan

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

dermed jemförlig verksamhet, kunna icke erhålla registrering, för så vida
de icke med sin verksamhet söka förknippa något ekonomiskt syfte,
hvilket vid registreringens begärande skall framskjutas såsom det egentliga
syftemålet, ehuru det faktiskt blott är tillkommet för att få registreringsrätt.

Enligt min uppfattning vore det ur många synpunkter önskligt,
om äfven nyss omnämnda föreningar kunde, om de så önskade, blifva
registrerade och derigenom undanrödja all tvekan om, huruvida de skola
anses vara juridiska personer och hvilka som skola föra deras talan.

Äfven föreningar med filantropiskt eller ideelt syfte kunna ha ganska
stor ekonomisk verksamhet, fastän af hel annan art än den, som uppenbarligen
afses i § 1 af lag om registrerade föreningar. De uppbära, om
ej insatser, dock års- eller qvartalsafgifter af sina medlemmar, de behöfva
samlingshus och bygga sådana åt sig, de kunna komma i affärsförbindelser,
enär de för sin verksamhet behöfva olika slag af liandtverkeriernas eller
industriens alster; de utgifva tidningar och böcker m. m. Det finnes
sådana föreningar, som omfatta hela landet och räkna sina medlemmar i
flera tiotusental och ha många underafdelningar. De besitta fast egendom
och röra sig med ganska stora penningsummor, till stor del uppburna
i form af årsafgifter från medlemmarne. Jag tänker särskildt på
nykterhets- och missionsföreningar. Men äfven andra lika omfattande
föreningar finnas. Det måste ur samhällssynpunkt vara önskvärdt, att
dessa föreningars tillvaro juridiskt erkännes. Då någon annan inskränkning
i föreningsrätten än den, som lagen af den 28 juni 1895 innehåller,
icke finnes, torde föreningar i allmänhet vara af svensk lag erkända såsom
i viss mån juridiska personer med rätt att besitta fast egendom och
kära och svalka inför domstol. Men då dessa föreningar icke kunna varda
registrerade, egna de ofta nog icke tillbörlig omsorg åt sina stadgars rent
formelt juridiska innehåll, hvarigenom det ofta händer, att dessa stadgar,
när de vid möjligen inträffade rättsärenden inför domstol behöfva företes,
icke tydligt och klart ge vid handen, hvad eu domstol i allra främsta
rummet vill finna deri. På grund häraf uppstå förvecklingar och svårigheter,
som icke ens en sekund skulle behöfva upptaga domstolens tid,
om föreningen vore registrerad. Efter utfärdande af lagen angående
föreningar för ekonomisk verksamhet ha för (ifrigt olika uppfattningar
gjort sig gällande vid olika domstolar i fråga om filantropiskt eller ideelt
verkande förenings rätt att besitta fast egendom, kära och svara.

Genom sjukkasselagen den 30 oktober 1891 ha statsmagterna gifvit

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

rätt åt sjukkassor att varda registrerade. De registrerade kassorna erhålla
dertill statsunderstöd. Den frivilliga registreringen är således icke främmande
för svensk lagstiftning. I flere andra länder kunna eller skola äfven
föreningar med filantropisk verksamhet registreras.

Registreringsrätten kan icke anses vara en inskränkning i föreningsväsendet.
Men den skulle bereda äfven föreningar i allmänhet möjlighet
att skaffa sig en oomtvistad juridisk tillvaro och få sina stadgar affattade
enligt laga former, hvilket alldeles gifvet vore en stor fördel så väl för
föreningen sjelf som för dess medlemmar, äfvensom för personer, som med
föreningen hade affärsförbindelser. Dertill skulle registreringsrätten, som
helt säkert komme att lifligt tagas i anspråk af föreningarna, bereda
möjlighet till åstadkommande af en statistik öfver den i vår tid så omfattande
föreningsverksamheten, i fall de registrerade föreningarna ålades
skyldighet — om så kan anses lämpligt — att årligen lemna registreringsmyndigheten
redogörelse för deras verksamhet.

De bestämmelser, enligt hvilka sådan registrering skulle kunna ega
rum, torde i det närmaste kunna sammanfalla med lag om sjukkassor
af den 30 oktober 1891.

Jag tillåter mig här att med ledning af nämnda lag göra ett
utkast till sådana bestämmelser.

1 §. Föreningar för filantropisk, ideel eller annan dermed jemförlig
verksamhet, hvilka ega minst 25 medlemmar, kunna, om de i enlighet
med denna lag antagit stadgar och utsett styrelse, varda, på sätt bär
nedan sägs, registrerade.

