Lagutskottets Utlåtande N:o 50

Utlåtande 1907:LU50

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

1

tf:o 50.

Ank. till Riksd. kansli den 6 maj 1907, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående tillämpning af vissa bestämmelser i den
vid internationella konferensen i Algeciras år 1,906 antagna
generalakt.

Genom en den 27 sistlidne mars aflåten proposition, n:o 121, hvilken
blifvit af båda kamrarne till lagutskottet hänvisad, har Kungl. Maj:t under
åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till

LAG

angående tillämpning af vissa bestämmelser i den vid internationella konferensen
i Algeciras år 1906 antagna generalakt.

I anledning af stadgandet i art. 120 af den generalakt, som den 7
april 1906 undertecknats vid internationella konferensen i Algeciras för
behandling af vissa förslag till inre reformer i Marocko, förordnas, att
svensk konsul i Marocko skall i ärende, hvarmed han enligt generalakten
har att taga befattning, äga tillämpa däri meddelade bestämmelser.

Bih. till Riksd. Prat. 1907. 7 Samt. 46 Höft. (N:o 50.)

%_ Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Vid framläggande af förevarande inom justitiedepartementet upprättade
lagförslag den 15 sistlidne mars anförde chefen för nämnda
departement efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena
följande:

»Vid den internationella konferens, som under år 1906 hölls i Algeciras
för behandling af vissa förslag till inre reformer i Marocko och i
hvilken konferens ombud för — utom Marocko — de flesta europeiska stater
samt Amerikas förenta stater deltogo, var äfven Sverige representeradt.
Den generalakt, undertecknad den 7 april 1906, hvari de vid konferensen
antagna, bestämmelser äro sammanförda och hvaraf en öfversättning torde
såsom bilaga få åtfölja statsrådsprotokollet, innehåller i art. 120, att hvar
och en af signatärmakterna förbinder sig att söka åvägabringa de lagstiftningsåtgärder,
som kunna erfordras för att landets lagar må komma i
öfverensstämmelse med generalakten. Man har således, sedan generalakten
numera blifvit vederbörligen ratificerad, att tillse, huruvida Sveriges
deltagande bör föranleda svensk lagstiftning.

I detta hänseende är att märka, att af främmande makt i Marocko
anställd konsul enligt generalakten skall handlägga åtskilliga rättsärenden,
som angå den främmande maktens undersåtar, och därvid tillämpa i generalakten
meddelade bestämmelser. På grund af art. 29, 101 och 102
inträffar sådant, då fråga är att mot utländsk makts undersåte tillämpa
vissa stadganden om straff eller konfiskation af egendom, nämligen föreskrifterna
dels i art. 19—26 om straff för oloflig införsel i Marocko af
vapen, ammunition och en del andra dylika varor, vare sig handlingen
fullbordats eller stannat vid försök, och för viss annan befattning med
sådana varor samt om konfiskation af varor och transportmedel, dels i art.
86—92 om straff för oloflig införsel eller utförsel af tullpliktig vara eller
försök därtill samt om konfiskation jämväl i sådant fall af varor och transportmedel,
dels i art. 81 om straff för förseelse af fartygsbefälbafvare med
afseende å märkrulla, som skall af honom aflämnas vid ankomst till
marockansk hamn, dels ock i art. 83, 84 och 93 om konfiskation af varor
i vissa fall, då afgifven tullangifningsinlaga befinnes oriktig eller då varor
utan vederbörligt utförselbevis inlastas i en marockansk hamn för att
fraktas till en annan. Angående fördelning af ådömda böter och hvem
konfiskeradt gods skall tillgodokomma, är stadgadt i art. -26, 28 och 100.

Af det sagda lärer framgå att för tillämpning med afseende å svensk
undersåte af åtskilliga bestämmelser i generalakten erfordras, att desamma
blifva i vår rätt upptagna. Vid en granskning af dessa stadganden visar
sig väl, att de i några hänseenden innehålla afvikelser från hos oss antagna
allmänna rättsregler; men torde detta icke vålla vidare betänklighet,

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

3

om hänsyn tages till de särskilda förhållanden, under hvilka stadgandena,
säkerligen endast i mycket sällsynta fall, komme att tillämpas.»

I högsta domstolen, hvars utlåtande öfver lagförslaget i grundlagsenlig
ordning inhämtats, yttrade ett justitieråd, att, då några allmänna
lagbestämmelser angående den konsulära domsrättens utöfning ännu icke
kommit till stånd i vårt land, allvarliga betänkligheter syntes möta mot
att utfärda en lag sådan som den föreslagna utan att därvid tillika meddela
närmare föreskrifter i ämnet, särskildt angående proceduren inför
konsulardomaren, sättet för fullföljd af talan mot hans beslut och beslutens
verkställighet, och fann nämnda justitieråd sig därför böra afstyrka,
att förslaget blefve framlagdt för Riksdagen till antagande. Öfriga fyra
i ärendets behandling deltagande justitieråd ansågo sig, under förutsättning
att erforderliga lagbestämmelser angående konsulat urisdiktion inom
en snar framtid komme till stånd, kunna lämna förslaget utan anmärkning.

Vid anmälan af högsta domstolens ifrågavarande utlåtande i statsråd
den 27 sistlidne mars upplyste, enligt hvad protokollet öfver justitiedeparteinentsärenden
för nämnda dag utvisar, ministern för utrikes ärendena,
att från hans sida redan vidtagits åtgärder i syfte att förslag till
erforderliga stadganden i fråga om konsularjurisdiktion måtte under årets
lopp varda utarbetade, och förklarade sig föredragande departementschefen
med hänsyn härtill hysa förhoppning, att lagstiftning i ämnet skulle
kunna inom den närmaste tiden åvägabringas.

Ehuru utskottet delar de betänkligheter mot föreliggande lagförslags
antagande, som vid förslagets granskning i högsta domstolen kommit till
uttryck, har utskottet dock, med hänsyn därtill att den för närvarande
rådande brist på lagbestämmelser för vårt land i fråga om konsularjurisdiktion
med visshet torde kunna förväntas inom en nära framtid blifva
afhjälpt, ansett sig icke böra afstyrka lagförslagets antagande; och hemställer
utskottet alltså,

att förevarande proposition må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 maj ll>07.

På lagutskottets vägnar:
C. A. SJÖCRONA.