Lagutskottets Utlåtande N:o 54

Utlåtande 1904:LU54

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

1

N:o 54.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1904, kl. 11 f. m.

Utlåtande i (inledning af Kungl. Ma,)ds proposition med förslag
till lag angående förlängning af tiden, under hvilken förordningen
den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med
renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige
och Norge skall vara gällande.

Genom en den 30 nästlidne april aflåten proposition, n:o 119,
hvilken af båda kamrarne blifvit till lagutskottet hänvisad, bar Kungl.’
Maj:t föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

Lag

angående förlängning af tiden, under hvilken förordningen den 6 juni 1883
rörande de lappar, som med renar flxjtta emellan de förenade
konungarikena Sverige och Norge, skall vara gällande.

Härigenom stadgas som följer:

Förordningen den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med renar
ftytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge, förblifver
gällande till slutet af år 1907, under villkor att jämväl de för Norge
Bih. till Biksd. Prof. 1904. 7 Sami. 45 Höft. (N:o 54).

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

genom lov af den 2 juni 1883 gifna motsvarande bestämmelser intill
samma tid komma att lända till efterrättelse. Har ej därförinnan ny
gemensam lag blifvit i bägge rikena antagen, skall första bibanget eller
kodicillen till gränsetraktaten af 7/is oktober 1751, som, medan förordningen
den 6 juni 1883 är gällande, blifver utan verkan, åter träda
i kraft.

Af de propositionen bilagda handlingar inhämtas:
att vid ärendets föredragning i svenskt statsråd den 26 mars 1904
chefen för justitiedepartementet, efter gemensam beredning med chefen
för civildepartementet, anfört, bland annat, följande:

»Förordningen den 6 juni 1883 rörande de lappar, som med renar
flytta mellan de förenade konungarikena Sverige och Norge, var, i likhet
med motsvarande norska lag, till en början afsedd att gälla under en
tid af femton år från dess ikraftträdande. Sedermera har dessa lagars
giltighetstid blifvit utsträckt först för tre år och sedan ytterligare för
tre år, i följd hvaraf de äro gällande intill slutet af 1904. Har ej före
detta års utgång ny gemensam lag blifvit i bägge rikena antagen, skall
första bihanget eller kodicillen till gränsetraktaten af 7/i« oktober 1751,
som, medan förordningen den 6 juni 1883 är gällande, blifver utan
verkan, åter träda i kraft.

För Sveriges del torde omständigheterna för närvarande icke föranleda,
att andra bestämmelser än de nu gällande äro att anse såsom
önskvärda. I Norge har sedan flera år en kommission varit verksam
med uppgift att öfverväga, bland annat, huruvida det nuvarande förhållandet,
att lapparne flytta landen emellan med sina renar, öfver
hufvud bör för framtiden upprätthållas. Någon framställning från Norges
sida om ändring i gällande bestämmelser har emellertid hittills icke ägt
rum, och anledning finnes att antaga, att förlängning af tiden för ifrågavarande
lagars giltighet skall från Norges sida vinna bifall.»

att i anledning däraf inom justitiedepartementet utarbetats det i
propositionen intagna lagförslag, hvilket högsta domstolen, efter det dess
yttrande däröfver sedermera inhämtats, lämnat utan anmärkning;

att genom norska regeringens underdåniga indstilling af den 28
nästlidne april, bifallen genom kungl. resolution den 30 i samma månad,
till svenska justitiedepartementet öfverlämnats förslag, att giltigheten af lov

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

af 2:den juni 1883 angaaende lapperne i de forenede kongeriger Norge
och Sverige måtte ytterligare förlängas till utgången af 1907;

att enligt berörda indstilling det norska förslaget med undantag
af tidsbestämmelsen skulle erhålla samma lydelse som den norska lagen
af den 14 maj 1901 om forlsenget gyldighed af lov af 2:den juni 1883
angaaende lapperne i de forenede kongeriger Norge och Sverige och följaktligen
skilja sig från det svenska förslaget allenast på samma sätt som
nyssnämnda norska lag af 1901 afviker från den svenska lagen af den
14 juni samma år angående förlängning af tiden, under hvilken förordningen
den 6 juni 1883 skall vara gällande, .eller därutinnan att i det
norska förslaget tillägges punkten Herved er dog intet afgjort med hensyn
til sporgsmaalet om, hvorvidt noget af rigerne har ret til åt fratraede
denne kodicil’.

samt att, då häremot icke synts vara något att erinra, Kungl.
Maj:t i sammansatt svenskt och norskt statsråd den 30 nästlidne april
beslutit föreslå Sveriges Riksdag och Norges Storting att antaga dessa
lagförslag samt i hvartdera rikets särskilda statsråd härom utfärda nådiga
propositioner, hvilket för Sveriges del ägt rum i svenskt statsråd samma
dag.

Utskottet, som mot föreliggande lagförslag ej funnit något att erinra,
hemställer,

att ifrågavarande proposition må af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 10 maj 1904.

På lagutskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.