2 §. Ansökan om registrering göres af föreningens styrelse å
landet, hvartill i denna lag jemväl hänföres stad, lydande under landsrätt,
hos Konungens befallningshafvande, i Stockholm hos öfverståthållareembetet
samt i rikets öfriga städer hos magistraten.

Ansökan, hvilken må till registreringsmyndigket insändas i betaldt
bref med allmänna posten, skall åtföljas af två till rigtigheten styrkta
exemplar af föreningens stadgar samt af protokoll vid det sammanträde,
der stadgarna antagits och styrelsen blifvit utsedd.

3 §. Finner registreringsmyndigheten föreningens stadgar icke stå
i strid med föreskrifterna i denna lag eller annan lag eller författning,
varder föreningen hos myndigheten registrerad.

Kungörelse derom skall genom registreringsmyndighetens försorg införas
i allmänna tidningarna samt tidning i orten, och skall det ena
exemplaret af stadgarna, försedt med bevis om registreringen, jemte under -

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

5

rättelse om hvad enligt denna lag åligger registrerad förening, ofördröjligen
med allmänna posten öfversändas till föreningens styrelse.

Vägras registrering, skall underrättelse om detta beslut och om
skälen derför på enahanda sätt tillställas styrelsen.

4 §. Styrelsen för registrerad förening skall bestå af svenska
undersåtar och utgöras af minst tre personer.

5 §. Eegistrerad förenings stadgar skola angifva:

a) föreningens benämning, så att den skiljer sig från andra föreningar
;

b) ändamålet med föreningens verksamhet;

c) vilkoren för inträde i och afgifterna till föreningen;

d) i hvilka fall medlem må uteslutas ur föreningen och påföljden
deraf;

e) huru föreningens angelägenheter skola handhafvas, styrelsens
ansvarighet, huru styrelsen skall utses och hvarest den skall hafva
sitt säte;

f) huru ändring i föreningens stadgar må af medlemmarne beslutas;
samt

g) huru och i hvilka fall föreningen må upplösas, och huru de
medel skola användas, hvilka härvid kunna återstå, sedan föreningens
förbindelser blifvit fullgjorda.

6 §. Vidtages ändring i registrerad förenings stadgar, skall sådan
ofördröjligen hos registreringsmyndigheten anmälas.

Beslutad ändring eger icke giltighet, med mindre registreringsmyndigheten
förklarat den icke stå i strid med denna lag eller annan
lag eller författning.

Eegistreringsmyndighetens beslut i fråga, som i denna § afses,
skall tillställas föreningens styrelse i enahanda ordning, som i § 3 är
stadgad.

7 §. Eegistrerad förenings räkenskaper och styrelsens förvaltning
skola årligen granskas af minst två å allmän sammankomst med föreningens
medlemmar utsedde revisorer.

8 §. Det åligger styrelsen för registrerad förening att eu gång
årligen, inom tid, som registreringsmyndigheten bestämmer, till myndigheten
lemna uppgifter angående föreningens verksamhet föregående år,
äfvensom att sända ett exemplar i tryck eller afskrift af senaste revisionsberättelsen
samt uppgifva namn och adress å styrelsens ledamöter.

9 §. Eegistrerad förening kan förvärfva rättigheter och ikläda

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

sig skyldigheter samt inför domstol och annan myndighet söka, kära
och svara.

Föreningen lyder under allmän underrätt i den ort, der styrelsen
har sitt säte; och eger styrelsen att å dess vägnar tala och svara.

För föreningens förbindelser äro styrelsens ledamöter och föreningens
medlemmar icke personligen ansvarige, derest de sig ej dertill särskild!
utfåst.

Upplöses förening, må årsstämning å dess borgenärer sökas.

10 §. Fullgöras icke, oaktadt derom erhållen påminnelse, de
skyldigheter, hvilka enligt denna lag åligga registrerad förening, eger
registreringsmyndigheten besluta, att föreningens egenskap af registrerad
förening skall upphöra.

Underrättelse om detta beslut och om skälen derför skall med
allmänna posten ofördröjligen afsändas till föreningens styrelse.

Sedan beslutet vunnit laga kraft eller, i händelse af besvär, blifvit
faststäldt, skall kungörelse om beslutet genom registreringsmyndighetens
försorg införas i allmänna tidningarna och tidning i orten.

11 §. Beslut om upplösning af registrerad förening skall anmälas
hos registreringsmyndigheten samt genom dess försorg kungöras i
enahanda ordning, som i 10 § sägs.

I förhållande till tredje man eger dylikt beslut ej giltighet, förrän
kungörelse egt rum.

12 §. Den, som är missnöjd med registreringsmyndighetens beslut
i fråga, som i 3, 6 eller 10 §§ omförmäles, eger att vid talans förlust
sist innan kl. 12 å sextionde dagen från beslutets dag deröfver anföra
besvär hos Konungens befallningshafvande, om beslutet meddelats af
magistrat, och hos Konungen mot öfverståthållareembetets eller Konungens
befallningshafvandes beslut.

16 §. Registreringsafgift utgår med — — — — — — — —.

I sistberörda motion har herr Styrlander instämt.

Utskottet finner förevarande motioners syfte förtjena beaktande.
Med den stora utsträckning, föreningsväsendet erhållit i vårt land, blir
det ett mer och mer känbart behof att erhålla laglig reglering af jemväl
sådana föreningar, hvilka icke bedrifva verksamhet af den beskaffenhet,

Lagutskottet» Utlutande N:o 55. 7

att de falla in under bestämmelserna i lagen angående registrerade föreningar
för ekonomisk verksamhet af den 28 juni 1895. Många föreningar
för hufvudsakligen ideell ändamål ega ansenlig lös och fast egendom
samt komma på mångahanda sätt i beröring med det ekonomiska lifvets
förhållanden, och visa sig härvid ständiga olägenheter af bristen på lagbestämmelser
angående deras rätt att ingå aftal eller uppträda såsom
parter inför domstolar och andra myndigheter.

Särskild! på sista tiden hafva sådana olägenheter framträdt.
Medan ännu förenings väsendet så godt som fullständigt saknade rättslig
reglering, torde man i allmänhet icke hafva ifrågasatt annat, än att
förening, i hvilken personer sammanslutit sig för ett gemensamt förnuftigt
syfte, utgjorde en juridisk person med den rättsliga kapacitet, som
i brist på lagstadganden borde anses enligt sakens natur tillkomma densamma.
Men efter det genom ofvanberörda lag af den 28 juni 1895
bestämmelser meddelats angående registrering af vissa ekonomiska föreningar
och de med sådan åtgärd förbundna rättsverkningar, har såväl
hos domstolarne som bland allmänheten tvekan gjort sig gällande, huruvida
den omständigheten, att rättskapacitet uttryckligt tillerkänts de
registrerade föreningarne, finge anses innebära, att andra föreningar vore
derifrån uteslutna. Bigtigheten af en dylik lagtolkning kan visserligen
ifrågasättas, men den osäkerhet, som i allt fall förefinnes på detta område,
synes utskottet vara af beskaffenhet att förtjena de lagstiftande
myndigheternas beaktande.

Osäkerheten i fråga om föreningars rättsliga natur sträcker sig
äfven till deras inre förhållanden. Utskottet vill i sådant hänseende
erinra, hurusom spörsmålet, i hvilken förän rättsgiltiga beslut i föreningars
angelägenheter skola fattas, mången gång föranledt svårigheter, särskild!
då fråga varit om afyttrande af förening tillhörig fastighet, Lagstiftningens
ingripande jemväl på detta område torde sålunda kunna anses
af behofvet påkalladt.

Utan att för närvarande uttala sig om den närmare beskaffenheten
af den ifrågasatta lagstiftningen, vill utskottet allenast betona önskvärdheten
deraf, att, på samma gång reda och säkerhet åstadkommes inom
föreningsväsendet, skälig hänsyn tages till bevarande af den frihet, som
utgör en förutsättning för utvecklingens ostörda fortgång på detta område.
Eu så genomgripande lagstiftning som den, hvilken införts i fråga om
vissa slag af ekonomiska föreningar, torde sålunda knappast vara lämplig
för föreningar i allmänhet,

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 55.

I detta sammanhang torde förtjena nämnas, att ungefär enahanda
behof af klarhet, säkerhet och reda i förekommande rättsförhållanden,
hvilket i fråga om föreningar synes utskottet höra leda till lagstiftning
i ämnet, jemväl kunna, åtminstone i viss mån, göra sig gällande för
anstalter, stiftelser och andra dylika juridiska personer af mångskiftande
beskaffenhet och stor ekonomisk betydelse.

Under åberopande af det anförda, hemställer utskottet alltså,

att Eiksdagen, i anledning af förevarande motioner,
ville hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Eiksdagen framlägga
förslag till lagbestämmelser, hvarigenom den rättsliga
ställning, hvilken kan pröfvas böra tillkomma annan
förening än sådan, som har ekonomisk verksamhet
till sin uppgift, måtte lämpligen regleras.

Stockholm den 28 april 1899.

På lagutskottets vägnar:

CAEL B. HASSELEOT.

örn! .i‘>c un

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1899.